Apostlagärningarna 26
1 Agrippa sade nu till Paulus: »Det tillstädjes dig att tala för din sak.» Då räckte Paulus ut handen och talade så till sitt försvar:
Bhai, Agilipa gubhaabhalanjile a Pauli, “Nnaino mmelekete malobhe genu.” Penepo a Pauli gubhajinwile nkono gwabho gubhatandwibhe kubheleketa nkwitapula bhalinkuti.
2 »Jag skattar mig lycklig att jag, i fråga om allt det som judarna anklaga mig för, i dag skall försvara mig inför dig, konung Agrippa,
“Mmakulungwa Agilipa, lelo ngunakwiibhona njikola shikono sha jima na mmwe nibheleketa malobhe ga kuitapula, kwa ngani ja malobhe gowe gubhanugwilenje Bhayaudi.
3 som så väl känner judarnas alla stadgar och tvistefrågor. Därför beder jag dig höra mig med tålamod.
Kwa nneyo mmwe mmayene muimanyi ukoto ikubho ya Bhayaudi na shibhakuti taukangana, bhai ngunakunnjuga mwiipililile kumbilikanishiya.”
4 Hurudant mitt liv allt ifrån ungdomen har varit, det veta alla judar, ty jag har ju från tidiga år framlevat det bland mitt folk och i Jerusalem.
“Bhayaudi bhowe bhamanyinji nne shinjite tama kutandubhila gwana gwangu, shinjite tama pa shilambo shangu na ku Yelushalemu.
5 Och sedan lång tid tillbaka känna de om mig -- såframt de nu vilja tillstå det -- att jag har tillhört det strängaste partiet i vår gudsdyrkan och levat såsom farisé.
Gwaumila bhukala Bhayaudi bhamanyinji nne, numbe bhapingangaga kungong'ondela bhanaakombolanga, pabha kuumila bhukala munaaliji munkumbi gwa Ashimapalishayo, nilikagulila ukoto malajilo ga dini jetu.
6 Och nu står jag här till rätta för vårt hopp om det som Gud har lovat våra fäder,
Na nnaino nyimi apano kuukumulwa ligongo lya kulupalila malajilo gubhapegwilwenje bhanangulungwa bhetu na a Nnungu.
7 det vartill ock våra tolv stammar, under det de tjäna Gud med iver både natt och dag, hoppas att nå fram. För det hoppets skull, o konung, är jag anklagad av judarna.
Gene malaganogo ni gaakulupalilwa na makabhila likumi limo na gabhili ga bhandunji bhetu, akuno bhalitumbilanga kwaatindibhalila a Nnungu shilo na mui. Mmakulungwa, gubhanugulanga nne Bhayaudi, ni ga jene ngulupaijo!
8 Varför hålles det då bland eder för otroligt att Gud uppväcker döda?
Kwa nndi kwenu mmanganyanji nnakulibhonanga lilobhe lya a Nnungu lya kwaayuyanga bhawilenje linaganishiywa nngabha lya kulupalika?”
9 Jag för min del menade alltså att jag med all makt borde strida mot Jesu, nasaréens, namn;
“Nkali nne namwene naganishiyaga kuti ngunapinjikwa ndende itendi ya kulikana lina lya a Yeshu Bhanashaleti.
10 så gjorde jag ock i Jerusalem. Och många av de heliga inspärrade jag i fängelse, sedan jag av översteprästerna hade fått fullmakt därtill; och när man ville döda dem, röstade ock jag därför.
Genego nigundendile ku Yelushalemu. Punapegwilwe malajilo na bhakulungwa bha bhaabhishilanga, njinkwaatabhanga mmagelesha bhandunji bha ukonjelo. Na pubhabhulagwangaga nne natendaga kunda.
11 Och överallt i synagogorna försökte jag, gång på gång, att genom straff tvinga dem till hädelse. I mitt raseri mot dem gick jag så långt, att jag förföljde dem till och med ända in i utländska städer.
Na papagwinji mmashinagogi gowe nashinkwaapotekanga nilikwashishilishiyanga bhajikananje ngulupai jabhonji. Nnjimwa yangu ishinkupunda mbuti akwete shalubha, gumbite kwaapotekanga nkali muilambo ya taliya.”
12 När jag nu i detta ärende var på väg till Damaskus, med fullmakt och uppdrag från översteprästerna,
“Bhai kwa ligongo lyolyo pelyo, gumbite ku Dameshiki nilimbegwilwe mashili na malajilo na bhakulungwanji bhaabhishila.
13 fick jag under min färd, o konung, mitt på dagen se ett sken från himmelen, klarare än solens glans, kringstråla mig och mina följeslagare.
Mmakulungwa, puyaliji mui nili mumpanda, gunishibhweni shilangaya shapunda shilangaya sha lyubha shilikopoka kunani kunnungu, nimulishila nne na ashaamwanja ajangunji.
14 Och vi föllo alla ned till jorden, och jag hörde då en röst säga till mig på hebreiska: 'Saul, Saul, varför förföljer du mig'? Det är dig svårt att spjärna mot udden.'
Gutugwile pai tubhowe, gumbilikene lilobhe lilimalanjila kwa Shiebhulania, ‘A Shauli, a Shauli! Pakuti nnaanjima? Nkakombola mmwe kulikoma lionga na lukongono.’”
15 Då sade jag: 'Vem är du, Herre?' Herren svarade: 'Jag är Jesus, den som du förföljer.
“Nne gumushiye, ‘Mmakulungwa mwe agani?’ Bhakulungwa gubhajangwile, ‘Nne a Yeshu, bhunkwapoteka.
16 Men res dig upp och stå på dina fötter; ty därför har jag visat mig för dig, att jag har velat utse dig till en tjänare och ett vittne, som skall vittna både om huru du nu har sett mig, och om huru jag vidare skall uppenbara mig för dig.
Ikabheje nnjinushe nnjime kwa makongono genu, pabha njikunkoposhela nkupinga nintende ntumishi jwangu na nkukong'ondela jwa indu imwibhweni na indu ishininanguye.
17 Och jag skall rädda dig såväl från ditt eget folk som från hedningarna. Ty till dem sänder jag dig,
Shinintapule kubhandunji bhenu Bhaishilaeli na kubhandunji bha ilambo ina bhunguntuma kwaajendelanga.
18 för att du skall öppna deras ögon, så att de omvända sig från mörkret till ljuset, och från Satans makt till Gud, på det att de må, genom tron på mig, undfå syndernas förlåtelse och få sin lott bland dem som äro helgade.'
Mwaunukulanje meyo gabhonji nkupinga bhashokangane nnubhindu bhajinjilangane nshilangaya, bhalekanje kuntumishila Lishetani bhaatendebhushilanje a Nnungu, nkupinga bhaleshelelwanje yambi yabhonji na bhabhanganje munkumbi gwa bhandunji bhaagulwenje na a Nnungu kwa ligongo lya ngulupalila nne.’
19 Så blev jag då, konung Agrippa, icke ohörsam mot den himmelska synen,
“Kwa nneyo, mmwe a mpalume Agilipa, nne nangagakana gene gunigabhweni gakopweshe kunnungugo.
20 utan predikade först för dem som voro i Damaskus och i Jerusalem, och sedan över hela judiska landet och för hedningarna, att de skulle göra bättring och omvända sig till Gud och göra sådana gärningar som tillhöra bättringen.
Ikabhe gundandwibhe kulunguya kubhandunji bha ku Dameshiki na kubhandunji bha ku Yelushalemu na nshilambo showe sha ku Yudea na kubhandunji bha ilambo ina. Nilikwaakwiyanga bhaatendebhushilanje a Nnungu na bhalangulanje kwa itendi kuti bhaipetilenje.
21 För denna saks skull var det som judarna grepo mig i helgedomen och försökte att döda mig.
Kwa lyene ligongolyo Bhayaudi gubhangamwilenje nili nniekalu gubhalinjilenje kumulaga.
22 Genom den hjälp som jag har undfått av Gud står jag alltså ännu i dag såsom ett vittne inför både små och stora; och jag säger intet annat, än vad profeterna och Moses hava sagt skola ske,
Ikabheje a Nnungu gubhanyangutile, kwa nneyo mpaka lelo juno ngunaajima nilikong'ondela kubhandunji bhakulungwanji na bhashoko. Ingutaya nne nngabha ina, ikabhe ibhatashiyenje ashinkulondola bha a Nnungu na a Musha kuti shiikoposhele,
23 nämligen att Messias skulle lida och, såsom förstlingen av dem som uppstå från de döda, bära budskap om ljuset, såväl till vårt eget folk som till hedningarna.»
kuti a Kilishitu bhashinkupinjikwa bhapotekwe na kubha bha ndandubho kuyuka kukopoka kubhawilenje, nkupinga bhalunguye kuti nnaino shilangaya shaagombolwa bhandunji, shinakwaalangashiyanga bhandu bhowe, Bhayaudi na bhandunji bha ilambo ina.”
24 När han på detta satt försvarade sig, utropade Festus: »Du är från dina sinnen, Paulus; den myckna lärdomen gör dig förryckt.»
A Pauli bhakaishileje penepo nkuibheleketela, a Peshito gubhabhashite kwa utiya, “A Pauli! Nshikola shalubha! Kushoma kwenu kwa punda, kunakumpuganya lunda!”
25 Men Paulus svarade: »Jag är icke från mina sinnen, ädle Festus; jag talar sanna ord med lugn besinning.
Ikabheje a Pauli gubhajangwile, “Mmakulungwa a Peshito nne nangali shalubha. Ingubheleketa ino ni ya kweli na ya lunda.
26 Konungen känner väl till dessa ting; därför talar jag också frimodigt inför honom. Ty jag kan icke tro att något av detta är honom obekant; det har ju icke tilldragit sig i någon undangömd vrå.
Agano malobhe gano mwe mmakulungwa nngamanyi, kwa nneyo nangali bhoga kummalanjila. Pabha genega gamanyishe kwenu mmwe, gangali ng'iyo.
27 Tror du profeterna, konung Agrippa? Jag vet att du tror dem.»
Mmakulungwa Agilipa, bhuli nnikulupalila ga ashinkulondola bha a Nnungu bha bhukala? Nimumanyi kuti nnikwaakulupalilanga.”
28 Då sade Agrippa till Paulus: »Föga fattas att du övertalar mig och gör mig till kristen.»
Agilipa gubhaajangwile a Pauli, “Punkuganishiya kashokope nnei shindende nne kubha Nkilishitu?”
29 Paulus svarade: »Vare sig det fattas litet eller fattas mycket, skulle jag önska inför Gud att icke allenast du, utan alla som i dag höra mig, måtte bliva sådana som jag är, dock med undantag av dessa bojor.»
A Pauli gubhaajangwile, “Ngunakwaajuga a Nnungu kuti ibhe kwa malobhe gashokope eu gamagwinji, nngabha mmwe jikape, ikabhe na bhandunji bhowe bhaambilikananga nne lelo, ibhe nnaino eu pakaabhe, bhabhanganje malinga nne, ikabheje nngabha na mindondolo jino.”
30 Därefter stod konungen upp, och med honom landshövdingen och Bernice och de som sutto där tillsammans med dem.
Penepo bhakulungwa Agilipa na liwali na a Bhenike na bhowenji bhatemingenenje pepala bhala, gubhajiminji.
31 Och när de gingo därifrån, talade de med varandra och sade: »Den mannen har icke gjort något som förtjänar död eller fängelse.»
Bhakajabhulanganeje, gubhabhalanjilenenje, “Aju munduju shakwapi shatendile shaapinjikwa kubhulagwa wala kutabhwa.”
32 Och Agrippa sade till Festus: »Denne man hade väl kunnat frigivas, om han icke hade vädjat till kejsaren.»
Na bhalabho Agilipa gubhaabhalanjile a Peshito, “Aju munduju gwangali pinga malobhe gakwe gakamaliywe kwa a Kaishali, akagopwelwe.”
