< Apostlagärningarna 25 >
1 Tre dagar efter det att Festus hade tillträtt hövdingdömet for han från Cesarea upp till Jerusalem.
Festus therefore having entered into the province, after three days he went up to Jerusalem from Caesarea.
2 Översteprästerna och de förnämsta bland judarna anmälde då inför honom klagomål mot Paulus.
And the high priest and the principal men of the Jews appeared to him against Paul, and urged him,
3 För att få denne i sitt våld anhöllo de hos Festus och begärde såsom en ynnest, att han skulle låta hämta honom till Jerusalem. De ville nämligen lägga försåt för honom, så att de kunde döda honom under vägen.
asking a favor against him, that he would summon him to Jerusalem, making an ambush to kill him on the way.
4 Festus svarade då att Paulus hölls i förvar i Cesarea, och att han själv tänkte inom kort fara dit tillbaka.
Indeed therefore Festus answered to keep Paul in Caesarea, and he himself was going to go out quickly.
5 Och han tillade: »De bland eder som det vederbör må alltså fara dit ned med mig och framlägga sin anklagelse mot mannen, om han är skyldig till något ont.»
Therefore he says, Let the able men among you, after coming down together, accuse him if there is anything in this man.
6 Sedan han hade vistats hos dem högst åtta eller tio dagar, kom han åter ned till Cesarea. Dagen därefter satte han sig på domarsätet och bjöd att Paulus skulle föras fram.
And after remaining among them more than ten days, having gone down to Caesarea, on the morrow having sat on the judgment seat, he commanded Paul to be brought.
7 När denne hade infunnit sig, omringades han av de judar som hade kommit ned från Jerusalem, och dessa framställde nu många svåra beskyllningar. Men de förmådde icke bevisa dem,
And when he arrived, the Jews who came down from Jerusalem stood around, bringing many and serious accusations against Paul, which they could not prove,
8 ty Paulus försvarade sig och visade att han icke på något sätt hade försyndat sig, vare sig mot judarnas lag eller mot helgedomen eller mot kejsaren.
while he was defending, Neither against the law of the Jews, nor against the temple, nor against Caesar, have I transgressed anything.
9 Men Festus ville göra judarna sig bevågna och frågade Paulus och sade: »Vill du fara upp till Jerusalem och där stå till rätta inför mig i denna sak?»
But Festus, wanting to lay down a favor to the Jews, having answered Paul, said, Are thou willing, after going up to Jerusalem, to be judged there about these things before me?
10 Paulus svarade: »Jag står här inför kejserlig domstol, och av sådan domstol bör jag dömas. Mot judarna har jag intet orätt gjort, såsom du själv mycket väl vet.
But Paul said, I am standing at the judgment seat of Caesar, where I ought to be judged. I did nothing wrong Jewish, as thou also very well know.
11 Om jag nu eljest är skyldig till något orätt och har gjort något som förtjänar döden, så vill jag icke undandraga mig att dö; men om deras anklagelser mot mig äro utan grund, så kan ingen giva mig till pris åt dem. Jag vädjar till kejsaren.» --
For if I am indeed wrong, and have done anything worthy of death, I do not refuse to die, but if there is nothing of what these men accuse me, no man can give me to them freely. I appeal Caesar.
12 Sedan Festus därefter hade överlagt med sitt råd, svarade han: »Till kejsaren har du vädjat, till kejsaren skall du ock få fara.»
Then Festus, when he conferred with the council, answered, Thou have appealed Caesar, to Caesar thou will go.
13 Efter några dagars förlopp kommo konung Agrippa och Bernice till Cesarea och hälsade på hos Festus.
Now some days having passed, Agrippa the king and Bernice arrived at Caesarea, greeting Festus.
14 Medan de nu i flera dagar vistades där, framlade Festus Paulus' sak för konungen och sade: »Felix har här lämnat efter sig en man såsom fånge;
And as he was remaining there more days, Festus declared to the king the things concerning Paul, saying, There is a certain man who was left behind a prisoner by Felix,
15 och när jag var i Jerusalem, anmälde judarnas överstepräster och äldste klagomål mot honom och begärde att han skulle dömas skyldig.
about whom, when I became in Jerusalem, the chief priests and the elders of the Jews revealed, asking judgment against him.
16 Men jag svarade dem att det icke var romersk sed att prisgiva någon människa, förrän den anklagade hade fått stå ansikte mot ansikte med sina anklagare och haft tillfälle att försvara sig mot anklagelsen.
To whom I answered, that it is not a custom by Romans to give any man freely for destruction, before the man being accused has the accusers in person, and receives an occasion of defense about the accusation.
17 Sedan de hade kommit med mig hit, satte jag mig alltså utan uppskov, dagen därefter, på domarsätet och bjöd att mannen skulle föras fram.
When therefore they assembled here, not having made one delay, next in order, having sat on the judgment seat, I commanded the man to be brought.
18 Men när hans anklagare uppträdde, anförde de mot honom ingen beskyllning för sådana förbrytelser som jag hade tänkt mig;
About whom, when the accusers stood up, they brought not one cause of what I supposed,
19 de voro allenast i tvist med honom om några frågor som rörde deras särskilda gudsdyrkan, och angående en viss Jesus, som är död, men om vilken Paulus påstod att han lever.
but had certain issues against him about his own religion, and about a certain Jesus, who has died, whom Paul was claiming to be alive.
20 Då jag var villrådig huru jag skulle göra med undersökningen härom, frågade jag om han ville fara till Jerusalem och där stå till rätta i denna sak.
And I, being uncertain of the controversy about this man, asked whether he wants to go to Jerusalem and be judged there about these things.
21 När Paulus då sade sig vilja vädja till kejsaren och begärde att bliva hållen i förvar, för att sedan undergå rannsakning inför honom, bjöd jag att han skulle hållas i förvar, till dess jag kunde sända honom till kejsaren.»
But when Paul appealed to be kept for the decision of Augustus, I commanded him to be kept until I might send him to Caesar.
22 Då sade Agrippa till Festus: »Jag skulle också själv gärna vilja höra den mannen.» Han svarade: »I morgon skall du få höra honom.»
And Agrippa said to Festus, I also want to hear the man myself. And tomorrow, he says, thou will hear him.
23 Dagen därefter kommo alltså Agrippa och Bernice, med stor ståt, och gingo in i domsalen, tillika med överstarna och de förnämsta männen i staden; och på Festus' befallning blev Paulus införd.
Therefore on the morrow, Agrippa and Bernice having come with great pomp, and having entered into the courtroom, and with the chief captains and the men of prominence who were of the city, and Festus who commanded, Paul was brought in.
24 Då sade Festus: »Konung Agrippa, och alla I andra som ären har tillstädes med oss, I sen här den man för vilkens skull hela hopen av judar, både i Jerusalem och här, har legat över mig med sina rop att han icke borde få leva längre.
And Festus says, King Agrippa, and all who are present with us, ye see this man about whom all the multitude of the Jews appealed to me, both at Jerusalem and here, shouting he ought not to live any longer.
25 Jag för min del har kommit till insikt om att han icke har gjort något som förtjänar döden;
But I, having understood him to have done nothing worthy of death, and also him, this man, having appealed Augustus I decided to send him.
26 men då han nu själv har vädjat till kejsaren, har jag beslutit att sända honom till denne. Jag har emellertid icke något säkert besked om honom att giva min höge herre, när jag skriver. Därför har jag fört honom fram inför eder, och först och främst inför dig, konung Agrippa, för att jag, efter det att rannsakning har; blivit hållen, skall få veta vad jag bör skriva.
About whom I do not have anything certain to write to the lord. Therefore I brought him before you, and especially before thee, King Agrippa, so that, an examination having occurred, I may have something to write.
27 Ty det synes mig vara orimligt att sända åstad en fånge, utan att på samma gång giva till känna vad han är anklagad för.»
For it seems to me unreasonable, sending a prisoner, and not to specify the causes against him.