Predikaren 10

1 Giftflugor vålla stank och jäsning i salvoberedarens salva; så uppväger ett grand av dårskap både vishet och ära.

Mampitrotrotse ty menam-pañemboke ty laletse mate; le mavesatse te ami’ty hihitse naho ty asiñe, ty hagegeañe kede.

2 Den vise har sitt hjärta åt höger, men dåren har sitt hjärta åt vänster.

Mitolike mb’an-kavàna ty arofo’ i mahihitsey, mb’ankavia ka ty tro’ i dagolay.

3 Ja, varhelst dåren går kommer hans förstånd till korta, och till alla säger han ifrån, att han är en dåre.

Ndra te mijelanjelañe an-dalañe eo ty derendereñe, kanao po-hilala, aboa’e amy màroy ty hagegea’e.

4 Om hos en furste vrede uppstår mot dig, så håll dig dock stilla, ty saktmod gör stora synder ogjorda.

Naho miforoforo ama’o ty haviñera’ ty mpifehe, ko apo’o ty toe’o, amy te mañafa-tsirìka-mena ty hamora-fo.

5 Ett elände gives, som jag har sett under solen, ett fel som beror av den som har makten:

Eo ty haratiañe nitendrek’ahy ambane’ i àndroy, hoe lilatse aboa’ ty mpifehe.

6 att dårskap sättes på höga platser, medan förnämliga män få sitta i förnedring.

Onjoneñe mb’an-toetse ambone ty seretse maro, ie mitozoke ambane eo o mpañalealeo.

7 Jag har sett trälar färdas till häst och hövdingar få gå till fots såsom trälar.

Nahatrea ondevo miningi-tsoavala iraho, vaho ty ana-donake mañavelo an-tane eo hoe ondevo.

8 Den som gräver en grop, han faller själv däri, och den som bryter ned en mur, honom stinger ormen.

Mete hivariñe ama’e ao ty mihaly koboñe; naho mete hehere’ ty mereñe ze misorodidy kijoly.

9 Den som vältrar bort stenar bliver skadad av dem, den som hugger ved kommer i fara därvid.

Mete joie’ ty vato ty mihaly aze; le mete hizo fere ty mampitserake hatae.

10 Om man icke slipar eggen, när ett järn har blivit slött, så måste man anstränga krafterna dess mer; och vishet är att göra allt på bästa sätt.

Naho malomo ty viñe, ie tsy sioña’e ty lela’e, le añ’ozatse ambone ty ifanehafa’e; lombolombo’e ty hihitse mahatafetetse.

11 Om ormen får stinga, innan han har blivit tjusad, så har besvärjaren intet gagn av sin konst.

Ie hehere’ ty mereñe tsy nampipendreñeñe; le an-koheke i mpitroboy.

12 Med sin muns ord förvärvar den vise ynnest, men dårens läppar fördärva honom själv.

Matarike o entam-­palie’ i mahihitseio, fe mampibotseke ty dagola o soñi’eo.

13 Begynnelsen på hans muns ord är dårskap, och änden på hans tal är uselt oförnuft.

Mifototse an-kagegeañe o fivolam-bava’eo, naho migadon-ko haratian-dagola;

14 Och dåren är rik på ord; dock vet ingen människa vad som skall ske; vem kan säga en människa vad som efter henne skall ske?

mangaradadak’ avao ty minè. Tsy fohi’ ondatio ty ho zoeñe, ia ty mahatalily ama’e ty hanonjohy aze?

15 Dårens möda bliver honom tung, ty icke ens till staden hittar han fram.

Akore ty hamokora’ i dagolay amy fitromaha’ey, kanao tsy fohi’e ty homba’e mb’an-drova mb’eo.

16 Ve dig, du land vars konung är ett barn, och vars furstar hålla måltid redan på morgonen!

Hoy hoy ty ama’o, ry tane, naho ajaja ty mpanjaka’o vaho mpanao bedidake maraindray o ana-dona’oo!

17 Väl dig, du land vars konung är en ädling, och vars furstar hålla måltid i tillbörlig tid, med måttlighet, och icke för att överlasta sig!

Haha irehe ry tane, te roandriañe ty mpanjaka’o, vaho mikama ami’ty evae’e o ana-dona’oo hihaozara’e fa tsy ty himamoa’e!

18 Genom lättja förfalla husets bjälkar, och genom försumlighet dryper det in i huset.

Havotroañe ty mahakolemake tafo; tañañe ledra’e ty mahatsopatsopake traño.

19 Till sin förlustelse håller man gästabud, och vinet gör livet glatt; men penningen är det som förlänar alltsammans.

Natao hampiankahake ty sabadidake; te hahafale fiay ty divay, vaho te hamale ze he’e ty drala.

20 Uttala ej ens i din tanke förbannelser över en konung, och ej ens i din sovkammare förbannelser över en rik man; ty himmelens fåglar böra fram ditt tal, och de bevingade förkunna vad du har sagt.

tovo’e: Ko mamatse ty mpanjaka am-pitsakorea’o ao, naho ty mpiefoefo an-trañom-pandrea’o ao; ke hinday ty feo’o i voron-tiokey, hera haboele’ i amañ’elatsey i enta’oy.