2 Mosebok 1

1 Och dessa äro namnen på Israels söner, som kommo till Egypten; med Jakob kommo de, var och en med sitt hus:

These are the names of the sons of Israel that came into Egypt together with Jacob their father; they came in each with their whole family.

2 Ruben, Simeon, Levi och Juda,

Ruben, Simeon, Levi, Judas,

3 Isaskar, Sebulon och Benjamin,

Issachar, Zabulon, Benjamin,

4 Dan och Naftali, Gad och Aser.

Dan and Nephthalim, Gad and Aser.

5 Tillsammans utgjorde de som hade utgått från Jakobs länd sjuttio personer; men Josef var redan förut i Egypten.

But Joseph was in Egypt. And all the souls [born] of Jacob were seventy-five.

6 Och Josef dog och alla hans bröder och hela det släktet.

And Joseph died, and all his brethren, and all that generation.

7 Men Israels barn voro fruktsamma och växte till och förökade sig och blevo övermåttan talrika, så att landet blev uppfyllt av dem.

And the children of Israel increased and multiplied, and became numerous and grew exceedingly strong, and the land multiplied them.

8 Då uppstod en ny konung över Egypten, en som icke visste av Josef.

And there arose up another king over Egypt, who knew not Joseph.

9 Och denne sade till sitt folk: »Se, Israels barns folk är oss för stort och mäktigt.

And he said to his nation, Behold, the race of the children of Israel is a great multitude, and is stronger than we:

10 Välan, låt oss då gå klokt till väga med dem; eljest kunde de ännu mer föröka sig; och om ett krig komme på, kunde de förena sig med våra fiender och begynna krig mot oss och sedan draga bort ur landet.»

come then, let us deal craftily with them, lest at any time they be increased, and whensoever war shall happen to us, these also shall be added to our enemies, and having prevailed against us in war, they will depart out of the land.

11 Alltså satte man arbetsfogdar över dem och förtryckte dem med trälarbeten. Och de måste bygga åt Farao förrådsstäder, Pitom och Raamses.

And he set over them task-masters, who should afflict them in their works; and they built strong cities for Pharao, both Pitho, and Ramesses, and On, which is Heliopolis.

12 Men ju mer man förtryckte dem, dess mer förökade de sig, och dess mer utbredde de sig, så att man begynte gruva sig för Israels barn.

But as they humbled them, by so much they multiplied, and grew exceedingly strong; and the Egyptians greatly abhorred the children of Israel.

13 Därför pålade egyptierna Israels barn ytterligare tvångsarbeten

And the Egyptians tyrannised over the children of Israel by force.

14 och förbittrade deras liv med hårt arbete på murbruk och tegel och med alla slags arbeten på marken korteligen, med tvångsarbeten av alla slag, som de läto dem utföra

And they embittered their life by hard labours, in the clay and in brick-making, and all the works in the plains, according to all the works, wherein they caused them to serve with violence.

15 Och konungen i Egypten talade till de hebreiska kvinnor -- den ena hette Sifra, den andra Pua -- som hjälpte barnaföderskorna,

And the king of the Egyptians spoke to the midwives of the Hebrews; the name of the one was, Sepphora; and the name of the second, Phua.

16 han sade: »När I förlösen de hebreiska kvinnorna, så sen efter, då de föda: om det är ett gossebarn, så döden det; är det ett flickebarn, så må det leva.»

And he said, When ye do the office of midwives to the Hebrew women, and they are about to be delivered, if it be a male, kill it; but if a female, save it.

17 Men hjälpkvinnorna fruktade Gud och gjorde icke såsom konungen i Egypten hade sagt till dem, utan läto barnen leva.

But the midwives feared God, and did not as the king of Egypt appointed them; and they saved the male children alive.

18 Då kallade konungen i Egypten hjälpkvinnorna till sig och sade till dem: »Varför gören I så och låten barnen leva?»

And the king of Egypt called the midwives, and said to them, Why is it that ye have done this thing, and saved the male children alive?

19 Hjälpkvinnorna svarade Farao: »De hebreiska kvinnorna äro icke såsom de egyptiska. De äro kraftigare; förrän hjälpkvinnan kommer till dem, hava de fött.»

And the midwives said to Pharao, The Hebrew women are not as the women of Egypt, for they are delivered before the midwives go in to them. So they bore children.

20 Och Gud lät det gå väl för hjälpkvinnorna; och folket förökade sig och blev mycket talrikt.

And God did well to the midwives, and the people multiplied, and grew very strong.

21 Eftersom hjälpkvinnorna fruktade Gud, lät han deras hus förkovras.

And as the midwives feared God, they established for themselves families.

22 Då bjöd Farao allt sitt folk och sade: »Alla nyfödda gossebarn- skolen I kasta i Nilfloden, men all flickebarn mån I låta leva.»

And Pharao charged all his people, saying, Whatever male [child] shall be born to the Hebrews, cast into the river; and every female, save it alive.