Apostlagärningarna 26
1 Agrippa sade nu till Paulus: »Det tillstädjes dig att tala för din sak.» Då räckte Paulus ut handen och talade så till sitt försvar:
Agrip' P'awlossh, «N took jangosh keewundek'etuok'o taaro neesh imere» bíet, Pawlosuwere b́kisho jargdek't hank'o ett keewut aani b́dek'i.
2 »Jag skattar mig lycklig att jag, i fråga om allt det som judarna anklaga mig för, i dag skall försvara mig inför dig, konung Agrippa,
«Nugúso Agrip'o! Ayhudiwots taan bos'aamits keewujamosh hambets nshinatse keewur aani tdek'or ayiniye t geneúwiri.
3 som så väl känner judarnas alla stadgar och tvistefrågor. Därför beder jag dig höra mig med tålamod.
Bítsnowere nee ayhudiwots niwonat moosh jamo t'iwintsdek'at danfnee, mansh k'amoon taan nk'ebetuwok'o neen k'onirwe.
4 Hurudant mitt liv allt ifrån ungdomen har varit, det veta alla judar, ty jag har ju från tidiga år framlevat det bland mitt folk och i Jerusalem.
«Na'ortson tuwat awuk'o t beetsok'owo ayhudiwots danfnee, shintson tuwat tiash ashi dagotsnat Iyerusalemitse t be beyo danfnee.
5 Och sedan lång tid tillbaka känna de om mig -- såframt de nu vilja tillstå det -- att jag har tillhört det strängaste partiet i vår gudsdyrkan och levat såsom farisé.
Ando aani gawo bogeyiyal no haymanotiwotse kup'idek'at nonemo kotiru kayuwotsitse ferisawi wotat tbewok'owo shintson detst danfnee.
6 Och nu står jag här till rätta för vårt hopp om det som Gud har lovat våra fäder,
Andmó angshosh hanok tneed'ir Ik'o nonihotssh taart b́ imts b́ jangiitsoshee.
7 det vartill ock våra tolv stammar, under det de tjäna Gud med iver både natt och dag, hoppas att nå fram. För det hoppets skull, o konung, är jag anklagad av judarna.
Jangiyetsanok bodosh no jir tatse gituwots Ik'o t'uwe aawo Ik'ifetstni bokotfo, Nugúsono! taawor ayhudiwotsn taan bos'aamits jangiyetsan jangatsne.
8 Varför hålles det då bland eder för otroligt att Gud uppväcker döda?
Ik'o k'irtswotsi b́tuuzitwok'o eegoshe itoke amano maawek b́woti?
9 Jag för min del menade alltså att jag med all makt borde strida mot Jesu, nasaréens, namn;
«Taa t tookish Nazrettso Iyesus shútso tfaltsok'on k'efo taash geyife etaat asaabefe b́teshi.
10 så gjorde jag ock i Jerusalem. Och många av de heliga inspärrade jag i fängelse, sedan jag av översteprästerna hade fått fullmakt därtill; och när man ville döda dem, röstade ock jag därför.
Iyerusalemitse tk'altsonúwere haniye b́teshi, kahni naashuwotsoke t dek'ts alon amantsuwotsitse ayuwots tipimoots bokindituwok'o k'alre, boon boúd'orowere úd'iruwotsnton ik wotere.
11 Och överallt i synagogorna försökte jag, gång på gång, att genom straff tvinga dem till hädelse. I mitt raseri mot dem gick jag så långt, att jag förföljde dem till och med ända in i utländska städer.
Ayoto ayhudiwots Ik' k'oni mootse boon jod'r doonzo boc'ashetuwok'o woshfee, boon ayide fayarnuwere k'osh úratsi kituwotsokor kesh amaat boon giishefe.
12 När jag nu i detta ärende var på väg till Damaskus, med fullmakt och uppdrag från översteprästerna,
«Han jangosho kahni naash jamwotsoke alonat tzaziyo dek'at Demask'o maants tí amifere tteshi.
13 fick jag under min färd, o konung, mitt på dagen se ett sken från himmelen, klarare än solens glans, kringstråla mig och mina följeslagare.
Nugúsono! weeratse t befere aawu taalon aawu sháánoniyere bogo sháánts shááno tbek'i, sháánanuwere tiyatso taanton sha'irwots gúúratso darotse sháániyi b́k'ri.
14 Och vi föllo alla ned till jorden, och jag hörde då en röst säga till mig på hebreiska: 'Saul, Saul, varför förföljer du mig'? Det är dig svårt att spjärna mot udden.'
Noúnetswere datsats dih s'uwat nobefere ayhudiwots noon keewu keewon ‹Sawul! Sawulo! eegishe taan ngishiri? Shiki shashats nned'iyal neesh b́ gonditi!› etiru k'ááro tshishi.
15 Då sade jag: 'Vem är du, Herre?' Herren svarade: 'Jag är Jesus, den som du förföljer.
Taawere ‹Doonzono! nee kone?› tieti, doozonuwere, taash hank'o bíeti, ‹Taa nee ngishiruwo Iyesus taane.
16 Men res dig upp och stå på dina fötter; ty därför har jag visat mig för dig, att jag har velat utse dig till en tjänare och ett vittne, som skall vittna både om huru du nu har sett mig, och om huru jag vidare skall uppenbara mig för dig.
Andmó tuur n tufoon need'owe, taa neesh tbe'eyiye and taan nbek'tsannat shino maants neesh tbe'et keewosh gútsonat gawo nwotitsh tgetsotsne.
17 Och jag skall rädda dig såväl från ditt eget folk som från hedningarna. Ty till dem sänder jag dig,
Israe'el ash ashuwotsnat bo maants neen twoshit Ik' danawu ashuwots kishotse neen farituwe.
18 för att du skall öppna deras ögon, så att de omvända sig från mörkret till ljuset, och från Satans makt till Gud, på det att de må, genom tron på mig, undfå syndernas förlåtelse och få sin lott bland dem som äro helgade.'
Bo aawo n k'eshituwok'onat t'aluwotse shááno maants nkishituwok'o Shed'anosh keeweewotsno Ik'o maants ni aanituwok'o woshituwe, boowere taan bo amantsi jangon bo morrosh orowa eto daatsitune, galdek'etsuwotsnton ritstiyo kaydek'etune.›
19 Så blev jag då, konung Agrippa, icke ohörsam mot den himmelska synen,
«Eshe nugúso Agrip'o! daaratse taash imets bek'osh k'aztso woteratse.
20 utan predikade först för dem som voro i Damaskus och i Jerusalem, och sedan över hela judiska landet och för hedningarna, att de skulle göra bättring och omvända sig till Gud och göra sådana gärningar som tillhöra bättringen.
Ernmó shino Demask'on fa'a ashuwotsi, maants dabat Iyerusalemnat Yhud dats jamatse, Ik' danawu ashuwotsi naandrone err Ik'o maants bo aanituwok'o tdaniyi, naandrone boettsok'ono kitsit fino bo finituwok'o boon tdani.
21 För denna saks skull var det som judarna grepo mig i helgedomen och försökte att döda mig.
Han jangosh ayhudiyots Ik'i mootse t befere taan detsdek't úd'osh boeti.
22 Genom den hjälp som jag har undfått av Gud står jag alltså ännu i dag såsom ett vittne inför både små och stora; och jag säger intet annat, än vad profeterna och Moses hava sagt skola ske,
Hambetsish b́borfetsosh Ik' tep'o tiyatse k'aleratse, manshe múk'osho enosho gawefetsat hanoke ned'iruwe, nebiyiwotsnat Musen shino hank'o wotituwe boetts keewo keewoniyere okoon k'osho eegoru keewuratse.
23 nämligen att Messias skulle lida och, såsom förstlingen av dem som uppstå från de döda, bära budskap om ljuset, såväl till vårt eget folk som till hedningarna.»
Bowere bokeewu ‹Mesihiyo gond bek'o dek'etuwe, k'irotse tuwonowere shintso wotar kashi sháánono Israe'el ashuwotsnat Ik'i ash woterawwotsnsh kitsituwe› ettniye.»
24 När han på detta satt försvarade sig, utropade Festus: »Du är från dina sinnen, Paulus; den myckna lärdomen gör dig förryckt.»
P'awlos man keewoke b́befere Fist'os «P'awloso! ando geewutsernee, ay ndano neen geyomants betsk'rere!» ett kuhat b́keewi.
25 Men Paulus svarade: »Jag är icke från mina sinnen, ädle Festus; jag talar sanna ord med lugn besinning.
P'awlosmó hank'o ett bíaniyi, «Ayidek' shiimetso Fist'oso! arikonat kaawu keewoni tkeewiri bako geeyaliye tgeyi.
26 Konungen känner väl till dessa ting; därför talar jag också frimodigt inför honom. Ty jag kan icke tro att något av detta är honom obekant; det har ju icke tilldragit sig i någon undangömd vrå.
B́ shinatse keewan tkeewiru nugúso keewan danfee. Hanwere ashon k'alerawo b́wottsotse nugúso b́dantsok'owo danfee.
27 Tror du profeterna, konung Agrippa? Jag vet att du tror dem.»
Nugúso Agrip'o! nebiyiwotsi amanirunosha? Ni'amaniruwok'o danfee.»
28 Då sade Agrippa till Paulus: »Föga fattas att du övertalar mig och gör mig till kristen.»
Agrip'were P'awlossh, «Nee k'awun sa'atanitse taan krstiyani woshk'rishale» bí eti.
29 Paulus svarade: »Vare sig det fattas litet eller fattas mycket, skulle jag önska inför Gud att icke allenast du, utan alla som i dag höra mig, måtte bliva sådana som jag är, dock med undantag av dessa bojor.»
P'awloswere, «K'awun gizewotse wotowa geenz gizewotse n s'uzi b́woterawon hamnbets tkeewuts keewo shishts jamo t tipeyaniyere okoon taank'o bowotish Ik'o k'oniruwe!» bí eti.
30 Därefter stod konungen upp, och med honom landshövdingen och Bernice och de som sutto där tillsammans med dem.
Haniyere hakon nugúso, altsonat Bernik'ewu bonton bedek't teshts ash jamwots k'az botuwi.
31 Och när de gingo därifrån, talade de med varandra och sade: »Den mannen har icke gjort något som förtjänar död eller fängelse.»
Manoke kesht boamferowe, «Ashaan k'irosh wee tipewosh bín betsituwo eegoru k'alratse» boeti.
32 Och Agrippa sade till Festus: »Denne man hade väl kunnat frigivas, om han icke hade vädjat till kejsaren.»
Agrip'were Fist'ossh, «Ashaan Rom nugúsoke tkeewo taash s'iilewe eto b́ k'azink'ere hank'on fakshk'ryank'e» bí eti.
