Predikaren 7
1 Ty vem vet vad gott som skall hända en människa i livet, under de fåfängliga livsdagar som hon får framleva, lik en skugga? Och vem kan säga en människa vad som efter henne skall ske under solen?
Better a name, than precious ointment, —and the day of death, than the day of one’s birth.
2 Bättre är gott namn än god salva, och bättre är dödens dag än födelsedagen.
Better to go to the house of mourning, than to go to the house of banqueting, for, that, is the end of all men, —and, the living, should take it to his heart.
3 Bättre än att gå i gästabudshus är det att gå i sorgehus; ty där är änden för alla människor, och den efterlevande må lägga det på hjärtat.
Better is grief than laughter, —for, by the marring of the face, amended is the heart.
4 Bättre är grämelse än löje, ty av det som gör ansiktet sorgset far hjärtat väl.
The heart of the wise, is in the house of mourning, but, the heart of dullards, in the house of mirth.
5 De visas hjärtan äro i sorgehus, och dårarnas hjärtan i hus där man glädes.
Better to hear the rebuke of the wise, than for any man to hear the song of dullards,
6 Bättre är att höra förebråelser av en vis man än att få höra sång av dårar.
For, as the crackling of thorns under a pot, so, is the laughter of the dullard, —even this, then, was vanity.
7 Ty såsom sprakandet av törne under grytan, så är dårarnas löje. Också detta är fåfänglighet.
For, oppression, maddeneth the wise, —and a bribe, destroyeth the understanding.
8 Ty vinningslystnad gör den vise till en dåre, och mutor fördärva hjärtat.
Better the latter end of a thing, than the beginning thereof, —Better a patient spirit, than a haughty spirit.
9 Bättre är slutet på en sak än dess begynnelse; bättre är en tålmodig man än en högmodig.
Do not be rash in thy spirit, to be indignant, —for, indignation, in the bosom of dullards, doth remain.
10 Var icke för hastig i ditt sinne till att gräma dig, ty grämelse bor i dårars bröst.
Do not say, What hath happened, that, the former days, were better than these? for, not wisely, askest thou concerning this.
11 Spörj icke: »Varav kommer det att forna dagar voro bättre än våra?» Ty icke av vishet kan du fråga så.
Good is wisdom, with an inheritance, —and a profit, to such as see the sun.
12 Jämgod med arvgods är vishet, ja, hon är förmer i värde för dom som se solen.
For, a protection, is wisdom, and, a protection, is silver, —but, the advantage of knowledge, is, that, wisdom, giveth life to the possessors thereof.
13 Ty under vishetens beskärm är man såsom under penningens beskärm, men den förståndiges förmån är att visheten behåller sin ägare vid liv.
Consider the work of God, —for who can straighten what he hath bent?
14 Se på Guds verk; vem kan göra rakt vad han har gjort krokigt?
In the day of prosperity, be joyful, but, in the day of misfortune, consider, —Even the one equally with the other, hath God made, to the end man might find out—after him—nothing.
15 Var alltså vid gott mod under den goda dagen, och betänk under den onda dagen att Gud har gjort denna såväl som den andra, för att människan icke skall kunna utfinna något om det som skall ske, när hon är borta.
Everything, had I seen, in my days of vanity, —Here was a righteous man, perishing in his righteousness, and there was a lawless man, continuing long in his wickedness.
16 Det ena som det andra har jag sett under mina fåfängliga dagar: mången rättfärdig som har förgåtts i sin rättfärdighet, och mången orättfärdig som länge har fått leva i sin ondska.
Do not become so very righteous, neither count thyself wise beyond measure, —wherefore shouldst thou destroy thyself?
17 Var icke alltför rättfärdighet, och var icke alltför mycket vis; icke vill du fördärva dig själv?
Do not be so very lawless, neither become thou foolish, —wherefore shouldst thou die, before thy time?
18 Var icke alltför orättfärdig, och var icke en dåre; icke vill du dö i förtid?
It is well that thou shouldst lay fast hold of this, but, even from the other, do not withdraw thy hand, —for, he that revereth God, shall come forth out of them all.
19 Det är bäst att du håller fast vid det ena, utan att ändå släppa det andra; ty den som fruktar Gud finner en utväg ur allt detta.
Wisdom, bringeth more strength to a wise man, than ten heroes, that are in the city.
20 Visheten gör den vise starkare än tio väldiga i staden.
For, as for men, there is none righteous in the earth, that doeth good, and sinneth not.
21 Ty ingen människa är så rättfärdig på jorden, att hon gör vad gott är och icke begår någon synd.
Moreover, not to all the words which men speak, do thou apply thy heart, —lest thou hear thine own servant reviling thee!
22 Akta icke heller på alla ord som man talar, eljest kunde du få höra din egen tjänare uttala förbannelser över dig.
For truly, many times, thy heart knoweth, —that, even thou thyself, hast reviled others.
23 Ditt hjärta vet ju att du själv mången gång har uttalat förbannelser över andra.
All this, have I proved by wisdom, —I said, I will be wise, but, that, was far from me.
24 Detta allt har jag försökt att utröna genom vishet. Jag sade: »Jag vill bliva vis», men visheten förblev fjärran ifrån mig.
Far away, is that which hath been, —and deep, deep, who can find it out?
25 Ja, tingens väsen ligger i fjärran, djupt nere i djupet; vem kan utgrunda det?
Resolved, I, in my heart, to know and search out, and to seek wisdom, and a conclusion, —and to know lawlessness [to be] stupidity, and folly to be madness.
26 När jag vände mig med mitt hjärta till att eftersinna och begrunda, och till att söka visheten och det som är huvudsumman, och till att förstå ogudaktigheten i dess dårskap och dåraktigheten i dess oförnuft,
I, could indeed find, to be, more bitter than death, the woman, whose heart is, snares and nets, and her hands, bonds, —whoso is pleasing before God, shall escape from her, but, he that sinneth, shall be captured by her.
27 då fann jag något som var bittrare än döden: kvinnan, hon som själv är ett nät, och har ett hjärta som är en snara, och armar som äro bojor. Den som täckes Gud kan undkomma henne, men syndaren bliver hennes fånge.
See! this, have I found, saith the Proclaimer [counting] one by one, to find a conclusion;
28 Se, detta fann jag, säger Predikaren, i det jag lade det ena till det andra för att komma till huvudsumman.
what my soul still sought, yet I found not, —one man out of a thousand, have I found, but, a woman among all these, have I not found.
29 Något gives, som min själ beständigt har sökt, men som jag icke har funnit: väl har jag funnit en man bland tusen, men en kvinna har jag icke funnit i hela hopen. Dock se, detta har jag funnit, att Gud har gjort människorna sådana de borde vara, men själva tänka de ut mångahanda funder.
Only, see, this, have I found, That God made man upright, but, they, have sought out many devices.
