Apostlagärningarna 26
1 Agrippa sade nu till Paulus: »Det tillstädjes dig att tala för din sak.» Då räckte Paulus ut handen och talade så till sitt försvar:
Агриппа промовив до Павла: ―Тобі можна висловитись на свій захист. Павло підняв руку й почав захищатися:
2 »Jag skattar mig lycklig att jag, i fråga om allt det som judarna anklaga mig för, i dag skall försvara mig inför dig, konung Agrippa,
―Царю Агриппо! Я щасливий, що можу сьогодні захищатися перед тобою від усього, у чому мене звинувачують юдеї.
3 som så väl känner judarnas alla stadgar och tvistefrågor. Därför beder jag dig höra mig med tålamod.
Тим більше, що ти знаєш усі юдейські звичаї та суперечності. Тому прошу тебе терпляче вислухати мене.
4 Hurudant mitt liv allt ifrån ungdomen har varit, det veta alla judar, ty jag har ju från tidiga år framlevat det bland mitt folk och i Jerusalem.
Усім юдеям відомо, що ще змалку моє життя проходило спочатку в моїй країні, а потім серед мого народу в Єрусалимі.
5 Och sedan lång tid tillbaka känna de om mig -- såframt de nu vilja tillstå det -- att jag har tillhört det strängaste partiet i vår gudsdyrkan och levat såsom farisé.
Знаючи мене здавна, вони могли б засвідчити, якби захотіли, що я жив як фарисей за найсуворішим вченням нашої релігії.
6 Och nu står jag här till rätta för vårt hopp om det som Gud har lovat våra fäder,
І зараз я стою перед судом за надію на обітницю Бога, дану нашим батькам,
7 det vartill ock våra tolv stammar, under det de tjäna Gud med iver både natt och dag, hoppas att nå fram. För det hoppets skull, o konung, är jag anklagad av judarna.
до здійснення якої сподіваються дійти наші дванадцять племен, ревно служачи [Богові] вдень та вночі. За цю надію, о царю, юдеї звинувачують мене.
8 Varför hålles det då bland eder för otroligt att Gud uppväcker döda?
Чому ви вважаєте неймовірним те, що Бог воскрешає мертвих?
9 Jag för min del menade alltså att jag med all makt borde strida mot Jesu, nasaréens, namn;
Я теж вважав, що мені треба багато робити проти імені Ісуса з Назарета.
10 så gjorde jag ock i Jerusalem. Och många av de heliga inspärrade jag i fängelse, sedan jag av översteprästerna hade fått fullmakt därtill; och när man ville döda dem, röstade ock jag därför.
Це я й робив у Єрусалимі: багатьох святих кинув у в’язницю, отримавши владу від первосвященників; а коли їх вбивали, на те був і мій голос.
11 Och överallt i synagogorna försökte jag, gång på gång, att genom straff tvinga dem till hädelse. I mitt raseri mot dem gick jag så långt, att jag förföljde dem till och med ända in i utländska städer.
І у всіх синагогах я часто мучив їх, змушуючи богохульствувати. У несамовитій люті я переслідував їх навіть у інших містах.
12 När jag nu i detta ärende var på väg till Damaskus, med fullmakt och uppdrag från översteprästerna,
Одного разу з цією метою я пішов до Дамаска із владою та дорученням від первосвященників.
13 fick jag under min färd, o konung, mitt på dagen se ett sken från himmelen, klarare än solens glans, kringstråla mig och mina följeslagare.
Десь опівдні, царю, будучи в дорозі, я побачив світло з неба, яскравіше від сонця. Воно осяяло мене й тих, хто був зі мною.
14 Och vi föllo alla ned till jorden, och jag hörde då en röst säga till mig på hebreiska: 'Saul, Saul, varför förföljer du mig'? Det är dig svårt att spjärna mot udden.'
Усі ми впали на землю, і я почув голос єврейською: «Савле, Савле, чому ти переслідуєш Мене? Тяжко тобі бити ногою колючку».
15 Då sade jag: 'Vem är du, Herre?' Herren svarade: 'Jag är Jesus, den som du förföljer.
Тоді я спитав: «Хто Ти, Господи?» Господь відповів: «Я – Ісус, Якого ти переслідуєш!
16 Men res dig upp och stå på dina fötter; ty därför har jag visat mig för dig, att jag har velat utse dig till en tjänare och ett vittne, som skall vittna både om huru du nu har sett mig, och om huru jag vidare skall uppenbara mig för dig.
Але підведися та встань на ноги: Я з’явився тобі, щоб призначити тебе служителем та свідком того, що ти бачив, і того, що Я відкрию тобі.
17 Och jag skall rädda dig såväl från ditt eget folk som från hedningarna. Ty till dem sänder jag dig,
Я визволю тебе від народу та від язичників, до яких Я тебе посилаю,
18 för att du skall öppna deras ögon, så att de omvända sig från mörkret till ljuset, och från Satans makt till Gud, på det att de må, genom tron på mig, undfå syndernas förlåtelse och få sin lott bland dem som äro helgade.'
щоб відкрити їм очі та навернути їх від темряви до світла, від влади сатани до Бога, щоб отримали прощення гріхів та спадщину зі святими через віру в Мене».
19 Så blev jag då, konung Agrippa, icke ohörsam mot den himmelska synen,
Тому, царю Агриппо, я не став противитися небесному видінню,
20 utan predikade först för dem som voro i Damaskus och i Jerusalem, och sedan över hela judiska landet och för hedningarna, att de skulle göra bättring och omvända sig till Gud och göra sådana gärningar som tillhöra bättringen.
а проповідував спершу тим, хто в Дамаску, [потім] в Єрусалимі, по всій Юдеї і язичникам, щоб вони покаялись і навернулися до Бога, роблячи діла, гідні покаяння.
21 För denna saks skull var det som judarna grepo mig i helgedomen och försökte att döda mig.
Через це юдеї схопили мене в Храмі й намагалися вбити.
22 Genom den hjälp som jag har undfått av Gud står jag alltså ännu i dag såsom ett vittne inför både små och stora; och jag säger intet annat, än vad profeterna och Moses hava sagt skola ske,
Але, отримавши допомогу від Бога, я стою [тут] донині та свідчу малому й великому. Я говорю лише те, що, за словами Пророків та Мойсея, мало статися:
23 nämligen att Messias skulle lida och, såsom förstlingen av dem som uppstå från de döda, bära budskap om ljuset, såväl till vårt eget folk som till hedningarna.»
Христос має страждати, першим воскреснути з мертвих і звістити світло [Своєму] народові та язичникам.
24 När han på detta satt försvarade sig, utropade Festus: »Du är från dina sinnen, Paulus; den myckna lärdomen gör dig förryckt.»
Коли він так захищався, Фест голосно промовив: ―Павле, ти божевільний! Твоя велика вченість доводить тебе до безумства!
25 Men Paulus svarade: »Jag är icke från mina sinnen, ädle Festus; jag talar sanna ord med lugn besinning.
Павло відповів: ―Поважний Фесте, я не божевільний, а кажу правдиві та розумні слова.
26 Konungen känner väl till dessa ting; därför talar jag också frimodigt inför honom. Ty jag kan icke tro att något av detta är honom obekant; det har ju icke tilldragit sig i någon undangömd vrå.
Адже цар знає про все це, і тому я можу сміливо говорити. Я переконаний, що нічого не приховане від нього, бо діялось не в закутку.
27 Tror du profeterna, konung Agrippa? Jag vet att du tror dem.»
Царю Агриппо, чи віриш ти пророкам? Знаю, що віриш!
28 Då sade Agrippa till Paulus: »Föga fattas att du övertalar mig och gör mig till kristen.»
Тоді Агриппа сказав Павлові: ―Ще трохи, і ти переконаєш і мене стати християнином.
29 Paulus svarade: »Vare sig det fattas litet eller fattas mycket, skulle jag önska inför Gud att icke allenast du, utan alla som i dag höra mig, måtte bliva sådana som jag är, dock med undantag av dessa bojor.»
Павло відповів: ―Чи трохи, чи багато, але я молюся Богові, щоб не тільки ти, але й всі, що слухають мене сьогодні, стали такими, як я, за винятком оцих кайданів.
30 Därefter stod konungen upp, och med honom landshövdingen och Bernice och de som sutto där tillsammans med dem.
Цар, намісник, Вереніка й всі, хто сидів із ними, підвелися.
31 Och när de gingo därifrån, talade de med varandra och sade: »Den mannen har icke gjort något som förtjänar död eller fängelse.»
Виходячи, вони говорили між собою: «Ця людина не зробила нічого, вартого смерті чи кайданів».
32 Och Agrippa sade till Festus: »Denne man hade väl kunnat frigivas, om han icke hade vädjat till kejsaren.»
Агриппа сказав Фестові: ―Цього чоловіка можна було б звільнити, якби він не вимагав суду Кесаря.
