Predikaren 10
1 Giftflugor vålla stank och jäsning i salvoberedarens salva; så uppväger ett grand av dårskap både vishet och ära.
Assim como a mosca morta faz exhalar mau cheiro e evaporar o unguento do perfumador, assim o faz ao famoso em sabedoria e em honra uma pouca de estulticia.
2 Den vise har sitt hjärta åt höger, men dåren har sitt hjärta åt vänster.
O coração do sabio está á sua dextra, mas o coração do tolo está á sua esquerda.
3 Ja, varhelst dåren går kommer hans förstånd till korta, och till alla säger han ifrån, att han är en dåre.
E, até quando o tolo vae pelo caminho, falta-lhe o seu entendimento e diz a todos que é tolo.
4 Om hos en furste vrede uppstår mot dig, så håll dig dock stilla, ty saktmod gör stora synder ogjorda.
Levantando-se contra ti o espirito do governador, não deixes o teu logar, porque é um remedio que aquieta grandes peccados.
5 Ett elände gives, som jag har sett under solen, ett fel som beror av den som har makten:
Ainda ha um mal que vi debaixo do sol, como o erro que procede de diante do governador.
6 att dårskap sättes på höga platser, medan förnämliga män få sitta i förnedring.
Ao tolo assentam em grandes alturas, mas os ricos estão assentados na baixeza.
7 Jag har sett trälar färdas till häst och hövdingar få gå till fots såsom trälar.
Vi os servos a cavallo, e os principes que andavam a pé como servos sobre a terra.
8 Den som gräver en grop, han faller själv däri, och den som bryter ned en mur, honom stinger ormen.
Quem cavar uma cova, cairá n'ella, e, quem romper um muro, uma cobra o morderá.
9 Den som vältrar bort stenar bliver skadad av dem, den som hugger ved kommer i fara därvid.
Quem acarretar pedras, será maltratado por ellas, e o que rachar lenha perigará com ella.
10 Om man icke slipar eggen, när ett järn har blivit slött, så måste man anstränga krafterna dess mer; och vishet är att göra allt på bästa sätt.
Se estiver embotado o ferro, e não se amollar o córte, então se devem pôr mais forças: mas a sabedoria é excellente para dirigir.
11 Om ormen får stinga, innan han har blivit tjusad, så har besvärjaren intet gagn av sin konst.
Se a cobra morder, não estando encantada, então remedio nenhum se espera do encantador, por mais habil que seja.
12 Med sin muns ord förvärvar den vise ynnest, men dårens läppar fördärva honom själv.
Nas palavras da bocca do sabio ha favor, porém os labios do tolo o devoram.
13 Begynnelsen på hans muns ord är dårskap, och änden på hans tal är uselt oförnuft.
O principio das palavras da sua bocca é a estulticia, e o fim da sua bocca um desvario pessimo.
14 Och dåren är rik på ord; dock vet ingen människa vad som skall ske; vem kan säga en människa vad som efter henne skall ske?
Bem que o tolo multiplique as palavras, não sabe o homem o que ha de ser; e quem lhe fará saber o que será depois d'elle?
15 Dårens möda bliver honom tung, ty icke ens till staden hittar han fram.
O trabalho dos tolos a cada um d'elles fatiga, porque não sabem ir á cidade.
16 Ve dig, du land vars konung är ett barn, och vars furstar hålla måltid redan på morgonen!
Ai de ti, ó terra, cujo rei é criança, e cujos principes comem de manhã.
17 Väl dig, du land vars konung är en ädling, och vars furstar hålla måltid i tillbörlig tid, med måttlighet, och icke för att överlasta sig!
Bemaventurada tu, ó terra, cujo rei é filho dos nobres, e cujos principes comem a tempo, para refazerem as forças, e não para bebedice.
18 Genom lättja förfalla husets bjälkar, och genom försumlighet dryper det in i huset.
Pela muita preguiça se enfraquece o tecto, e pela frouxidão das mãos goteja a casa.
19 Till sin förlustelse håller man gästabud, och vinet gör livet glatt; men penningen är det som förlänar alltsammans.
Para rir se fazem convites, e o vinho alegra a vida, e por tudo o dinheiro responde.
20 Uttala ej ens i din tanke förbannelser över en konung, och ej ens i din sovkammare förbannelser över en rik man; ty himmelens fåglar böra fram ditt tal, och de bevingade förkunna vad du har sagt.
Nem ainda no teu pensamento amaldiçoes ao rei, nem tão pouco no mais interior da tua recamara amaldiçoes ao rico: porque as aves dos céus levariam a voz, e os que teem azas dariam noticia da palavra.
