Apostlagärningarna 24
1 Fem dagar därefter for översteprästen Ananias ditned med några av de äldste och en sakförare, Tertullus; dessa anmälde inför landshövdingen klagomål mot Paulus.
And after five days Ananias the high priest descended with the elders, and with a certain orator named Tertullus, who informed the governor against Paul.
2 Och sedan denne hade blivit förekallad, begynte Tertullus sitt anklagelsetal; han sade:
And when he was called forth, Tertullus began to accuse him, saying, Seeing that by thee we enjoy great quietness, and that very worthy deeds are done to this nation by thy providence,
3 »Att vi genom dig åtnjuta mycken frid och ro, och att genom din försorg, ädle Felix, goda åtgärder hava blivit vidtagna för detta folk, det erkänna vi på allt sätt och allestädes, med många tacksägelser.
We accept it always, and in all places, most noble Felix, with all thankfulness.
4 Men för att icke alltför länge besvära dig beder jag att du, i din mildhet, ville höra allenast några få ord av oss.
However, that I may not be further tedious to thee, I beseech thee that thou wouldest of thy clemency hear us a few words.
5 Vi hava funnit att denne är en fördärvlig man, som uppväcker strid bland alla judar i hela världen, och att han är en huvudman för nasaréernas parti.
For we have found this man a pestilent fellow, and a mover of sedition among all the Jews throughout the world, and a ringleader of the sect of the Nazarenes:
6 Han har ock försökt att oskära helgedomen; därför grepo vi honom,
Who also hath gone about to profane the temple: whom we took, and would have judged according to our law.
But the chief captain Lysias came, and with great violence took him out of our hands,
8 och du kan nu själv anställa rannsakning med honom och så skaffa dig kännedom om allt det som vi anklaga honom för.»
Commanding his accusers to come to thee: by examining whom thou thyself mayest take knowledge of all these things, of which we accuse him.
9 De andra judarna instämde häri och påstodo att det förhöll sig så.
And the Jews also assented, saying that these things were so.
10 Då landshövdingen nu gav tecken åt Paulus att han skulle tala, tog han till orda och sade: »Eftersom jag vet att du nu i många år har varit domare över detta folk, försvarar jag min sak med frimodighet.
Then Paul, after the governor had beckoned to him to speak, answered, Forasmuch as I know that thou hast been for many years a judge to this nation, I do the more cheerfully answer for myself:
11 Du kan själv lätt förvissa dig om att det icke är mer än tolv dagar sedan jag kom upp till Jerusalem för att tillbedja.
That thou mayest understand, that there are yet but twelve days since I went up to Jerusalem to worship.
12 Och varken i helgedomen eller i synagogorna eller ute i staden har man funnit mig tvista med någon eller ställa till folkskockning.
And they neither found me in the temple disputing with any man, neither provoking the people to sedition, neither in the synagogues, nor in the city:
13 Ej heller kunna de inför dig bevisa det som de nu anklaga mig för.
Neither can they prove the things of which they now accuse me.
14 Men det bekänner jag för dig att jag, i enlighet med 'den vägen', vilken de kalla en partimening, så tjänar mina fäders Gud, att jag tror allt vad som är skrivet i lagen och i profeterna,
But this I confess to thee, that after the way which they call heresy, so I worship the God of my fathers, believing all things which are written in the law and in the prophets:
15 och att jag har samma hopp till Gud som dessa hysa, att de döda skola uppstå, både rättfärdiga och orättfärdiga.
And have hope toward God, which they themselves also allow, that there shall be a resurrection of the dead, both of the just and unjust.
16 Därför lägger också jag mig vinn om att alltid hava ett okränkt samvete inför Gud och människor.
And in this I exercise myself, to have always a conscience void of offence toward God, and toward men.
17 Så kom jag nu, efter flera års förlopp, tillbaka för att överlämna några allmosor till mitt folk och för att frambära offer.
Now after many years I came to bring alms to my nation, and offerings.
18 Därunder påträffades jag i helgedomen, sedan jag hade låtit helga mig, utan att hava vållat någon folkskockning eller något larm,
Upon which certain Jews from Asia found me purified in the temple, neither with multitude, nor with tumult.
19 av några judar från provinsen Asien, vilka nu borde vara här tillstädes inför dig och framställa sina klagomål, om de hava något att anklaga mig för.
Who ought to have been here before thee, and object, if they had any thing against me.
20 Eller ock må dessa som äro här tillstädes säga vad orätt de funno mig skyldig till, när jag stod inför Stora rådet,
Or else let these same here say, if they have found any evil doing in me, while I stood before the council,
21 om det icke skulle vara i fråga om detta enda ord, som jag ljudeligen uttalade, där jag stod ibland dem: 'Det är för de dödas uppståndelses skull som jag i dag står inför rätta här bland eder.'»
Except it is for this one thing, that I cried standing among them, Concerning the resurrection of the dead I am called in question by you this day.
22 Men Felix, som mycket väl kände till »den vägen», uppsköt målet och sade: »När översten Lysias kommer hit ned, vill jag undersöka eder sak.»
And when Felix heard these things, having more perfect knowledge of that way, he deferred them, and said, When Lysias the chief captain shall come down, I will make a decision on your case.
23 Och han befallde hövitsmannen att hålla honom i förvar, dock så, att man skulle behandla honom milt och icke hindra någon av hans närmaste från att vara honom till tjänst.
And he commanded a centurion to keep Paul, and to let him have liberty, and that he should forbid none of his acquaintance to minister or come to him.
24 Någon tid därefter infann sig Felix tillsammans med sin hustru Drusilla, som var judinna; och han lät hämta Paulus och hörde honom om tron på Kristus Jesus.
And after certain days, when Felix came with his wife Drusilla, who was a Jewess, he sent for Paul, and heard him concerning the faith in Christ.
25 Men när Paulus talade med dem om rättfärdighet och återhållsamhet och om den tillstundande domen, blev Felix förskräckt och sade: »Gå din väg för denna gång; när jag får läglig tid, vill jag kalla dig till mig.»
And as he reasoned of righteousness, self-control, and judgment to come, Felix trembled, and answered, Go thy way for this time; when I have a convenient season, I will call for thee.
26 Han hoppades också att han skulle få penningar av Paulus, varför han ock ganska ofta lät hämta honom och samtalade med honom.
He hoped also that money should have been given him by Paul, that he might loose him: therefore he sent for him the oftener, and communed with him.
27 När två år voro förlidna, fick Felix till efterträdare Porcius Festus. Och eftersom Felix ville göra judarna sig bevågna, lämnade han Paulus kvar i fängelset. V. 7 se Nya testamentets text i Ordförkl. Se Väg i Ordförkl. Se Väg i Ordförkl.
But after two years Porcius Festus came in place of Felix: and Felix, willing to show the Jews a favour, left Paul bound.
