Apostlagärningarna 7
1 Och översteprästen frågade: »Förhåller detta sig så?»
Then the high priest said, “Can these things be so?”
2 Då sade han: »Bröder och fäder, hören mig. Härlighetens Gud uppenbarade sig för vår fader Abraham, medan han ännu var i Mesopotamien, och förrän han bosatte sig i Karran,
So he said: “Men, brothers and fathers, listen: The God of glory appeared to our father Abraham when he was in Mesopotamia, before he resided in Haran,
3 och sade till honom: 'Gå ut ur ditt land och från din släkt, och drag till det land som jag skall visa dig.'
and said to him, ‘Leave your country and your relatives, and come into a land that I will show you.’
4 Då gick han åstad ut ur kaldéernas land och bosatte sig i Karran. Sedan, efter han faders död, bjöd Gud honom att flytta därifrån till detta land, där I nu bon.
Then he left the land of the Chaldeans and resided in Haran. From there, after his father died, God moved him to this land in which you now live;
5 Han gav honom ingen arvedel däri, icke ens så mycket som en fotsbredd, men lovade att giva det till besittning åt honom och åt hans säd efter honom; detta var på den tid då han ännu icke hade någon son.
yet He did not give him an inheritance in it, not even a footstep. He promised to give it to him for a possession, that is, to his seed after him, though he had no child.
6 Och vad Gud sade var detta, att hans säd skulle leva såsom främlingar i ett land som icke tillhörde dem, och att man skulle göra dem till trälar och förtrycka dem i fyra hundra år.
Further, God spoke like this: that his offspring would be aliens in a foreign land—and that they would be enslaved and oppressed—four hundred years.
7 'Men det folk vars trälar de bliva skall jag döma', sade Gud; 'sedan skola de draga ut och hålla gudstjänst åt mig på denna plats.'
‘I will judge the nation to which they will be in bondage,’ said God, ‘and after that they will come out and serve Me in this place.’
8 Och han upprättade ett omskärelsens förbund med honom. Och så födde han Isak och omskar honom på åttonde dagen, och Isak födde Jakob, och Jakob födde våra tolv stamfäder.
And He gave him a covenant of circumcision; and so he begot Isaac and circumcised him on the eighth day; and Isaac did the same to Jacob, and Jacob to the twelve patriarchs.
9 Och våra stamfäder avundades Josef och sålde honom till Egypten. Men Gud var med honom
“The patriarchs, being envious, sold Joseph into Egypt; yet God was with him
10 och frälste honom ur allt hans betryck och lät honom finna nåd och gav honom vishet inför Farao, konungen i Egypten; och denne satte honom till herre över Egypten och över hela sitt hus.
and delivered him out of all his adversities, and gave him favor and wisdom before Pharaoh, king of Egypt; and he made him governor over Egypt and all his house.
11 Och hungersnöd kom över hela Egypten och Kanaan med stort betryck, och våra fäder kunde icke få något att äta.
And a famine came upon all the land of Egypt and Canaan, even a great affliction, and our fathers could not find food.
12 Men när Jakob fick höra att bröd fanns i Egypten, sände han våra fäder åstad dit, en första gång.
But upon hearing that there was wheat in Egypt, Jacob first sent our fathers.
13 Sedan, när de för andra gången kommo dit, blev Josef igenkänd av sina bröder, och Farao fick kunskap och Josefs släkt.
On the second trip Joseph was made known to his brothers, and Joseph's family was presented to Pharaoh.
14 Därefter sände Josef åstad och kallade till sig sin fader Jakob och hela sin släkt, sjuttiofem personer.
Joseph sent and summoned his father Jacob and all his relatives, seventy-five souls.
15 Och Jakob for ned till Egypten; och han dog där, han såväl som våra fäder.
So Jacob went down to Egypt; and he died, he and our fathers;
16 Och man förde dem därifrån till Sikem och lade dem i den grav som Abraham för en summa penningar hade köpt av Emmors barn i Sikem.
and they were transferred to Shechem and placed in the tomb that Abraham bought for a sum of money from the sons of Hamor of Shechem.
17 Och alltefter som tiden nalkades att det löfte skulle uppfyllas, som Gud hade givit Abraham, växte folket till och förökade sig i Egypten,
“Now as the time of the promise was approaching which God had sworn to Abraham, the people increased and were multiplied in Egypt,
18 till dess en ny konung över Egypten uppstod, en som icke visste av Josef.
until a different king arose who had not known Joseph.
19 Denne konung gick listigt till väga mot vårt folk och förtryckte våra fäder och drev dem till att utsätta sina späda barn, för att dessa icke skulle bliva vid liv.
This man took advantage of our race and oppressed our fathers, making them expose their babies so that they would not stay alive.
20 Vid den tiden föddes Moses, och han 'var ett vackert barn' inför Gud. Under tre månader fostrades han i sin faders hus;
At that time Moses was born, and was well pleasing to God; he was nurtured in his father's house for three months.
21 sedan, när han hade blivit utsatt, lät Faraos dotter hämta honom till sig och uppfostra honom såsom sin egen son.
When he was exposed, Pharaoh's daughter took him to herself and brought him up as her own son.
22 Och Moses blev undervisad i all egyptiernas visdom och var mäktig i ord och gärningar.
So Moses was educated in all the wisdom of the Egyptians; he was mighty in words and deeds.
23 Men när han blev fyrtio år gammal, fick han i sinnet att besöka sina bröder, Israels barn.
Now when he was forty years old, it came into his heart to visit his brothers, the sons of Israel.
24 När han då såg att en av dem led orätt, tog han den misshandlade i försvar och hämnades honom, i det att han slog ihjäl egyptiern.
Well seeing one of them being wronged, he defended and avenged the one being oppressed, striking down the Egyptian.
25 Nu menade han att hans bröder skulle förstå att Gud genom honom ville bereda dem frälsning; men de förstodo det icke.
Now he supposed that his brothers understood that God was giving them deliverance by his hand, but they did not understand.
26 Dagen därefter kom han åter fram till dem, där de tvistade, och ville förlika dem och sade: 'I män, I ären ju bröder; varför gören I då varandra orätt?'
The next day he appeared to them as they were fighting and tried to reconcile them, saying, ‘Men, you are brothers; why do you wrong one another?’
27 Men den som gjorde orätt mot sin landsman stötte bort honom och sade: 'Vem har satt dig till hövding och domare över oss?
But the one who was wronging his neighbor pushed Moses away, saying: ‘Who made you a ruler and a judge over us?
28 Kanske du vill döda mig, såsom du i går dödade egyptiern?'
Do you want to kill me as you did the Egyptian yesterday?’
29 Vid det talet flydde Moses bort och levde sedan såsom främling i Madiams land och födde där två söner.
Well Moses fled at that word, and became a stranger in the land of Midian, where he begot two sons.
30 Och när fyrtio är äter voro förlidna, uppenbarade sig för honom, i öknen vid berget Sinai, en ängel i en brinnande törnbuske.
“And when another forty years had passed, Angel of the Lord appeared to him in the wilderness of Mount Sinai, in a flame of fire in a bush.
31 När Moses såg detta, förundrade han sig över synen; och då han gick fram för att se vad det var, hördes Herrens röst:
Well upon seeing it Moses was amazed at the sight, but as he approached for a closer look the voice of the Lord came to him:
32 'Jag är dina fäders Gud, Abrahams, Isaks och Jakobs Gud.' Då greps Moses av bävan och dristade sig icke att se dit.
‘I am the God of your fathers—the God of Abraham and the God of Isaac and the God of Jacob.’ Moses started trembling and did not dare to look.
33 Och Herren sade till honom: 'Lös dina skor av dina fötter, ty platsen där du står är helig mark.
So the Lord said to him: ‘Take your sandals off your feet, for the place where you stand is holy ground.
34 Jag har nogsamt sett mitt folks betryck i Egypten, och deras suckan har jag hört, och jag har stigit ned för att rädda dem. Därför må du nu gå åstad; jag vill sända dig till Egypten.
I have definitely seen the mistreatment of my people in Egypt, and have heard their groaning; and I have come down to deliver them. So now come, I will send you to Egypt.’
35 Denne Moses, som de hade förnekat, i det de sade: 'Vem har satt dig till hövding och domare?', honom sände Gud att vara både en hövding och en förlossare, genom ängeln som uppenbarade sig för honom i törnbusken.
“This Moses whom they refused, saying, ‘Who made you a ruler and a judge?’—God sent him as leader and deliverer by the hand of the Angel who appeared to him in the bush.
36 Det var han som förde ut dem, och som gjorde under och tecken i Egyptens land och i Röda havet och i öknen, under fyrtio år.
This man led them out, performing wonders and signs in the land of Egypt and in the Red Sea, and for forty years in the wilderness.
37 Det var samme Moses som sade till Israels barn: 'En profet skall Gud låta uppstå åt eder, av edra bröder, en som är mig lik.'
“This is the Moses who said to the sons of Israel, ‘The Lord our God will raise up to you a Prophet from among your brothers, like me.’
38 Det var och han, som under den tid då menigheten levde i öknen, både var hos ängeln, som talade med honom på berget Sinai, och tillika hos våra fäder; och han undfick levande ord för att giva dem åt eder.
This is he who was in the assembly in the wilderness, who was with the Angel who spoke with him on Mount Sinai and was with our fathers, who received living oracles to give to us;
39 Men våra fäder ville icke bliva honom lydiga, utan stötte bort honom och vände sig med sina hjärtan mot Egypten
to whom our fathers did not want to be obedient; rather they rejected him and turned back in their heart to Egypt,
40 och sade till Aron: 'Gör oss gudar, som kunna gå framför oss; ty vi veta icke vad som har vederfarits denne Moses, som förde oss ut ur Egyptens land.'
saying to Aaron, ‘Make us gods that will go before us; because this Moses, who led us out of the land of Egypt—we do not know what has become of him.’
41 Och de gjorde i de dagarna en kalv och buro sedan fram offer åt avguden och gladde sig över sina händers verk.
Well they made a calf in those days and brought a sacrifice to the idol, and started rejoicing in the works of their hands.
42 Då vände Gud sig bort och prisgav dem till att dyrka himmelens härskara, såsom det är skrivet i Profeternas bok: 'Framburen I väl åt mig slaktoffer och spisoffer under de fyrtio åren i öknen, I av Israels hus?
But God turned away and gave them over to serve the army of the heaven, just as it is written in Book of the Prophets: ‘House of Israel, did you offer me slaughtered animals and sacrifices during forty years in the wilderness?
43 Nej, I buren Moloks tält och guden Romfas stjärna, de bilder som I hade gjort för att tillbedja. Därför skall jag låta eder föras åstad ända bortom Babylon.'
Actually you took along the tent of Moloch, and the star of your god, Rephan, the images that you made to worship; so I will relocate you beyond Babylon.’
44 Våra fäder hade vittnesbördets tabernakel i öknen, så inrättat, som han som talade till Moses hade förordnat att denne skulle göra det, efter den mönsterbild som han hade fått se.
“The tent of the testimony, according to the pattern that Moses had seen, just as the One speaking to him had commanded to make it, was with our fathers in the wilderness;
45 Och våra fäder togo det i arv och förde det sedan under Josua hitin, när de togo landet i besittning, efter de folk som Gud fördrev för våra fäder. Så var det ända till Davids tid.
which, having received it in turn, our fathers with Joshua brought into the possession of the nations, whom God drove out before the face of our fathers, until the days of David;
46 Denne fann nåd inför Gud och bad att han måtte finna 'ett rum till boning' åt Jakobs Gud.
who found favor before God and asked to find a dwelling for the God of Jacob,
47 Men det var Salomo som fick bygga ett hus åt honom.
but Solomon built Him a house.
48 Dock, den Högste bor icke i hus som äro gjorda med händer, ty det är såsom profeten säger:
However, the Most High does not dwell in handmade sanctuaries, just as the prophet says:
49 'Himmelen är min tron, och jorden är min fotapall; vad för ett hus skullen I då kunna bygga åt mig, säger Herren, och vad för en plats skulle tjäna mig till vilostad?
‘Heaven is my throne, while the earth is a footstool for my feet. What kind of house will you build me,’ says the Lord, ‘or what place for my rest?
50 Min hand har ju gjort allt detta.'
Did not my hand make all these things?’
51 I hårdnackade, med oomskurna hjärtan och öron, I stån alltid emot den helige Ande, I likaväl som edra fäder.
“You stiff-necked and uncircumcised in heart and ears! You always oppose the Holy Spirit; as your fathers did, so you do.
52 Vilken av profeterna hava icke edra fäder förföljt? De hava ju dräpt dem som förkunnade att den Rättfärdige skulle komma, han som I själva nu haven förrått och dräpt,
Which of the prophets did your fathers not persecute? And they killed those who foretold the coming of the Righteous One, of whom you have now become betrayers and murderers;
53 I som fingen lagen eder given genom änglars försorg, men icke haven hållit den.»
you who received the Law as ‘ordinances of angels’ and have not kept it!”
54 När de hörde detta, blevo de mycket förbittrade i sina hjärtan och beto sina tänder samman mot honom.
Well as they heard these things their hearts were being sawed in half, and they started gnashing their teeth at him.
55 Men han, full av helig ande, skådade upp mot himmelen och fick se Guds härlighet och såg Jesus stå på Guds högra sida.
But he, being full of Holy Spirit and looking intently into the heaven, he saw the glory of God and Jesus standing on God's right,
56 Och han sade: »Jag ser himmelen öppen och Människosonen stå på Guds högra sida.»
and said, “Wow! I see the heavens opened and the Son of the Man standing at God's right!”
57 Då skriade de med hög röst och höllo för sina öron och stormade alla på en gång emot honom
Yelling at the top of their voice they covered their ears and rushed at him all at once,
58 och förde honom ut ur staden och stenade honom. Och vittnena lade av sina mantlar vid en ung mans fötter, som hette Saulus.
and throwing him out of the city they stoned him! (The witnesses placed their garments at the feet of a young man named Saul.)
59 Så stenade de Stefanus, under det att han åkallade och sade: »Herre Jesus, tag emot min ande.»
Yes, they stoned Stephen as he called out and said, “Lord Jesus, receive my spirit.”
60 Och han föll ned på sina knän och ropade med hög röst: »Herre, tillräkna dem icke denna synd.» Och när han hade sagt detta, avsomnade han.
Then kneeling down he called out at the top of his voice, “Lord, do not hold this sin against them!” And upon saying this he fell asleep. (Saul was in full agreement with his murder.)
