Apostlagärningarna 6
1 Vid denna tid, då nu lärjungarnas antal förökades, begynte de grekiska judarna knorra mot de infödda hebréerna över att deras änkor blevo förbisedda vid den dagliga utdelningen.
Te vaeng tue ah hnukbang rhoek te ping uh tih, amih khuikah nuhmai te vuenhlaem kah bomnah loh a hlavawt hatah Hellenist rhoek loh Hebrew rhoek soah kohuetnah a khueh uh.
2 Då sammankallade de tolv hela lärjungaskaran och sade: »Det är icke tillbörligt att vi försumma Guds ord för att göra tjänst vid borden.
Te dongah caeltueih hlainit rhoek loh a hnukbang rhoek te rhaengpuei la a khue uh tih, “Caboei bulbo ham khaw Pathen kah olka te n'hnoo koinih mamih ham a rhoep koila om pawh.
3 Så utsen nu bland eder, I bröder, sju män som hava gott vittnesbörd om sig och äro fulla av ande och vishet, män som vi kunna sätta till att sköta denna syssla.
Te dongah manuca rhoek, nangmih khuikah mueihla, cueihnah neh aka baetawt tih a oep hlang parih ah tlap uh lamtah a ngoe dongkah ham he amih te hmoel uh sih.
4 Vi skola då helt få ägna oss åt bönen och åt ordets tjänst.»
Tedae kaimih tah thangthuinah neh olthangthen kah bibi te ka khuituk uh eh,” a ti uh.
5 Det talet behagade hela menigheten. Och de utvalde Stefanus, en man som var full av tro och helig ande, vidare Filippus och Prokorus och Nikanor och Timon och Parmenas, slutligen Nikolaus, en proselyt från Antiokia.
Olka tah rhaengpuei loh boeih a yakngaih coeng dongah tangnah neh Mueihla Cim aka baetawt hlang, Stephen, Philip, Prokhoru, Nikanor, Timon, Parmenas neh Antiok kah poehlip Nikolas te a tuek uh.
6 Dem läto de träda fram för apostlarna, och dessa bådo och lade händerna på dem.
Amih te caeltueih rhoek hmaiah a pai sak uh tih thangthui neh kut a tloeng thiluh.
7 Och Guds ord hade framgång, och lärjungarnas antal förökades mycket i Jerusalem; och en stor hop av prästerna blevo lydiga och trodde.
Te dongah Pathen kah olka loh rhoeng tih hnukbang rhoek kah a hlangmi tah Jerusalem ah muep ping uh. Hlangping long khaw tangnah dongah khosoih rhoek kah ol bahoeng a ngai uh.
8 Och Stefanus var full av nåd och kraft och gjorde stora under och tecken bland folket.
Stephen khaw lungvatnah neh thaomnah a bae dongah pilnam taengah khobae rhambae neh miknoek muep a saii.
9 Men av dem som hörde till den synagoga som kallades »De frigivnes och cyrenéernas och alexandrinernas synagoga», så ock av dem som voro från Cilicien och provinsen Asien, stodo några upp för att disputera med Stefanus.
Tedae hoengpoek la a khue Kurena, Alexandria, Kilikia, Asia neh tunim lamkah hlangvang rhoek loh pai uh tih Stephen a oelh uh.
10 Dock förmådde de icke stå emot den vishet och den ande som här talade.
Tedae cueihnah neh, mueihla neh a thui te oelh uh thai pawh.
11 Då skaffade de några män som föregåvo att de hade hört honom tala hädiska ord mot Moses och mot Gud.
Te dongah hlang a caemtuh uh tih, “Moses neh Pathen soah a soehsal ol a thui te ka yaak uh,” a ti uh.
12 De uppeggade så folket och de äldste och de skriftlärde och överföllo honom och grepo honom och förde honom inför Stora rådet.
Pilnam neh patong rhoek khaw, cadaek rhoek khaw a huek uh. Ha pai uh vaengah anih te a paco tih khoboei taengla a thak uh.
13 Där läto de falska vittnen träda fram, vilka sade: »Denne man upphör icke att tala mot vår heliga plats och mot lagen.
Te phoeiah laithae laipai te a pai sak uh tih, “Hekah hlang long he pat mueh la hmuen cim neh olkhueng he ol a tha thil.
14 Ty vi hava hört honom säga att Jesus, han från Nasaret, skall bryta ned denna byggnad och förändra de stadgar som Moses har givit oss.»
Nazareth Jesuh loh he hmuen he a palet vetih Moses loh mamih m'paek khosing te a thovael ni, ' a ti te ka yaak uh,” a ti uh.
15 Då nu alla som sutto i Rådet fäste sina ögon på honom, syntes dem hans ansikte vara såsom en ängels ansikte.
Khoboei im kah aka ngol rhoek boeih loh Stephen te a hmaitang uh vaengah a maelhmai te puencawn kah maelhmai bangla a hmuh uh.
