Apostlagärningarna 24
1 Fem dagar därefter for översteprästen Ananias ditned med några av de äldste och en sakförare, Tertullus; dessa anmälde inför landshövdingen klagomål mot Paulus.
Now after five days the high priest Ananias went down with the elders and a certain orator, Tertullus, and they informed the governor against Paul.
2 Och sedan denne hade blivit förekallad, begynte Tertullus sitt anklagelsetal; han sade:
So when he had been called in, Tertullus began his accusation, saying: “Seeing that by you we enjoy much peace, and your foresight has brought prosperity to this nation,
3 »Att vi genom dig åtnjuta mycken frid och ro, och att genom din försorg, ädle Felix, goda åtgärder hava blivit vidtagna för detta folk, det erkänna vi på allt sätt och allestädes, med många tacksägelser.
we recognize this, most noble Felix, with full gratitude, always and everywhere.
4 Men för att icke alltför länge besvära dig beder jag att du, i din mildhet, ville höra allenast några få ord av oss.
But so as not to detain you unduly, I would request that you be kind enough to hear us briefly.
5 Vi hava funnit att denne är en fördärvlig man, som uppväcker strid bland alla judar i hela världen, och att han är en huvudman för nasaréernas parti.
We have found this man to be a plague, a creator of discord among all the Jews throughout the world, a ringleader of the Natsorean sect,
6 Han har ock försökt att oskära helgedomen; därför grepo vi honom,
and he even tried to profane the temple; so we arrested him.
8 och du kan nu själv anställa rannsakning med honom och så skaffa dig kännedom om allt det som vi anklaga honom för.»
By examining him yourself you may ascertain all these things of which we accuse him.”
9 De andra judarna instämde häri och påstodo att det förhöll sig så.
And the Jews also joined in the attack, affirming that these things were so.
10 Då landshövdingen nu gav tecken åt Paulus att han skulle tala, tog han till orda och sade: »Eftersom jag vet att du nu i många år har varit domare över detta folk, försvarar jag min sak med frimodighet.
When the governor had nodded to him to speak, Paul answered: “Knowing, as I do, that you have been an equitable judge of this nation for many years, I do the more cheerfully answer for myself,
11 Du kan själv lätt förvissa dig om att det icke är mer än tolv dagar sedan jag kom upp till Jerusalem för att tillbedja.
because you can ascertain that it is not more than twelve days since I went up to Jerusalem to worship.
12 Och varken i helgedomen eller i synagogorna eller ute i staden har man funnit mig tvista med någon eller ställa till folkskockning.
They did not find me disputing with anyone or stirring up a crowd—not in the temple, not in the synagogues, not around the city.
13 Ej heller kunna de inför dig bevisa det som de nu anklaga mig för.
Nor can they prove the things of which they now accuse me.
14 Men det bekänner jag för dig att jag, i enlighet med 'den vägen', vilken de kalla en partimening, så tjänar mina fäders Gud, att jag tror allt vad som är skrivet i lagen och i profeterna,
But I do profess this to you, that according to the Way that they call a sect, that is how I worship the ancestral God, believing all things that stand written throughout the Law and the Prophets,
15 och att jag har samma hopp till Gud som dessa hysa, att de döda skola uppstå, både rättfärdiga och orättfärdiga.
having hope in God, which these themselves also look for, that there will be a resurrection of the dead, both the just and unjust.
16 Därför lägger också jag mig vinn om att alltid hava ett okränkt samvete inför Gud och människor.
And this is why I apply myself to always have a clear conscience before both God and men.
17 Så kom jag nu, efter flera års förlopp, tillbaka för att överlämna några allmosor till mitt folk och för att frambära offer.
Now after many years I came to bring alms and offerings to my nation,
18 Därunder påträffades jag i helgedomen, sedan jag hade låtit helga mig, utan att hava vållat någon folkskockning eller något larm,
in the midst of which certain Jews from Asia found me purified in the temple, with neither crowd nor confusion.
19 av några judar från provinsen Asien, vilka nu borde vara här tillstädes inför dig och framställa sina klagomål, om de hava något att anklaga mig för.
They are the ones that had to be here before you and make accusation, if they had anything against me.
20 Eller ock må dessa som äro här tillstädes säga vad orätt de funno mig skyldig till, när jag stod inför Stora rådet,
Or let these themselves say what wrong they found in me, when I stood before the council,
21 om det icke skulle vara i fråga om detta enda ord, som jag ljudeligen uttalade, där jag stod ibland dem: 'Det är för de dödas uppståndelses skull som jag i dag står inför rätta här bland eder.'»
unless it be for this one statement that I called out, standing among them, ‘Concerning the resurrection of the dead I am being judged by you today.’”
22 Men Felix, som mycket väl kände till »den vägen», uppsköt målet och sade: »När översten Lysias kommer hit ned, vill jag undersöka eder sak.»
Upon hearing these things Felix, having an accurate knowledge of the things concerning the Way, adjourned the proceedings and said, “When Lysias the commander comes down I will decide your case.”
23 Och han befallde hövitsmannen att hålla honom i förvar, dock så, att man skulle behandla honom milt och icke hindra någon av hans närmaste från att vara honom till tjänst.
And he ordered the centurion that Paul should be kept in custody but have some freedom, and not to forbid any of his friends to provide for or to visit him.
24 Någon tid därefter infann sig Felix tillsammans med sin hustru Drusilla, som var judinna; och han lät hämta Paulus och hörde honom om tron på Kristus Jesus.
Now after some days, when Felix came with his wife Drusilla, who was a Jewess, he sent for Paul and heard him concerning the faith into Christ Jesus.
25 Men när Paulus talade med dem om rättfärdighet och återhållsamhet och om den tillstundande domen, blev Felix förskräckt och sade: »Gå din väg för denna gång; när jag får läglig tid, vill jag kalla dig till mig.»
But as he expounded on righteousness, self-control, and the judgment to come, Felix became afraid and answered, “Go away for now; when I have occasion I will summon you.”
26 Han hoppades också att han skulle få penningar av Paulus, varför han ock ganska ofta lät hämta honom och samtalade med honom.
At the same time he was also hoping that Paul would give him money, that he might release him; so he frequently summoned and conversed with him.
27 När två år voro förlidna, fick Felix till efterträdare Porcius Festus. Och eftersom Felix ville göra judarna sig bevågna, lämnade han Paulus kvar i fängelset. V. 7 se Nya testamentets text i Ordförkl. Se Väg i Ordförkl. Se Väg i Ordförkl.
But after two years, Felix was succeeded by Porcius Festus; so Felix, wanting to do the Jews a favor, left Paul in prison.
