Ester 4
1 När Mordokai fick veta allt vad som hade skett, rev han sönder sina kläder och klädde sig i säck och aska, och gick så ut i staden och uppgav högljudda och bittra klagorop.
When, Mordecai, came to know all that had been done, Mordecai rent his garments, and put on sackcloth, and ashes, —and went forth into the midst of the city, and cried out with an outcry loud and bitter;
2 Och han begav sig till konungens port och stannade framför den, ty in i konungens port fick ingen komma, som var klädd i sorgdräkt.
and went in as far as before the gate of the king, —for, none, might enter into the gate of the king, clothed with sackcloth.
3 Och i vart hövdingdöme dit konungens befallning och påbud kom blev stor sorg bland judarna, och de fastade, gräto och klagade, ja, de flesta satte sig i säck och aska.
And, throughout every province, whithersoever the word of the king and his edict came, was great mourning to the Jews, and fasting and weeping, and lamentation, —sackcloth and ashes, were spread out for many.
4 När nu Esters tjänarinnor och hovmän kommo och berättade detta för henne, blev drottningen högeligen förskräckt; och hon skickade ut kläder till Mordokai, för att man skulle kläda honom i dem och taga av honom sorgdräkten; men han tog icke emot dem.
So the maidens of Esther and her eunuchs went in and told her, and the queen writhed in great anguish, —and sent garments to clothe Mordecai, and to remove his sackcloth from off him, but he accepted them not.
5 Då kallade Ester till sig Hatak, en av de hovmän som konungen hade anställt i hennes tjänst, och bjöd honom att gå till Mordokai, för att få veta vad som var på färde, och varför han gjorde så.
Then called Esther for Hathach, one of the eunuchs of the king whom he had stationed before her, and charged him, concerning Mordecai, —to get to know what this was, and why this was.
6 När då Hatak kom ut till Mordokai på den öppna platsen i staden framför konungens port,
So Hathach went forth unto Mordecai, —in the broadway of the city, which was before the gate of the king.
7 berättade Mordokai för honom allt vad som hade hänt honom, och uppgav beloppet av den penningsumma som Haman hade lovat väga upp till konungens skattkamrar, för att han skulle få förgöra judarna.
And Mordecai told him all that had befallen him, —and an exact statement of the silver, that Haman had promised to weigh out unto the treasuries of the king, for the Jews, to destroy them.
8 Och en avskrift av det skrivna påbud som hade blivit utfärdat i Susan om att de skulle utrotas lämnade han honom ock, för att han skulle visa Ester den och berätta allt för henne, och ålägga henne att gå in till konungen och bedja honom om misskund och söka nåd hos honom för sitt folk.
Also, a copy of the writing of the edict which had been given in Shusan to destroy them, gave he unto him, to shew unto Esther, and to tell her, —and to lay charge upon her, to go in unto the king—to make supplication unto him, and to make request before him, for her people.
9 Och Hatak kom och berättade för Ester vad Mordokai hade sagt.
And Hathach came in and told Esther, the words of Mordecai.
10 Då bjöd Ester Hatak att gå till Mordokai och säga:
Then spake Esther unto Hathach, —and gave him charge, unto Mordecai: —
11 »Alla konungens tjänare och folket i konungens hövdingdömen veta, att om någon, vare sig man eller kvinna, går in till konungen på den inre gården utan att vara kallad, så gäller för var och en samma lag: att han skall dödas, såframt icke konungen räcker ut mot honom den gyllene spiran, till tecken på att han får leva. Men jag har icke på trettio dagar varit kallad att komma till konungen.»
All the servants of the king, and the people of the provinces of the king, do know, that, whatsoever man or woman shall go in unto the king—into the inter court—who hath not been called, one, is his law, to put him to death, saving any to whom the king may hold out the golden sceptre, who then shall live, —but, I, have not been called to go in unto the king, these thirty days.
12 När man nu berättade för Mordokai vad Ester hade sagt,
And they told Mordecai, the words of Esther.
13 sade Mordokai att man skulle giva Ester detta svar: »Tänk icke att du ensam bland alla judar skall slippa undan, därför att du är i konungens hus.
Then Mordecai commanded to answer Esther, —Do not think in thine own soul, to escape in the house of the king from among all the Jews.
14 Nej, om du tiger stilla vid detta tillfälle, så skall nog hjälp och räddning beredas judarna från något annat håll, men du och din faders hus, I skolen förgöras. Vem vet om du icke just för en sådan tid som denna har kommit till konungslig värdighet?»
But, if thou, do indeed hold thy peace, at this time, respite and deliverance, will be appointed for the Jews, from another place, but, thou, and thy father’s house, will perish, —and who knoweth whether, for a time such as this, thou hast attained unto the royal estate?
15 Då lät Ester giva Mordokai detta svar:
Then Esther commanded, to answer Mordecai: —
16 »Gå åstad och församla alla judar som finnas i Susan, och hållen fasta för mig; I skolen icke äta eller dricka något under tre dygn, vare sig dag eller natt. Jag med mina tärnor vill ock sammalunda fasta; därefter vill jag gå in till konungen, fastän det är emot lagen. Och skall jag gå förlorad, så må det då ske.»
Go! gather ye together all the Jews who are to be found in Shusan, and fast ye for me—and neither eat nor drink—three days, night nor day, and, I and my maidens, will fast so, —and, in this manner, will I go in unto the king, though it is not according to the law, and, when I have perished, I have perished!
17 Och Mordokai gick bort och gjorde alldeles såsom Ester hade bjudit honom.
So Mordecai departed, —and did according to all that Esther had charged upon him.
