< Apostlagärningarna 6 >
1 Vid denna tid, då nu lärjungarnas antal förökades, begynte de grekiska judarna knorra mot de infödda hebréerna över att deras änkor blevo förbisedda vid den dagliga utdelningen.
Now in these days while the number of the disciples was multiplying, the Grecian Jews began to murmur against the Hebrews, because their widows were habitually overlooked in the distribution of alms.
2 Då sammankallade de tolv hela lärjungaskaran och sade: »Det är icke tillbörligt att vi försumma Guds ord för att göra tjänst vid borden.
Then the Twelve called the general body of the disciples together, and said to them. "It is not fitting for us to leave off preaching the Word of God, and minister at tables.
3 Så utsen nu bland eder, I bröder, sju män som hava gott vittnesbörd om sig och äro fulla av ande och vishet, män som vi kunna sätta till att sköta denna syssla.
"So, brothers, find from among your own number seven men of good reputation who are full of the Spirit and of wisdom, and we will appoint them over this business.
4 Vi skola då helt få ägna oss åt bönen och åt ordets tjänst.»
"But we will give ourselves to prayer and to the ministry of the Word."
5 Det talet behagade hela menigheten. Och de utvalde Stefanus, en man som var full av tro och helig ande, vidare Filippus och Prokorus och Nikanor och Timon och Parmenas, slutligen Nikolaus, en proselyt från Antiokia.
This plan commended itself to the whole body, and they selected Stephen, a man full of faith and of the Holy Spirit, and Philip, Prochorus, Nicanor, Timon, Parmenas, and Nicolas, a proselyte of Antioch.
6 Dem läto de träda fram för apostlarna, och dessa bådo och lade händerna på dem.
These men they presented to the apostles who, when they had prayed, laid their hands upon them.
7 Och Guds ord hade framgång, och lärjungarnas antal förökades mycket i Jerusalem; och en stor hop av prästerna blevo lydiga och trodde.
And the word of the Lord continued to spread; and the number of the disciples in Jerusalem was increasing exceedingly, and a large number of priests became obedient to the faith.
8 Och Stefanus var full av nåd och kraft och gjorde stora under och tecken bland folket.
Meanwhile Stephen, full of grace and power, wrought great wonders and signs among the people.
9 Men av dem som hörde till den synagoga som kallades »De frigivnes och cyrenéernas och alexandrinernas synagoga», så ock av dem som voro från Cilicien och provinsen Asien, stodo några upp för att disputera med Stefanus.
But certain men from the so-called "Synagogue of the Freedmen" and certain Cyrenians, and Alexandrians, Cilicians, and men from Roman Asia, started to dispute with Stephen,
10 Dock förmådde de icke stå emot den vishet och den ande som här talade.
but were unable to withstand the wisdom and spirit with which he used to speak.
11 Då skaffade de några män som föregåvo att de hade hört honom tala hädiska ord mot Moses och mot Gud.
Then they instigated some to say, "We have heard him speaking blasphemy against Moses and against God;" and in this way they excited the people.
12 De uppeggade så folket och de äldste och de skriftlärde och överföllo honom och grepo honom och förde honom inför Stora rådet.
The elders and the scribes rushed upon him, and seized him, and brought him into the Sanhedrin.
13 Där läto de falska vittnen träda fram, vilka sade: »Denne man upphör icke att tala mot vår heliga plats och mot lagen.
They also set up false witnesses who testified. "This fellow is continually talking against the Holy Place and against the law.
14 Ty vi hava hört honom säga att Jesus, han från Nasaret, skall bryta ned denna byggnad och förändra de stadgar som Moses har givit oss.»
"For we have heard him say that Jesus of Nazareth will destroy this place, and will change the customs which were handed down to us by Moses."
15 Då nu alla som sutto i Rådet fäste sina ögon på honom, syntes dem hans ansikte vara såsom en ängels ansikte.
Then all who were sitting in the council at once fixed their eyes upon him, and saw his face like the face of an angel.