Predikaren 10
1 Giftflugor vålla stank och jäsning i salvoberedarens salva; så uppväger ett grand av dårskap både vishet och ära.
Eiterflugor set illtev og æsing i salven åt salvemakeren; ein grand dårskap veg meir enn visdom, meir enn æra.
2 Den vise har sitt hjärta åt höger, men dåren har sitt hjärta åt vänster.
Vismanns-hug til retta gjeng, og dåre-hug til keiva.
3 Ja, varhelst dåren går kommer hans förstånd till korta, och till alla säger han ifrån, att han är en dåre.
Og kvar helst dåren gjeng, tryt vitet hans, og han segjer frå til kvar og ein at han er ein dåre.
4 Om hos en furste vrede uppstår mot dig, så håll dig dock stilla, ty saktmod gör stora synder ogjorda.
Um hovdings vreide reiser seg mot deg, so gakk ikkje frå din post! For roleg åtferd hindrar mange synder.
5 Ett elände gives, som jag har sett under solen, ett fel som beror av den som har makten:
Det er ei ulukka som eg hev set under soli liksom eit mistak som kjem frå ein magthavar:
6 att dårskap sättes på höga platser, medan förnämliga män få sitta i förnedring.
Dårskapen er sett i høge sessar, og rikfolk lyt sitja lågt.
7 Jag har sett trälar färdas till häst och hövdingar få gå till fots såsom trälar.
Eg hev set trælar på hesteryggen og hovdingar ganga på sin fot som trælar.
8 Den som gräver en grop, han faller själv däri, och den som bryter ned en mur, honom stinger ormen.
Den som grev ei grav, kann stupa nedi, og den som riv ein mur, kann ormen stinga.
9 Den som vältrar bort stenar bliver skadad av dem, den som hugger ved kommer i fara därvid.
Den som bryt stein, kann få mein; den som høgg ved, kann koma ut i fåre.
10 Om man icke slipar eggen, när ett järn har blivit slött, så måste man anstränga krafterna dess mer; och vishet är att göra allt på bästa sätt.
Når øksi ikkje bit og han ei slipar eggi, då lyt han bruka dess meir magt. Men visdomen veit å vøla til.
11 Om ormen får stinga, innan han har blivit tjusad, så har besvärjaren intet gagn av sin konst.
Når ormen sting fyrr ein fær mana, hev manaren ingen fyremun.
12 Med sin muns ord förvärvar den vise ynnest, men dårens läppar fördärva honom själv.
Ord av vismanns munn er gudlege, men lipporne på dåren gløyper honom sjølv.
13 Begynnelsen på hans muns ord är dårskap, och änden på hans tal är uselt oförnuft.
Dei fyrste ordi i hans munn er dårskap, og røda endar reint i arge vitløysa.
14 Och dåren är rik på ord; dock vet ingen människa vad som skall ske; vem kan säga en människa vad som efter henne skall ske?
Dåren brukar mange ord, endå ingen mann veit kva som henda skal, og kva som etter hans tid henda skal, kven kann segja honom det?
15 Dårens möda bliver honom tung, ty icke ens till staden hittar han fram.
Dåren møder seg med maset sitt, han som ikkje ein gong veit å gå til byen.
16 Ve dig, du land vars konung är ett barn, och vars furstar hålla måltid redan på morgonen!
Usælt er du land som hev eit barn til konge, og fyrstar som held etarlag um morgonen!
17 Väl dig, du land vars konung är en ädling, och vars furstar hålla måltid i tillbörlig tid, med måttlighet, och icke för att överlasta sig!
Sælt er du land som hev ein adelboren konge, og fyrstar som held sine mål i rette tid på kara-vis og ei med fyll!
18 Genom lättja förfalla husets bjälkar, och genom försumlighet dryper det in i huset.
Når leta rår, sig bjelkarne ned, og huset lek når henderne heng. -
19 Till sin förlustelse håller man gästabud, och vinet gör livet glatt; men penningen är det som förlänar alltsammans.
Til gaman held dei gilde, og vin gjev livet gleda, og pengar greider alt.
20 Uttala ej ens i din tanke förbannelser över en konung, och ej ens i din sovkammare förbannelser över en rik man; ty himmelens fåglar böra fram ditt tal, och de bevingade förkunna vad du har sagt.
Ikkje ein gong i tankarne må du banna ein konge, og ikkje i ditt sengrom banna ein rikmann. For himmelens fuglar ber ljoden burt, og dei fløygde melder din tala.
