Predikaren 3
1 Allting har sin tid, och vart företag under himmelen har sin stund.
For everything there is an appointed time, and a season for every purpose under heaven.
2 Födas har sin tid, och dö har sin tid. Plantera har sin tid, och rycka upp det planterade har sin tid.
There is a time to be born and a time to die, a time to plant and a time to pull up plants,
3 Dräpa har sin tid, och läka har sin tid. Bryta ned har sin tid, och bygga upp har sin tid.
a time to kill and a time to heal, a time to tear down and a time to build up.
4 Gråta har sin tid, och le har sin tid. Klaga har sin tid, och dansa har sin tid.
There is a time to weep and a time to laugh, a time to mourn and a time to dance,
5 Kasta undan stenar har sin tid, och samla ihop stenar har sin tid. Taga i famn har sin tid, och avhålla sig från famntag har sin tid.
a time to throw away stones and a time to gather stones, a time to embrace other people, and a time to refrain from embracing.
6 Söka upp har sin tid, och tappa bort har sin tid. Förvara har sin tid, och kasta bort har sin tid.
There is a time to look for things and a time to stop looking, a time to keep things and a time to throw away things,
7 Riva sönder har sin tid, och sy ihop har sin tid. Tiga har sin tid, och tala har sin tid.
a time to tear clothing and a time to repair clothing, a time to keep silent and a time to speak.
8 Älska har sin tid, och hata har sin tid. Krig har sin tid, och fred har sin tid.
There is a time to love and a time to hate, a time for war and a time for peace.
9 Vad förmån av sin möda har då den som arbetar?
What profit does the worker gain in his labor?
10 Jag såg vilket besvär Gud har givit människors barn till att plåga sig med.
I have seen the work that God has given to human beings to complete.
11 Allt har han gjort skönt för sin tid, ja, han har ock lagt evigheten i människornas hjärtan, dock så, att de icke förmå att till fullo, ifrån begynnelsen intill änden, fatta det verk som Gud har gjort.
God has made everything suitable for its own time. He has also placed eternity in their hearts. But mankind cannot understand the deeds that God has done, from their beginning all the way to their end.
12 Jag insåg att intet är bättre för dem, än att de äro glada och göra sig goda dagar, så länge de leva.
I know that there is nothing better for anyone than to rejoice and to do good so long as he lives—
13 Men om någon kan äta och dricka och njuta vad gott är under all sin möda, så är också detta en Guds gåva.
and that everyone should eat and drink, and should understand how to enjoy the good that comes from all his work. This is a gift from God.
14 Jag insåg att allt vad Gud gör skall förbliva evinnerligen; man kan icke lägga något därtill, ej heller taga något därifrån. Och Gud har så gjort, för att man skall frukta honom.
I know that whatever God does lasts forever. Nothing can be added to it or taken away, because it is God who has done it so that people will approach him with honor.
15 Vad som är, det var redan förut, och vad som kommer att ske, det skedde ock redan förut; Gud söker blott fram det förgångna.
Whatever exists has already existed; whatever will exist has already existed. God makes human beings seek hidden things.
16 Ytterligare såg jag under solen att på domarsätet rådde orättfärdighet, och på rättfärdighetens säte orättfärdighet.
I have seen the wickedness that is under the sun, where there should be justice, and in place of righteousness, wickedness was there.
17 Då sade jag i mitt hjärta: Både den rättfärdige och den orättfärdige skall Gud döma; ty vart företag och allt vad man gör har sin tid hos honom.
I said in my heart, “God will judge the righteous and the wicked at the right time for every matter and every deed.”
18 Jag sade i mitt hjärta: För människornas skull sker detta, på det att Gud må pröva dem, och på det att de själva må inse att de äro såsom fänad.
I said in my heart, “God tests human beings to show them that they are like animals.”
19 Ty det går människors barn såsom det går fänaden, dem alla går det lika. Såsom fänaden dör, så dö ock de; enahanda ande hava de ock alla. Ja, människorna hava intet framför fänaden, ty allt är fåfänglighet.
For the fate of the children of mankind and the fate of animals is the same fate for them. The death of one is like the death of the other. The breath is the same for all of them. There is no advantage for mankind over the animals. For is not everything just a breath?
20 Alla går de till samma mål; alla have de kommit av stoft, och alla skola de åter varda stoft.
Everything is going to the same place. Everything comes from the dust, and everything returns to the dust.
21 Vem kan veta om människornas ande att den stiger uppåt, och om fänadens ande att den far ned under jorden?
Who knows whether the spirit of mankind goes upward and the spirit of animals goes downward into the earth?
22 Och jag såg att intet är bättre för människan, än att hon är glad under sitt arbete; ty detta är den del hon får. Ty vem kan föra henne tillbaka, så att hon får se och hava glädje av vad som skall ske efter henne?
So again I realized that there is nothing better for anyone than to take pleasure in his work, for that is his assignment. Who can bring him back to see what happens after him?
