Predikaren 3
1 Allting har sin tid, och vart företag under himmelen har sin stund.
For everything there is a season, and a time for every purpose under heaven:
2 Födas har sin tid, och dö har sin tid. Plantera har sin tid, och rycka upp det planterade har sin tid.
a time to be born, and a time to die; a time to plant, and a time to pluck up that which is planted;
3 Dräpa har sin tid, och läka har sin tid. Bryta ned har sin tid, och bygga upp har sin tid.
a time to kill, and a time to heal; a time to break down, and a time to build up;
4 Gråta har sin tid, och le har sin tid. Klaga har sin tid, och dansa har sin tid.
a time to weep, and a time to laugh; a time to mourn, and a time to dance;
5 Kasta undan stenar har sin tid, och samla ihop stenar har sin tid. Taga i famn har sin tid, och avhålla sig från famntag har sin tid.
a time to cast away stones, and a time to gather stones together; a time to embrace, and a time to refrain from embracing;
6 Söka upp har sin tid, och tappa bort har sin tid. Förvara har sin tid, och kasta bort har sin tid.
a time to seek, and a time to lose; a time to keep, and a time to cast away;
7 Riva sönder har sin tid, och sy ihop har sin tid. Tiga har sin tid, och tala har sin tid.
a time to tear, and a time to sew; a time to keep silence, and a time to speak;
8 Älska har sin tid, och hata har sin tid. Krig har sin tid, och fred har sin tid.
a time to love, and a time to hate; a time for war, and a time for peace.
9 Vad förmån av sin möda har då den som arbetar?
What profit has he who works in that in which he labours?
10 Jag såg vilket besvär Gud har givit människors barn till att plåga sig med.
I have seen the burden which God has given to the sons of men to be afflicted with.
11 Allt har han gjort skönt för sin tid, ja, han har ock lagt evigheten i människornas hjärtan, dock så, att de icke förmå att till fullo, ifrån begynnelsen intill änden, fatta det verk som Gud har gjort.
He has made everything beautiful in its time. He has also set eternity in their hearts, yet so that man can’t find out the work that God has done from the beginning even to the end.
12 Jag insåg att intet är bättre för dem, än att de äro glada och göra sig goda dagar, så länge de leva.
I know that there is nothing better for them than to rejoice, and to do good as long as they live.
13 Men om någon kan äta och dricka och njuta vad gott är under all sin möda, så är också detta en Guds gåva.
Also that every man should eat and drink, and enjoy good in all his labour, is the gift of God.
14 Jag insåg att allt vad Gud gör skall förbliva evinnerligen; man kan icke lägga något därtill, ej heller taga något därifrån. Och Gud har så gjort, för att man skall frukta honom.
I know that whatever God does, it shall be forever. Nothing can be added to it, nor anything taken from it; and God has done it, that men should fear before him.
15 Vad som är, det var redan förut, och vad som kommer att ske, det skedde ock redan förut; Gud söker blott fram det förgångna.
That which is has been long ago, and that which is to be has been long ago. God seeks again that which is passed away.
16 Ytterligare såg jag under solen att på domarsätet rådde orättfärdighet, och på rättfärdighetens säte orättfärdighet.
Moreover I saw under the sun, in the place of justice, that wickedness was there; and in the place of righteousness, that wickedness was there.
17 Då sade jag i mitt hjärta: Både den rättfärdige och den orättfärdige skall Gud döma; ty vart företag och allt vad man gör har sin tid hos honom.
I said in my heart, “God will judge the righteous and the wicked; for there is a time there for every purpose and for every work.”
18 Jag sade i mitt hjärta: För människornas skull sker detta, på det att Gud må pröva dem, och på det att de själva må inse att de äro såsom fänad.
I said in my heart, “As for the sons of men, God tests them, so that they may see that they themselves are like animals.
19 Ty det går människors barn såsom det går fänaden, dem alla går det lika. Såsom fänaden dör, så dö ock de; enahanda ande hava de ock alla. Ja, människorna hava intet framför fänaden, ty allt är fåfänglighet.
For that which happens to the sons of men happens to animals. Even one thing happens to them. As the one dies, so the other dies. Yes, they have all one breath; and man has no advantage over the animals, for all is vanity.
20 Alla går de till samma mål; alla have de kommit av stoft, och alla skola de åter varda stoft.
All go to one place. All are from the dust, and all turn to dust again.
21 Vem kan veta om människornas ande att den stiger uppåt, och om fänadens ande att den far ned under jorden?
Who knows the spirit of man, whether it goes upward, and the spirit of the animal, whether it goes downward to the earth?”
22 Och jag såg att intet är bättre för människan, än att hon är glad under sitt arbete; ty detta är den del hon får. Ty vem kan föra henne tillbaka, så att hon får se och hava glädje av vad som skall ske efter henne?
Therefore I saw that there is nothing better than that a man should rejoice in his works, for that is his portion; for who can bring him to see what will be after him?
