Amos 6
1 Ve eder, I säkre på Sion, I sorglöse på Samarias berg, I ädlingar bland förstlingsfolket, I som Israels hus plägar vända sig till!
Malaʻia kiate kinautolu ʻoku fakafiemālie kovi ʻi Saione, pea ʻoku falala ki he moʻunga ʻo Samēlia, ʻoku ui ko e tuʻu ki muʻa ʻi he ngaahi puleʻanga, ʻaia naʻe haʻu ki ai ʻae fale ʻo ʻIsileli!
2 Gån åstad till Kalne och sen efter, dragen därifrån till Stora Hamat, och faren så ned till filistéernas Gat: äro de bättre än rikena här, eller är deras område större än edert område?
Laka koe ki Kaline, pea vakai: pea ʻalu mei ai ki Hamati lahi: pea toki ʻalu hifo ki Kati ʻoe kakai Filisitia: ʻoku nau lelei lahi koā ʻi he ngaahi puleʻanga ni? Pe ʻoku lahi hake honau mata fonua, ʻi homou mata fonua?
3 Ve eder, I som menen att olycksdagen skall vara fjärran, men likväl inbjuden våldet att trona hos eder;
Ko kimoutolu ʻoku tuku mamaʻo atu ʻae ʻaho kovi, pea ʻoku pule ke ʻunuʻunu mai ʻae nofoʻa ʻoe fakamālohi;
4 I som liggen på soffor av elfenben och haven det makligt på edra bäddar; I som äten lamm, utvalda ur hjorden, och kalvar, hämtade från gödstallet;
Pea ʻoku tokoto ʻi he ngaahi mohenga lei, pea ʻoku fakatokoto ʻekinautolu ʻi he ngaahi tokotoʻanga, pea ʻoku kai ʻae fanga lami mei he fanga manu, pea mo e ʻuhiki pulu mei he fale manu;
5 I som skrålen visor till harpans ljud och tänken ut åt eder musikinstrumenter såsom David;
Pea ʻoku hivehiva ki he leʻo ʻoe meʻa faiva, pea ʻoku filioʻi ke ngaohi maʻanautolu ʻae ngaahi meʻa faiva ke hiva ʻaki, hangē ko Tevita;
6 I som dricken vin ur stora bålar och bruken salvor av yppersta olja, men icke bekymren eder om Josefs skada!
Pea ʻoku inu uaine mei he ngaahi ipu, pea ʻoku tākai ʻakinautolu ʻaki ʻae lolo mahuʻinga: ka ʻoku ʻikai te nau mamahi ʻi he tuʻutāmaki ʻa Siosefa.
7 Fördenskull skola nu dessa främst föras bort i fångenskap; de som nu hava det så makligt få då sluta med sitt skrål.
Ko ia te nau ʻalu ke pōpula mo e kakai ʻoku tomuʻa ʻalu ki he pōpula, pea ko e kātoanga kai ʻanautolu naʻe fakatokoto ʻe fetuku.
8 Herren, HERREN har svurit vid sig själv, säger HERREN, härskarornas Gud: Jakobs stolthet är mig en styggelse, och hans palatser hatar jag; jag skall giva staden till pris med allt vad däri är.
“Kuo fuakava ʻa Sihova ʻi heʻene ʻafio,” ʻoku pehē ʻe Sihova, ko e ʻOtua ʻoe ngaahi kautau, “ʻoku ou fehiʻa ki he lelei ʻo Sēkope, pea fākaliliʻa ki hono ngaahi fale fakaʻeiki; ko ia te u tukuange ʻae kolo mo ia kotoa pē ʻoku ʻi ai.
9 Och det skall ske, att om än tio män finnas kvar i ett och samma hus, så skola de likväl alla dö.
Pea ʻe pehē, ka ai ha kau tangata ʻe toko hongofulu kuo tuku ʻi he fale ʻe taha, te nau mate.
10 När sedan en frände till någon av de döda med förbrännarens hjälp vill skaffa benen ut ur huset, och därvid ropar till en som är i det inre av huset: »Finnes här någon mer än du?», då måste denne svara: »Ingen»; och den förre skall då säga: »Rätt så, stillhet må råda; ty HERRENS namn får icke bliva nämnt.»
“ʻE toʻo ʻae tangata ʻe heʻene tuʻasina, pea mo ia ne tutu ia, ke ʻomi ʻae ngaahi hui mei he fale, pea te ne pehē kiate ia ʻoku ʻi he veʻe fale, ‘ʻOku ai ha taha mo koe?’ Pea te ne pehē, ‘ʻIkai.’ Pea te ne toki pehē, ‘ʻOua te ke lea: he ʻoku tapu ke takua ʻae huafa ʻo Sihova.’
11 Ty se, på HERRENS bud skola de stora husen bliva slagna i spillror och de små husen i splittror.
“Koeʻuhi, vakai, ʻoku fekau ʻe Sihova, pea te ne taaʻi ʻae fale lahi ke avaava, pea mo e fale siʻi ke mafahifahi.
12 Kunna väl hästar springa uppför en klippbrant, eller plöjer man där med oxar? -- eftersom I viljen förvandla rätten till en giftplanta och rättfärdighetens frukt till malört,
ʻE lele koā ʻae fanga hoosi ʻi he funga maka? ʻE ai ha taha te ne toho huo ai ʻaki ʻae fanga pulu? He kuo mou liliu ʻae fakamaau ko e ʻahu, pea ko e fua ʻoe angatonu ko e hemiloki:
13 I som glädjen eder över det som är intet värt och sägen: »Genom vår egen styrka hava vi ju berett oss horn.»
ʻAkimoutolu ʻoku fiefia ʻi he meʻa noa pe, pea lea pehē, ‘ʻIkai kuo tau maʻu ʻae nifo, ʻi hotau mālohi pe?’”
14 Ty se, jag skall uppväcka ett folk mot eder, I av Israels hus, säger Herren, härskarornas Gud; och de skola förtrycka edert land, från det ställe där vägen går till Hamat ända till Hedmarksbäcken.
Ka ʻoku pehē ʻe Sihova, ko e ʻOtua ʻoe ngaahi kautau, “Vakai; te u fokotuʻu kiate kimoutolu ha puleʻanga, ʻe fale ʻo ʻIsileli; pea te nau fakamamahi ʻakimoutolu mei he hūʻanga ki Hamati ʻo aʻu ki he vaitafe ʻoe toafa.”
