Predikaren 3
1 Allting har sin tid, och vart företag under himmelen har sin stund.
To everything—a season, and a time to every delight under the heavens:
2 Födas har sin tid, och dö har sin tid. Plantera har sin tid, och rycka upp det planterade har sin tid.
A time to bring forth, And a time to die. A time to plant, And a time to eradicate the planted.
3 Dräpa har sin tid, och läka har sin tid. Bryta ned har sin tid, och bygga upp har sin tid.
A time to slay, And a time to heal, A time to break down, And a time to build up.
4 Gråta har sin tid, och le har sin tid. Klaga har sin tid, och dansa har sin tid.
A time to weep, And a time to laugh. A time to mourn, And a time to skip.
5 Kasta undan stenar har sin tid, och samla ihop stenar har sin tid. Taga i famn har sin tid, och avhålla sig från famntag har sin tid.
A time to cast away stones, And a time to heap up stones. A time to embrace, And a time to be far from embracing.
6 Söka upp har sin tid, och tappa bort har sin tid. Förvara har sin tid, och kasta bort har sin tid.
A time to seek, And a time to destroy. A time to keep, And a time to cast away.
7 Riva sönder har sin tid, och sy ihop har sin tid. Tiga har sin tid, och tala har sin tid.
A time to tear, And a time to sew. A time to be silent, And a time to speak.
8 Älska har sin tid, och hata har sin tid. Krig har sin tid, och fred har sin tid.
A time to love, And a time to hate. A time of war, And a time of peace.
9 Vad förmån av sin möda har då den som arbetar?
What advantage does the doer have in that which he is laboring at?
10 Jag såg vilket besvär Gud har givit människors barn till att plåga sig med.
I have seen the travail that God has given to the sons of man to be humbled by it.
11 Allt har han gjort skönt för sin tid, ja, han har ock lagt evigheten i människornas hjärtan, dock så, att de icke förmå att till fullo, ifrån begynnelsen intill änden, fatta det verk som Gud har gjort.
The whole He has made beautiful in its season; also, that knowledge He has put in their heart without which man does not find out the work that God has done from the beginning even to the end.
12 Jag insåg att intet är bättre för dem, än att de äro glada och göra sig goda dagar, så länge de leva.
I have known that there is no good for them except to rejoice and to do good during their life,
13 Men om någon kan äta och dricka och njuta vad gott är under all sin möda, så är också detta en Guds gåva.
indeed, even every man who eats and has drunk and seen good by all his labor, it [is] a gift of God.
14 Jag insåg att allt vad Gud gör skall förbliva evinnerligen; man kan icke lägga något därtill, ej heller taga något därifrån. Och Gud har så gjort, för att man skall frukta honom.
I have known that all that God does is for all time, to it nothing is to be added, and from it nothing is to be withdrawn; and God has worked that they fear before Him.
15 Vad som är, det var redan förut, och vad som kommer att ske, det skedde ock redan förut; Gud söker blott fram det förgångna.
What is that which has been? Already it is, and that which [is] to be has already been, and God requires that which is pursued.
16 Ytterligare såg jag under solen att på domarsätet rådde orättfärdighet, och på rättfärdighetens säte orättfärdighet.
And again, I have seen under the sun the place of judgment—there [is] the wicked; and the place of righteousness—there [is] the wicked.
17 Då sade jag i mitt hjärta: Både den rättfärdige och den orättfärdige skall Gud döma; ty vart företag och allt vad man gör har sin tid hos honom.
I said in my heart, “The righteous and the wicked God judges, for a time [is] to every matter and for every work there.”
18 Jag sade i mitt hjärta: För människornas skull sker detta, på det att Gud må pröva dem, och på det att de själva må inse att de äro såsom fänad.
I said in my heart concerning the matter of the sons of man that God might cleanse them, so as to see that they themselves [are] beasts.
19 Ty det går människors barn såsom det går fänaden, dem alla går det lika. Såsom fänaden dör, så dö ock de; enahanda ande hava de ock alla. Ja, människorna hava intet framför fänaden, ty allt är fåfänglighet.
For an event [is to] the sons of man, and an event [is to] the beasts, even one event [is] to them; as the death of this, so [is] the death of that; and one spirit [is] to all, and the advantage of man above the beast is nothing, for the whole [is] vanity.
20 Alla går de till samma mål; alla have de kommit av stoft, och alla skola de åter varda stoft.
The whole are going to one place, the whole have been from the dust, and the whole are turning back to the dust.
21 Vem kan veta om människornas ande att den stiger uppåt, och om fänadens ande att den far ned under jorden?
Who knows the spirit of the sons of man that is going up on high, and the spirit of the beast that is going down below to the earth?
22 Och jag såg att intet är bättre för människan, än att hon är glad under sitt arbete; ty detta är den del hon får. Ty vem kan föra henne tillbaka, så att hon får se och hava glädje av vad som skall ske efter henne?
And I have seen that there is nothing better than that man rejoice in his works, for it [is] his portion; for who brings him to look on that which is after him?
