Predikaren 1
1 Detta är predikarens ord, Davids sons, konungens i Jerusalem.
The words of the Preacher, the son of David, king in Jerusalem.
2 Fåfängligheters fåfänglighet! säger Predikaren. Fåfängligheters fåfänglighet! Allt är fåfänglighet!
Vanity of vanities, saith the Preacher, vanity of vanities, all is vanity.
3 Vad förmån har människan av all möda som hon gör sig under solen?
What profit hath a man by all his labor with which he wearieth himself under the sun?
4 Släkte går, och släkte kommer, och jorden står evinnerligen kvar.
One generation passeth away, and another generation cometh; while the earth abideth for ever.
5 Och solen går upp, och solen går ned, och har sedan åter brått att komma till den ort där hon går upp.
The sun riseth, and the sun goeth down, and hasteneth to the place whence it arose.
6 Vinden far mot söder och vänder sig så mot norr; den vänder sig och vänder sig, allt under det att den far fram, och så begynner den åter sitt kretslopp.
The wind goeth toward the south, and turneth about to the north; round and round goeth the wind, and returneth to its circuits.
7 Alla floder rinna ut i havet, och ändå bliver havet aldrig fullt; där floderna förut hava runnit, dit rinna de ständigt åter.
All the rivers run into the sea, yet the sea is not full; to the place whence the rivers come, thither they return.
8 Alla arbetar utan rast; ingen kan utsäga det. Ögat mättas icke av att se, och örat bliver icke fullt av att höra.
All words become weary; man cannot express it; the eye is not satisfied with seeing, nor the ear filled with hearing.
9 Vad som har varit är vad som kommer att vara, och vad som har hänt är vad som kommer att hända; intet nytt sker under solen.
The thing that hath been is that which shall be, and that which hath been done is that which shall be done; and there is no new thing under the sun.
10 Inträffar något varom man ville säga: »Se, detta är nytt», så har detsamma ändå skett redan förut, i gamla tider, som voro före oss.
Is there any thing of which one may say, “Behold, this is new”? It was long ago, in the times which were before us.
11 Man kommer icke ihåg dem som levde före oss. Och dem som skola uppstå efter oss skall man icke heller komma ihåg bland dem som leva ännu senare.
There is no remembrance of former things, and of things that are to come there shall be no remembrance to those who live afterwards.
12 Jag, Predikaren, var konung över Israel i Jerusalem.
I, the Preacher, was king over Israel at Jerusalem.
13 Och jag vände mitt hjärta till att begrunda och utrannsaka genom vishet allt vad som händer under himmelen; sådant är ett uselt besvär, som Gud har givit människors barn till att plåga sig med.
And I gave my mind to seek and to search out with wisdom concerning all things which are done under heaven; an evil business, which God hath given to the sons of men, in which to employ themselves.
14 När jag nu såg på allt vad som händer under himmelen, se, då var det allt fåfänglighet och ett jagande efter vind.
I saw all the things which are done under the sun; and, behold, it was all vanity, and striving after wind.
15 Det som är krokigt kan icke bliva rakt, och det som ej finnes kan ej komma med i någon räkning.
That which is crooked cannot be made straight, and that which is wanting cannot be numbered.
16 Jag sade i mitt hjärta: »Se, jag har förvärvat mig stor vishet, och jag har förökat den, så att den övergår allas som före mig hava regerat över Jerusalem; ja, vishet och insikt har mitt hjärta inhämtat i rikt mått.»
I communed with my heart, saying, “Behold, I have gained more and greater wisdom than all who have been before me at Jerusalem; yea, my mind hath seen much wisdom and knowledge.”
17 Men när jag nu vände mitt hjärta till att förstå vishet och till att förstå oförnuft och dårskap, då insåg jag att också detta var ett jagande efter vind.
And I gave my mind to know wisdom, and to know senselessness and folly; I perceived that this also is striving after wind.
18 Ty där mycken vishet är, där är mycken grämelse; och den som förökar sin insikt, han förökar sin plåga.
For in much wisdom is much vexation, and he that increaseth knowledge increaseth sorrow.
