Predikaren 11
1 Sänd ditt bröd över vattnet, ty i tidens längd får du det tillbaka.
Send forth thy bread upon the face of the water: for thou shalt find it after many days.
2 Dela vad du har i sju delar, ja, i åtta, ty du vet icke vilken olycka som kan gå över landet.
Give a portion to seven, and also to eight; for thou knowest not what evil there shall be upon the earth.
3 Om molnen äro fulla av regn, så tömma de ut det på jorden; och om ett träd faller omkull, det må falla mot söder eller mot norr, så ligger det på den plats där det har fallit.
If the clouds be filled with rain, they pour [it] out upon the earth: and if a tree fall southward, or if it fall northward, in the place where the tree shall fall, there it shall be.
4 En vindspejare får aldrig så, och en molnspanare får aldrig skörda.
He that observes the wind sows not; and he that looks at the clouds will not reap.
5 Lika litet som du vet vart vinden far, eller huru benen bildas i den havandes liv, lika litet förstår du Guds verk, hans som verkar alltsammans.
Among whom none knows what is the way of the wind: as the bones [are hid] in the womb of a pregnant [woman], so thou shalt not know the works of God, [even] all things whatsoever he shall do.
6 Så ut om morgonen din säd, och underlåt det ej heller om aftonen, ty du vet icke vilketdera som är gagneligast, eller om det ena jämte det andra är bäst.
In the morning sow thy seed, and in the evening let not thine hand be slack: for thou knowest not what sort shall prosper, whether this or that, or whether both shall be good alike.
7 Och ljuset är ljuvligt, och det är gott för ögonen att få se solen.
Moreover the light is sweet, and it is good for the eyes to see the sun.
8 Ja, om en människa får leva än så många år, så må hon vara glad under dem alla, men betänka, att eftersom mörkrets dagar bliva så många, är ändå allt som händer fåfänglighet.
For even if a man should live many years, [and] rejoice in them all; yet let him remember the days of darkness; for they shall be many. All that comes is vanity.
9 Gläd dig, du yngling, din ungdom, och låt ditt hjärta unna dig fröjd i din ungdomstid; ja, vandra de vägar ditt hjärta lyster och så, som det behagar dina ögon. Men vet att Gud för allt detta skall draga dig till doms.
Rejoice, O young man, in thy youth; and let thy heart cheer thee in the days of thy youth, and walk in the ways of thy heart blameless, but not in the sight of thine eyes: yet know that for all these things God will bring thee into judgment.
10 Ja, låt grämelse vika ur ditt hjärta, och håll plåga borta från din kropp. Ty ungdom och blomstring är fåfänglighet.
Therefore remove sorrow from thy heart, and put away evil from thy flesh: for youth and folly are vanity.
