Ester 4

1 När Mordokai fick veta allt vad som hade skett, rev han sönder sina kläder och klädde sig i säck och aska, och gick så ut i staden och uppgav högljudda och bittra klagorop.

Ke Mordecai el lohng ke ma nukewa orek inge, el seya nuknuk lal ke inse toasr. Na el nokomang nuknuk yohk eoa ac sang apat nu fin sifal, ac fahsr sasla in siti sac, wowoyak ke pusra lulap ac arulana asor,

2 Och han begav sig till konungens port och stannade framför den, ty in i konungens port fick ingen komma, som var klädd i sorgdräkt.

nwe ke el sun mutunoa nu ke lohm sin tokosra. El tiana ilyak nu loac, mweyen tia filfilla mwet in utyak nu we elos fin nukum nuknuk yohk eoa.

3 Och i vart hövdingdöme dit konungens befallning och påbud kom blev stor sorg bland judarna, och de fastade, gräto och klagade, ja, de flesta satte sig i säck och aska.

In facl nukewa ma mwe fahkak lun tokosra akkalemyeyuk we, oasr tung mwemelil inmasrlon mwet Jew. Elos lalo, tung, ac wowoyak ke asor lulap, ac pus selos nokomang nuknuk yohk eoa ac oan in apat.

4 När nu Esters tjänarinnor och hovmän kommo och berättade detta för henne, blev drottningen högeligen förskräckt; och hon skickade ut kläder till Mordokai, för att man skulle kläda honom i dem och taga av honom sorgdräkten; men han tog icke emot dem.

Ke mutan kulansap ac mwet eunuch lal Kasra Esther fahk nu sel ouiya ma Mordecai el oru, el liksreni na supwarla. El supwala kutu nuknuk nu sel Mordecai elan sang aolla nuknuk yohk eoa, a el tiana eis.

5 Då kallade Ester till sig Hatak, en av de hovmän som konungen hade anställt i hennes tjänst, och bjöd honom att gå till Mordokai, för att få veta vad som var på färde, och varför han gjorde så.

Na Esther el solalma Hathach, sie sin mwet eunuch ke inkul lun tokosra su pakpuki sel tokosra tuh elan mwet kulansap lal kasra, ac el sap elan som nu yorol Mordecai ac siyuk lah mea se sikyak ac mea sripauk.

6 När då Hatak kom ut till Mordokai på den öppna platsen i staden framför konungens port,

Hathach el som nu yorol Mordecai ke nien toeni lun mwet uh ke mutun lohm sel tokosra.

7 berättade Mordokai för honom allt vad som hade hänt honom, och uppgav beloppet av den penningsumma som Haman hade lovat väga upp till konungens skattkamrar, för att han skulle få förgöra judarna.

Mordecai el fahkang nu sel ma nukewa ma sikyak nu sel, ac oayapa ke lupan mani se ma Haman el wulela in srukak nu ke nien fil mani lun tokosra fin susakla mwet Jew nukewa.

8 Och en avskrift av det skrivna påbud som hade blivit utfärdat i Susan om att de skulle utrotas lämnade han honom ock, för att han skulle visa Ester den och berätta allt för henne, och ålägga henne att gå in till konungen och bedja honom om misskund och söka nåd hos honom för sitt folk.

El sang nu sel Hathach mwe fahkak se ma simla ac supweyukelik in acn Susa, su sapkakin in sikiyukla mwet Jew. Mordecai el siyuk sel elan usla nu sel Esther, ac akkalemye ouiya inge nu sel, ac siyuk elan utyak nu yorol tokosra ac kwafe sel elan nunak munas nu sin mwet lal, mwet Jew.

9 Och Hatak kom och berättade för Ester vad Mordokai hade sagt.

Hathach el oru oana,

10 Då bjöd Ester Hatak att gå till Mordokai och säga:

ac Esther el fahk elan folokla ac fahk kas inge nu sel Mordecai:

11 »Alla konungens tjänare och folket i konungens hövdingdömen veta, att om någon, vare sig man eller kvinna, går in till konungen på den inre gården utan att vara kallad, så gäller för var och en samma lag: att han skall dödas, såframt icke konungen räcker ut mot honom den gyllene spiran, till tecken på att han får leva. Men jag har icke på trettio dagar varit kallad att komma till konungen.»

“Kutena mwet, mukul ku mutan, fin utyak nu in kalkal se oan loac in lohm sin tokosra ke tia solsol el, mwet sacn ac enenu in misa. Ma sap se pa inge. Mwet nukewa etu ke ma se inge, mutawauk ke mwet pwapa fulat lun tokosra nwe ke mwet in mutunfacl saya pac. Inkanek sefanna sie mwet el ku in kaingkunla ma sap se inge: pa tokosra el fin kolang scepter gold lal nu sel, na mwet sacn ac tia anwuki. Tusruktu ac malem se lac tokosra el soenna suliyu.”

12 När man nu berättade för Mordokai vad Ester hade sagt,

Ke Mordecai el lohng kas inge sel Esther,

13 sade Mordokai att man skulle giva Ester detta svar: »Tänk icke att du ensam bland alla judar skall slippa undan, därför att du är i konungens hus.

el supwala kas in top lal nu sel, “Nik kom nunku mu kom mukena inmasrlon mwet Jew ac ku in kaingkunla ouiya se inge ke sripen na kom muta inkul fulat sin tokosra.

14 Nej, om du tiger stilla vid detta tillfälle, så skall nog hjälp och räddning beredas judarna från något annat håll, men du och din faders hus, I skolen förgöras. Vem vet om du icke just för en sådan tid som denna har kommit till konungslig värdighet?»

Kom fin mihsla ac tia kas ke pacl ouinge uh, inkanek in kasru fah tuku lucng me nu sin mwet Jew, ac elos ac fah moliyukla, tusruktu kom ac misa, ac sou lun papa tomom fah wanginla. Na su etu, sahp ma na orek tuh kom in kasrala nu ke pacl se inge!”

15 Då lät Ester giva Mordokai detta svar:

Esther el supwala kas in top inge nu sel Mordecai:

16 »Gå åstad och församla alla judar som finnas i Susan, och hållen fasta för mig; I skolen icke äta eller dricka något under tre dygn, vare sig dag eller natt. Jag med mina tärnor vill ock sammalunda fasta; därefter vill jag gå in till konungen, fastän det är emot lagen. Och skall jag gå förlorad, så må det då ske.»

“Fahla ac eisani mwet Jew nukewa in Susa nu sie. Kowos lalo ac pre keik. Nik kowos mongo ku nim kutena ma ke len tolu ac fong tolu. Nga, ac mutan kulansap luk, fah oru oapana. Tukun ma inge, nga fah som nu yorol tokosra, finne lain ma sap. Nga fin oru tuh misa, na nga misa.”

17 Och Mordokai gick bort och gjorde alldeles såsom Ester hade bjudit honom.

Na Mordecai el som, ac oru ma nukewa ma Esther el sap elan oru.