Predikaren 7

1 Ty vem vet vad gott som skall hända en människa i livet, under de fåfängliga livsdagar som hon får framleva, lik en skugga? Och vem kan säga en människa vad som efter henne skall ske under solen?

Mejor es la buena fama que el buen ungüento; y el día de la muerte, que el día del nacer mismo.

2 Bättre är gott namn än god salva, och bättre är dödens dag än födelsedagen.

Mejor es ir a la casa del luto que a la casa del convite; porque es el fin de todos los hombres; y el que vive, lo pondrá en su corazón.

3 Bättre än att gå i gästabudshus är det att gå i sorgehus; ty där är änden för alla människor, och den efterlevande må lägga det på hjärtat.

Mejor es el enojo que la risa; porque con la tristeza del rostro se enmendará el corazón.

4 Bättre är grämelse än löje, ty av det som gör ansiktet sorgset far hjärtat väl.

El corazón de los sabios, en la casa del luto: mas el corazón de los insensatos, en la casa del placer.

5 De visas hjärtan äro i sorgehus, och dårarnas hjärtan i hus där man glädes.

Mejor es oír la reprensión del sabio, que la canción de los insensatos.

6 Bättre är att höra förebråelser av en vis man än att få höra sång av dårar.

Porque la risa del insensato es como el estrépito de las espinas debajo de la olla; y también esto es vanidad.

7 Ty såsom sprakandet av törne under grytan, så är dårarnas löje. Också detta är fåfänglighet.

Ciertamente el agravio hace enloquecer al sabio; y el presente corrompe el corazón.

8 Ty vinningslystnad gör den vise till en dåre, och mutor fördärva hjärtat.

Mejor es el fin del negocio, que su principio: mejor es el sufrido de espíritu, que el altivo de espíritu.

9 Bättre är slutet på en sak än dess begynnelse; bättre är en tålmodig man än en högmodig.

No te apresures en tu espíritu a enojarte; porque la ira en el seno de los insensatos reposa.

10 Var icke för hastig i ditt sinne till att gräma dig, ty grämelse bor i dårars bröst.

Nunca digas: ¿Qué es la causa que los tiempos pasados fueron mejores que estos? Porque nunca de esto preguntarás con sabiduría.

11 Spörj icke: »Varav kommer det att forna dagar voro bättre än våra?» Ty icke av vishet kan du fråga så.

Buena es la ciencia con herencia; y más a los que ven el sol:

12 Jämgod med arvgods är vishet, ja, hon är förmer i värde för dom som se solen.

Porque en la sombra de la ciencia, y en la sombra del dinero reposa el hombre; mas la sabiduría excede, en que da vida a sus poseedores.

13 Ty under vishetens beskärm är man såsom under penningens beskärm, men den förståndiges förmån är att visheten behåller sin ägare vid liv.

Mira la obra de Dios; porque ¿quién podrá enderezar el que él torció?

14 Se på Guds verk; vem kan göra rakt vad han har gjort krokigt?

En el día del bien, está en el bien; y en el día del mal, vé. Dios también hizo esto delante de lo otro, porque el hombre no halle nada tras de él.

15 Var alltså vid gott mod under den goda dagen, och betänk under den onda dagen att Gud har gjort denna såväl som den andra, för att människan icke skall kunna utfinna något om det som skall ske, när hon är borta.

Todo lo ví en los días de mi vanidad. Justo hay, que perece por su justicia; e impío hay, que por su maldad alarga sus días.

16 Det ena som det andra har jag sett under mina fåfängliga dagar: mången rättfärdig som har förgåtts i sin rättfärdighet, och mången orättfärdig som länge har fått leva i sin ondska.

No seas justo mucho, ni seas demasiadamente sabio: ¿por qué te destruirás?

17 Var icke alltför rättfärdighet, och var icke alltför mycket vis; icke vill du fördärva dig själv?

No hagas mal mucho, ni seas insensato: ¿por qué morirás antes de tu tiempo?

18 Var icke alltför orättfärdig, och var icke en dåre; icke vill du dö i förtid?

Bueno es que tomes esto, y también de estotro no apartes tu mano; porque el que a Dios teme, saldrá con todo.

19 Det är bäst att du håller fast vid det ena, utan att ändå släppa det andra; ty den som fruktar Gud finner en utväg ur allt detta.

La sabiduría esfuerza al sabio, más que diez poderosos príncipes, que sean en la ciudad.

20 Visheten gör den vise starkare än tio väldiga i staden.

Ciertamente no hay hombre justo en la tierra, que haga bien, y nunca peque.

21 Ty ingen människa är så rättfärdig på jorden, att hon gör vad gott är och icke begår någon synd.

Tampoco apliques tu corazón a todas las palabras que se hablaren; porque alguna vez no oigas a tu siervo, que dice mal de ti.

22 Akta icke heller på alla ord som man talar, eljest kunde du få höra din egen tjänare uttala förbannelser över dig.

Porque tu corazón sabe, que tú también dijiste mal de otros muchas veces.

23 Ditt hjärta vet ju att du själv mången gång har uttalat förbannelser över andra.

Todas estas cosas probé con sabiduría, diciendo: Hacerme he sabio: mas ella se alejó de mí.

24 Detta allt har jag försökt att utröna genom vishet. Jag sade: »Jag vill bliva vis», men visheten förblev fjärran ifrån mig.

Lejos está lo que fue; y lo profundo profundo ¿quién lo hallará?

25 Ja, tingens väsen ligger i fjärran, djupt nere i djupet; vem kan utgrunda det?

Yo he rodeado, y mi corazón, por saber, y examinar, e inquirir la sabiduría, y la razón; y por saber la maldad de la insensatez, y el desvarío del error,

26 När jag vände mig med mitt hjärta till att eftersinna och begrunda, och till att söka visheten och det som är huvudsumman, och till att förstå ogudaktigheten i dess dårskap och dåraktigheten i dess oförnuft,

Y yo he hallado más amarga que la muerte la mujer: la cual es redes, y lazos su corazón: sus manos, ligaduras. El bueno delante de Dios escapará de ella: mas el pecador será preso en ella.

27 då fann jag något som var bittrare än döden: kvinnan, hon som själv är ett nät, och har ett hjärta som är en snara, och armar som äro bojor. Den som täckes Gud kan undkomma henne, men syndaren bliver hennes fånge.

Mira, esto he hallado, dice el Predicador, mirando las cosas una a una para hallar la razón:

28 Se, detta fann jag, säger Predikaren, i det jag lade det ena till det andra för att komma till huvudsumman.

Lo cual mucho buscó mi alma, y no lo hallé: un hombre entre mil he hallado: mas mujer de todas estas nunca hallé.

29 Något gives, som min själ beständigt har sökt, men som jag icke har funnit: väl har jag funnit en man bland tusen, men en kvinna har jag icke funnit i hela hopen. Dock se, detta har jag funnit, att Gud har gjort människorna sådana de borde vara, men själva tänka de ut mångahanda funder.

Solamente, he aquí, esto hallé: que Dios hizo al hombre recto: mas ellos buscaron muchas cuentas.