2 Mosebok 18

1 Och Jetro, prästen i Midjan, Moses svärfader, fick höra allt vad Gud hade gjort med Mose och med sitt folk Israel, huru HERREN hade fört Israel ut ur Egypten.

Pea ʻi he fanongo ʻa Setelo, ko e taulaʻeiki ʻo Mitiane, ko e tamai ʻi he fono kia Mōsese, ki he meʻa kotoa pē kuo fai ʻe he ʻOtua maʻa Mōsese, pea ki hono kakai ko ʻIsileli, pea mo e ʻomi ʻe Sihova ʻa ʻIsileli mei ʻIsipite;

2 Då tog Jetro, Moses svärfader, med sig Sippora, Moses hustru, som denne förut hade sänt hem,

Pea toʻo ʻe Setelo, ko e tamai ʻi he fono kia Mōsese, ʻa Sipola ko e mali ʻo Mōsese, hili ʻene fekau ke ʻalu ia;

3 så ock hennes två söner -- av dessa hade den ene fått namnet Gersom, »ty», sade Mose, »jag är en främling i ett land som icke är mitt»,

Mo ʻene ongo tama: ko e tokotaha ʻi ai naʻe hingoa ko Kesomi; he naʻe pehē ʻe ia, “Naʻaku nofo ko e muli ʻi he fonua kehe:

4 och den andre namnet Elieser, »ty», sade han, »min faders Gud blev mig till hjälp och räddade mig ifrån Faraos svärd». --

Pea ko hono hingoa ʻoe tokotaha ko ʻEliesa; he naʻe pehē ʻe ia, ko e ʻOtua ʻo ʻeku tamai, ko hoku tokoni, pea naʻa ne fakamoʻui au mei he heletā ʻa Felo:”

5 Då så Jetro, Moses svärfader, kom med Moses söner och hans hustru till honom i öknen, där han hade slagit upp sitt läger vid Guds berg,

Pea naʻe haʻu ʻa Setelo, ko e tamai ʻi he fono ʻa Mōsese, mo hono ongo foha, mo hono mali kia Mōsese ʻi he toafa, ʻaia naʻa ne ʻapitanga ai ʻi he moʻunga ʻoe ʻOtua:

6 lät han säga till Mose: »Jag, din svärfader Jetro, kommer till dig med din hustru och hennes båda söner.»

Pea naʻe pehē ʻe ia kia Mōsese, “Ko au Setelo ko hoʻo tamai ʻi he fono, kuo u haʻu kiate koe, mo ho mali, mo ʻene ongo tama mo ia.”

7 Då gick Mose sin svärfader till mötes och bugade sig för honom och kysste honom. Och när de hade hälsat varandra, gingo de in i tältet.

Pea naʻe ʻalu kituaʻā ʻa Mōsese ke fakafetaulaki ki heʻene tamai ʻi he fono, ʻo ne fakaʻapaʻapa ki ai, mo ʻuma kiate ia pea fefehuʻiʻaki ʻakinaua ki heʻena lelei pea naʻa nau haʻu ki he fale fehikitaki.

8 Och Mose förtäljde för sin svärfader allt vad HERREN hade gjort med Farao och egyptierna, för Israels skull, och alla de vedermödor som de hade haft att utstå på vägen, och huru HERREN hade räddat dem.

Pea naʻe fakahā ʻe Mōsese ki heʻene tamai ʻi he fono, ʻaia kotoa pē kuo fai ʻe Sihova kia Felo, pea ki he kakai ʻIsipite koeʻuhi ko ʻIsileli, pea mo e mamahi kotoa pē kuo tō kiate kinautolu ʻi he hala, pea mo e fakamoʻui ʻakinautolu ʻe Sihova.

9 Och Jetro fröjdade sig över allt det goda som HERREN hade gjort mot Israel, i det han hade räddat dem ur egyptiernas hand.

Pea naʻe fiefia ʻa Setelo ʻi he ngaahi angalelei kotoa pē ʻaia kuo fai ʻe Sihova ki ʻIsileli, ʻaia naʻa ne fakamoʻui mei he nima ʻoe kakai ʻIsipite.

10 Och Jetro sade: »Lovad vare HERREN, som har räddat eder ur egyptiernas hand och ur Faraos hand, HERREN, som har räddat folket undan egyptiernas hand!

Pea pehē ʻe Setelo, “Fakafetaʻi kia Sihova, ʻaia kuo ne fakahaofi ʻakimoutolu mei he nima ʻoe kakai ʻIsipite, pea mei he nima ʻo Felo, pea kuo ne fakahaofi ʻae kakai mei he nima ʻoe kakai ʻIsipite.

11 Nu vet jag att HERREN är större än alla andra gudar, ty så bevisade han sig, när man handlade övermodigt mot detta folk.»

Pea ko eni, ʻoku ou ʻilo ai ʻoku lahi ʻa Sihova ʻi he ngaahi ʻotua kotoa pē: koeʻuhi ʻi he meʻa ko ia naʻa nau fai fakafiefielahi ai, naʻe māʻolunga lahi ia ʻiate kinautolu.”

12 Och Jetro, Moses svärfader, frambar ett brännoffer och några slaktoffer åt Gud; och Aron och alla de äldste i Israel kommo och höllo måltid med Moses svärfader inför Gud.

Pea naʻe toʻo ʻe Setelo ko e tamai ʻi he fono ʻa Mōsese, ʻae feilaulau tutu mo e ngaahi feilaulau ki he ʻOtua: pea naʻe haʻu ʻa ʻElone mo e kau mātuʻa kotoa pē ʻo ʻIsileli, ke nau kai mā mo e tamai ʻi he fono ʻa Mōsese, ʻi he ʻao ʻoe ʻOtua.

13 Dagen därefter satte Mose sig för att döma folket, och folket stod omkring Mose från morgonen ända till aftonen.

Pea pongipongi ai pea pehē, naʻe nofo ʻa Mōsese ke fakamaauʻi ʻae kakai: pea naʻe tuʻu ʻae kakai ʻo ofi kia Mōsese mei he pongipongi ʻo aʻu ki he efiafi.

14 Då nu Moses svärfader såg allt vad han hade att beställa med folket, sade han: »Vad är det allt du har att bestyra med folket? Varför sitter du här till doms ensam under det att allt folket måste stå omkring dig från morgonen ända till aftonen?»

Pea kuo mamata ʻae tamai ʻi he fono ʻa Mōsese ki he meʻa kotoa pē naʻa ne fai ki he kakai, naʻe pehē ʻe ia, “Ko e hā ʻae meʻa ni ʻoku ke fai ki he kakai ni? Ko e hā ʻoku ke nofo tokotaha ai pe, pea tuʻu ʻae kakai kotoa pē ʻo ofi kiate koe mei he pongipongi ki he efiafi?”

15 Mose svarade sin svärfader: »Folket kommer till mig för att fråga Gud.

Pea pehē ʻe Mōsese ki heʻene tamai ʻi he fono, “Koeʻuhi ʻoku haʻu ʻae kakai ke fehuʻi kiate au ki he ʻOtua;

16 De komma till mig, när de hava någon rättssak, och jag dömer då mellan dem; och jag kungör då för dem Guds stadgar och lagar.»

‌ʻOka ai haʻanau meʻa, ʻoku nau haʻu kiate au; peau fakamaau ki he tangata mo e tangata, pea u fakahā kiate kinautolu ʻae ngaahi fekau ʻae ʻOtua, mo ʻene ngaahi fono.”

17 Då sade Moses svärfader till honom: »Du går icke till väga på det rätta sättet.

Pea naʻe lea ʻae tamai ʻi he fono ʻa Mōsese kiate ia, ʻo pehē, “Ko e meʻa ni ʻoku ke fai ʻoku ʻikai lelei.

18 Både du själv och folket omkring dig måsten ju bliva uttröttade; ett sådant förfaringssätt är dig för svårt, du kan icke ensam bestyra detta.

He te ke fakaʻaʻau ʻo ʻosi moʻoni koe, ʻa koe mo e kakai ni ʻoku ʻiate koe: he ʻoku mamafa lahi ʻaupito ʻae meʻa ni kiate koe: ʻoku ʻikai te ke mafai ia ʻe koe tokotaha pe.

19 Så lyssna nu till mina ord; jag vill giva dig ett råd, och Gud skall vara med dig. Du må vara folkets målsman inför Gud och framlägga deras ärenden inför Gud.

Ko eni, fanongo ki hoku leʻo, pea te u akonakiʻi koe, pea ʻe ʻiate koe ʻae ʻOtua: Ke ke ʻi he kakai ko e fehokotakiʻanga mo e ʻOtua, koeʻuhi ke ke ʻomi ʻae ngaahi meʻa ki he ʻOtua;

20 Och du må upplysa dem om stadgar och lagar och kungöra dem den väg de skola vandra och vad de skola göra.

Pea te ke ekinaki ʻae ngaahi tuʻutuʻuni, mo e ngaahi fono, pea ke fakahā kiate kinautolu ʻae hala ʻoku totonu ke nau ʻalu ai, mo e ngaahi ngāue ke nau fai,

21 Men sök ut åt dig bland allt folket dugande män som frukta Gud, pålitliga män som hata orätt vinning, och sätt dessa till föreståndare för dem, somliga över tusen, andra över hundra, andra över femtio och andra över tio.

Pea ko eni ke ke fili mei he kakai ʻae kau tangata ʻoku mafai, ʻoku manavahē ki he ʻOtua, ko e kau tangata ʻoe moʻoni, ʻoku fehiʻa ki he manumanu; pea ke fakanofo ʻakinautolu ke nau pule ki he ngaahi toko afe, mo pule ki he ngaahi toko teau, mo pule ki he ngaahi nimangofulu, mo pule ki he ngaahi hongofulu:

22 Dessa må alltid döma folket. Kommer något viktigare ärende före, må de hänskjuta det till dig, men alla ringare ärenden må de själva avdöma. Så skall du göra din börda lättare, därigenom att de bära den med dig.

Pea tuku ke nau fakamaau ʻae kakai ʻi he ngaahi kuonga kotoa pē: pea ʻe pehē, ʻilonga ʻae meʻa lahi kotoa pē, ke nau ʻomi ia kiate koe, ka ko e ngaahi meʻa ʻoku siʻi, ke nau fakamaauʻi: ko ia ʻe hoko ʻo faingofua ai kiate koe, pea te nau fai mo koe ke fua ʻae kavenga.

23 Om du vill så göra och Gud så bjuder dig, skall du kunna hålla ut; och allt folket här skall då kunna gå hem i frid.»

Pea kapau te ke fai ʻae meʻa ni, pea fekau pehē ʻe he ʻOtua kiate koe, te ke toki mafai ke tolonga, ai, pea ʻe ʻalu ʻae kakai ni kotoa pē ki honau potu ʻi he fiemālie.”

24 Och Mose lyssnade till sin svärfaders ord och gjorde allt vad denne hade sagt.

Pea naʻe tokanga ʻa Mōsese ki he leʻo ʻo ʻene tamai ʻi he fono, ʻo ne fai ʻaia kotoa pē naʻa ne lea ki ai.

25 Mose utvalde dugande män ur hela Israel och gjorde dem till huvudmän för folket, till föreståndare somliga över tusen, andra över hundra, andra över femtio och andra över tio.

Pea naʻe fili ʻe Mōsese ʻae kau tangata mafai mei ʻIsileli kotoa pē, ʻo ne fakanofo ʻakinautolu ko e ʻulu ʻoe kakai, ko e kau pule ki he ngaahi toko afe, mo e kau pule ki he ngaahi toko teau, ko e kau pule ki he ngaahi toko nimangofulu, mo e kau pule ki he ngaahi hongofulu.

26 Dessa skulle alltid döma folket. Alla svårare ärenden skulle de hänskjuta till Mose, men alla ringare ärenden skulle de själva avdöma.

Pea naʻe fakamaau ʻae kakai ʻi he ngaahi faʻahitaʻu kotoa pē; naʻa nau ʻomi kia Mōsese ʻae ngaahi meʻa faingataʻa, ka ko e ngaahi meʻa siʻi naʻe fakamaau ʻekinautolu.

27 Därefter lät Mose sin svärfader fara hem, och denne begav sig till sitt land igen. Se 2,22. Av hebr. el »Gud» och éser »hjälp».

Pea naʻe tuku ʻe Mōsese ʻene tamai ʻi he fono ke ne ʻalu; pea naʻe ʻalu ia ʻi hono hala ki hono fonua.