Hesekiel 17

1 Och HERRENS ord kom till mig; han sade:

Pea naʻe hoko mai ʻae folofola ʻa Sihova kiate au, ʻo pehē,

2 Du människobarn, förelägg Israels hus en gåta, och tala till det en liknelse;

“Foha ʻoe tangata, fai atu ʻae lea fakapulipuli, pea ke lea ʻaki ʻae fakatātā ki he fale ʻo ʻIsileli;

3 säg: Så säger Herren, HERREN: Den stora örnen med de stora vingarna och de långa pennorna, han som är så full med brokiga fjädrar, han kom till Libanon och tog bort toppen på cedern.

Pea ke lea, ʻOku pehē ʻe Sihova, ko e ʻOtua; naʻe haʻu ki Lepanoni ʻae fuʻu ʻikale lahi, naʻe kapakau lalahi mo lōloa, pea fonu ʻi he fulufulu pule ʻingoʻingo kehekehe, pea naʻa ne heka ki he vaʻa sita naʻe taupotu ki ʻolunga.

4 Han bröt av dess översta kvist och förde den till krämarlandet och satte den i en köpmansstad.

Naʻa ne fesiʻi ʻae lito ʻo hono ngaahi vaʻa toki tupu, ʻo ne ʻave ia ki he fonua faʻa fakatau; naʻa ne tuku ia ʻi he lotolotonga ʻoe kolo ʻae kau fakatau.

5 Sedan tog han en telning som växte i landet och planterade den i fruktbar jordmån; han tog den och satte den bland pilträd, på ett ställe där mycket vatten fanns.

Naʻa ne ʻave foki ʻae tenga mei he fonua ʻo tō ia ʻi he potu kelekele moʻui; naʻa ne ʻai ia ki he veʻe vai lahi, ʻo ne tō ia ʻo hangē ko e ʻakau ko e uilou.

6 Och den fick växa upp och bliva ett utgrenat vinträd, dock med låg stam, för att dess rankor skulle vända sig till honom och dess rötter vara under honom. Den blev alltså ett vinträd som bar grenar och sköt skott.

Pea naʻe tupu ia ʻo hoko ko e vaine pukupuku ka naʻe holoholofa ʻi lalo, pea hanga hono ngaahi vaʻa kiate ia, pea ʻalu ʻi lalo ʻiate ia hono ngaahi aka: ko ia naʻe hoko ai ia ko e vaine, pea naʻe tupu hono ngaahi vaʻa, pea tupu mai hono moto.

7 Men där var ock en annan stor örn med stora vingar och fjädrar i mängd; och se, till denne böjde nu vinträdet längtansfullt sina grenar, och från platsen där det var planterat sträckte det sina rankor mot honom, för att han skulle vattna det.

Naʻe ʻi ai foki ʻae ʻikale lahi ʻe taha, naʻe kapakau lalahi, pea lahi mo hono fulufulu: pea vakai naʻe mapeʻe atu ʻae aka ʻoe vaine ko eni kiate ia, pea tupu hono ngaahi vaʻa ʻo hanga kiate ia, koeʻuhi ke ne fakaviviku ia mei he tafeʻanga vai ʻi hono ngoueʻanga.

8 Och dock var det planterat i god jordmån, på ett ställe där mycket vatten fanns, så att det kunde få grenar och bära frukt och bliva ett härligt vinträd.

Naʻe tō ia ki he kelekele lelei ʻi he veʻe vai lahi, koeʻuhi kae tupu ai hono ngaahi vaʻa, pea tupu mo hono fua, pea hoko ia ko e vaine lelei.

9 Säg vidare: Så säger Herren, HERREN: Kan det nu gå det väl? Skall man icke rycka upp dess rötter och riva av dess frukt, så att det förtorkar, och så att alla blad som hava vuxit ut därpå förtorka? Och sedan skall varken stor kraft eller mycket folk behövas för att flytta det bort ifrån dess rötter.

Ka ke lea ʻe koe, ʻOku pehē ʻe Sihova ko e ʻOtua; He ʻe tupu lelei ia? ʻIkai ʻe taʻaki hake ʻe ia hono aka, mo ne motumotuhi hono fua koeʻuhi ke mae ai ia? ʻE mae kotoa pē ʻae tupu ʻo hono lau, ka ʻe ʻikai ha fai fakamālohi ki ai, pe tokolahi ha kakai ki hono taʻaki hake ʻa hono ngaahi aka.

10 Visst står det fast planterat, men kan det gå det väl? Skall det icke alldeles förtorka, när östanvinden når det, ja, förtorka på den plats där det har vuxit upp?

‌ʻIo, vakai, kuo tō, ka te ne tupu? ʻE ʻikai, ʻe mātuʻaki mae ʻoka maʻili ki ai ʻae matangi hahake. ʻE mae ia ʻi he ngaahi luo ʻaia naʻe tupu hake ai.

11 Och HERRENS ord kom till mig, han sade:

Naʻe hoko foki ʻae folofola ʻa Sihova kiate au, ʻo pehē,

12 Säg till det gensträviga släktet Förstån I icke vad detta betyder? Så säg då: Se, konungen i Babel kom till Jerusalem och tog dess konung och dess furstar och hämtade dem till sig i Babel.

Ko eni, tala ki he fale angatuʻu, ʻOku ʻikai te mou ʻilo hono ʻuhinga ʻoe ngaahi meʻa ni? Fakahā kiate kinautolu, Vakai kuo haʻu ʻae tuʻi ʻo Papilone ki Selūsalema pea kuo ne ʻave hono tuʻi mo hono houʻeiki, mo ne tataki ʻakinautolu ki Papilone mo ia;

13 Och han tog en ättling av konungahuset och slöt förbund med honom och lät honom anlägga ed. Men de mäktige i landet hade han fört bort med sig,

Pea kuo ne ʻave ʻae hako ʻoe tuʻi, pea kuo na fefuakavaʻaki mo ia; pea kuo ne ʻave foki mo kinautolu ʻoku mālohi ʻi he fonua.

14 för att landet skulle bliva ett oansenligt rike, som icke kunde uppresa sig, och som skulle nödgas hålla förbundet med honom, om det ville bestå.

Koeʻuhi ke holoki ki lalo ʻae puleʻanga, pea ke ʻoua naʻa hakeakiʻi ia ʻiate ia pe, ka koeʻuhi ke fokotuʻu ia ʻi he fai ʻa ʻene fuakava ʻaʻana.

15 Men han avföll från honom och skickade sina sändebud till Egypten, för att man där skulle giva honom hästar och mycket folk. Kan det gå den väl, som så gör? Kan han undkomma? Kan den som bryter förbund undkomma?

Ka naʻe angatuʻu ia kiate ia, ko e meʻa ʻi heʻene ʻave ʻae kau talafekau ki ʻIsipite, koeʻuhi ke nau ʻomi mei ai ʻae fanga hoosi mo e kakai tokolahi. ʻE monūʻia ia? ʻE hao ia ʻaia ʻoku fai ʻae meʻa pehē? Pe te ne maumau ʻae fuakava pea hao?

16 Så sant jag lever, säger Herren, HERREN: där den konung bor, som gjorde honom till konung, den vilkens ed han likväl föraktade, och vilkens förbund han bröt, där, hos honom i Babel, skall han sannerligen dö.

‌ʻOku pehē ʻe Sihova ko e ʻOtua, ʻo hangē ʻoku ou moʻui, ʻi he potu ʻoku nofo ai ʻae tuʻi ko ia ʻaia naʻe fakanofo ia ko e tuʻi, ka naʻa ne manukiʻi ʻena tuki, mo maumauʻi ʻena fuakava, ʻio, ʻe mate ia ʻi he lotolotonga ʻo Papilone mo ia.

17 Och Farao skall icke med stor härsmakt och mycket folk bistå honom i kriget, när en vall kastas upp och en belägringsmur bygges, till undergång för många människor.

Pea ʻikai kau mo ia ʻi he tau ʻa Felo mo ʻene kautau mālohi, pe ha tokolahi, ʻi he tanu puke mo e langa kolo, ke tāmateʻi ha tokolahi;

18 Eftersom han föraktade eden och bröt förbundet och gjorde allt detta fastän han hade givit sitt löfte, därför skall han icke undkomma.

Koeʻuhi naʻa ne manuki ʻae tuki ʻi heʻene maumauʻi ʻae fuakava, kae vakai, naʻa na fepukeaki nima, pea kuo ne fai ʻae ngaahi meʻa ni, ʻe ʻikai ʻaupito te ne hao.”

19 Ja, därför säger Herren, HERREN så: Så sant jag lever, jag skall förvisso låta min ed, som han har föraktat, och mitt förbund, som han har brutit, komma över hans huvud.

Ko ia ʻoku pehē ai ʻe Sihova ko e ʻOtua; “Hangē ʻoku ou moʻui, ko ʻeku tuki, ʻaia kuo ne manuki ki ai, pea ko ʻeku fuakava kuo ne maumauʻi, te u totongi ia kiate ia ʻi hono tumuʻaki.

20 Och jag skall breda ut mitt nät över honom, och han skall bliva fångad i min snara; och jag skall föra honom till Babel och där hålla dom över honom, för den otrohets skull som han har begått mot mig.

Pea te u lafo hoku kupenga kiate ia, pea ʻe moʻua ia ʻi heʻeku tauhele, pea te u ʻomi ia ki Papilone, pea te ma fai ia mo ia ʻi heʻene hia kuo ne fai kovi ai kiate au.

21 Och alla flyktingar ur alla hans härskaror skola falla för svärd, och om några bliva räddade, så skola de varda förströdda åt alla väderstreck. Och I skolen förnimma att jag, HERREN, har talat.

Pea ko e kau hola kotoa pē mei ai mo hono matatau kotoa pē, ʻe teʻia ʻaki ʻae heletā, pea ko hono toe ʻe vilingia atu ki he feituʻu matangi kotoa pē: pea te mou ʻilo ko au, ko Sihova, kuo folofola ki ai.”

22 Så säger Herren, HERREN: Jag vill ock själv taga en kvist av toppen på den höga cedern och sätta den; av dess översta skott skall jag avbryta en späd kvist och själv plantera den på ett högt och brant berg.

ʻOku pehē ʻe Sihova ko e ʻOtua; “Te u toʻo foki ʻae vaʻa ʻoku taupotu ki ʻolunga ʻi he sita māʻolunga, pea te u tō ia; te u fesiʻi mei ʻolunga, mei hono vaʻa toki tupu, ʻae vaʻa ʻoku kei vaivai, pea ʻe tō ia ʻi he moʻunga māʻolunga mo ongoongo:

23 På Israels stolta berg skall jag plantera den, och den skall bära grenar och få frukt och bliva en härlig ceder. Och allt vad fåglar heter av alla slag skall bo under den; de skola bo i skuggan av dess grenar.

Te u tō ia ʻi he moʻunga māʻolunga ʻo ʻIsileli: pea ʻe tupu hono ngaahi vaʻa, pea ʻe fua ia, pea hoko ko e sita lelei: pea ʻe nofo ʻi lalo ʻi ai ʻae manupuna ʻi he faʻahinga kehekehe kotoa pē: ʻe nofo ʻakinautolu ʻi he malumalu ʻo hono ngaahi vaʻa.

24 Och alla träd på marken skola förnimma att det är jag, HERREN, som förödmjukar höga träd och upphöjer låga träd, som låter friska träd förtorka och gör torra träd grönskande. Jag, HERREN, har talat det, och jag fullbordar det också.

Pea ʻe ʻilo ʻe he ʻakau kotoa pē ʻoe vao, ko au ko Sihova, kuo u tulaki ki lalo ʻae ʻakau māʻolunga, pea kuo u fokotuʻu ki ʻolunga ʻae ʻakau māʻulalo, kuo u fakamae ʻae ʻakau naʻe maʻuiʻui, pea u ngaohi ke tupu lelei ʻae ʻakau naʻe mōmoa; ko au, ko Sihova kuo folofola, pea ko au kuo fai ki ai.”