Apostlagärningarna 23
1 Och Paulus fäste ögonen på Rådet och sade: »Mina bröder, allt intill denna dag har jag vandrat inför Gud med ett i allo gott samvete.»
Then Paul, looking intently at the council, said, “Men, brothers, I have lived in all good conscience before God until this day.”
2 Då befallde översteprästen Ananias dem som stodo bredvid honom, att de skulle slå honom på munnen.
So the high priest Ananias commanded those standing by him to strike his mouth.
3 Paulus sade då till honom: »Gud skall slå dig, du vitmenade vägg. Du sitter här för att döma mig efter lagen, och ändå bjuder du, tvärtemot lagen, att man skall slå mig!»
Then Paul said to him: “God will strike you, you whitewashed wall! You sit there to judge me according to the law, yet you command me to be struck contrary to the law!”
4 Då sade de som stodo därbredvid: »Smädar du Guds överstepräst?»
So those standing by said, “Do you reproach God's high priest?”
5 Paulus svarade: »Jag visste icke, mina bröder, att han var överstepräst. Det är ju skrivet: 'Mot en hövding i ditt folk skall du icke tala onda ord.'»
Then Paul said, “I did not know, brothers, that he is high priest; for it is written: ‘Do not speak evil of a ruler of your people.’”
6 Nu hade Paulus märkt att den ena delen av dem utgjordes av sadducéer och den andra av fariséer. Därför sade han med ljudelig röst inför Rådet: »Mina bröder, jag är farisé, en avkomling av fariséer. Det är för vårt hopps skull, för de dödas uppståndelses skull, som jag står här inför rätta.»
Now when Paul perceived that one part were Pharisees and the other Sadducees, he called out in the council, “Men, brothers, I am a Pharisee, a son of a Pharisee; I am being judged concerning the hope and resurrection of the dead!”
7 Knappt hade han sagt detta, förrän en strid uppstod mellan fariséerna och sadducéerna, så att hopen blev delad.
When he had said this, an argument started between the Pharisees and the Sadducees, and the assembly was divided.
8 Sadducéerna säga nämligen att det icke finnes någon uppståndelse, ej heller någon ängel eller ande, men fariséerna bekänna sig tro på både det ena och det andra.
(Sadducees say that there is no resurrection, nor angel or spirit, but Pharisees confess both.)
9 Och man begynte ropa och larma; och några skriftlärde som hörde till fariséernas parti stodo upp och begynte ivrigt disputera med de andra och sade: »Vi finna intet ont hos denne man. Kanhända har en ande eller en ängel verkligen talat med honom.»
There was a great clamor, and the scribes of the Pharisee party stood up and started arguing vigorously, saying, “We find nothing wrong with this man; but if a spirit or angel has spoken to him, let us not fight against God!”
10 Då nu en så häftig strid hade uppstått, fruktade översten att de skulle slita Paulus i stycken, och bjöd manskapet gå ned och rycka honom undan dem och föra honom till kasernen.
Well the dissension became such that the commander, fearing that Paul might be torn in pieces by them, commanded the soldiers to go down and snatch him out of their midst and bring him into the barracks.
11 Natten därefter kom Herren och stod framför honom och sade: »Var vid gott mod; ty såsom du har vittnat om mig i Jerusalem, så måste du ock vittna i Rom»
Now the following night the Lord stood by him and said, “Take courage, Paul, because as you have testified about me in Jerusalem, so you must also testify in Rome.”
12 När det sedan hade blivit dag, sammangaddade sig judarna och förpliktade sig med dyr ed att varken äta eller dricka, förrän de hade dräpt Paulus.
And when it was day, some of the Jews formed a conspiracy by binding themselves with a curse neither to eat nor to drink until they had destroyed Paul.
13 Och det var mer än fyrtio män som så hade sammansvurit sig.
Now there were more than forty who formed this plot.
14 Dessa gingo till översteprästerna och de äldste och sade: »Vi hava med dyr ed förpliktat oss att ingenting smaka, förrän vi hava dräpt Paulus.
They came to the chief priests and the elders and said: “We have bound ourselves with a terrible curse not to taste anything until we have killed Paul.
15 Så mån I nu, tillsammans med Rådet, hemställa hos översten att han låter föra honom ned till eder, detta under föregivande att I tänken grundligare undersöka hans sak. Vi skola då vara redo att röja honom ur vägen, innan han hinner fram.»
Now you, therefore, together with the council, explain to the commander that he should bring him down to you tomorrow, as though you are going to determine more accurately the facts in his case; but we are ready to destroy him before he comes near.”
16 Men Paulus' systerson fick höra om försåtet. Han kom därför till kasernen och gick ditin och omtalade för Paulus vad han hade hört.
But when Paul's sister's son heard about the ambush, he went and entered the barracks and told Paul.
17 Paulus bad då att en av hövitsmännen skulle komma till honom, och sade: »För denne yngling till översten; ty han har en underrättelse att lämna honom.»
So Paul called one of the centurions and said, “Take this young man to the commander, because he has something to tell him.”
18 Denne tog honom då med sig och förde honom till översten och sade: »Fången Paulus har kallat mig till sig och bett mig föra denne yngling till dig, ty han har något att säga dig.»
So he took him and brought him to the commander and said, “Paul the prisoner called me over and asked me to bring this young man to you because he has something to tell you.”
19 Då tog översten honom vid handen och gick avsides med honom och frågade honom: »Vad är det för en underrättelse du har att lämna mig?»
So taking him by the hand, the commander went aside and asked privately, “What is it that you have to tell me?”
20 Han svarade: »Judarna hava kommit överens om att bedja dig att du i morgon låter föra Paulus ned till Rådet, detta under föregivande att det tänker skaffa sig grundligare kunskap om honom.
So he said: “The Jews have agreed to ask you to bring Paul down to the council tomorrow as though intending to inquire somewhat more accurately concerning him.
21 Gör dem nu icke till viljes häri; ty mer än fyrtio av dem ligga i försåt för honom och hava med dyr ed förpliktat sig att varken äta eller dricka, förrän de hava röjt honom ur vägen. Och nu äro de redo och vänta allenast på att du skall bevilja deras begäran.»
But you should not believe them, because more than forty of their men are lying in wait for him, who have bound themselves with a curse neither to eat not to drink until they have destroyed him; even now they are ready, looking for your promise.”
22 Översten bjöd då ynglingen att icke för någon omtala att han hade yppat detta för honom, och lät honom sedan gå.
Then the commander dismissed the young man commanding, “Don't tell anyone that you have revealed these things to me!”
23 Därefter kallade han till sig två av hövitsmännen och sade till dem: »Låten två hundra krigsmän göra sig redo att i natt vid tredje timmen avgå till Cesarea, så ock sjuttio ryttare och två hundra spjutbärare.»
Summoning two of the centurions he said: “Prepare two hundred soldiers, seventy horsemen and two hundred spearmen to go to Caesarea at the third hour of the night;
24 Och han tillsade dem att skaffa åsnor, som de skulle låta Paulus rida på så att han oskadd kunde föras till landshövdingen Felix.
and provide mounts to set Paul on so as to deliver him safely to Felix, the governor.”
25 Och han skrev ett brev, så lydande:
He wrote a letter with this content:
26 »Klaudius Lysias hälsar den ädle landshövdingen Felix.
“Claudius Lysias, to the most excellent governor Felix: Greetings.
27 Denne man blev gripen av judarna, och det var nära att han hade blivit dödad av dem. Då kom jag tillstädes med mitt manskap och tog honom ifrån dem, sedan jag hade fått veta att han var romersk medborgare.
This man was seized by the Jews and was about to be killed by them; but I came with the troops and rescued him, having learned that he is a Roman.
28 Men då jag också ville veta vad de anklagade honom för, lät jag ställa honom inför deras Stora råd.
And wanting to know the reason they were accusing him, I took him down to their council.
29 Jag fann då att anklagelsen mot honom gällde några tvistefrågor i deras lag, men att han icke var anklagad för något som förtjänade död eller fängelse.
I found that he was being accused about questions of their law, but there was no accusation worthy of death or bonds.
30 Sedan har jag fått kännedom om att något anslag förehaves mot honom, och därför sänder jag honom nu strax till dig. Jag har jämväl bjudit hans anklagare att inför dig föra sin talan mot honom.»
When I was told that the Jews were about to execute a plot against the man, I sent him to you at once, also directing his accusers to state the charges against him before you. Farewell.”
31 Så togo nu krigsmännen Paulus, såsom det hade blivit dem befallt, och förde honom om natten till Antipatris.
So the soldiers, according to their orders, took Paul and brought him by night to Antipatris.
32 Dagen därefter vände de själva tillbaka till kasernen och läto ryttarna färdas vidare med honom.
The next day they left the horsemen to go on with him and returned to the barracks.
33 När dessa kommo till Cesarea, lämnade de fram brevet till landshövdingen och förde jämväl Paulus fram inför honom.
When they entered Caesarea and delivered the letter to the governor, they also presented Paul to him.
34 Sedan han hade läst brevet, frågade han från vilket landskap han var; och när han hade fått veta att han var från Cilicien, sade han:
When the governor read it, he asked what province he was from; learning that it was Cilicia,
35 »Jag skall höra vad du har att säga, när också dina anklagare hava kommit tillstädes.» Och så bjöd han att man skulle förvara honom i Herodes' borg.
he said, “I will give you a hearing when your accusers also arrive.” And he commanded him to be guarded in Herod's Praetorium.
