Apostlagärningarna 8
1 Och jämväl Saulus hade gillat att man dödade honom. Samma dag utbröt en svår förföljelse mot församlingen i Jerusalem; och alla, utom apostlarna, blevo kringspridda över Judeens och Samariens landsbygd.
And Saul was well pleased with his slaughter. And at that time there was a great persecution against the congregation in Jerusalem; and they were all dispersed through the regions of Judea, and Samaria, except the Apostles.
2 Några fromma män begrovo dock Stefanus och höllo en stor dödsklagan efter honom.
And devout men carried away Stephen, and made great lamentation for him.
3 Saulus åter for våldsamt fram mot församlingen; han gick omkring i husen och drog fram män och kvinnor och lät sätta dem i fängelse.
But Saul made havoc of the congregation, entering into houses, and dragging men and whom, whom he committed to prison.
4 Men de som hade blivit kringspridda gingo omkring och förkunnade evangelii ord.
Nevertheless, they who were dispersed, went about declaring the glad tidings of the word.
5 Och Filippus kom så ned till huvudstaden i Samarien och predikade Kristus för folket där.
Then came Philip to the city of Samaria, and announced the Messiah to them.
6 Och när de hörde Filippus och sågo de tecken som han gjorde, aktade de endräktigt på det som han talade.
And the people unanimously attended to the things that were spoken by Philip; as they heard them, and saw the miracles which he performed.
7 Ty från många som voro besatta av orena andar foro andarna ut under höga rop, och många lama och ofärdiga blevo botade.
For, unclean spirits, which had possessed many, crying with a loud voice, came out of them; and many, who were paralytic and lame, were healed.
8 Och det blev stor glädje i den staden.
And there was great joy in that city.
9 Nu var där i staden före honom en man vid namn Simon, som hade övat trolldom, så att han hade slagit det samaritiska folket med häpnad, och som sade sig vara något stort.
But there was a certain man named Simon, who had, before, in that city, used magic, and astonished the nation of Samaria; pretending himself to be some extraordinary person:
10 Till honom höllo sig alla, både små och stora, och sade: »Denne är vad man kallar 'Guds stora kraft.'»
to whom they all paid regard, from the least to the greatest, saying, This man is the great power of God.
11 Och de höllo sig till honom, därför att han genom sina trollkonster under ganska lång tid hade slagit dem med häpnad.
And they paid regard to him; because he had, for a long time, astonished them wit his enchantments.
12 Men nu, då de satte tro till Filippus, som förkunnade evangelium om Guds rike och om Jesu Kristi namn, läto de döpa sig, både män och kvinnor.
But when they gave credit to Philip, declaring the glad tidings concerning the kingdom of God, and the name of Jesus Christ: they were immersed, both men and women.
13 Ja, Simon själv kom till tro; och sedan han hade blivit döpt, höll han sig ständigt till Filippus. Och när han såg de stora tecken och kraftgärningar som denne gjorde, betogs han av häpnad.
And Simon himself also believed; and being immersed, he kept near to Philip, beholding with amazement, the great and powerful miracles which were done.
14 Då nu apostlarna i Jerusalem fingo höra att Samarien hade tagit emot Guds ord, sände de dit Petrus och Johannes.
Now when the Apostles, who were at Jerusalem, heard that Samaria had received the word of God, they sent them Peter and John;
15 Och när dessa kommo ditned, bådo de för dem, att de måtte undfå helig ande;
who, going down, prayed for them, that they might receive the Holy Spirit.
16 ty helig ande hade ännu icke fallit på någon av dem, utan de voro allenast döpta i Herren Jesu namn.
(For he was not yet fallen on any of them; only, they were immersed into the name of the Lord Jesus.)
17 De lade då händerna på dem, och de undfingo helig ande.
Then they laid hands on them, and they received the Holy Spirit.
18 När då Simon såg att det var genom apostlarnas handpåläggning som Anden blev given, bjöd han dem penningar
Now when Simon saw that the Holy Spirit was given by the imposition of the Apostles' hands, he offered them money,
19 och sade: »Given ock mig den makten, så att var och en som jag lägger händerna på undfår helig ande.»
saying, Give me also this power, that on whomsoever I lay hands, he may receive the Holy Spirit.
20 Då sade Petrus till honom: »Må dina penningar med dig själv gå i fördärvet, eftersom du menar att Guds gåva kan köpas för penningar.
But Peter said to him, Let your money go with you to destruction, since you have thought that the free gift of God might be purchased with money.
21 Du har ingen del eller lott i det som här är fråga om, ty ditt hjärta är icke rättsinnigt inför Gud.
You have no part nor lot in this matter; for your heart is not upright in the sight of God.
22 Gör fördenskull bättring och upphör med denna din ondska, och bed till Herren att den tanke som har uppstått i ditt hjärta må, om möjligt är, bliva dig förlåten.
Reform, therefore, from this your wickedness; and beg of God, if, indeed, the thought of your heart may be forgiven you;
23 Ty jag ser att du är förgiftad av ondska och fången i orättfärdighetens bojor.»
for I perceive that you are in the gall of bitterness, and bond of iniquity.
24 Då svarade Simon och sade: »Bedjen I till Herren för mig, att intet av det som I haven sagt må komma över mig.»
And Simon answered, and said, Make your supplications to the Lord on my behalf; that none of these things which you have spoken, may come upon me.
25 Och sedan de hade framburit sitt vittnesbörd och talat Herrens ord, begåvo de sig tillbaka till Jerusalem och förkunnade därvid evangelium i många samaritiska byar.
Now when they had borne their testimony, and had spoke the word of the Lord, they turned back for Jerusalem; and declared the glad tidings in many villages of the Samaritans.
26 Men en Herrens ängel talade till Filippus och sade: »Stå upp och begiv dig vid middagstiden ut på den väg som leder ned från Jerusalem till Gasa; den är tom på folk.»
And a messenger of the Lord spoke to Philip, saying, Arise, and go toward the south, by the way that goes down from Jerusalem to Gaza, which is desert.
27 Då stod han upp och begav sig åstad. Och se, en etiopisk man for där fram, en hovman som var en mäktig herre hos Kandace, drottningen i Etiopien, och var satt över hela hennes skattkammare. Denne hade kommit till Jerusalem för att där tillbedja,
And he arose, and took his journey; and, behold, a certain Ethiopian officer, a grandee of Candace, the queen of the Ethiopians, that was over all her treasure, who had come to worship at Jerusalem,
28 men var nu stadd på hemvägen och satt i sin vagn och läste profeten Esaias.
was returning, and sat in his chariot, reading the Prophet Isaiah.
29 Då sade Anden till Filippus: »Gå fram och närma dig till denna vagn.»
And the Spirit said to Philip, Approach, and join yourself to this chariot.
30 Filippus skyndade fram och hörde att han läste profeten Esaias. Då frågade han: »Förstår du vad du läser?»
And Philip, running up, heard him read in the Prophet Isaiah, and said, Do you understand what you are reading?
31 Han svarade: »Huru skulle jag väl kunna förstå det, om ingen vägleder mig?» Och han bad Filippus stiga upp och sätta sig bredvid honom.
And he said, How can I, unless some one should guide me? And he requested Philip that he would come up and sit with him.
32 Men det ställe i skriften som han läste var detta: »Såsom ett får fördes han bort till att slaktas; och såsom ett lamm som är tyst inför den som klipper det, så öppnade han icke sin mun.
Now the passage of scripture which he was reading, was this, "He was brought to the slaughter, as a sheep; and as a lamb before its shearer, is dumb; so he opened not his mouth.
33 Genom hans förnedring blev hans dom borttagen. Vem kan räkna hans släkte? Ty hans liv ryckes undan från jorden.»
In his humiliation his condemnation was extorted; and who shall describe his generation? for his life is cut off from the earth."
34 Och hovmannen frågade Filippus och sade: »Jag beder dig, säg mig om vilken profeten talar detta, om sig själv eller om någon annan?»
The officer answering Philip, said, I beseech you, of whom does the prophet say this? --of himself, or of some other person?
35 Då öppnade Filippus sin mun och begynte med detta skriftens ord och förkunnade för honom evangelium om Jesus.
Then Philip opened his mouth, and beginning from the scripture, told him the glad tidings concerning Jesus.
36 Och medan de färdades vägen fram, kommo de till ett vatten. Då sade hovmannen: »Se, här finnes vatten. Vad hindrar att jag döpes?»
And as they went along the way, they came to a certain water, and the officer said, Behold, water; what hinders my being immersed?
38 Och han lät vagnen stanna; och de stego båda ned i vattnet, Filippus och hovmannen, och han döpte honom.
And he ordered the chariot to stop, and they both went down into the water, both Philip and the officer; and he immersed him.
39 Men när de hade stigit upp ur vattnet, ryckte Herrens Ande bort Filippus, och hovmannen såg honom icke mer, då han nu glad fortsatte sin färd.
And when they were come up out of the water, the Spirit of the Lord suddenly conveyed away Philip, and the officer saw him no more: so he went on his way rejoicing.
40 Men Filippus blev efteråt sedd i Asdod. Därefter vandrade han omkring och förkunnade evangelium i alla städer, till dess han kom till Cesarea. V. 37 se Nya testamentets text i Ordförkl.
But Philip was found at Azotus; and going on thence, he proclaimed the glad tidings in all the cities, till he came to Cesarea.
