2 Mosebok 10
1 Därefter sade HERREN till Mose: »Gå till Farao; ty jag har tillslutit hans och hans tjänares hjärtan, för att jag skulle göra dessa mina tecken mitt ibland dem,
BOEIPA loh Moses te, “Pharaoh te paan laeh, a khui ah ka miknoek ka khueh ham dongah ni amah lungbuei neh a sal rhoek kah lungbuei khaw ka thangpom sak.
2 och för att du sedan skulle kunna förtälja för din son och din sonson vilka stora gärningar jag har utfört bland egyptierna, och vilka tecken jag har gjort bland dem, så att I förnimmen att jag är HERREN.»
Te daengah ni na ca rhoek neh na ca kah a ca hna dongah Egypt te ka poelyoe tih amih taengah ka miknoek ka khueh te na tae uh vetih tite kai he Yahweh la nan ming uh eh,” a ti nah.
3 Då gingo Mose och Aron till Farao och sade till honom: »Så säger HERREN, hebréernas Gud: Huru länge vill du vara motsträvig och icke ödmjuka dig inför mig? Släpp mitt folk, så att de kunna hålla gudstjänst åt mig.
Te dongah Moses neh Aaron te Pharaoh taengah cet tih anih te, “Hebrew kah Pathen BOEIPA loh he ni a. thui. Me hil nim ka mikhmuh ah yalh ham na aal ve, ka pilnam te hlah lamtah kai ham thothueng uh saeh.
4 Ty om du icke vill släppa mitt folk, se, då skall jag i morgon låta gräshoppor komma över ditt land.
Tedae ka pilnam te hlah ham na aal atah na khorhi la thangvuen ah kaisih kang khuen ni ne.
5 Och de skola övertäcka marken så att man icke kan se marken; och de skola äta upp återstoden av den kvarleva som har blivit över åt eder efter haglet, och de skola aväta alla edra träd, som växa på marken.
Te vaengah diklai hman he a thing vetih lai he tueng thai mahpawh. Rhael lamloh nangmih taengah aka sueng rhalyong hlangrhuel han caak vetih khohmuen ah nangmih ham aka duei thingkung boeih khaw a caak ni.
6 Och dina hus skola bliva uppfyllda av dem, så ock alla dina tjänares hus och alla egyptiers hus, så att dina fäder och dina faders fäder icke hava sett något sådant, från den dag de blevo till på jorden ända till denna dag.» Och han vände sig om och gick ut ifrån Farao.
Namah im neh na sal boeih kah im ah khaw, Egypt pum kah im ah khaw bae ni. Diklai ah a om uh hnin lamloh tahae khohnin duela na pa rhoek neh na pa kah a napa rhoek loh a hmuh uh noek moenih,” a ti nah rhoi. Te phoeiah mael rhoi tih Pharaoh taeng lamloh nong rhoi.
7 Men Faraos tjänare sade till honom: »Huru länge skall denne vara oss till förfång? Släpp männen, så att de kunna hålla gudstjänst åt HERREN, sin Gud. Inser du icke ännu att Egypten bliver fördärvat?»
Te vaengah Pharaoh kah sal rhoek loh a taengah, “Me hil nim mamih taengah hlaeh la a om ve he. tongpa rhoek te tueih mai lamtah a Pathen Yaweh taengah thothueng uh saeh, Egypt a rhawp coeng he na ming hlan nim?” a ti uh.
8 Då hämtade man Mose och Aron tillbaka till Farao. Och han sade till dem: »I mån gå åstad och hålla gudstjänst åt HERREN, eder Gud. Men vilka äro nu de som skola gå?»
Te dongah Moses neh Aaron te Pharaoh taengla a mael puei uh tih amih rhoi te, “Cet uh lamtah na Pathen Yahweh taengah thothueng uh. Tedae ubang ubang lae a caeh eh?” a ti nah.
9 Mose svarade: »Vi vilja gå både unga och gamla; vi vilja gå med söner och döttrar, med får och fäkreatur; ty en HERRENS högtid skola vi hålla.»
Te phoeiah Moses loh, “Camoe neh patong khaw ka cet uh vetih, ka capa neh ka canu khaw, ka boiva neh ka saelhung neh ka BOEIPA kah khotue te ka paan uh ni,” a ti nah.
10 Då sade han till dem: »Må HERREN: vara med eder lika visst som jag släpper eder med edra kvinnor och barn! Där ser man att I haven ont i sinnet!
Te phoeiah amih rhoi te, “BOEIPA te nangmih taengah om tangloeng saeh. Nangmih neh na camoe rhoek te kan hlah sitoe cakhaw na maelhmai ah boethae phaeng tueng.
11 Nej; I män mån gå åstad och hålla gudstjänst åt HERREN; det var ju detta som I begärden.» Och man drev dem ut ifrån Farao.
Te tlam moenih. Te te na hoe uh dongah tongpa rhoek te cet uh lamtah BOEIPA taengah thothueng uh laeh,” a ti nah tih amih rhoi te Pharaoh mikhmuh lamloh a haek.
12 Och HERREN sade till Mose: »Räck ut din hand över Egyptens land, så att gräshoppor komma över Egyptens land och äta upp alla örter i landet, allt vad haglet har lämnat kvar.»
Te phoeiah BOEIPA loh Moses te, “Kaisih ham te Egypt khohmuen ah na kut thueng laeh. Te vaengah Egypt Khohmuen ah pongpa vetih rhael loh a hlun boeih neh khohmuen baelhing boeih te a caak bitni,” a ti nah.
13 Då räckte Mose ut sin stav över Egyptens land, och HERREN lät en östanvind blåsa över landet hela den dagen och hela natten; och när det blev morgon, förde östanvinden gräshopporna fram med sig.
Te dongah Moses loh a conghol te Egypt khohmuen la a thueng. Te vaengah BOEIPA loh khothoeng yilh te khohmuen sola khohnin yung neh khoyin puet ah a thawn pah. Mincang a pha vaengah kanghawn yilh loh kaisih a khuen pah.
14 Och gräshopporna kommo över hela Egyptens land och slogo i stor mängd ned över hela Egyptens område; en sådan myckenhet av gräshoppor hade aldrig tillförne kommit och skall icke heller hädanefter komma.
Kaisih khaw Egypt khohmuen tom ah van tih Egypt khorhi boeih ah bop. A mikhmuh ah tlung khungdaeng coeng tih te bang kaisih te ana om noek pawt tih te hnukah khaw om bal mahpawh.
15 De övertäckte hela marken, så att marken blev mörk; och de åto upp alla örter i landet och all frukt på träden, allt som haglet hade lämnat kvar; intet grönt blev kvar på träden eller på markens örter i hela Egyptens land.
Diklai hman te boeih a thing tih diklai khaw hmuep. Diklai baelhing boeih neh rhael loh a hlun thing thaih boeih te a caak. Te dongah thing hing neh lohma baelhing boeih tah Egypt khohmuen tom ah sueng voel pawh.
16 Då kallade Farao med hast Mose och Aron till sig och sade: »Jag har syndat mot HERREN, eder Gud, och mot eder.
Te vaengah Pharaoh tah Moses neh Aaron te khue hamla tokthuet tih, “Na Pathen Yahweh teang neh nangmih taengah ka tholh coeng.
17 Men förlåt nu min synd denna enda gång; och bedjen till HERREN, eder Gud, att han avvänder allenast denna dödsplåga ifrån mig.»
Te dongah ka tholhnah he phuei mai laeh. Na Pathen BOEIPA taengah vai mah thangthui rhoi lamtah dueknah he khaw kai taeng lamloh nong sak saeh,” a ti nah.
18 Då gick han ut ifrån Farao och bad till HERREN.
Te dongah Pharaoh taeng lamloh nong rhoi tih BOEIPA taengah a thangthui pah.
19 Och HERREN vände om vinden och lät en mycket stark västanvind komma; denna fattade i gräshopporna och kastade dem i Röda havet, så att icke en enda gräshoppa blev kvar inom Egyptens hela område.
Te vaengah BOEIPA loh khotlak yilh te bahoeng a tlungluen la a maelh tih kaisih te a khuen. Carhaek tuipuei la a yawn tih Egypt khorhi tom ah kaisih pakhat khaw hlun pawh.
20 Men HERREN förstockade Faraos hjärta, så att han icke släppte Israels barn.
Tedae BOEIPA loh Pharaoh lungbuei te te a moem pah dongah Israel ca rhoek te hlah pawh.
21 Därefter sade HERREN till Mose: »Räck din hand upp mot himmelen, så skall över Egyptens land komma ett sådant mörker, att man kan taga på det.»
Te vaengah BOEIPA loh Moses te, “Vaan la na kut thueng lamtah a hmuep loh Egypt khohmuen a tlak thil vaengah a hmuep te phatuem saeh,” a ti nah.
22 Då räckte Mose sin hand upp mot himmelen, och ett tjockt mörker kom över hela Egyptens land i tre dagar.
Te dongah Moses loh a kut te vaan la a thueng tih Egypt khohmuen boeih te khohmuep hmaisuep loh hnin thum a khuk.
23 Ingen kunde se den andre, och ingen kunde röra sig från sin plats i tre dagar. Men alla Israels barn hade ljust där de bodde.
Hlang loh a manuca khaw hmu pawt tih hlang he amah lamloh hnin thum khuiah thoo uh voel pawh. Tedae Israel ca boeih ham tah a tolrhum ah vangnah om.
24 Då kallade Farao Mose till sig och sade: »Gån åstad och hållen gudstjänst åt HERREN; låten allenast edra får och fäkreatur bliva kvar. Också edra kvinnor och barn må gå med eder.»
Te phoeiah Pharaoh loh Moses te a khue tih, “Cet uh lamtah BOEIPA taengah thothueng uh. Tedae na boiva neh na saelhung te khueh lamtah na ca rhoek khaw namamih neh cet uh,” a ti nah.
25 Men Mose sade: »Du måste ock låta oss få slaktoffer och brännoffer att offra åt HERREN, vår Gud.
Tedae Moses loh, “Namah long khaw kaimih kut ah hmueih neh hmueihhlutnah te nam paek uh daengah man ka Pathen Yahweh te ka nawn uh thai ve.
26 Också vår boskap måste gå med oss, och icke en klöv får bliva kvar; ty därav måste vi taga det varmed vi skola hålla gudstjänst åt HERREN, vår Gud. Och förrän vi komma dit, veta vi själva icke vad vi böra offra åt HERREN.»
Te dongah ka boiva khaw kamamih neh ka puei uh vetih a khomae pataeng hlun mahpawh. Kaimih kah Pathen Yahweh taengah thothueng ham vaengah te khui lamkah ni ka loh uh eh. Tedae te la ka pawk uh hlan atah BOEIPA taengah metla thothueng ham khaw ka ming uh moenih,” a ti.
27 Men HERREN förstockade Faraos hjärta, så att han icke ville släppa dem.
BOEIPA loh Pharaoh lungbuei te a moem pah dongah amih te hlah ham huem pawh.
28 Och Farao sade till honom: »Gå bort ifrån mig, och tag dig till vara för att ännu en gång komma inför mitt ansikte; ty på den dag du kommer inför mitt ansikte skall du dö.»
Te dongah anih te Pharaoh loh, “Kai taeng lamloh nong laeh, nang te ngaithuen, ka maelhmai hmuh ham koei voel boeh, ka maelhmai na hmuh hnin ah na duek ni,” a ti nah.
29 Mose svarade: »Du har talat rätt; jag skall icke vidare komma inför ditt ansikte.»
Te dongah Moses loh, “Na thui bangla na maelhmai hmuh ham koep ka khoep mahpawh,” a ti nah.
