Predikaren 12
1 Så tänk då på din Skapare i din ungdomstid, förrän de onda dagarna komma och de år nalkas, om vilka du skall säga: »Jag finner icke behag i dem»;
Nakhangdonlai thanopna chun na Sempa suhmilna sodoh hih hen. Natehset masang nakhangdon laihin, Ama chu jabollin chule “Hinkho hi anomtapoi,” tin seijin.
2 Ja, förrän solen bliver förmörkad, och dagsljuset och månen och stjärnorna; före den ålder då molnen komma igen efter regnet,
Nateh’a namit tenin nisa lha le ahsiho vah avetna athim masang in, chule meibol’a kona go hung ju lha ding van chu athim masangin Ama chu geldoh in.
3 den tid då väktarna i huset darra och de starka männen kröka sig; då malerskorna sitta fåfänga, så få som de nu hava blivit, och skåderskorna hava det mörkt i sina fönster;
Na in ngah’a pang nakengho chu ahung kithin masang in, na mihat ho alhahsuh uva chule na lengkou teni ahung bon masang in, na Sempa geldoh in. Nasoh um amoh chengse le naha hon ima alhai theilou masang in; chule namit tenin amutheina bangkot, numei hon avetna chu ahung thim masang in, Ama chu geldoh in.
4 då dörrarna åt gatan stängas till, medan ljudet från kvarnen försvagas; då man står upp, när fågeln begynner kvittra, och alla sångens tärnor sänka rösten;
Hinkhoa phat kijen naneipat ahung kichai masang in chule natohgim phat ahung kichai masang in, Ama chu geldoh in. Husat ginho ahung thipma chule vacha hamgin najah masat tengleh nangma nahung kithodoh ding ahi.
5 då man fruktar för var backe och förskräckelser bo på vägarna; då mandelträdet blommar och gräshoppan släpar sig fram och kaprisknoppen bliver utan kraft, nu då människan skall fara till sin eviga boning och gråtarna redan gå och vänta på gatan;
Nangma lhuh ding nahung kichat tijatna, chule lamlen jotna’a jong setto ding nalung khama, vaopah banga nasam ho ahung kana, chule khaokhopi tobanga nakhupboh’a lam nahin jot masang in, chule jitoh kingaina imacha nei talouva nahung um masang in, Ama chu geldoh in. Nangman na tonsot mun na jot masanga, lhankhuh nanai tul tul’a, na kivuina muna lunghem ho aka phat’u hung lhun masang in, Ama chu geldoh in.
6 ja, förrän silversnöret ryckes bort och den gyllene skålen slås sönder, och förrän ämbaret vid källan krossas och hjulet slås sönder och faller i brunnen
Nangma nakhandon pat hin dangka khaogui akibotan masang, sana khon aki vohkeh masang, twinah phunga twibel aki tachip masang, twibel phunga kangtalai aki vohbal masang in, na Sempa geldoh in.
7 och stoftet vänder åter till jorden, varifrån det har kommit, och anden vänder åter till Gud, som har givit den.
Ijeh inem itileh hiche phat chu ahung lhunteng, vut leiset kisoh kit intin; chule lhagao chu apepa Pathen henga kile kit ding ahi.
8 Fåfängligheters fåfänglighet! säger Predikaren. Allt är fåfänglighet!
Thuhilpa chun, “Ijakai ajehbei tobangbep ahi, ajeh bei ahisoh keije,” ati.
9 För övrigt är att säga att Predikaren var en vis man, som också annars lärde folket insikt och övervägde och rannsakade; många ordspråk författade han.
Hiche hi nalung in ching jing in: Thuhilpa chu miching ahin, chule amachun ahetchan chu miho ahilji ahi. Ama chun thuchih tampi chingthetah’a angaitoa, agel-a chule ahop khen tohle ahi.
10 Predikaren sökte efter att finna välbehagliga ord, sådant som med rätt kunde skrivas, och sådant som med sanning kunde sägas.
Thuhilpa chun, thudihtah chu mudoh dinga ahol-a thutah chu kichehtah’a aphondoh nom ahi.
11 De visas ord äro såsom uddar, och lika indrivna spikar äro deras tänkespråk. De äro gåvor från en och samma Herde.
Miching thusei hochu tengcha hemtah tobanga ahin, najongleh phachoma ahi. Athuseiju kilakhom hohi thingkil kikil matchet tobang leuva kelngoi chingpan akelngoi ho huikhomna’a amanchah ji tobang ahi.
12 Och för övrigt är utom detta att säga: Min son, låt varna dig! Ingen ände är på det myckna bokskrivandet, och mycket studerande gör kroppen trött.
Hinlah kacha, Keiman thuhilna naneibe kit inge: Chingthei jin, ajeh chu lekhabu ho jihdoh kitia kichai tih aumpoi, chule lekha hasim hin na cholsah ahije.
13 Änden på talet, om vi vilja höra huvudsumman, är detta: Frukta Gud och håll hans bud, ty det hör alla människor till.
Hiche hi aboncha thu kaigom ahi. Tun keiman thukhumkhana kanei hi ngai phan: Pathen ginna neijin chule athupeh ho jui jin, ajeh chu hiche hi amitakip tohding kin ahi.
14 Ty Gud skall draga alla gärningar till doms, när han dömer allt vad förborgat är, evad det är gott eller ont.
Ijakai chung changa, guhthim thudol- apha hihen ase hijongleh, Pathen in eiho thilbol dungjui cheh’a thutanna anei ding ahi.
