2 Mosebok 1

1 Och dessa äro namnen på Israels söner, som kommo till Egypten; med Jakob kommo de, var och en med sitt hus:

Israeli ne' mofavre naga'mo'za a'mofavre zamine Isipima nezmafa Jekopu'enema vu'naza naga'mokizmi zamagi'a ama'ne,

2 Ruben, Simeon, Levi och Juda,

Rubeni'ma, Simioni'ma, Levi'ma Juda'ma,

3 Isaskar, Sebulon och Benjamin,

Isaka'ma, Zebuluni'ma, Benzamini'ma,

4 Dan och Naftali, Gad och Aser.

Dani'ma Naftali'ma, Gati ene Asa'e.

5 Tillsammans utgjorde de som hade utgått från Jakobs länd sjuttio personer; men Josef var redan förut i Egypten.

Hagi Josefe'a ko Isipi umani'nege'za, Jekopumpinti fore'ma hu'naza nagara maka 70'a naga'mo'za vu'naze. Hianagi Josefe'a ko Isipi umani'ne.

6 Och Josef dog och alla hans bröder och hela det släktet.

Hagi Josefe'ene ana maka afu'aganahe'zane ana knafima magokama vu'naza naga'a fri vagare'naze.

7 Men Israels barn voro fruktsamma och växte till och förökade sig och blevo övermåttan talrika, så att landet blev uppfyllt av dem.

Hianagi Israeli vahe'mo'za mofavrea kase'za eri hakare hazageno, tusi hankvenentake vahe fore hu'za Isipi mopa mani avite'naze.

8 Då uppstod en ny konung över Egypten, en som icke visste av Josef.

Hagi henka Josefe'ma hu'nea zantmima keno antahino osu'nea ne'mo, Isipia kasefa kini efore huno kegava hu'ne.

9 Och denne sade till sitt folk: »Se, Israels barns folk är oss för stort och mäktigt.

Ana kini ne'mo'a vahe'agura amanage huno zamasmi'ne, Keho, Israeli vahe'mo'za tagrira tagatere'za, rama'a vahe fore nehazageno, hankave zamimo'a tagatenere.

10 Välan, låt oss då gå klokt till väga med dem; eljest kunde de ännu mer föröka sig; och om ett krig komme på, kunde de förena sig med våra fiender och begynna krig mot oss och sedan draga bort ur landet.»

E'ina hu'negu enketa mago'a kanku haketa zamazeri haviza hanunke'za vahera fore huhakarea osnaze. Ha'ma fore hanige'za, ha' vahetirega ante'za ha' hunerante'za kumatia atre'za vugahaze.

11 Alltså satte man arbetsfogdar över dem och förtryckte dem med trälarbeten. Och de måste bygga åt Farao förrådsstäder, Pitom och Raamses.

Anage hige'za, kazokzo eri'za kva vahe zamazeri otizageno, Isipi kini ne' Fero'ma fenoma antesnia rankumatre, Pitomu kuma'ene, Rameses kuma'enena Israeli vahera zamazeri haviza nehazage'za ki'naze.

12 Men ju mer man förtryckte dem, dess mer förökade de sig, och dess mer utbredde de sig, så att man begynte gruva sig för Israels barn.

Tusiza hu'za Israeli vahera zamazeri haviza hazanagi, mago'ane rupazi hu'za rama'a nehazageno, Isipi vahe'mo'za Israeli vahekura koro huzmante'naze.

13 Därför pålade egyptierna Israels barn ytterligare tvångsarbeten

Israeli vahera zamasunkura huozmantage'za eri'zana hanaveti'za eri'naze.

14 och förbittrade deras liv med hårt arbete på murbruk och tegel och med alla slags arbeten på marken korteligen, med tvångsarbeten av alla slag, som de läto dem utföra

Tusi'a eri'za fukinteti briki trohu eri'zane, hozafi eri'zane mago'a eri'za zami'za, nomani'zazmia tusiza hu'za zamazeri amuho hazage'za zamarimpa akahezampi mani'naze.

15 Och konungen i Egypten talade till de hebreiska kvinnor -- den ena hette Sifra, den andra Pua -- som hjälpte barnaföderskorna,

Anante Isipi kini ne'mo'a, Hibru a'ne'mo'zama mofavre'ma kasenteku'ma nehzageno zamazama hukema kse nezmia Hibru a'trena, Sifrane Puagiznia amanage huno znasmi'ne,

16 han sade: »När I förlösen de hebreiska kvinnorna, så sen efter, då de föda: om det är ett gossebarn, så döden det; är det ett flickebarn, så må det leva.»

Hibru ane'mozama mofavrema kasentenaku'ma nehanageta zamaza hutama kasezmantesuta, mofa'nema kasezmantesagetma, zmatrenke'za maniho, hagi ne'mofavrema kasezmantesageta zamahe friho.

17 Men hjälpkvinnorna fruktade Gud och gjorde icke såsom konungen i Egypten hade sagt till dem, utan läto barnen leva.

Hianagi ana a'tre'mokea Anumzamofonku koro nehuke, Isipi kini ne'mo'ma hanave kema huno'ma ne' mofavre'ramima zamahe frihoma hu'neana, zamahe ofri zmatrege'za mani'naze.

18 Då kallade konungen i Egypten hjälpkvinnorna till sig och sade till dem: »Varför gören I så och låten barnen leva?»

Ana higeno Izipi kini ne'mo'a ana a'trena ke higeke akeno anage huno znantahige'ne, Na'a higetna ne' mofavre'rmina zamahe ofrita zmatrake'za mani'naze?

19 Hjälpkvinnorna svarade Farao: »De hebreiska kvinnorna äro icke såsom de egyptiska. De äro kraftigare; förrän hjälpkvinnan kommer till dem, hava de fött.»

Mofavrema zamaza huke kasezmi a'tre'mokea amanage huke Ferona kenona'a hunte'na'e, Hibru a'ne'mo'za zamagra Isipi a'negnara osu'za hanavenentake hu'nazanki'za, uohanati'nonke'za hanatinonke'za ame'ama hu'za mofavrea kasenentaze.

20 Och Gud lät det gå väl för hjälpkvinnorna; och folket förökade sig och blev mycket talrikt.

Ana higeno Anumzamo'a mofavrema zamazama huke kasezami a'tre'na knare huznantegeno, Israeli vahera kase hakare hazage'za hanavenentake vahetami rama'a fore hu'za vu'naze.

21 Eftersom hjälpkvinnorna fruktade Gud, lät han deras hus förkovras.

Ana a'tremokea Anumzamofonku koro nehaku huno Anumzamo'a asomu huznantegeke znagranena agafa huke mofavre kasente'na'e.

22 Då bjöd Farao allt sitt folk och sade: »Alla nyfödda gossebarn- skolen I kasta i Nilfloden, men all flickebarn mån I låta leva.»

Anante Fero'a ana maka Isipi vahe'a amanage huno hanavenentake ke huzmante'ne, Hibru a'nemo'zama ne' mofavrema kasezmantesazana, zmavaretma Naeli timpi matevu nezmatreta, mofa'nema kasezmantesagetma ozmahe zmatrenke'za maniho.