Apostlagärningarna 5
1 Men en ung man vid namn Ananias och hans hustru Safira sålde ett jordagods,
Now a certain man named Ananias, with Sapphira his wife, sold a possession
2 och han tog därvid, med sin hustrus vetskap, undan något av betalningen därför; allenast en del bar han fram och lade för apostlarnas fötter.
and kept back part of the price for himself, his wife also being party to it; bringing a certain part he placed it at the Apostles' feet.
3 Då sade Petrus: »Ananias, varför har Satan fått uppfylla ditt hjärta, så att du har velat bedraga den helige Ande och taga undan något av betalningen för jordstycket?
So Peter said: “Ananias, on what basis has Satan filled your heart to lie to the Holy Spirit and to keep back for yourself part of the price of the land?
4 Detta var ju din egendom, medan du hade det kvar; och när det var sålt, voro ju penningarna i din makt. Huru kunde du få något sådant i sinnet? Du har ljugit, icke för människor, utan för Gud.»
While it remained unsold was it not yours, and once sold was it not in your power? How is it that you have conceived this thing in your heart? You did not lie to men but to God.”
5 När Ananias hörde dessa ord, föll han ned och gav upp andan. Och stor fruktan kom över alla som hörde detta.
Well upon hearing these words Ananias fell down and expired! (Great fear came on all who heard these things.)
6 Och de yngre männen stodo upp och höljde in honom och buro ut honom och begrovo honom.
So the young men got up and wrapped him, and carrying him out they buried him.
7 Vid pass tre timmar därefter kom hans hustru in, utan att veta om, vad som hade skett.
Now after an interval of some three hours his wife came in, not knowing what had happened.
8 Petrus sade då till henne: »Säg mig, var det för den summan I sålden jordstycket?» Hon svarade: »Ja, för den summan.»
So Peter addressed her, “Tell me whether you sold the land for so much.” So she said, “Yes, for so much.”
9 Då sade Petrus till henne: »Huru kunden I vilja komma överens om att fresta Herrens Ande? Se, härutanför dörren höras nu fotstegen av de män som hava begravt din man; och de skola bära ut också dig.»
Peter said to her: “How is it that you have agreed together to test the Spirit of the Lord? Look, the feet of those who buried your husband are at the door, and they will carry you out!”
10 Och strax föll hon ned vid hans fötter och gav upp andan; och när de unge männen kommo in, funno de henne död. De buro då ut henne och begrovo henne bredvid hennes man.
So she immediately fell down at his feet and expired! So upon entering the young men found her dead, and carrying her out they buried her beside her husband.
11 Och stor fruktan kom över hela församlingen och över alla andra som hörde detta.
So great fear came on the whole assembly and on all who heard these things.
12 Och genom apostlarna gjordes många tecken och under bland folket; och de höllo sig alla endräktigt tillsammans i Salomos pelargång.
Now many signs and wonders were being performed among the people by the hands of the Apostles; and they were all in Solomon's Porch with one purpose.
13 Av de andra dristade sig ingen att närma sig dem, men folket höll dem i ära.
None of the rest dared to join them, but the people were magnifying them.
14 Och ännu flera trodde och slöto sig till Herren, hela skaror av både män och kvinnor.
Believers were increasingly added to the Lord, multitudes of both men and women,
15 Ja, man bar de sjuka ut på gatorna och lade dem på bårar och i sängar, för att, när Petrus kom gående, åtminstone hans skugga måtte falla på någon av dem.
to the point that they kept carrying the sick into the streets, placing them on cots and pallets, so that as Peter came by at least his shadow might fall on some of them.
16 Och jämväl från städerna runt omkring Jerusalem kom folket i skaror och förde med sig sjuka och sådana som voro plågade av orena andar; och alla blevo botade.
Further, the multitude from the surrounding cities also kept coming into Jerusalem, bringing sick people and those who were tormented by unclean spirits, and they were all healed.
17 Då stod översteprästen upp och alla som höllo med honom -- de som hörde till sadducéernas parti -- och de uppfylldes av nitälskan
Then the high priest rose up, and all those with him (being the sect of the Sadducees); they were filled with jealousy
18 och läto gripa apostlarna och sätta dem i allmänt häkte.
and laid their hands on the Apostles and put them in the common prison.
19 Men en Herrens ängel öppnade om natten fängelsets portar och förde ut dem och sade:
But, during the night an angel of the Lord opened the doors of the prison, and leading them out he said,
20 »Gån åstad och träden upp i helgedomen, och talen till folket alla det sanna livets ord.»
“Go, stand in the temple and speak to the people all the words of this Life.”
21 När de hade hört detta, gingo de inemot dagbräckningen in i helgedomen och undervisade. Emellertid kommo översteprästen och de som höllo med honom och sammankallade Stora rådet, alla Israels barns äldste. Därefter sände de åstad till fängelset för att hämta dem.
So upon hearing it they entered the temple about daybreak and started to teach. Then the high priest and those with him arrived and convened the Sanhedrin, even all the council of elders of the sons of Israel, and sent to the prison to have them brought.
22 Men när rättstjänarna kommo dit, funno de dem icke i fängelset. De vände då tillbaka och omtalade detta
Well, upon arriving the operatives did not find them in the jail, so they returned and reported,
23 och sade: »Fängelset funno vi stängt med all omsorg och väktarna stående utanför portarna, men då vi öppnade, funno vi ingen därinne.»
saying: “We certainly found the prison securely locked, and the guards standing in front of the doors, but upon opening them we found no one inside!”
24 När tempelvaktens befälhavare och översteprästerna hörde detta, visst de icke vad de skulle tänka därom, eller vad som skulle bliva av detta.
Now when the high priest, the captain of the temple, and the chief priests heard these words, they were really perplexed as to what the implications might be.
25 Då kom någon och berättade för den: »De män som I haven insatt i fängelset, de stå nu i helgedomen och undervisa folket.»
But someone came and told them, “Hey, the men whom you put in the jail are standing in the temple and teaching the people!”
26 Befälhavaren gick då med rättstjänarna åstad och hämtade dem; dock brukade de icke våld, ty de fruktade att bliva stenade av folket.
Then the captain went with the operatives and brought them without violence, because they were afraid that the people might stone them.
27 Och sedan de hade hämtat dem, förde de dem fram inför Stora rådet. Och översteprästen anställde förhör med dem
So bringing them they set them before the Sanhedrin; and the high priest addressed them
28 och sade: »Vi hava ju allvarligen förbjudit eder att undervisa i det namnet, och likväl haven I uppfyllt Jerusalem med eder undervisning, och I viljen nu låta den mannens blod komma över oss.»
saying: “Did we not emphatically command you not to teach in this name? Just look, you have filled Jerusalem with your teaching, and you intend to bring this man's blood on us!”
29 Men Petrus och de andra apostlarna svarade och sade: »Man måste lyda Gud mer än människor.
So in answer Peter and the Apostles said: “One must obey God rather than men.
30 Våra fäders Gud har uppväckt Jesus, som I haden upphängt på trä och dödat.
The God of our fathers raised up Jesus, whom you murdered by hanging on a tree.
31 Och Gud har med sin högra hand upphöjt honom till en hövding och frälsare, för att åt Israel förläna bättring och syndernas förlåtelse.
Him God has exalted to His right hand as Prince and Savior, to give repentance to Israel, and forgiveness of sins.
32 Om allt detta kunna vi själva vittna, så ock den helige Ande, vilken Gud har givit åt dem som äro honom lydiga.»
And we are witnesses to these statements about Him, as also is the Holy Spirit whom God has given to those obeying Him.”
33 När de hörde detta, blevo de mycket förbittrade och ville döda dem.
Well upon hearing it they became infuriated and started plotting to kill them.
34 Men en farisé, en laglärare vid namn Gamaliel, som var aktad av allt folket, stod då upp i Rådet och tillsade att man för en kort stund skulle föra ut männen.
But someone in the council stood up (a Pharisee named Gamaliel, a teacher of the law respected by all the people) and commanded to put the Apostles out for a bit.
35 Sedan sade han till de andra: »I män av Israel, sen eder för vad I tänken göra med dessa män.
He then said to them: “Men, Israelites, take heed to yourselves concerning these men, as to what you are about to do.
36 För en tid sedan uppträdde ju Teudas och gav sig ut för att något vara, och till honom slöt sig en hop av vid pass fyra hundra män. Och han blev dödad, och alla som hade trott på honom förskingrades och blevo till intet.
For some time ago Theudas rose up, claiming to be somebody; with whom about four hundred men joined up; who was killed, and all who obeyed him were scattered and came to nothing.
37 Efter honom uppträdde Judas från Galileen, vid den tid då skattskrivningen pågick; denne förledde en hop folk till avfall, så att de följde honom. Också han förgicks, och alla som hade trott på honom blevo förskingrade.
Later Judas the Galilean rose up, in the days of the census, and drew away many people after him. He also perished, and all who obeyed him were dispersed.
38 Och nu säger jag eder: Befatten eder icke med dessa män, utan låten dem vara; ty skulle detta vara ett rådslag eller ett verk av människor, så kommer det att slås ned;
So now I say to you, keep away from these men and leave them alone; because if this counsel or this work should be of men, it will be abolished;
39 men är det av Gud, så kunnen I icke slå ned dessa män. Sen till, att I icke mån befinnas strida mot Gud själv.»
but if it is of God, you will not be able to overthrow it—lest you even be found to be fighting against God!”
40 Och de lydde hans råd; de kallade in apostlarna, och sedan de hade låtit gissla dem, förbjödo de dem att tala i Jesu namn och läto dem därefter gå.
Well they were persuaded by him, and summoned the Apostles; after beating them they commanded them not to speak in the name of Jesus, and let them go.
41 Och de gingo ut från rådsförsamlingen, glada över att de hade aktats värdiga att lida smälek för det namnets skull.
So they went out rejoicing from the presence of the council, in that they were counted worthy to suffer dishonor for the name of the Christ.
42 Och de upphörde icke att var dag undervisa i helgedomen och hemma i husen och förkunna evangelium om Kristus Jesus.
And every day, in the temple and from house to house, they did not stop teaching and preaching Jesus as the Christ.
