Apostlagärningarna 26
1 Agrippa sade nu till Paulus: »Det tillstädjes dig att tala för din sak.» Då räckte Paulus ut handen och talade så till sitt försvar:
And Agrippa said to Paul, It is permitted thee to speak for thyself. Then Paul, having stretched forth his hand, made a defense.
2 »Jag skattar mig lycklig att jag, i fråga om allt det som judarna anklaga mig för, i dag skall försvara mig inför dig, konung Agrippa,
Concerning all things of which I am accused by the Jews, King Agrippa, I consider myself blessed, being about to make my defense before thee today.
3 som så väl känner judarnas alla stadgar och tvistefrågor. Därför beder jag dig höra mig med tålamod.
Especially thee, being an expert of all things regarding Jews, both habits and issues. Therefore I beg thee to hear me patiently.
4 Hurudant mitt liv allt ifrån ungdomen har varit, det veta alla judar, ty jag har ju från tidiga år framlevat det bland mitt folk och i Jerusalem.
Indeed therefore, my manner of life from youth, having developed from the beginning among my nation at Jerusalem, all the Jews know,
5 Och sedan lång tid tillbaka känna de om mig -- såframt de nu vilja tillstå det -- att jag har tillhört det strängaste partiet i vår gudsdyrkan och levat såsom farisé.
having known me previously from the beginning, if they were willing to testify, that according to the strictest party of our religion I lived a Pharisee.
6 Och nu står jag här till rätta för vårt hopp om det som Gud har lovat våra fäder,
And now for the hope of the promise made by God to the fathers, I stand being judged,
7 det vartill ock våra tolv stammar, under det de tjäna Gud med iver både natt och dag, hoppas att nå fram. För det hoppets skull, o konung, är jag anklagad av judarna.
to which our twelve tribes, serving in earnestness night and day, hope to attain, about which hope, King Agrippa, I am accused by the Jews!
8 Varför hålles det då bland eder för otroligt att Gud uppväcker döda?
Why is it judged incredible with you, if God raises the dead?
9 Jag för min del menade alltså att jag med all makt borde strida mot Jesu, nasaréens, namn;
Indeed therefore I thought it necessary for myself to do many things contrary to the name of Jesus the Nazarene,
10 så gjorde jag ock i Jerusalem. Och många av de heliga inspärrade jag i fängelse, sedan jag av översteprästerna hade fått fullmakt därtill; och när man ville döda dem, röstade ock jag därför.
which also I did at Jerusalem. And I locked up many of the sanctified in prisons, having received authority from the chief priests. And when they were killed, I gave a vote against them.
11 Och överallt i synagogorna försökte jag, gång på gång, att genom straff tvinga dem till hädelse. I mitt raseri mot dem gick jag så långt, att jag förföljde dem till och med ända in i utländska städer.
And punishing them often at all the synagogues, I compelled them to blaspheme. And being extraordinarily furious toward them, I persecuted them even as far as to outside cities.
12 När jag nu i detta ärende var på väg till Damaskus, med fullmakt och uppdrag från översteprästerna,
And during which, while going to Damascus with the authority and commission of the chief priests,
13 fick jag under min färd, o konung, mitt på dagen se ett sken från himmelen, klarare än solens glans, kringstråla mig och mina följeslagare.
at midday, O king, I saw on the road a light from heaven, above the brightness of the sun, which shone around me and those who went with me.
14 Och vi föllo alla ned till jorden, och jag hörde då en röst säga till mig på hebreiska: 'Saul, Saul, varför förföljer du mig'? Det är dig svårt att spjärna mot udden.'
And when we all fell to the ground, I heard a voice speaking to me, and saying in the Hebrew language, Saul, Saul, why do thou persecute me? It is hard for thee to kick against the goads.
15 Då sade jag: 'Vem är du, Herre?' Herren svarade: 'Jag är Jesus, den som du förföljer.
And I said, Who are thou, Lord? And he said, I am Jesus whom thou persecute.
16 Men res dig upp och stå på dina fötter; ty därför har jag visat mig för dig, att jag har velat utse dig till en tjänare och ett vittne, som skall vittna både om huru du nu har sett mig, och om huru jag vidare skall uppenbara mig för dig.
But arise, and stand upon thy feet, for I appeared to thee for this, to appoint thee an assistant and a witness both of things that thou saw, and of the things that I will make visible to thee,
17 Och jag skall rädda dig såväl från ditt eget folk som från hedningarna. Ty till dem sänder jag dig,
delivering thee from the people, and from the Gentiles, to whom I send thee,
18 för att du skall öppna deras ögon, så att de omvända sig från mörkret till ljuset, och från Satans makt till Gud, på det att de må, genom tron på mig, undfå syndernas förlåtelse och få sin lott bland dem som äro helgade.'
to open their eyes to turn about from darkness to light and from the power of Satan to God, for them to receive remission of sins and a lot among those who have been sanctified by faith in me.
19 Så blev jag då, konung Agrippa, icke ohörsam mot den himmelska synen,
Whereupon, King Agrippa, I did not become disobedient to the heavenly vision,
20 utan predikade först för dem som voro i Damaskus och i Jerusalem, och sedan över hela judiska landet och för hedningarna, att de skulle göra bättring och omvända sig till Gud och göra sådana gärningar som tillhöra bättringen.
but declaring first to those at Damascus and then at Jerusalem, and in all the region of Judea, and to the Gentiles, to repent and return to God, doing works worthy of repentance.
21 För denna saks skull var det som judarna grepo mig i helgedomen och försökte att döda mig.
Because of these things the Jews, having seized me in the temple, tried to grasp and kill me.
22 Genom den hjälp som jag har undfått av Gud står jag alltså ännu i dag såsom ett vittne inför både små och stora; och jag säger intet annat, än vad profeterna och Moses hava sagt skola ske,
Having therefore experienced the help from God, I stand to this day solemnly declaring both to small and great, saying nothing apart from what both the prophets and Moses said was going to happen,
23 nämligen att Messias skulle lida och, såsom förstlingen av dem som uppstå från de döda, bära budskap om ljuset, såväl till vårt eget folk som till hedningarna.»
that the suffering Christ, since first from a resurrection of the dead, is going to proclaim light to our people and to the nations.
24 När han på detta satt försvarade sig, utropade Festus: »Du är från dina sinnen, Paulus; den myckna lärdomen gör dig förryckt.»
And while he made a defense by these things, Festus said in a loud voice, Paul, thou are mad. Much scholarship is driving thee into madness.
25 Men Paulus svarade: »Jag är icke från mina sinnen, ädle Festus; jag talar sanna ord med lugn besinning.
But Paul says, I am not mad, eminent Festus, but I speak forth sayings of truth and soberness.
26 Konungen känner väl till dessa ting; därför talar jag också frimodigt inför honom. Ty jag kan icke tro att något av detta är honom obekant; det har ju icke tilldragit sig i någon undangömd vrå.
For the king knows about these things, before whom I also speak boldly. For I am convinced not any of these things, nothing, to be hidden from him. For this was not done in a corner.
27 Tror du profeterna, konung Agrippa? Jag vet att du tror dem.»
King Agrippa, do thou believe the prophets? I know that thou believe.
28 Då sade Agrippa till Paulus: »Föga fattas att du övertalar mig och gör mig till kristen.»
And Agrippa said to Paul, By a little thou persuade me to become a Christian.
29 Paulus svarade: »Vare sig det fattas litet eller fattas mycket, skulle jag önska inför Gud att icke allenast du, utan alla som i dag höra mig, måtte bliva sådana som jag är, dock med undantag av dessa bojor.»
And Paul said, I ever pray to God, both by little and by much, not only thee, but also all who hear me this day, to become such kind as I also am, apart from these bonds.
30 Därefter stod konungen upp, och med honom landshövdingen och Bernice och de som sutto där tillsammans med dem.
And when he spoke these things, the king rose up, and the governor, and Bernice, and those who sat with them.
31 Och när de gingo därifrån, talade de med varandra och sade: »Den mannen har icke gjort något som förtjänar död eller fängelse.»
And having withdrawn, they spoke to each other, saying, This man does nothing worthy of death or of bonds.
32 Och Agrippa sade till Festus: »Denne man hade väl kunnat frigivas, om han icke hade vädjat till kejsaren.»
And Agrippa said to Festus, This man could have been released, if he had not appealed Caesar.
