Ester 4

1 När Mordokai fick veta allt vad som hade skett, rev han sönder sina kläder och klädde sig i säck och aska, och gick så ut i staden och uppgav högljudda och bittra klagorop.

Mordecai jin hitobanga thilsoh hi ahetdoh phat in, apon abot’eh in khaodip pon aki ah in vut akinun, chuin khopi achun alhailut in awging tah le lungna tah in apengjah jeng tan ahi.

2 Och han begav sig till konungens port och stannade framför den, ty in i konungens port fick ingen komma, som var klädd i sorgdräkt.

Hiti chun ama khopi kelkot geijin ache in ahi, ajehchu hitobanga lung hesohna von pum in koima khopi kelkotna lutthei lou ahi.

3 Och i vart hövdingdöme dit konungens befallning och påbud kom blev stor sorg bland judarna, och de fastade, gräto och klagade, ja, de flesta satte sig i säck och aska.

Chuleh hiche lengpa dan aga kiphondoh na gambih jousea chun Judate ho lah a lunghem na nasatah alhungtai. Amahon an angol’un, akap un, aping un, chuleh mitamtah in vut akinu uvin khaodip pon akisil un ahi.

4 När nu Esters tjänarinnor och hovmän kommo och berättade detta för henne, blev drottningen högeligen förskräckt; och hon skickade ut kläder till Mordokai, för att man skulle kläda honom i dem och taga av honom sorgdräkten; men han tog icke emot dem.

Lengnu Esther jenle nungah holeh nukisohon Mordecai umchan chu aseipeh phat un, ama jong alungkham lheh jengtan ahi. Amanun khaodip pon akisil khella akisil dingin pon agah thotnin ahinla Mordecai chu anompon ahi.

5 Då kallade Ester till sig Hatak, en av de hovmän som konungen hade anställt i hennes tjänst, och bjöd honom att gå till Mordokai, för att få veta vad som var på färde, och varför han gjorde så.

Hiche jou chun Esther in lengpa dinga nukiso holah a ama lhacha dinga kipansah pa Hathach chu akouvin, Mordecai chun ipi hahsatna atoh ham chule ibola lunggim tah a uma ham ti gakholdoh dingin asol tan ahi.

6 När då Hatak kom ut till Mordokai på den öppna platsen i staden framför konungens port,

Hijeh chun Hathach chu khopi kelkot mai lang leitol a um Mordecai kom’a chun agachen ahi.

7 berättade Mordokai för honom allt vad som hade hänt honom, och uppgav beloppet av den penningsumma som Haman hade lovat väga upp till konungens skattkamrar, för att han skulle få förgöra judarna.

Mordecai in thusoh ho jouse leh Judate suhmang’a aumna dinga Haman in sum ijat lengte sumkhol na a dinga atodoh got ham tichu hoitah in ana seipeh soh keijin ahi.

8 Och en avskrift av det skrivna påbud som hade blivit utfärdat i Susan om att de skulle utrotas lämnade han honom ock, för att han skulle visa Ester den och berätta allt för henne, och ålägga henne att gå in till konungen och bedja honom om misskund och söka nåd hos honom för sitt folk.

Judate jouse kisuh mangna dinga Susa khopi sunga kisodoh dan lekha pehkhat chu Hathach anapen ahi. Aman hiche lekha chu Esther anavetsah ding chuleh thil umdan chu hoitah a ahilchet dingin Hathach chu agah ngan sen ahi. Aman Hathach jah a chun Esther chu sollin lang lengpa kom’a amite inging a taohen ati.

9 Och Hatak kom och berättade för Ester vad Mordokai hade sagt.

Hiti chun Hathach chu Mordecai jin angan sena pumchun Esther kom’a chun ahung kile tai.

10 Då bjöd Ester Hatak att gå till Mordokai och säga:

Hiche jouchun Esther in Mordecai kom’a, athu lepoh dingin Hathach chu asolkit in ahi.

11 »Alla konungens tjänare och folket i konungens hövdingdömen veta, att om någon, vare sig man eller kvinna, går in till konungen på den inre gården utan att vara kallad, så gäller för var och en samma lag: att han skall dödas, såframt icke konungen räcker ut mot honom den gyllene spiran, till tecken på att han får leva. Men jag har icke på trettio dagar varit kallad att komma till konungen.»

“Lengpa vaipo hole gambih hoa cheng mipiho jouse jengin jong, koihileh lengpan akou hilouva lengpa kom’a lut aum a ahileh lengpan a sana tenggol ahin lhunlut louleh thitei tei ding ahi ti hi mijousen ahet khatchu ahi. Tuhin lengpan eikou louna ni somthum alhingtai” ati.

12 När man nu berättade för Mordokai vad Ester hade sagt,

Hathach chun Esther thusei chu Mordecai kom alhut kittai.

13 sade Mordokai att man skulle giva Ester detta svar: »Tänk icke att du ensam bland alla judar skall slippa undan, därför att du är i konungens hus.

Mordecai in Esther chu adonbutna alethot in; “Khopi sunga naum man in Judate jouse akitha gamteng kihoidoh nante tin kigel hih in.

14 Nej, om du tiger stilla vid detta tillfälle, så skall nog hjälp och räddning beredas judarna från något annat håll, men du och din faders hus, I skolen förgöras. Vem vet om du icke just för en sådan tid som denna har kommit till konungslig värdighet?»

Hitobang phat nahi thipbeh a naum a ahileh, hoilang ham khatna kon ahi Judate tedinga hoidoh nale olna hungsohdoh ding, amavang nangle nainsung mite thiding ahi. Kon ija ahetn em hitobang phatna ding jeh’a hi lengnu mun nalo hithei tah ahi!”

15 Då lät Ester giva Mordokai detta svar:

Hichejou chun Esther in Mordecai chu hiti hin thu athot kitne;

16 »Gå åstad och församla alla judar som finnas i Susan, och hållen fasta för mig; I skolen icke äta eller dricka något under tre dygn, vare sig dag eller natt. Jag med mina tärnor vill ock sammalunda fasta; därefter vill jag gå in till konungen, fastän det är emot lagen. Och skall jag gå förlorad, så må det då ske.»

“Susa khopia um Judate jouse gakoukhom inlang keidingin an-ngollin hungtao vun. Nithum sungin anjong nelou twijong donlouvin asun ajan in um un. Kanungah hole kenjong hitima chu kaboldiu ahi. Hiche jouteng chuleh dan in aphallou hijongleh, kathile kathi, kahinle kahin, lengpa kom’a kagalut ding ahi,” atipeh tai.

17 Och Mordokai gick bort och gjorde alldeles såsom Ester hade bjudit honom.

Hiti chun Mordecai apotdoh in Esther in ahin thupeh dungjui chet chun aga boltai.