Predikaren 6
1 Ett elände som jag har sett under solen, och som kommer tungt över människorna är det,
Има зло које видех под сунцем и често је међу људима:
2 när Gud åt någon har givit rikedom och skatter och ära, så att denne för sin räkning intet saknar av allt det han önskar sig, och Gud sedan icke förunnar honom makt att själv njuta därav, utan låter en främling få njuta därav; detta är fåfänglighet och en usel plåga.
Некоме Бог да богатство и благо и славу, те душа његова има све шта год жели, али му не да Бог да то ужива, него ужива други. То је таштина и љуто зло.
3 Om en man än finge hundra barn och finge leva i många år, ja, om hans livsdagar bleve än så många, men hans själ icke finge njuta sig mätt av hans goda, och om han så bleve utan begravning, då säger jag: lyckligare än han är ett ofullgånget foster.
Да би ко родио сто синова и живео много година и дани би се века његовог веома намножили, а душа се његова не би наситила доброг, те ни погреба не би имао, кажем да је боље недоношче од њега.
4 Ty såsom ett fåfängligt ting har detta kommit till världen, och i mörker går det bort, och i mörker höljes dess namn;
Јер узалуд дође и у таму отиде и име му је тамом покривено;
5 det fick ej ens se solen, och det vet av intet. Ett sådant har bättre ro än han.
Ни сунца не виде, нити шта позна, а почива боље него онај.
6 Ja, om han än levde i två gånger tusen år utan att få njuta något gott -- gå icke ändå alla till samma mål?
И да би живео две хиљаде година, а добра не би уживао, не одлазе ли сви на једно место?
7 All människans möda är för hennes mun, och likväl bliver hennes hunger icke mättad.
Сав је труд човечји за уста његова, али се не може наситити душа његова.
8 Ty vad förmån har den vise framför dåren? Vad båtar det den fattige, om han förstår att skicka sig inför de levande?
Јер шта има мудри више него безумни? Шта ли сиромах, који се уме владати међу живима?
9 Bättre är att se något för ögonen än att fara efter något med begäret. Också detta är fåfänglighet och ett jagande efter vind.
Боље је видети очима него ли желети; и то је таштина и мука духу.
10 Vad som är, det var redan förut nämnt vid namn; förutbestämt var vad en människa skulle bliva. Och hon kan icke gå till rätta med honom som är mäktigare än hon själv.
Шта је ко, давно је тим назван; и зна се да је човек и да се не може судити с јачим од себе.
11 Ty om man ock ordar än så mycket och därmed förökar fåfängligheten, vad förmån har man därav?
Кад, дакле, има много ствари које умножавају таштину, каква је корист човеку?
Јер ко зна шта је добро човеку у животу, за мало дана таштог живота његовог, који му пролазе као сен? Или ко ће казати човеку шта ће бити после њега под сунцем?
