Apostlagärningarna 6
1 Vid denna tid, då nu lärjungarnas antal förökades, begynte de grekiska judarna knorra mot de infödda hebréerna över att deras änkor blevo förbisedda vid den dagliga utdelningen.
Lyahanu mwaanu mazuva, linu impalo ya valutwana haiva kukabwinjiha, impiraero ya Magerike va Majuda chiyatanga Kulwisa Maheveru, kakuti imberwa zavo zivali kuketululwa mwizuva ni zuva lya kuholiswa kwa zilyo.
2 Då sammankallade de tolv hela lärjungaskaran och sade: »Det är icke tillbörligt att vi försumma Guds ord för att göra tjänst vid borden.
Vena ikumi ni vovele chivasupi chinavungi cha varutwana kuvali ni kuti, “kakwina hande kwetu kuti tusiye liinzwi lye Ireeza niku taha he ntafule.
3 Så utsen nu bland eder, I bröder, sju män som hava gott vittnesbörd om sig och äro fulla av ande och vishet, män som vi kunna sätta till att sköta denna syssla.
Mu swanera lyahanu kuketa, vakwaluzuvo, bakwame vakwana iyanza ni vovere mukatikenu, bakwame vene vuhalo vulotu, ve zwile luhuho ni vutali. Avo vatuwola kuketa mwei impisinisi.
4 Vi skola då helt få ägna oss åt bönen och åt ordets tjänst.»
Haili iswe, katuzwire havusu mwi intapero ni mukukutaza liinzwi.”
5 Det talet behagade hela menigheten. Och de utvalde Stefanus, en man som var full av tro och helig ande, vidare Filippus och Prokorus och Nikanor och Timon och Parmenas, slutligen Nikolaus, en proselyt från Antiokia.
Zi wambo zavo ziva tavisi chinavungi chonse. Linu chivaketa Sitefani, mukwame yowizwire intumelo ni Luhuho Lujolola, ni Filipi, ni Porokoras, ni Nikonora, ni Timoni, ni Parmemasi, ni Nikolasi muprositelite yozwa kwa Antiyoke.
6 Dem läto de träda fram för apostlarna, och dessa bådo och lade händerna på dem.
Varumeri vavaleti ava vakwame havusu vwa vapositola, vava lapeli ni ku tula mayanza avo havali.
7 Och Guds ord hade framgång, och lärjungarnas antal förökades mycket i Jerusalem; och en stor hop av prästerna blevo lydiga och trodde.
Chovulyo linzwi lya Ireeza liva weli; imi impalo ya varutwana ivayekezehi mwa Jerusarema nikuhitiliza; mi impalo yingi ya vapurisita ivakezi kukuteka intumelo.
8 Och Stefanus var full av nåd och kraft och gjorde stora under och tecken bland folket.
Lyahanu Sitefani, avezwile chisemo ni maata, ava kupanga inkezo zikomokisa ni imboniso mukati kavaantu.
9 Men av dem som hörde till den synagoga som kallades »De frigivnes och cyrenéernas och alexandrinernas synagoga», så ock av dem som voro från Cilicien och provinsen Asien, stodo några upp för att disputera med Stefanus.
Kono chikweza kuzimana vantu wa wila kumasinagoge asumpwa masinagoge alukuluhite, va kwa Serina ni Alexandriya, nivamwi vazwa kwa Silicia ni Asia. Ava vaantu vava kukandekisana ni Sitefani.
10 Dock förmådde de icke stå emot den vishet och den ande som här talade.
Kono kana vava kuwola kuzimana kulwisanisa vutali ni Luhuho ulo lwa vakuwamba chalo Sitefani.
11 Då skaffade de några män som föregåvo att de hade hört honom tala hädiska ord mot Moses och mot Gud.
Linu che inkunutu chiva susuweza vamwi vakwame kuwamba, “Twazuwa Sitefani na wamba maanzwi akunyefula Mushe ni Ireeza.”
12 De uppeggade så folket och de äldste och de skriftlärde och överföllo honom och grepo honom och förde honom inför Stora rådet.
Vava vengisi vaantu, vakulwana, ni vañoli, mi chiva yenda kwa Sitefani, ni kumukaheeka, ni kumuleeta kunkuta.
13 Där läto de falska vittnen träda fram, vilka sade: »Denne man upphör icke att tala mot vår heliga plats och mot lagen.
Vava leti impaki zamapa, vava wambi, “Uzu mukwame kaleki kuwamba maanzwi alwisanisa chivaka chichena ni mulao.
14 Ty vi hava hört honom säga att Jesus, han från Nasaret, skall bryta ned denna byggnad och förändra de stadgar som Moses har givit oss.»
Kakuti tuvamuzuwi nawamba kuti Jesu wa Nazareta usaka kushinya ichi chivaka ni ku chincha milawo yavaleti Mushe hansi kwetu.”
15 Då nu alla som sutto i Rådet fäste sina ögon på honom, syntes dem hans ansikte vara såsom en ängels ansikte.
Vaantu vonse vavekele munkuta vava twalite menso avo kwali mi chivavona chifateho chakwe ni chikola ili chifateho che Iñeloi.
