Apostlagärningarna 23
1 Och Paulus fäste ögonen på Rådet och sade: »Mina bröder, allt intill denna dag har jag vandrat inför Gud med ett i allo gott samvete.»
And Paul, after looking intently at the council, said, Men, brothers, I have been a citizen in all good conscience to God until this day.
2 Då befallde översteprästen Ananias dem som stodo bredvid honom, att de skulle slå honom på munnen.
And the high priest Ananias ordered those who stood by him to strike his mouth.
3 Paulus sade då till honom: »Gud skall slå dig, du vitmenade vägg. Du sitter här för att döma mig efter lagen, och ändå bjuder du, tvärtemot lagen, att man skall slå mig!»
Then Paul said to him, God is going to smite thee, a whitewashed wall. Thou even sit judging me according to the law, and violating law, thou command me to be struck?
4 Då sade de som stodo därbredvid: »Smädar du Guds överstepräst?»
And those who stood by said, Thou revile God's high priest?
5 Paulus svarade: »Jag visste icke, mina bröder, att han var överstepräst. Det är ju skrivet: 'Mot en hövding i ditt folk skall du icke tala onda ord.'»
And Paul said, I had not known, brothers, that he is a high priest, for it is written, Thou shall not speak ill of a ruler of thy people.
6 Nu hade Paulus märkt att den ena delen av dem utgjordes av sadducéer och den andra av fariséer. Därför sade han med ljudelig röst inför Rådet: »Mina bröder, jag är farisé, en avkomling av fariséer. Det är för vårt hopps skull, för de dödas uppståndelses skull, som jag står här inför rätta.»
But when Paul ascertained that the one part were Sadducees and the other Pharisees, he cried out in the council, Men, brothers, I am a Pharisee, son of a Pharisee. About the hope and resurrection of the dead I am judged.
7 Knappt hade han sagt detta, förrän en strid uppstod mellan fariséerna och sadducéerna, så att hopen blev delad.
And when he said this, there developed a conflict of the Pharisees and Sadducees, and the group was divided.
8 Sadducéerna säga nämligen att det icke finnes någon uppståndelse, ej heller någon ängel eller ande, men fariséerna bekänna sig tro på både det ena och det andra.
For in fact Sadducees say to be no resurrection nor agent nor spirit, but Pharisees acknowledge them all.
9 Och man begynte ropa och larma; och några skriftlärde som hörde till fariséernas parti stodo upp och begynte ivrigt disputera med de andra och sade: »Vi finna intet ont hos denne man. Kanhända har en ande eller en ängel verkligen talat med honom.»
And there developed a great clamor. And some of the scholars of the Pharisees part having risen, they argued vehemently, saying, We find nothing wrong in this man. But if a spirit spoke to him, or an agent, we should not fight against God.
10 Då nu en så häftig strid hade uppstått, fruktade översten att de skulle slita Paulus i stycken, och bjöd manskapet gå ned och rycka honom undan dem och föra honom till kasernen.
And a great conflict having developed, the chief captain, having been alarmed lest Paul might be torn apart by them, commanded the soldiers to go down and take him away from the midst of them, and bring him into the fort.
11 Natten därefter kom Herren och stod framför honom och sade: »Var vid gott mod; ty såsom du har vittnat om mig i Jerusalem, så måste du ock vittna i Rom»
And the following night the Lord, having stood by him, said, Cheer up, Paul, for as thou have testified these things about me at Jerusalem, so thou must testify also at Rome.
12 När det sedan hade blivit dag, sammangaddade sig judarna och förpliktade sig med dyr ed att varken äta eller dricka, förrän de hade dräpt Paulus.
And when it became day, some of the Jews, having made a conspiracy, put themselves under a curse, saying neither to eat nor to drink until they would kill Paul.
13 Och det var mer än fyrtio män som så hade sammansvurit sig.
And there were more than forty who made this conspiracy,
14 Dessa gingo till översteprästerna och de äldste och sade: »Vi hava med dyr ed förpliktat oss att ingenting smaka, förrän vi hava dräpt Paulus.
who, having come near to the chief priests and the elders, said, We have put ourselves under a curse, a curse to taste of nothing until we would kill Paul.
15 Så mån I nu, tillsammans med Rådet, hemställa hos översten att han låter föra honom ned till eder, detta under föregivande att I tänken grundligare undersöka hans sak. Vi skola då vara redo att röja honom ur vägen, innan han hinner fram.»
Now therefore ye with the council report to the chief captain that tomorrow he may bring him down to you, as though going to inquire more accurately the things about him. And we, before he comes near, are prepared to kill him.
16 Men Paulus' systerson fick höra om försåtet. Han kom därför till kasernen och gick ditin och omtalade för Paulus vad han hade hört.
But the son of Paul's sister, having heard of the ambush, having come and entered into the fort, he informed Paul.
17 Paulus bad då att en av hövitsmännen skulle komma till honom, och sade: »För denne yngling till översten; ty han har en underrättelse att lämna honom.»
And Paul, having called one of the centurions, said, Take this young man to the chief captain, for he has something to inform him.
18 Denne tog honom då med sig och förde honom till översten och sade: »Fången Paulus har kallat mig till sig och bett mig föra denne yngling till dig, ty han har något att säga dig.»
Indeed therefore having taken him, he brought him to the chief captain, and says, Paul the prisoner, having called me, asked me to bring this young man to thee, who has something to say to thee.
19 Då tog översten honom vid handen och gick avsides med honom och frågade honom: »Vad är det för en underrättelse du har att lämna mig?»
And the chief captain having grasped his hand, and having gone in private, he asked him, What is it that thou have to inform me?
20 Han svarade: »Judarna hava kommit överens om att bedja dig att du i morgon låter föra Paulus ned till Rådet, detta under föregivande att det tänker skaffa sig grundligare kunskap om honom.
And he said, The Jews have agreed to ask thee that tomorrow thou would bring Paul down to the council, as though going to inquire something more accurately about him.
21 Gör dem nu icke till viljes häri; ty mer än fyrtio av dem ligga i försåt för honom och hava med dyr ed förpliktat sig att varken äta eller dricka, förrän de hava röjt honom ur vägen. Och nu äro de redo och vänta allenast på att du skall bevilja deras begäran.»
Therefore thou should not be persuaded by them, for more than forty men of them wait to ambush him, who have put themselves under an oath, neither to eat nor drink until they have killed him. And now they are ready, expecting the promise from thee.
22 Översten bjöd då ynglingen att icke för någon omtala att han hade yppat detta för honom, och lät honom sedan gå.
Indeed therefore the chief captain dismissed the young man, having ordered, Tell no man that thou have shown these things to me.
23 Därefter kallade han till sig två av hövitsmännen och sade till dem: »Låten två hundra krigsmän göra sig redo att i natt vid tredje timmen avgå till Cesarea, så ock sjuttio ryttare och två hundra spjutbärare.»
And having summoned a certain two of the centurions, he said, Prepare two hundred soldiers that they may go to Caesarea, and seventy horsemen, and two hundred spearmen at the third hour of the night.
24 Och han tillsade dem att skaffa åsnor, som de skulle låta Paulus rida på så att han oskadd kunde föras till landshövdingen Felix.
And provide beasts, so that after mounting Paul, they may bring him safely to Felix the governor,
25 Och han skrev ett brev, så lydande:
after writing a letter containing this form:
26 »Klaudius Lysias hälsar den ädle landshövdingen Felix.
Claudius Lysias to the eminent governor Felix, greeting.
27 Denne man blev gripen av judarna, och det var nära att han hade blivit dödad av dem. Då kom jag tillstädes med mitt manskap och tog honom ifrån dem, sedan jag hade fått veta att han var romersk medborgare.
This man who was seized by the Jews, and was going to be killed by them, having stood by with the soldiers, I rescued him, having learned that he is a Roman.
28 Men då jag också ville veta vad de anklagade honom för, lät jag ställa honom inför deras Stora råd.
And wanting to know for what reason they accused him, I brought him down to their council,
29 Jag fann då att anklagelsen mot honom gällde några tvistefrågor i deras lag, men att han icke var anklagad för något som förtjänade död eller fängelse.
whom I found accusing about issues of their law, having not one accusation worthy of death or of bonds.
30 Sedan har jag fått kännedom om att något anslag förehaves mot honom, och därför sänder jag honom nu strax till dig. Jag har jämväl bjudit hans anklagare att inför dig föra sin talan mot honom.»
And when it was reported to me of a plot going to be against the man by the Jews, I immediately sent him to thee, also having commanded the accusers to speak before thee the things against him. Be strong.
31 Så togo nu krigsmännen Paulus, såsom det hade blivit dem befallt, och förde honom om natten till Antipatris.
Indeed therefore, the soldiers, according to that which was precisely arranged for them, having taken Paul, they brought him through the night to Antipatris.
32 Dagen därefter vände de själva tillbaka till kasernen och läto ryttarna färdas vidare med honom.
But on the morrow they returned to the fort, having allowed the horsemen to depart with him,
33 När dessa kommo till Cesarea, lämnade de fram brevet till landshövdingen och förde jämväl Paulus fram inför honom.
who, after coming to Caesarea and having delivered the letter to the governor, also presented Paul to him.
34 Sedan han hade läst brevet, frågade han från vilket landskap han var; och när han hade fått veta att han var från Cilicien, sade han:
And the governor having read it, and having questioned from what province he was, and having found out that he was from Cilicia,
35 »Jag skall höra vad du har att säga, när också dina anklagare hava kommit tillstädes.» Och så bjöd han att man skulle förvara honom i Herodes' borg.
he said, I will hear thee when thine accusers also will arrive. And he commanded him to be kept in the Praetorium of Herod.
