Apostlagärningarna 28
1 Först sedan vi hade blivit räddade, fingo vi veta att ön hette Malta.
And when we were escaped, we ascertained that the island was called Malta.
2 Och infödingarna visade oss en icke vanlig välvilja; de tände upp en eld och togo oss alla med sig dit, för det påkommande regnets och för köldens skull.
The foreign-speaking people showed us uncommon kindness, for they lighted a fire and made us all welcome, because of the rain and because of the cold.
3 När Paulus då tog upp ett fång torra kvistar som han lade på elden, kom, i följd av hettan, en huggorm fram därur och högg sig fast vid hans hand.
Now when Paul had gathered a bundle of sticks and thrown them on the fire, a viper crawled out because of the heat, and fastened on his hand.
4 Då infödingarna fingo se ormen hänga där vid hans hand, sade de till varandra: »Helt visst är denne man en dråpare, som rättvisans gudinna icke tillstädjer att leva, om han nu ock har blivit räddad undan havet.»
When the natives saw the reptile hanging on his hand, they began saying to one another, "No doubt this man is a murderer, whom, though he has escaped from the sea, yet justice does not allow him to live."
5 Men han skakade ormen ifrån sig i elden och led ingen skada.
However, he shook off the reptile into the fire and received no harm.
6 De väntade att han skulle svälla upp eller helt plötsligt falla ned död; men när de efter lång väntan fingo se att intet ont vederfors honom, ändrade de mening och sade att han var en gud.
But they kept expecting him to swell up or fall down dead suddenly. But after waiting a long time, and seeing no harm come to him, they changed their minds, and said over and over that he was a god.
7 I närheten av detta ställe var en lantgård, som tillhörde den förnämste mannen på ön, en som hette Publius; denne tog välvilligt emot oss och gav oss härbärge i tre dagar.
Now in the neighborhood there were estates belonging to the governor of the island, whose name was Publius. He received us and entertained us for three days courteously.
8 Nu hände sig att Publius' fader låg sjuk i en magsjukdom med feberanfall. Paulus gick då in till honom och bad och lade händerna på honom och gjorde honom frisk.
It happened however that the father of Publius was lying ill of fever and dysentery. So Paul went to see him and prayed and laid his hands on him and healed him.
9 Men när detta hade skett, kommo också de av öns övriga inbyggare som hade någon sjukdom till honom och blevo botade.
After this all the other sick people on the island came, and continued to be restored to health.
10 Och de bevisade oss ära på mångahanda sätt; och när vi skulle avsegla, försågo de oss med vad vi behövde.
These loaded us with many honors and, when at last we set sail, they put on board such things as we needed.
11 Då tre månader voro förlidna, avseglade vi på ett skepp som hade legat vid ön över vintern; det var från Alexandria och bar Tvillinggudarnas bilder.
Three months passed before we set sail an Alexandrian ship which had wintered in the island. Its name was "The Twin Brothers."
12 Och vi lade till vid Syrakusa och stannade där i tre dagar.
And touching at Syracuse, we stayed there three days.
13 Därifrån foro vi längs kusten och kommo till Regium. Dagen därefter fingo vi sunnanvind, och vi kommo så redan på andra dagen till Puteoli.
From thence, tacking round, we reached Rhegium. Next day a south wind sprang up, which brought us in a day to Puteoli.
14 Där träffade vi på bröder, och hos dem stannade vi, på deras inbjudning, i sju dagar. På detta sätt kommo vi till Rom
There we found brothers who invited us to stay a week with them. Then we reached Rome.
15 Så snart bröderna där fingo höra om oss, gingo de oss till mötes ända till Forum Appii och Tres Taberne. När Paulus fick se dem, tackade han Gud och fick nytt mod.
From there the brothers, when they heard about us, came out to meet us as far as the Appian Forum and the Three Taverns. When Paul saw them he thanked God and took courage.
16 Och då vi hade kommit in i Rom, tillstaddes det Paulus att bo för sig själv, med den krigsman som skulle bevaka honom.
When we finally entered Rome, Paul was allowed to live by himself with the soldier to guard him.
17 Tre dagar därefter kallade han tillhopa de förnämsta av judarna; och när de hade kommit tillsammans, sade han till dem: »Mina bröder, fastän jag icke har gjort något mot vårt folk eller mot fädernas stadgar, blev jag likväl i Jerusalem överlämnad i romarnas händer och fördes bort därifrån såsom fånge.
Now three days later he called the leading Jews together, and when they were come together he said to them. "Brothers, I was delivered a prisoner from Jerusalem into the hands of the Romans, though I had done nothing against the people or the customs of your fathers.
18 Och när de hade anställt rannsakning med mig, ville de giva mig lös, eftersom jag icke hade gjort något som förtjänade döden.
"Then when they had examined me they wanted to set me at liberty because there was no cause of death in me.
19 Men då judarna satte sig däremot, nödgades jag vädja till kejsaren; dock, icke som om jag hade någon anklagelse att göra mot mitt folk.
"But when the Jews objected I was forced to appeal to Caesar, not that I had anything to accuse my nation of.
20 Av denna orsak har jag kallat eder hit till mig, för att få se eder och tala med eder, ty det är för Israels hopps skull som jag är bunden med denna kedja.»
This is the reason why I begged you to see and speak with me. For because of the hope of Israel I am bound with this chain."
21 Då svarade de honom: »Vi hava icke från Judeen mottagit någon skrivelse om dig, ej heller har någon av våra bröder kommit och berättat eller sagt något ont om dig.
They said to him. "We neither received any letters about you from Judea nor has any brother come hither to report or speak any harm of you.
22 Men vi finna skäligt att du låter oss höra huru du tänker. Ty om det partiet är oss bekant att det allestädes mötes med gensägelse.
"But we are eager to hear from you what it is that you believe; for we all know that as for this sect it is everywhere spoken against."
23 Sedan utsatte de en viss dag för honom, och på den kommo ännu flera till honom i hans härbärge. Då vittnade han för dem om Guds rike och utlade vad därtill hör, och försökte att övertyga dem i fråga om Jesus, med bevis både ur Moses' lag och ur profeterna; därmed höll han på från morgonen ända till aftonen.
So they arranged a day with him and came to him in his lodgings in great numbers. He expounded the matter to them; testifying to the Kingdom of God, and persuading them about Jesus, from morning till evening, both from the Law of Moses and from the Prophets.
24 Och somliga läto övertyga sig av det som han sade, men andra trodde icke.
Some began to believe what he said, but some were unbelieving.
25 Och då de icke kunde komma överens med varandra, gingo de sin väg, och därvid sade Paulus allenast detta ord: »Rätt talade den helige Ande genom profeten Esaias till edra fäder,
Unable to agree among themselves, they began to go, but not before Paul had spoken a word to them, saying. "Right well did the Holy Spirit say to your ancestors, through the prophet Isaiah.
26 när han sade: 'Gå åstad och säg till detta folk: Med hörande öron skolen I höra, och dock alls intet förstå, och med seende ögon skolen I se, och dock alls intet förnimma.
"Go to the people and tell them, You will hear and hear, and by no means understand; And will look, and by no means see.
27 Ty detta folks hjärta har blivit förstockat; och med öronen höra de illa, och sina ögon hava de tillslutit, så att de icke se med sina ögon eller höra med sina öron eller förstå med sina hjärtan och omvända sig och bliva helade av mig'
For this people’s heart is grown obtuse, Their ears are heavy of hearing, Their eyes have they closed, Lest they should see with their eyes And hear with their ears, Lest they understand with their heart, And turn again, and heal them.
28 Det mån I därför veta: till hedningarna bar denna Guds frälsning blivit sänd; de skola ock akta därpå.»
"Be fully assured, therefore, that this salvation of God is now sent unto the Gentiles. They will listen to it."
When he finished speaking, the Jews departed, and reasoned among themselves.
30 I två hela år bodde han sedan kvar i en bostad som han själv hade hyrt. Och alla som kommo till honom tog han emot;
After this Paul lived for two whole years in his own rented house, and used to receive all who came to see him.
31 och han predikade om Guds rike och undervisade om Herren Jesus Kristus med all frimodighet, utan att någon hindrade honom däri. 29; Och då han hade sagt detta, gingo judarna bort. Och de tvistade häftigt sinsemellan.
He continued to preach the kingdom of God, and to teach about the Lord Jesus Christ with all boldness, quite unmolested.
