2 Mosebok 9
1 Därefter sade HERREN till Mose: »Gå till Farao och tala till honom: Så säger HERREN, hebréernas Gud: Släpp mitt folk, så att de kunna hålla gudstjänst åt mig.
Anante Ra Anumzamo'a Mosesena asmino, Feronte vunka amanage hunka ome asamio, Ra Anumzana Hibru vahe'mokizmi Anumzamo amanage hie, zmatrege'za vahe'niamo'za vu'za, monora ome hunanteho hu'ne.
2 Ty om du icke vill släppa dem, utan kvarhåller dem längre,
Hagi kagrama huo zmantenkama kazigazi hunkama zamazeri sanana,
3 se, då skall HERRENS hand med en mycket svår pest komma över din boskap på marken, över hästar, åsnor och kameler, över fäkreatur och får.
antahi'o, Ra Anumzamofo aza'mo'a tusi knazanteti, hosi afu'tamine tonki afu'tamine, kemori afu'tamine kao afu'tamine meme afu'tamine sipisipi afu'tminka'a zamazeri havi'za hugahie.
4 Men HERREN skall därvid göra en åtskillnad mellan israeliternas boskap och egyptiernas, så att intet av de djur som tillhöra Israels barn skall dö.»
Hianagi Israeli vahe'mokizmi sipisipiraminte'ene meme afutmimofone, Isipi vahe'mokizmi afutamimofo amu'nompina mago avame'zama eri fore'ma hanuana, Israeli vahe'mokizmi afu tamimo'za magore hu'za ofrigahaze.
5 Och HERREN bestämde en tid och sade: »I morgon skall HERREN göra så i landet.»
Ra Anumzamo'a e'i ana zama hania kna huhamprinteno anage hu'ne, oki ana zana Isipi mopafina hugahue.
6 Och dagen därefter gjorde HERREN så, och all egyptiernas boskap dog. Men av Israels barns boskap dog icke ett enda djur;
Kema hu'nea kante, anteno, ana knarera Ra Anumzamo'a anazana higeno, maka Isipi vahe'mokizmi afu kevumo'za fri'nazanagi, Israeli vahe'mokizmi afu kevumo'za magore hu'za ofri'naze.
7 när Farao sände och hörde efter, se, då hade icke så mycket som ett enda djur av Israels boskap dött. Men Faraos hjärta var tillslutet, och han släppte icke folket
Fero'a vahe'a huzmantege'za vu'za ome kazana, magore huno Israeli vahe'mokizmi afu kevumo'za ofri'nazanagi, Fero antahintahimo'a hanavetigeno zmatrege'za ovu'naze.
8 Därefter sade HERREN till Mose och Aron: »Tagen edra händer fulla med sot ur smältugnen, och må sedan Mose strö ut det, upp mot himmelen, inför Faraos ögon,
Anante Ra Anumzamo'a Mosesene Aronigiznia anage huno znasmi'ne, Brikima kre teve tampinti tanefara ome kateta, Fero'a negenkeno ana tanefara Mosese'a matevu nagamu atreno.
9 så skall därav bliva ett damm över hela Egyptens land, och därav skola uppstå bulnader, som slå ut med blåsor, på människor och boskap i hela Egyptens land.»
Ana tanefamo'a mika Isipi mopa'afina kugusopage fore huno, Isipi vahete'ene agigu'agigu afu'zagamofo zmavufarera usge namu propru huno Isipi mopafina zamazeri haviza hugahie.
10 Då togo de sot ur smältugnen och trädde inför Farao, och Mose strödde ut det, upp mot himmelen; och därav uppstodo bulnader, som slogo ut med blåsor, på människor och boskap.
Higeke zanagra brikima kre tampinti tanefa kateke, Fero avure vuke, Mosese'a ana tanefara matevu anagamu atregeno, Isipi vahe'ene agigu'agigu afuzmimofo zmufarera usage namuntami propru huno fore hu'ne.
11 Och spåmännen kunde icke hålla stånd mot Mose för bulnadernas skull, ty bulnader uppstodo på spåmännen såväl som på alla andra egyptier.
Isipi kumate havige kaguvazama nehaza vahe'mo'za Mosese avuga otigara osu'naze. Na'ankure zamagri zmavufgare'ene, maka Isipi vahe'mokizmi zmavufgare'enena usagentmi fore huno propru hu'ne
12 Men HERREN förstockade Faraos hjärta, så att han icke hörde på dem, såsom HERREN hade sagt till Mose.
Hianagi Ra Anumzamo'ma ko'ma Mosesema asmi'nea kante anteno, Fero antahintahia Agra'a eri hanavetigeno, Mosesene Aroni'gizni kea ontahi'ne.
13 Därefter sade HERREN till Mose: »Träd i morgon bittida fram inför Farao och säg till honom: Så säger HERREN, hebréernas Gud: Släpp mitt folk, så att de kunna hålla gudstjänst åt mig.
Anante Ra Anumzamo'a Mosesena asmino, Nanterame otinka Fero avure uhanatinka amanage huo, Ra Anumzana Hibru vahe'mokizmi Anumzamo amanage huno hie, vahe'nia zmatrege'za vu'za monora ome hunanteho hu'ne.
14 Annars skall jag nu sända alla mina hemsökelser över dig själv och över dina tjänare och ditt folk, på det att du må förnimma att ingen är såsom jag på hela jorden.
Anama osnanke'na Nagra menina eri'za vaheka'are'ene, vahekafinena, Nagra tusi'a knaza zami'na zamazeri haviza hanugenka, kagra antahinka kenkama hananana magore huno Nagri kna anumzana, maka mopafina omani'ne hunka antahigahane.
15 Ty jag hade redan räckt ut min land för att slå dig och ditt folk med pest, så att du skulle bliva utrotad från jorden;
Na'ankure ama knare'ma ehanatiana Nagra nazana rusute'na knazanteti tmazeri havizana hugetma ama mopafina omanizasine.
16 men jag skonade dig, just därför att jag ville låta min kraft bliva uppenbarad för dig och mitt namn bliva förkunnat på hela jorden.
Hianagi tamage hu'na ama agafare kagrira katrogenka mani'nane, hihamu hankveni'a kagrite eri'ama nehanugeno, maka mopafi vahe'mo'za nege'za Nagri Nagi'a huama hugahaze.
17 Om du ytterligare lägger hinder i vägen för mitt folk och icke släpper dem,
Kagra kazikzi hunka kagi'a erisga nehunka, vahe'ni'a ha' rezmantenka zmatranke'za novaze.
18 se, då skall jag i morgon vid denna tid låta ett mycket svårt hagel komma, sådant att dess like icke har varit i Egypten, allt ifrån den dag dess grund blev lagd ända till nu.
E'ina hanku antahio, okina ama ana knarera, Isipi kuma'ma fore huno meno menima e'neregatira oru'nea kna ko'mopa ko hunta'nenkeno rugahie.
19 Så sänd nu bort och låt bärga din boskap och allt vad du annars har ute på marken. Ty alla människor och all boskap som då finnas ute på marken och icke hava kommit under tak, de skola träffas av haglet och bliva dödade.»
Ana hu'negu menina ame hunka huzmantege'za sipisipine meme afu zagaka'ane fegu'ama kegavama nehanana zagaraminka'a ana maka zmavre nomofo agu'a zmanteho, na'ankure ko'mopa ko aruno fegu'ama mani'nesnaza vahe'ene sipisipine meme afutamina zamahe frigahie.
20 Den som nu bland Faraos tjänare fruktade HERRENS ord, han lät sina tjänare och sin boskap söka skydd i husen;
Fero eri'za vahe'mo'za Ra Anumzamofo kegu'ma kore'ma hzamo'za, ame hu'za vu'za kazokzo eri'za vahe'zmine, sipisipine meme afu zminena zmavre nogu'a zmante'naze.
21 men den som icke aktade på HERRENS ord, han lät sina tjänare och sin boskap bliva kvar ute på marken.
Hianagi Ra Anumzamofo kema nentahi'za zmefi'ma humi'za eri'za vahe'mo'za kazokzo eri'za vahe'zmine sipisipine meme afu'zmia zmatrage'za fegu'a mani'naze.
22 Och HERREN sade till Mose: »Räck din hand upp mot himmelen, så skall hagel falla över hela Egyptens land, över människor och boskap och över alla markens örter i Egyptens land.»
Anante Ra Anumzamo'a Mosesena asmino, Kazana rusute anagamu atregeno, vahete'ene zagagafare ene, ana maka Isipi hozaramipi hageno mane'nesnia zantera ko'mopa kora herafiramino runteno.
23 Då räckte Mose sin stav upp mot himmelen, och HERREN lät det dundra och hagla, och eld for ned mot jorden, så lät HERREN hagel komma över Egyptens land.
Mosese'a azompa'ama rusute nagamu atregeno'a, Ra Anumzamo atregeno monagea nehuno, ko'mopa kora herfineramigeno, kopsinamo'enena evuramino mika mopafina ru'ne. E'ina huno Ra Anumzamo'a atregeno ko'mopa kora Isipi mopa'afina ru'ne.
24 Och det haglade, och bland hagelskurarna flammade eld; och haglet var så svårt, att dess like icke hade varit i hela Egyptens land från den tid det blev befolkat.
Hagi Ko'mopa komo'ene herfi'neramigeno tusi kopsina eri'ne. Isipi kuma'ma fore huno e'neretira e'inahu ko'mopa kora oru'neankna ko ru'ne.
25 Och i hela Egyptens land slog haglet ned allt som fanns på marken, både människor och djur; och haglet slog ned alla markens örter och slog sönder alla markens träd.
Ana maka Isipi mopa'afina ko'mopa komo'a, vahete ene zagagafanena, zamahe haviza nehuno, hozaramimpima nehagea zantamina, ana maka zamahe haviza nehuno zafaramina rukrara krarupe atre'ne.
26 Allenast i landet Gosen, där Israels barn voro, haglade det icke.
Magoke kumatfama ko'mopa ko'mo'ma ruonte'neana, Goseni mopafi Israeli vahe'mo'zama nemaniza kumate ruonte'ne.
27 Då sände Farao och lät kalla till sig Mose och Aron och sade till dem: »Jag har syndat denna gång. Det är HERREN som är rättfärdig; jag och mitt folk hava gjort orätt.
Anante Fero'a Mosesene Aronikizni ke higeke vakeno amanage huno znasmi'ne, Menina hago nagra kumi hu'noe. Na'ankure Ra Anumzana Agrake fatgo hu'ne. Nagrane vahe'nianena kefo avu'ava nehuna vahe mani'none.
28 Bedjen till HERREN, ty hans dunder och hagel har varat länge nog; så skall jag släppa eder, och I skolen icke behöva bliva kvar längre.»
Hagi Ra Anumzamofontega nunamu ome hikeno, ko'mopa ko'ene monagenena eri amane hinke'na tamatra'nena viho.
29 Mose svarade honom: »När jag kommer ut ur staden, skall jag uträcka mina händer till HERREN; då skall dundret upphöra och intet hagel mer komma, på det att du må förnimma att landet är HERRENS.
Mosese'a kenona huno, Kumapinti'ma ufegu'ama nevanu'na Ra Anumzamofonte nazana erintesaga hu'na nunamuna hanugeno, monagema nehiazana vagarenkeno ko'mopago'ma neria ko'mo'a rusenkenka, maka mopa Ra Anumzamofo mope hunka antahigahane.
30 Dock vet jag väl att du och dina tjänare ännu icke frukten för HERREN Gud.»
Hianagi nagra antahinoe, kagrane eri'za vahe ka'anena Ra Anumzamofonkura korora hunontaze.
31 Så slogos då linet och kornet ned, ty kornet hade gått i ax och linet stod i knopp;
Hagi e'i ana knafina (flax) kafinamo'ene balimo'enena, havizantfa hu'ne. Na'ankure bali ragamo'za ko' uzate'nazageno kafinamo'a amosre ahe'naze.
32 men vetet och spälten slogos icke ned, ty de äro sensäd.
Hianagi witine speltie nehaza zamo'za havizana osu'naze.
33 Och Mose gick ifrån Farao ut ur staden och uträckte sina händer till HERREN; och dundret och haglet upphörde, och regnet strömmade icke mer ned på jorden.
Anante Mosese'a Ferona atreno ra kumamofo fegu'a vuno, Ra Anumzamofontega azantrena omeri antesga higeno, monagemo'a vagaregeno, ko'mopa komo'enena ruse'ne.
34 Men när Farao såg att regnet och haglet och dundret hade upphört, framhärdade han i sin synd och tillslöt sitt hjärta, han själv såväl som hans tjänare.
Fero'ma kegeno monagene ko'mopa ko'enema rusegeno'a, Agrane eri'za vahe'amo'za antahintahizmimo'a hanavetigeno Fero'a mago'ane kumi hu'ne.
35 Så förblev Faraos hjärta förstockat, och han släppte icke Israels barn, såsom HERREN hade sagt genom Mose.
Ra Anumzamo'ma Mosese agipima huvazino hu'nea kante anteno, Fero antahi'zamo'a hanavetigeno Israeli vahera zmatrege'za ovu'naze.
