Efesierbrevet 4
1 Så förmanar jag nu eder, jag som är en fånge i Herren, att föra en vandel som är värdig den kallelse I haven undfått,
Əmdi xu sǝwǝblǝrdin, Rǝbning mǝⱨbusi bolƣan mǝnki, [Hudaning] silǝrni qaⱪirƣan [büyük] qaⱪiriⱪiƣa layiⱪ ⱨalda mengixliringlarni ɵtünimǝn,
2 med all ödmjukhet och allt saktmod, med tålamod, så att I haven fördrag med varandra i kärlek
ⱨǝmmǝ ixta kǝmtǝrlik wǝ yuwax-mulayimliⱪ bilǝn, sǝwrqanliⱪ bilǝn, bir-biringlarƣa muⱨǝbbǝt iqidǝ kǝng ⱪorsaⱪ bolup,
3 och vinnläggen eder om att bevara Andens enhet genom fridens band:
inaⱪ-hatirjǝmlikning rixtisi bilǝn, Roⱨta bolƣan birlikni tutuxⱪa intilixinglarni [ɵtünimǝn].
4 en kropp och en Ande, likasom I ock bleven kallade till att leva i ett och samma hopp, det som tillhör eder kallelse --
Tǝn birdur, Roⱨ birdur, — huddi qaⱪirilƣininglarda, ohxax bir arzu-ümidkǝ qaⱪirilƣininglardǝk, —
5 en Herre, en tro, ett dop, en Gud, som är allas Fader,
Rǝb birdur, iman-etiⱪad birdur, qɵmüldürülüx birdur,
6 han som är över alla, genom alla och i alla.
ⱨǝmmining Huda’Atisi birdur; U bolsa ⱨǝmmidin üstün turƣuqi, ⱨǝmmini yürgüzgüqi wǝ ⱨǝmmimizning iqidǝ Bolƣuqidur.
7 Men åt var och en särskild av oss blev nåden given, alltefter som Kristus tillmätte honom sin gåva.
Xundaⱪtimu ⱨazir ⱨǝrbirimizgǝ Mǝsiⱨning iltipatining ɵlqimi boyiqǝ xǝpⱪǝt tǝⱪdim ⱪilinƣandur;
8 Därför heter det: »Han for upp i höjden, han tog fångar, han gav människorna gåvor.»
xunga, muⱪǝddǝs kitabta [Huda] eytⱪinidǝk: — «U yuⱪiriƣa kɵtürüldi, [Insanlarni] tutⱪun ⱪilƣuqilarni U Ɵzi ǝsir ⱪilip elip kǝtti, Ⱨǝm insanlarƣa iltipatlarni tǝⱪdim ⱪildi».
9 Men detta ord »han for upp», vad innebär det, om icke att han förut hade farit hit ned till jordens lägre rymder?
Əmdi «kɵtürülgǝn» zat bolsa, [awwal] yǝrning tegigǝ qüxkǝn zatning Ɵzi ǝmǝsmu?
10 Den som for ned, han är ock den som for upp över alla himlar, för att han skulle uppfylla allt.
Qüxkǝn zat bolsa barliⱪ ǝrxlǝrdin yuⱪiriƣa kɵtürülgǝnning dǝl Ɵzidur; kɵtürülüxining mǝⱪsiti, alǝmning barliⱪini tolduruxtin ibarǝt;
11 Och han gav oss somliga till apostlar, somliga till profeter, somliga till evangelister, somliga till herdar och lärare.
Xunga, bǝzilǝrni rosullar, bǝzilǝrni pǝyƣǝmbǝrlǝr, bǝzilǝrni hux hǝwǝrqilǝr, bǝzilǝrni baⱪⱪuqi wǝ yaki tǝlim bǝrgüqilǝr ⱪilip tǝyinligǝn dǝl Ɵzidur.
12 Ty han ville göra de heliga skickliga till att utföra sitt tjänarvärv, att uppbygga Kristi kropp,
Bularning mǝⱪsiti muⱪǝddǝs bǝndilǝrni hizmǝt wǝzipisigǝ, jümlidin Mǝsiⱨning tenini ⱪurup qiⱪixⱪa ⱪorallandurup kamalǝtkǝ yǝtküzüxtin ibarǝt;
13 till dess att vi allasammans komma fram till enheten i tron och i kunskapen om Guds Son, till manlig mognad, och så bliva fullvuxna, intill Kristi fullhet.
wǝzipǝ ⱨǝmmimizning etiⱪadta ⱨǝm Hudaning Oƣlini toluⱪ tonuxta birlikkǝ keliximizgiqǝ, kamil adǝm bolup yetixip qiⱪiximizƣiqǝ, — yǝni Mǝsiⱨning mukǝmmǝl jǝwⱨiri gǝwdilǝngǝn ⱪǝddi-ⱪamǝt ɵlqimigǝ yetiximizgiqǝ dawamlaxturulmaⱪta;
14 Så skulle vi icke mer vara barn, icke såsom havets vågor drivas omkring av vart vindkast i läran, vid människornas bedrägliga spel, när de illfundigt söka främja villfarelsens listiga anslag.
xundaⱪ bolƣanda, yǝnǝ gɵdǝk balilardin bolmay, adǝmlǝrning ⱪuwluⱪidin oylap qiⱪⱪan aldamqi niyǝt-pilanliri bilǝn, ularning ⱨiylǝ-nǝyringidin qiⱪⱪan tǝlimatining dolⱪunliridin urulup, uning ⱨǝrhil xamilida uyaⱪ-buyaⱪⱪa uqurulup kǝtmǝymiz;
15 Nej, vi skulle då hålla oss till sanningen, och i alla stycken i kärlek växa upp till honom som är huvudet, Kristus.
ǝksiqǝ, meⱨir-muⱨǝbbǝt iqidǝ turup ⱨǝⱪiⱪǝtkǝ berilip ix kɵrüp, beximiz bolƣan Mǝsiⱨkǝ baƣlinixta ⱨǝr jǝⱨǝttin ɵsüp yetilidiƣan bolimiz;
16 Ty från honom hämtar hela kroppen sin tillväxt, till att bliva uppbyggd i kärlek, i det att den sammanslutes och får sammanhållning genom det bistånd var led giver, med en kraft som är avmätt efter var särskild dels uppgift.
Uningdin pütkül tǝn, ǝzaliri bir-birigǝ jipsilaxturulup, ozuⱪluⱪ tǝminligüqi ⱨǝrbir ɵgǝ arⱪiliⱪ bir-birigǝ tutaxturulup, ⱨǝrbir ǝzaning ɵzigǝ has ɵlqǝngǝn wǝzipini ɵtixi bilǝn barƣanqǝ ɵstürülüp, muⱨǝbbǝt iqidǝ ɵz-ɵzini ⱪurup qiⱪixⱪa ixlimǝktǝ.
17 Jag tillsäger eder alltså och uppmanar eder allvarligt i Herren, att icke mer vandra såsom hedningarna i sitt sinnes fåfänglighet vandra,
Xunga xuni eytimǝnki, Rǝbtǝ uni tapilaymǝnki, yat ǝllǝrningkidǝk, yǝni ularning ɵz oy-pikirlirining bimǝnilikidǝ mangƣinidǝk mengiwǝrmǝslikinglar kerǝk;
18 hedningarna, vilka, i följd av den okunnighet som råder hos dem genom deras hjärtans förstockelse, äro förmörkade till förståndet och bortkomna från det liv som är av Gud.
ular ⱪǝlbining ⱪattiⱪliⱪidin kelip qiⱪⱪan bilimsizlik tüpǝylidin, Hudaning ⱨayatidin ada-juda ⱪilinip, qüxǝnqisi ⱪarangƣulixip kǝtkǝn,
19 Ty i sin försoffning hava de överlämnat sig åt lösaktighet, så att de i girighet bedriva alla slags orena gärningar.
ar-nomusni taxliwetip, nǝpsaniyǝtqiliki awup ⱨǝrhil iplasliⱪlarni yürgüzüxkǝ, kǝyp-sapaƣa berilgǝn.
20 Men I haven icke fått en sådan undervisning om Kristus,
Əmma silǝr bolsanglar, Mǝsiⱨni xundaⱪ yolda ɵginip tonuƣan ǝmǝssilǝr —
21 om I eljest så haven hört om honom och så blivit lärda i honom, som sanning är i Jesus:
(ⱨǝⱪiⱪǝtning Əysada bolƣinidǝk, uni ⱨǝⱪiⱪǝtǝn angliƣan, uningda ɵgitilgǝn bolsanglar) —
22 att I -- då detta nu krävdes på grund av eder förra vandel -- haven avlagt den gamla människan, som fördärvar sig genom att följa sina begärelsers bedrägliga lockelser,
demǝk, ilgiriki turmuxunglarƣa has bolƣan, aldamqi arzu-ⱨǝwǝslǝrgǝ ǝgixip ɵzini bulƣiƣuqi «kona adǝm»ni seliwetip,
23 och nu förnyens genom Anden som bor i edert sinne,
oy-zeⱨninglarning roⱨida yengilinip,
24 och att I haven iklätt eder den nya människan, som är skapad till likhet med Gud i sanningens rättfärdighet och helighet.
Hudaning ohxaxliⱪiƣa asasǝn, ⱨǝⱪiⱪǝttin qiⱪⱪan ⱨǝⱪⱪaniyliⱪta wǝ pak-muⱪǝddǝsliktǝ yaritilƣan «yengi adǝm»ni kiyiwelixinglar kerǝktur.
25 Läggen därför bort lögnen, och talen sanning med varandra, eftersom vi äro varandras lemmar.
Xuning bilǝn yalƣanqiliⱪni seliwetip, ⱨǝrbirimiz ɵz yeⱪinlirimiz bilǝn ⱨǝⱪiⱪǝtni sɵzlixǝyli; qünki biz bir-birimizgǝ nisbǝtǝn bir tǝnning ǝzaliridurmiz.
26 »Vredgens, men synden icke»; låten icke solen gå ned över eder vrede,
«Aqqiⱪlininglar, ǝmma gunaⱨ ⱪilmanglar»; ƣǝzipinglar kün patⱪuqǝ dawam etiwǝrmisun;
27 och given icke djävulen något tillfälle.
yaki Iblisⱪa ⱨeq orun ⱪoyup bǝrmǝnglar.
28 Den som har stulit, han stjäle icke mer, utan arbete hellre, och uträtte med sina händer vad gott är, så att han har något varav han kan dela med sig åt den som lider brist.
Oƣri ikkinqi oƣriliⱪ ⱪilmisun; ǝksiqǝ u meⱨnǝt ⱪilip ikki ⱪoliƣa tayinip ⱨalal ix ⱪilsunki, ⱨajiti bolƣanlarƣimu bɵlüp bǝrgüdǝk ɵz tapⱪini bolsun.
29 Låten intet ohöviskt tal utgå ur eder mun, utan allenast det som är gott, till uppbyggelse, där sådan behöves, så att det bliver till välsignelse för dem som höra det.
Aƣzinglardin ⱨeqⱪandaⱪ iplas sɵz qiⱪmisun, pǝⱪǝt angliƣuqilarƣa xǝpⱪǝt yǝtsun üqün, eⱨtiyajⱪa uyƣun wǝ adǝmni ⱪurup qiⱪidiƣan sɵzlǝrni eytinglar.
30 Och bedröven icke Guds helige Ande, vilken I haven undfått såsom ett insegel, för förlossningens dag.
Hudaning Muⱪǝddǝs Roⱨiƣa azab bǝrmǝnglǝr; qünki silǝr Uning bilǝn ⱨɵr-nijat küni üqün mɵⱨürlǝngǝnsilǝr;
31 All bitterhet och häftighet och vrede, allt skriande och smädande, ja, allt vad ondska heter vare fjärran ifrån eder.
ɵzünglardin ⱨǝrⱪandaⱪ ɵq-adawǝt, aqqiⱪ-ƣǝzǝp, ⱪǝⱨr, jedǝl-majiralar, til-aⱨanǝt ⱨǝmdǝ ⱨǝrhil ⱪara niyǝtlǝrni neri ⱪilinglar;
32 Varen i stället goda och barmhärtiga mot varandra, och förlåten varandra, såsom Gud i Kristus har förlåtit eder. Ord markerade med denna fotnot är skrivna i kursiv stil i den tryckta upplagan. --Red för den elektroniska upplagan.
bir-biringlarƣa meⱨriban, yumxaⱪ dilliⱪ bolup, Huda Mǝsiⱨtǝ silǝrni kǝqürüm ⱪilƣinidǝk bir-birininglarni kǝqürüm ⱪilinglar.
