Apostlagärningarna 20
1 Då nu oroligheterna voro stillade, kallade Paulus lärjungarna till sig och talade till dem förmaningens ord; och sedan han hade tagit avsked av dem, begav han sig åstad för att fara till Macedonien.
And after the uproar had ceased, Paul called to him the disciples, and embraced them, and departed to go into Macedonia.
2 Och när han hade färdats genom det landet och jämväl där talat många förmaningens ord, kom han till Grekland.
And when he had gone over those parts, and had given them much exhortation, he came into Greece,
3 Där uppehöll han sig i tre månader. När han sedan tänkte avsegla därifrån till Syrien, beslöt han, eftersom judarna förehade något anslag mot honom, att göra återfärden genom Macedonien.
And there abode three months. And when the Jews laid wait for him, as he was about to sail into Syria, he purposed to return through Macedonia.
4 Och med honom följde Sopater, Pyrrus' son, från Berea, och av tessalonikerna Aristarkus och Sekundus, vidare Gajus från Derbe och Timoteus, slutligen Tykikus och Trofimus från provinsen Asien.
And there accompanied him into Asia Sopater of Berea; and of the Thessalonians, Aristarchus and Secundus; and Gaius of Derbe, and Timothy; and of Asia, Tychicus and Trophimus.
5 Men dessa foro i förväg och inväntade oss i Troas.
These going before tarried for us at Troas.
6 Sedan, efter det osyrade brödets högtid, avseglade vi andra ifrån Filippi och träffade dem på femte dagen åter i Troas; och där vistades vi i sju dagar.
And we sailed away from Philippi after the days of unleavened bread, and came to them to Troas in five days; where we abode seven days.
7 På första veckodagen voro vi församlade till brödsbrytelse, och Paulus, som tänkte fara vidare dagen därefter, samtalade med bröderna. Och samtalet drog ut ända till midnattstiden;
And upon the first day of the week, when the disciples came together to break bread, Paul preached to them, ready to depart on the next day; and continued his speech until midnight.
8 och ganska många lampor voro tända i den sal i övre våningen, där vi voro församlade.
And there were many lights in the upper chamber, where they were gathered together.
9 Invid fönstret satt då en yngling vid namn Eutykus, och när Paulus talade så länge, föll denne i djup sömn och blev så överväldigad av sömnen, att han störtade ned från tredje våningen; och när man tog upp honom, var han död
And there sat in a window a certain young man named Eutychus, having fallen into a deep sleep: and as Paul was long preaching, he sunk down with sleep, and fell from the third loft, and was taken up dead.
10 Då gick Paulus ned och lade sig över honom och fattade om honom och sade: »Klagen icke så; ty livet är ännu kvar i honom.»
And Paul went down, and fell on him, and embracing him said, Trouble not yourselves; for his life is in him.
11 Sedan gick han åter upp, och bröt brödet och åt, och samtalade ytterligare ganska länge med dem, ända till dess att det dagades; först då begav han sig i väg.
When he had come up again, and had broken bread, and eaten, and talked a long while, even till break of day, so he departed.
12 Och de förde ynglingen hem levande och kände sig nu icke litet tröstade.
And they brought the young man alive, and were not a little comforted.
13 Men vi andra gingo i förväg ombord på skeppet och avseglade till Assos, där vi tänkte taga Paulus ombord; ty så hade han förordnat, eftersom han själv tänkte fara land vägen.
And we went before to a ship, and sailed to Assos, there intending to take in Paul: for so he had appointed, intending himself to go on foot.
14 Och när han sammanträffade med oss i Assos, togo vi honom ombord och kommo sedan till Mitylene.
And when he met with us at Assos, we took him in, and came to Mitylene.
15 Därifrån seglade vi vidare och kommo följande dag mitt för Kios. Dagen därefter lade vi till vid Samos; och sedan vi hade legat över i Trogyllium, kommo vi nästföljande dag till Miletus.
And we sailed from there, and came the next day opposite Chios; and the next day we arrived at Samos, and tarried at Trogyllium; and the next day we came to Miletus.
16 Paulus hade nämligen beslutit att segla förbi Efesus, för att icke fördröja sig i provinsen Asien; ty han påskyndade sin färd, för att, om det bleve honom möjligt, till pingstdagen kunna vara i Jerusalem.
For Paul had determined to sail by Ephesus, because he would not spend the time in Asia: for he hastened, if it were possible for him, to be at Jerusalem the day of Pentecost.
17 Men från Miletus sände han bud till Efesus och kallade till sig församlingens äldste.
And from Miletus he sent to Ephesus, and called the elders of the church.
18 Och när de hade kommit till honom, sade han till dem: »I veten själva på vad sätt jag hela tiden, ifrån första dagen då jag kom till provinsen Asien, har umgåtts med eder:
And when they had come to him, he said to them, Ye know, from the first day that I came into Asia, after what manner I have been with you at all seasons,
19 huru jag har tjänat Herren i all ödmjukhet, under tårar och prövningar, som hava vållats mig genom judarnas anslag.
Serving the Lord with all humility of mind, and with many tears, and trials, which befell me by the lying in wait of the Jews:
20 Och I veten att jag icke har dragit mig undan, när det gällde något som kunde vara eder nyttigt, och att jag icke har försummat att offentligen och hemma i husen predika för eder och undervisa eder.
And how I kept back nothing that was profitable to you, but have shown you, and have taught you publicly, and from house to house,
21 Ty jag har allvarligt uppmanat både judar och greker att göra bättring och vända sig till Gud och tro på vår Herre Jesus.
Testifying both to the Jews, and also to the Greeks, repentance toward God, and faith toward our Lord Jesus Christ.
22 Och se, bunden i anden begiver jag mig nu till Jerusalem, utan att veta vad där skall vederfaras mig;
And now, behold, I go bound in the spirit to Jerusalem, not knowing the things that shall befall me there:
23 allenast det vet jag, att den helige Ande i den ene staden efter den andra betygar för mig och säger att bojor och bedrövelser vänta mig.
Except that the Holy Spirit testifieth in every city, saying that bonds and afflictions await me.
24 Dock anser jag mitt liv icke vara av något värde för mig själv, om jag blott får väl fullborda mitt lopp och vad som hör till det ämbete jag har mottagit av Herren Jesus: att vittna om Guds nåds evangelium.
But none of these things move me, neither count I my life dear to myself, so that I may finish my course with joy, and the ministry, which I have received from the Lord Jesus, to testify the gospel of the grace of God.
25 Och se, jag vet nu att I icke mer skolen få se mitt ansikte, I alla bland vilka jag har gått omkring och predikat om riket.
And now, behold, I know that ye all, among whom I have gone preaching the kingdom of God, shall see my face no more.
26 Därför betygar jag för eder nu i dag att jag icke bär skuld för någons blod.
Therefore I testify to you this day, that I am pure from the blood of all men.
27 Ty jag har icke undandragit mig att förkunna för eder allt Guds rådslut.
For I have not shunned to declare to you all the counsel of God.
28 Så haven nu akt på eder själva och på hela den hjord i vilken den helige Ande har satt eder till föreståndare, till att vara herdar för Guds församling, som han har vunnit med sitt eget blod.
Take heed therefore to yourselves, and to all the flock, over which the Holy Spirit hath made you overseers, to feed the church of God, which he hath purchased with his own blood.
29 Jag vet, att sedan jag har skilts från eder svåra ulvar skola komma in bland eder, och att de icke skola skona hjorden.
For I know this, that after my departure grievous wolves shall enter in among you, not sparing the flock.
30 Ja, bland eder själva skola män uppträda, som tala vad förvänt är, för att locka lärjungarna att följa sig.
Also from your own selves shall men arise, speaking perverse things, to draw away disciples after them.
31 Vaken därför, och kommen ihåg att jag i tre års tid, natt och dag, oavlåtligen under tårar har förmanat var och en särskild av eder.
Therefore watch, and remember, that by the space of three years I ceased not to warn every one night and day with tears.
32 Och nu anbefaller jag eder åt Gud och hans nådesord, åt honom som förmår uppbygga eder och giva åt eder eder arvedel bland alla som äro helgade.
And now, brethren, I commend you to God, and to the word of his grace, which is able to build you up, and to give you an inheritance among all them who are sanctified.
33 Silver eller guld eller kläder har jag icke åstundat av någon.
I have coveted no man’s silver, or gold, or apparel.
34 I veten själva att dessa mina händer hava gjort tjänst, för att skaffa nödtorftigt uppehälle åt mig och åt dem som hava varit med mig.
Yea, ye yourselves know, that these hands have ministered to my necessities, and to them that were with me.
35 I allt har jag genom mitt föredöme visat eder att man så, under eget arbete, bör taga sig an de svaga och komma ihåg Herren Jesu ord, huru han själv sade: 'Saligare är att giva än att taga.'»
I have shown you all things, that so labouring ye ought to support the weak, and to remember the words of the Lord Jesus, that he said, It is more blessed to give than to receive.
36 När han hade sagt detta, föll han ned på sina knän och bad med dem alla.
And when he had thus spoken, he kneeled down, and prayed with them all.
37 Och de begynte alla att gråta bitterligen och föllo Paulus om halsen och kysste honom innerligt;
And they all wept bitterly, and fell on Paul’s neck, and kissed him,
38 och mest sörjde de för det ordets skull som han hade sagt, att de icke mer skulle få se hans ansikte. Och så ledsagade de honom till skeppet.
Sorrowing most of all for the words which he spoke, that they should see his face no more. And they accompanied him to the ship.
