Apostlagärningarna 26
1 Agrippa sade nu till Paulus: »Det tillstädjes dig att tala för din sak.» Då räckte Paulus ut handen och talade så till sitt försvar:
So Agrippa said to Paul, “You may speak for yourself.” Then Paul stretched out his hand and made his defense.
2 »Jag skattar mig lycklig att jag, i fråga om allt det som judarna anklaga mig för, i dag skall försvara mig inför dig, konung Agrippa,
“I regard myself as happy, King Agrippa, to make my case before you today against all the accusations of the Jews;
3 som så väl känner judarnas alla stadgar och tvistefrågor. Därför beder jag dig höra mig med tålamod.
especially, because you are an expert in all the Jewish customs and questions. So I ask you to hear me patiently.
4 Hurudant mitt liv allt ifrån ungdomen har varit, det veta alla judar, ty jag har ju från tidiga år framlevat det bland mitt folk och i Jerusalem.
Truly, all the Jews know how I lived from my youth in my own nation and at Jerusalem.
5 Och sedan lång tid tillbaka känna de om mig -- såframt de nu vilja tillstå det -- att jag har tillhört det strängaste partiet i vår gudsdyrkan och levat såsom farisé.
They knew me from the beginning and they should admit that I lived as a Pharisee, the strictest party of our religion.
6 Och nu står jag här till rätta för vårt hopp om det som Gud har lovat våra fäder,
Now I stand here to be judged because of my certain hope in the promise made by God to our fathers.
7 det vartill ock våra tolv stammar, under det de tjäna Gud med iver både natt och dag, hoppas att nå fram. För det hoppets skull, o konung, är jag anklagad av judarna.
For this is the promise that our twelve tribes sought to receive as they earnestly worshiped God night and day. It is for this certain hope, King Agrippa, that the Jews accuse me.
8 Varför hålles det då bland eder för otroligt att Gud uppväcker döda?
Why should any of you think it is unbelievable that God raises the dead?
9 Jag för min del menade alltså att jag med all makt borde strida mot Jesu, nasaréens, namn;
Now indeed, I myself thought that I should do many things against the name of Jesus of Nazareth.
10 så gjorde jag ock i Jerusalem. Och många av de heliga inspärrade jag i fängelse, sedan jag av översteprästerna hade fått fullmakt därtill; och när man ville döda dem, röstade ock jag därför.
I did these in Jerusalem. I locked up many of the saints in prison by the authority I received from the chief priests, and when they were killed, I cast my vote against them.
11 Och överallt i synagogorna försökte jag, gång på gång, att genom straff tvinga dem till hädelse. I mitt raseri mot dem gick jag så långt, att jag förföljde dem till och med ända in i utländska städer.
I punished them many times in all the synagogues and I tried to force them to blaspheme. I was furiously enraged against them and I persecuted them even to foreign cities.
12 När jag nu i detta ärende var på väg till Damaskus, med fullmakt och uppdrag från översteprästerna,
While I was doing this, I went to Damascus with authority and orders from the chief priests;
13 fick jag under min färd, o konung, mitt på dagen se ett sken från himmelen, klarare än solens glans, kringstråla mig och mina följeslagare.
and on the way there, at midday, King, I saw a light from heaven that was brighter than the sun and it shone around both me and the men who were traveling with me.
14 Och vi föllo alla ned till jorden, och jag hörde då en röst säga till mig på hebreiska: 'Saul, Saul, varför förföljer du mig'? Det är dig svårt att spjärna mot udden.'
When we all fell to the ground, I heard a voice speaking to me that said in the Hebrew language, 'Saul, Saul, why do you persecute me? It is hard for you to kick a goad.'
15 Då sade jag: 'Vem är du, Herre?' Herren svarade: 'Jag är Jesus, den som du förföljer.
Then I said, 'Who are you, Lord?' The Lord replied, 'I am Jesus whom you persecute.
16 Men res dig upp och stå på dina fötter; ty därför har jag visat mig för dig, att jag har velat utse dig till en tjänare och ett vittne, som skall vittna både om huru du nu har sett mig, och om huru jag vidare skall uppenbara mig för dig.
Now get up and stand on your feet; because for this purpose I appeared to you, to appoint you to be a servant and a witness concerning the things that you know about me now and the things that I will show to you later;
17 Och jag skall rädda dig såväl från ditt eget folk som från hedningarna. Ty till dem sänder jag dig,
and I will rescue you from the people and from the Gentiles to whom I am sending you,
18 för att du skall öppna deras ögon, så att de omvända sig från mörkret till ljuset, och från Satans makt till Gud, på det att de må, genom tron på mig, undfå syndernas förlåtelse och få sin lott bland dem som äro helgade.'
to open their eyes and to turn them from darkness to light and from the power of Satan to God, so that they may receive from God the forgiveness of sins and the inheritance that I give to them who are sanctified by faith in me.'
19 Så blev jag då, konung Agrippa, icke ohörsam mot den himmelska synen,
Therefore, King Agrippa, I did not disobey the heavenly vision;
20 utan predikade först för dem som voro i Damaskus och i Jerusalem, och sedan över hela judiska landet och för hedningarna, att de skulle göra bättring och omvända sig till Gud och göra sådana gärningar som tillhöra bättringen.
but, to those in Damascus first, and then at Jerusalem, and throughout all the country of Judea, and also to the Gentiles, I gave them the message that that they should repent and turn to God, doing deeds worthy of repentance.
21 För denna saks skull var det som judarna grepo mig i helgedomen och försökte att döda mig.
For this cause the Jews arrested me in the temple and tried to kill me.
22 Genom den hjälp som jag har undfått av Gud står jag alltså ännu i dag såsom ett vittne inför både små och stora; och jag säger intet annat, än vad profeterna och Moses hava sagt skola ske,
God has helped me until now, so I stand and testify to the common people and to the great ones about nothing more than what the prophets and Moses said would happen—
23 nämligen att Messias skulle lida och, såsom förstlingen av dem som uppstå från de döda, bära budskap om ljuset, såväl till vårt eget folk som till hedningarna.»
that Christ must suffer and that by being the first to rise from the dead, he would proclaim light to our own people and to the Gentiles.”
24 När han på detta satt försvarade sig, utropade Festus: »Du är från dina sinnen, Paulus; den myckna lärdomen gör dig förryckt.»
As Paul completed his defense, Festus said with a loud voice, “Paul, you are insane; your great learning makes you insane.”
25 Men Paulus svarade: »Jag är icke från mina sinnen, ädle Festus; jag talar sanna ord med lugn besinning.
But Paul said, “I am not insane, most excellent Festus, but what I am declaring is true and rational.
26 Konungen känner väl till dessa ting; därför talar jag också frimodigt inför honom. Ty jag kan icke tro att något av detta är honom obekant; det har ju icke tilldragit sig i någon undangömd vrå.
For the king knows about these things; and so, I speak freely to him, for I am persuaded that none of this is hidden from him; for this has not been done in a corner.
27 Tror du profeterna, konung Agrippa? Jag vet att du tror dem.»
Do you believe the prophets, King Agrippa? I know that you believe.”
28 Då sade Agrippa till Paulus: »Föga fattas att du övertalar mig och gör mig till kristen.»
Agrippa said to Paul, “In a short time would you persuade me and make me a Christian?”
29 Paulus svarade: »Vare sig det fattas litet eller fattas mycket, skulle jag önska inför Gud att icke allenast du, utan alla som i dag höra mig, måtte bliva sådana som jag är, dock med undantag av dessa bojor.»
Paul said, “I pray to God, that whether in a short or long time, not you only, but also all that hear me today, would be like me, but without these prison chains.”
30 Därefter stod konungen upp, och med honom landshövdingen och Bernice och de som sutto där tillsammans med dem.
Then the king stood up, and the governor, and Bernice also, and those who were sitting with them;
31 Och när de gingo därifrån, talade de med varandra och sade: »Den mannen har icke gjort något som förtjänar död eller fängelse.»
when they left the hall, they talked to one another and said, “This man does nothing worthy of death or of bonds.”
32 Och Agrippa sade till Festus: »Denne man hade väl kunnat frigivas, om han icke hade vädjat till kejsaren.»
Agrippa said to Festus, “This man could have been freed if he had not appealed to Caesar.”
