5 Mosebok 4
1 Och nu, Israel, hör de stadgar och rätter som jag vill lära eder, för att I mån göra efter dem, på det att I mån leva och komma in i och taga i besittning det land som HERREN, edra fäders Gud, vill giva eder.
Aw Israel caanawk, Na hing o moe, nam saenawk ih Angraeng Sithaw mah paek ih prae thungah na kun o pacoengah, prae to na toep o thai hanah, kang patuk o ih lokcaekhaih hoi zaehhoihaih daannawk hae tahngai oh.
2 I skolen icke lägga något till det som jag bjuder eder, och I skolen icke taga något därifrån; I skolen hålla HERRENS, eder Guds, bud, som jag giver eder.
Kang paek o ih lok hae thap o hmah loe, azuk o hmah; kang paek o ih na Angraeng Sithaw ih kaalok to pakuem oh.
3 I haven med egna ögon sett vad HERREN har gjort i fråga om Baal-Peor, huru HERREN, din Gud, utrotade ur ditt folk var man som följde efter Baal-Peor.
Baal-Peor pongah Angraeng mah sak ih hmuen to na hnuk o boeh; Baal-Peor hnukbang kaminawk loe Sithaw mah nangcae salak hoiah hum boih boeh.
4 Men I som höllen eder till HERREN, eder Gud, I leven alla ännu i dag.
Toe na Angraeng Sithaw to kacakah patawn kaminawk loe, vaihni khoek to na hing o boih.
5 Se, jag har lärt eder stadgar och rätter såsom HERREN, min Gud, har bjudit mig, på det att I mån göra efter dem i det land dit I nu kommen, för att taga det i besittning.
Khenah, ka Angraeng Sithaw mah patuk ih baktih toengah, na toep o han ih prae thungah na patoh o hanah, lokcaekhaih hoi zaehhoihaih daannawk to kang patuk o.
6 I skolen hålla dem och göra efter dem, ty det skall tillräknas eder såsom vishet och förstånd av andra folk. När de få höra alla dessa stadgar, skola säga: »I sanning, ett vist och förståndigt folk är detta stora folk.»
To pongah lokcaekhaih hoi zaehhoihaih daannawk to pazui oh; to tiah ni to thuitaekhaih lok kathaih prae kaminawk boih hma ah, nangcae palunghahaih hoi panoek thaihaih to amtueng ueloe, kalen parai hae kaminawk loe palungha hoi panoek thaihaih tawn kaminawk ah oh o, tiah thui o tih.
7 Ty vilket annat stort folk finnes, vars gudar äro det så nära som HERREN, vår Gud, är oss, så ofta vi åkalla honom?
Aicae lawk a thuih o naah, aicae khenzawn aicae ih Angraeng Sithaw baktiah, lawkthuih naah nihcae taengah kaom, kalen parai acaeng mi maw kaom?
8 Och vilket annat stort folk finnes, som har stadgar och rätter så rättfärdiga som hela denna lag, vilken jag i dag förelägger eder?
Vaihniah nangcae hma ah ka suek ih katoeng lokcaekhaih hoiah zaehhoihaih daan katawn, kalen acaeng mi maw kaom?
9 Allenast tag dig till vara och akta dig väl, så att du icke förgäter vad dina ögon sågo, och icke låter vika ifrån ditt hjärta i all dina livsdagar, utan kungör det för dina barn och dina barnbarn:
Acoe oh loe, na palungthin to patawn oh, to tih ai nahaeloe na hnuk o ih hmuennawk to na pahnet o ueloe, na hing thung palung thung hoiah amkhraeng o taak ving moeng tih; na caanawk to patuk oh, na caanawk ih caa patoeng doeh patuk oh.
10 vad som skedde den dag då du stod inför HERREN, din Gud, vid Horeb, då HERREN sade till mig: »Församla folket till mig, för att jag må låta dem höra mina ord; må de så lära sig att frukta mig, så länge de leva på jorden, och de lära sina barn detsamma.»
Horeb ah na Angraeng Sithaw hmaa ah nang doet o; to naah Angraeng mah kai khaeah, Long nuiah khosak nathung kai zithaih to panoek o moe, a caanawk to patuk o thaih pacoengah, ka lok to thaisak hanah, kaminawk to ka hma ah pakhueng ah, tiah ang naa.
11 Och I trädden fram och blevo stående nedanför berget; och berget brann i eld ända upp till himmelen, och där var mörker, moln och töcken.
To naah nang zoh o moe, mae tlim ah nang doet o; mae loe van um khoek to hmai angqong pongah, khovinghaih, tamai tabokhaih hoi kathah parai khovinghaih mah khuk khoep.
12 Och HERREN talade till eder ur elden orden hörden I, men I sågen ingen gestalt, I hörden allenast en röst.
To naah Angraeng mah hmai thung hoiah nangcae khaeah lokthuih; nangcae mah lok na thaih o; toe krang loe na hnu o ai, lok khue ni na thaih o.
13 Och han förkunnade eder sitt förbund, som han bjöd eder att hålla nämligen de tio orden; och han skrev dem på två stentavlor.
To naah nangcae mah na sak o hanah, angmah ih lokmaihaih to nangcae khaeah ang thuih; anih mah thlung hnetto nuiah ang tarik pae moe, nangcae hanah kaalok hato ang paek.
14 Och mig bjöd HERREN då att jag skulle lära eder stadgar och rätter, för att I skullen göra efter dem i det land dit I nu dragen, till att taga det i besittning.
To naah na caeh o moe, na toep o han ih prae thungah na pazui o hanah, Angraeng mah lokcaekhaih hoi zaehhoihaih daannawk to kai khaeah ang thuih.
15 Och eftersom I icke sågen någon gestalt den dag då HERREN talade till eder på Horeb ur elden, därför mån I nu noga hava akt på eder själva.
Horeb ah Angraeng mah hmai thung hoiah nangcae khaeah lokthuih naah, tih krang doeh na hnu o ai; to pongah acoehaih hoiah khosah oh.
16 så att I icke tagen eder till, vad fördärvligt är, genom att göra eder någon beläte, något slags avgudabild, något bild av man eller av kvinna.
Krang to sah o hmah; kawbaktih kanghmong krang doeh sah o hmah; nongpa krang doeh, nongpata krang doeh sah o hmah.
17 eller någon bild av något fyrfotadjur eller av någon bevingad fågel som flyger under himmelen,
Long nuiah kaom taw moi ih krang maw, van ah kazawk tavaa ih krang maw,
18 eller av något kräldjur på marken eller av någon fisk i vattnet under jorden.
long ah kavak krang maw, tui thungah kaom tanga ih krang maw doeh sah o hmah:
19 Och när du lyfter dina ögon upp till himmelen och ser solen, månen och stjärnorna, himmelens hela härskara, då må du icke heller låta förföra dig att tillbedja dem och tjäna dem; ty HERREN, din Gud, har givit dem åt alla folk under hela himmelen till deras del.
van bangah na khet o moe, na Angraeng Sithaw mah van tlim ah kaom prae kaminawk boih hanah tapraek pae ih hmuennawk boih, ni, khrah, cakaehnawk hoi van ah kaom hmuennawk boih bok hanah, minawk mah ang thuih o naah, to hmuennawk hma ah akuep o hmah loe, bok o hmah.
20 Men eder har HERREN tagit, och han har fört eder ut ur smältugnen, ur Egypten, för att I skullen bliva hans arvfolk, såsom nu har skett.
Angraeng mah nangcae to sum hmai kamngaeh, Izip prae thung hoiah, vaihni na oh o haih prae ah, angmah ih qawktoep hanah ang zaeh o boeh.
21 Och HERREN vredgades på mig för eder skull, och svor att jag icke skulle få gå över Jordan och komma in i de goda land som HERREN, din Gud, vill giva dig till arvedel.
Nangcae pongah ka nuiah Angraeng palungphui; kai hae Jordan vapui angkatsak ai, na Angraeng Sithaw mah kai khaeah qawktoep hanah nangcae khaeah kang paek ih kahoih prae thungah na kun thai mak ai, tiah ang naa.
22 Ty jag skall dö i detta land och icke gå över Jordan, men I skolen gå över den och taga detta goda land i besittning.
Kai loe hae prae ah ni ka duek han boeh; Jordan vapui kang kat mak ai; toe nangcae loe vapui to nang kat o ueloe, to prae kahoih to qawk ah na toep o tih.
23 Tagen eder då till vara för att förgäta det förbund som HERREN, eder Gud, har slutit med eder, därigenom att I, alldeles emot HERRENS, eder Guds, bud, gören eder något beläte, något slags bild.
Na Angraeng Sithaw hoi na sak o ih lokmaihaih pahnet han ai ah acoe oh; na Angraeng Sithaw mah sak han pakaa ih kawbaktih krang doeh sah o hmah.
24 Ty, HERREN, din Gud, är en förtärande eld, en nitälskande Gud.
Hmai ah kangqong na Angraeng Sithaw loe, uthaih tawn Sithaw ah oh.
25 Om nu så sker, när du har fått barn och barnbarn och I haven blivit gamla i landet, att I tagen eder till, vad fördärvligt är, genom att göra eder något beläte, något slags bild, så att I gören vad som är ont i HERRENS, din Guds, ögon och därmed förtörnen honom,
Nangcae mah caa na sak o moe, na caanawk doeh caa sak o patoeng naah maw, to prae thungah atue kasawk ah na oh o naah maw, nam ro o moe, krangnawk hoi kanghmong krangnawk to na sak o; na Angraeng Sithaw mikhnuk ah kasae hmuen sakhaih hoiah anih to palung na phui o sak nahaeloe,
26 då tager jag i dag himmel och jord till vittnen mot eder, att I med hast skolen förgås och utrotas ur det land dit I nu gån över Jordan, för att taga det i besittning; I skolen då icke längre leva där, utan skolen förvisso förgöras.
nangcae ih lok to aek hanah vaihniah van hoiah long hnukung to ka kawk han, to naah nangcae loe akra ai ah na toep o han ih Jordan vapui zaeh ih prae thungah nang hma nang taa o tih; kasawk ah na hing o mak ai, nam ro o boih tih.
27 Och HERREN skall förströ eder bland folken, och allenast en ringa hop av eder skall bliva kvar bland de folk till vilka HERREN skall föra eder.
Angraeng mah prae kaminawk salakah na haek o tih, nangcae loe Angraeng mah haek ih Sithaw panoek ai prae kaminawk salakah, zetta ah ni nang hmat o tih.
28 Och där skolen I tjäna gudar, gjorda av människohänder, gudar av trä och sten, som varken se eller höra eller äta eller lukta.
To ah kami mah thing hoiah maw thlung hoiah maw sak ih, kahnu thai ai, thaihaih tawn ai, kacaa thai ai, ahmui doeh pahnuem thai ai sithawnawk to na bok o tih.
29 Men när I där söken HERREN, din Gud, då skall du finna honom, om du frågar efter honom av allt ditt hjärta och av all din själ.
Toe to ahmuen hoiah na Angraeng Sithaw to na pakrong o, na palungthin boih, na hinghaih boih hoiah Anih to na pakrong o nahaeloe, Anih to na hnu o tih.
30 När du är i nöd och allt detta vederfares dig, i kommande dagar, då skall du vända åter till HERREN, din Gud, och höra hans röst.
Hae hmuennawk hae nangcae nuiah phak boih moe, raihaih na tongh o naah, hnukkhuem ah, na Angraeng Sithaw khaeah nam laem o let moe, a lok to na tahngaih o nahaeloe,
31 Ty HERREN, din Gud, är en barmhärtig Gud. Han skall icke förgäta eller fördärva dig; han skall icke förgäta det förbund han har ingått med dina fäder och med ed bekräftat.
na Angraeng Sithaw loe tahmenhaih hoiah kakoi Sithaw ah oh pongah, anih mah na pahnawt o sut mak ai, paro mak ai; nam panawk khaeah a sak ih lokmaihaih to doeh pahnet mak ai.
32 Ty fråga framfarna tider, dem som hava varit före dig, från den dag då Gud skapade människor på jorden, fråga ifrån himmelens ena ända till den andra om någonsin något så stort som detta har skett, eller om man har hört talas om något som är detta likt,
Sithaw mah long nui ih kaminawk sak tangsuek nathuem hoi kamtong, nangcae om ai nathuem ih atue thungah, van maeto hoi maeto bang khoek to dueng oh; hae baktih kalen hmuen oh vai maw! Hae baktih hmuen kawng na thaih o vai maw?
33 om något folk har hört Guds röst tala ur elden, såsom du har hört, och dock har blivit vid liv,
Nangcae mah na thaih o moe, na hing o haih baktih toengah, Sithaw mah hmai thung hoiah thuih ih lok thaih vaih kaminawk oh o maw?
34 eller om någon gud har försökt att komma och hämta ett folk åt sig ut från ett annat folk, genom hemsökelser, tecken och under, genom krig, genom stark hand och uträckt arm, och genom stora, fruktansvärda gärningar, vilket allt HERREN, eder Guds, har gjort med eder i Egypten, inför dina ögon.
Na Angraeng Sithaw mah, Izip prae ah nangcae mikhnuk ah sak ih baktih toengah, tanoekhaih, angmathaih, dawnraihaih, misatukhaih, ban thacakhaih, a ban payanghaih, zitthok hmuen hnusakhaih rang hoiah, acaeng kaminawk thung ih acaeng maeto angmah hanah qoih vai maw?
35 Du har själv fått se det, för att du skulle veta att HERREN är Gud, och ingen annan än han.
Angraeng loe Sithaw ni, tiah na panoek o hanah, hae hmuennawk hae amtuengsak; anih pacoengah kalah Sithaw roe om ai boeh.
36 Från himmelen har han låtit dig höra sin röst för att undervisa dig, och på jorden har han låtit dig se sin stora eld, och du har hört hans ord ur elden.
Nangcae thuitaek hanah van hoiah lok a thuih; anih mah long ah kalen parai hmai to amtuengsak moe, hmai thung hoiah thuih ih a lok to na thaih o.
37 Eftersom han nu älskade dina fäder och utvalde deras avkomlingar efter dem, och själv med sin stora kraft förde dig ut ur Egypten,
Nam saenawk to palung pongah, nihcae ih caanawk to a qoih; a thacakhaih hoiah nangcae hma ah kaminawk to Izip prae thung hoiah a zaeh;
38 och fördrev för dig folk som voro större och mäktigare än du, och lät dig komma in i deras land och gav det åt dig till arvedel, såsom nu har skett,
nangcae pongah thacak, pop kaminawk to nangcae hma ah haek, vaihni ih baktih toengah, nihcae ih prae thungah ang kun o sak moe, qawk ang toep o sak.
39 därför skall du i dag veta och lägga på hjärtat att HERREN är Gud, uppe i himmelen och nere på jorden, han och ingen annan;
To pongah vaihniah, Angraeng loe van hoi long ah kaom Sithaw ah oh, tiah panoek oh loe, palung thungah poek oh; anih pacoengah kalah Sithaw roe om ai boeh.
40 och du skall hålla hans stadgar och bud, som jag i dag giver dig, på det att det må gå dig väl och dina barn efter dig, och på det att du må länge leva i det land som HERREN, din Gud, vill giva dig för all tid.
Nangmacae hoi na caanawk khoksak hoih o moe, na Angraeng Sithaw mah paek ih prae thungah hinglung na sawk o thai hanah, vaihniah kang paek ih a lokpaekhaih hoi a zaehhoih daannawk to pakuem oh, tiah a naa.
41 Vid denna tid avskilde Mose tre städer på andra sidan Jordan, på östra sidan,
To pacoengah Mosi mah Jordan vapui ni angyae bangah, vangpui thumto pahoe pae;
42 till vilka en dråpare skulle kunna fly, om han hade dräpt någon utan vett och vilja, och utan att förut hava burit hat till honom; om han flydde till någon av dessa städer, skulle han få bliva vid liv.
kami maeto mah a imtaeng kami to hnukmahaih om ai ah, poek ai pui hoi hum moeng nahaeloe, to ahmuen ah cawnh han oh; anih mah hae vangpuinawk thung ih vangpui maeto ah cawn nahaeloe, anih hinghaih to pathlung pae tih.
43 De voro: Beser i öknen på slättlandet för Rubens stam, Ramot i Gilead för Gads stam och Golan i Basan för Manasse stam.
To vangpuinawk loe, Reuben kaminawk hanah sak ih praezaek azawn ah kaom Bezer; Gad kaminawk hanah sak ih Gilead ah karom Ramoth; Manasseh kaminawk hanah sak ih Bashan ah kaom Golan vangpuinawk hae ni.
44 Och detta är den lag som Mose förelade Israels barn,
Mosi mah hae kaalok hae Israel kaminawk hma ah suek pae;
45 dessa äro de vittnesbörd och stadgar och rätter som Mose föredrog för Israels barn, sedan de hade dragit ut ur Egypten,
Israel kaminawk Izip prae thung hoi angzoh o pacoengah, Mosi mah hae lokcaekhaih hoi zaehhoihaih daannawk hae kaminawk khaeah thuih pae,
46 på andra sidan Jordan i dalen, mitt emot Bet-Peor, i Sihons land, amoréernas konungs, som bodde i Hesbon, och som Mose och Israels barn slogo, när de hade dragit ut ur Egypten.
Mosi hoi Israel kaminawk loe, Izip prae thung hoi tacawt o pacoengah, Jordan vapui hae bang, Beth-Peor azawn mikhmai kangtong ah kaom Heshbon vangpui ih, Amor siangpahrang Sihon to tuk o;
47 Ty de intogo hans land och Ogs land, konungens i Basan, amoréernas två konungars länder, på andra sidan Jordan, på östra sidan,
anih ih prae to a lak o pacoengah, Bashan siangpahrang Og ih prae doeh a lak pae o; Jordan ni angyae bangah kaom, Amor siangpahrang hnik doeh a hum o;
48 från Aroer vid bäcken Arnons strand ända till berget Sion, det är Hermon,
Arnon vapui taengah kaom, Aroer vangpui hoi kamtong Hermon, tiah kawk ih Sion mae karoek to,
49 och hela Hedmarken på andra sidan Jordan på östra sidan, ända till Hedmarkshavet, nedanför Pisgas sluttningar.
Jordan ni angyae bang ih azawn ahmuen boih, tuipui taeng boih, Azup-Pishgah vangpui khoek to a lak o.
