Apostlagärningarna 23
1 Och Paulus fäste ögonen på Rådet och sade: »Mina bröder, allt intill denna dag har jag vandrat inför Gud med ett i allo gott samvete.»
and Paul looking earnestly at the sanhedrim, said, "Brethren, I have lived in all good conscience before God even to this day:"
2 Då befallde översteprästen Ananias dem som stodo bredvid honom, att de skulle slå honom på munnen.
but the high priest Ananias ordered those that stood next him, to smite him on the mouth.
3 Paulus sade då till honom: »Gud skall slå dig, du vitmenade vägg. Du sitter här för att döma mig efter lagen, och ändå bjuder du, tvärtemot lagen, att man skall slå mig!»
Then said Paul to him, "God will smite thee, thou whited wall: dost thou sit to judge me according to the law, and contrary to the law commandest me to be smitten?"
4 Då sade de som stodo därbredvid: »Smädar du Guds överstepräst?»
But they that stood by said, Revilest thou God's high-priest?
5 Paulus svarade: »Jag visste icke, mina bröder, att han var överstepräst. Det är ju skrivet: 'Mot en hövding i ditt folk skall du icke tala onda ord.'»
And Paul said, I was not aware, brethren, that it was the high-priest: for it is written, Thou shalt not speak evil of the ruler of thy people.
6 Nu hade Paulus märkt att den ena delen av dem utgjordes av sadducéer och den andra av fariséer. Därför sade han med ljudelig röst inför Rådet: »Mina bröder, jag är farisé, en avkomling av fariséer. Det är för vårt hopps skull, för de dödas uppståndelses skull, som jag står här inför rätta.»
But Paul, knowing that the one part were sadducees, and the other pharisees, cried out in the sanhedrim, "Brethren, I am a pharisee, the son of a pharisee: for the hope of a resurrection of the dead I am now prosecuted."
7 Knappt hade han sagt detta, förrän en strid uppstod mellan fariséerna och sadducéerna, så att hopen blev delad.
Upon his saying this, there rose a contention between the pharisees and the sadducees; and the people were divided.
8 Sadducéerna säga nämligen att det icke finnes någon uppståndelse, ej heller någon ängel eller ande, men fariséerna bekänna sig tro på både det ena och det andra.
For the sadducees say that there is no resurrection, nor angel, nor spirit; but the pharisees acknowledge both.
9 Och man begynte ropa och larma; och några skriftlärde som hörde till fariséernas parti stodo upp och begynte ivrigt disputera med de andra och sade: »Vi finna intet ont hos denne man. Kanhända har en ande eller en ängel verkligen talat med honom.»
So there was a great clamor: and the scribes that were of the party of the pharisees rose up and contended, saying, We find no evil in this man; but if a spirit or an angel hath spoken to him, let us not fight against God.
10 Då nu en så häftig strid hade uppstått, fruktade översten att de skulle slita Paulus i stycken, och bjöd manskapet gå ned och rycka honom undan dem och föra honom till kasernen.
But as there arose much contention, the tribune fearing least Paul should be torn in pieces by them, ordered a party of soldiers to go down, and take him by force out of the midst of them, and to bring him into the castle.
11 Natten därefter kom Herren och stod framför honom och sade: »Var vid gott mod; ty såsom du har vittnat om mig i Jerusalem, så måste du ock vittna i Rom»
And the following night, the Lord standing by him said, Paul, be of good courage; for as thou hast testified concerning me at Jerusalem, so must thou also bear testimony at Rome.
12 När det sedan hade blivit dag, sammangaddade sig judarna och förpliktade sig med dyr ed att varken äta eller dricka, förrän de hade dräpt Paulus.
And when it was day, some of the Jews, having formed a conspiracy, bound themselves with a curse, saying, that they would neither eat nor drink till they had killed Paul.
13 Och det var mer än fyrtio män som så hade sammansvurit sig.
And they were more than forty that had made this oath:
14 Dessa gingo till översteprästerna och de äldste och sade: »Vi hava med dyr ed förpliktat oss att ingenting smaka, förrän vi hava dräpt Paulus.
who came to the chief priests and the elders, and said, "We have bound ourselves by a curse to eat nothing till we have killed Paul.
15 Så mån I nu, tillsammans med Rådet, hemställa hos översten att han låter föra honom ned till eder, detta under föregivande att I tänken grundligare undersöka hans sak. Vi skola då vara redo att röja honom ur vägen, innan han hinner fram.»
Now therefore do ye with the rest of the sanhedrim signify to the tribune, that he would bring him down to you to-morrow, as if you would examine more accurately some things concerning him: and we are ready to dispatch him before he come near you."
16 Men Paulus' systerson fick höra om försåtet. Han kom därför till kasernen och gick ditin och omtalade för Paulus vad han hade hört.
But Paul's sister's son, hearing of the ambush, came and entered into the castle, and told Paul.
17 Paulus bad då att en av hövitsmännen skulle komma till honom, och sade: »För denne yngling till översten; ty han har en underrättelse att lämna honom.»
Then Paul called one of the centurions to him, and said, Introduce this young man to the tribune; for he hath something to tell him.
18 Denne tog honom då med sig och förde honom till översten och sade: »Fången Paulus har kallat mig till sig och bett mig föra denne yngling till dig, ty han har något att säga dig.»
So he took him and brought him to the tribune, and said, Paul the prisoner called me to him, and desired me to introduce this young man unto thee, as having something to say to thee.
19 Då tog översten honom vid handen och gick avsides med honom och frågade honom: »Vad är det för en underrättelse du har att lämna mig?»
And the tribune took him by the hand, and retiring into a private apartment asked him, What is it which thou hast to tell me?
20 Han svarade: »Judarna hava kommit överens om att bedja dig att du i morgon låter föra Paulus ned till Rådet, detta under föregivande att det tänker skaffa sig grundligare kunskap om honom.
And he said, The Jews have agreed to desire thee, that thou wouldest bring down Paul to-morrow to the council, as if they would inquire something more strictly concerning him.
21 Gör dem nu icke till viljes häri; ty mer än fyrtio av dem ligga i försåt för honom och hava med dyr ed förpliktat sig att varken äta eller dricka, förrän de hava röjt honom ur vägen. Och nu äro de redo och vänta allenast på att du skall bevilja deras begäran.»
But do not thou comply with them: for there lie in wait for him more than forty men of them, who have bound themselves with a curse neither to eat nor drink till they have killed him: and they are now ready, waiting for an order from thee.
22 Översten bjöd då ynglingen att icke för någon omtala att han hade yppat detta för honom, och lät honom sedan gå.
Then the tribune dismissed the young man, charging him, Tell no one that thou hast discovered these things to me.
23 Därefter kallade han till sig två av hövitsmännen och sade till dem: »Låten två hundra krigsmän göra sig redo att i natt vid tredje timmen avgå till Cesarea, så ock sjuttio ryttare och två hundra spjutbärare.»
And he called two of the centurions to him, and said, Get ready two hundred soldiers to go to Cesarea, and seventy horsemen, and two hundred spearmen, by the third hour of the night.
24 Och han tillsade dem att skaffa åsnor, som de skulle låta Paulus rida på så att han oskadd kunde föras till landshövdingen Felix.
And provide beasts, that they may set Paul on and bring him safe to Felix the governor.
25 Och han skrev ett brev, så lydande:
And he wrote a letter to this effect:
26 »Klaudius Lysias hälsar den ädle landshövdingen Felix.
Claudius Lysias to the most excellent governor Felix sendeth greeting.
27 Denne man blev gripen av judarna, och det var nära att han hade blivit dödad av dem. Då kom jag tillstädes med mitt manskap och tog honom ifrån dem, sedan jag hade fått veta att han var romersk medborgare.
This man being seized by the Jews, and about to be killed by them, I came upon them with some soldiers and rescued him: for I understand that he is a Roman.
28 Men då jag också ville veta vad de anklagade honom för, lät jag ställa honom inför deras Stora råd.
But desiring to know the cause for which they accused him, I brought him down into their council:
29 Jag fann då att anklagelsen mot honom gällde några tvistefrågor i deras lag, men att han icke var anklagad för något som förtjänade död eller fängelse.
and I found he was accused about questions of their law, but had no charge against him deserving death or bonds.
30 Sedan har jag fått kännedom om att något anslag förehaves mot honom, och därför sänder jag honom nu strax till dig. Jag har jämväl bjudit hans anklagare att inför dig föra sin talan mot honom.»
But an ambush, which was going to be laid for the man by the Jews, being discovered to me, immediately I sent him to thee, telling his accusers also to say before thee what they had against him. Farewell.
31 Så togo nu krigsmännen Paulus, såsom det hade blivit dem befallt, och förde honom om natten till Antipatris.
The soldiers therefore, according to the orders given them, took up Paul, and brought him by night to Antipatris.
32 Dagen därefter vände de själva tillbaka till kasernen och läto ryttarna färdas vidare med honom.
And the next day they returned to the castle, leaving the horsemen to go with him;
33 När dessa kommo till Cesarea, lämnade de fram brevet till landshövdingen och förde jämväl Paulus fram inför honom.
who, when they came into Cesarea, and delivered the epistle to the governor, presented Paul also before him.
34 Sedan han hade läst brevet, frågade han från vilket landskap han var; och när han hade fått veta att han var från Cilicien, sade han:
And when the governor had read the letter, and asked of what province he was; being informed that he was of Cilicia, he said,
35 »Jag skall höra vad du har att säga, när också dina anklagare hava kommit tillstädes.» Och så bjöd han att man skulle förvara honom i Herodes' borg.
I will hear thee, when thine accusers are also come. And he ordered him to be kept in Herod's palace.
