Apostlagärningarna 20
1 Då nu oroligheterna voro stillade, kallade Paulus lärjungarna till sig och talade till dem förmaningens ord; och sedan han hade tagit avsked av dem, begav han sig åstad för att fara till Macedonien.
ⲁ̅ⲙⲛⲛⲥⲁ ⲧⲣⲉⲡⲉϣⲧⲟⲣⲧⲣ ⲇⲉ ⲗⲟ ⲁⲡⲁⲩⲗⲟⲥ ϫⲟⲟⲩ ⲛⲥⲁ ⲙⲙⲁⲑⲏⲧⲏⲥ ⲁϥⲥⲉⲡⲥⲱⲡⲟⲩ ⲁⲩⲱ ⲁϥⲁⲥⲡⲁⲍⲉ ⲙⲙⲟⲟⲩ ⲁϥⲉⲓ ⲉⲃⲟⲗ ⲉⲃⲱⲕ ⲉⲧⲙⲁⲕⲉⲇⲟⲛⲓⲁ
2 Och när han hade färdats genom det landet och jämväl där talat många förmaningens ord, kom han till Grekland.
ⲃ̅ⲛⲧⲉⲣⲉϥⲙⲟⲩϣⲧ ⲇⲉ ⲛⲛⲥⲁ ⲉⲧⲙⲙⲁⲩ ⲁⲩⲱ ⲁϥⲥⲉⲡⲥⲱⲡⲟⲩ ϩⲛ ⲟⲩϣⲁϫⲉ ⲉⲛⲁϣⲱϥ ⲁϥⲉⲓ ⲉⲑⲉⲗⲗⲁⲥ
3 Där uppehöll han sig i tre månader. När han sedan tänkte avsegla därifrån till Syrien, beslöt han, eftersom judarna förehade något anslag mot honom, att göra återfärden genom Macedonien.
ⲅ̅ⲁⲩⲱ ⲛⲧⲉⲣⲉϥⲣϣⲟⲙⲛⲧ ⲛⲉⲃⲟⲧ ⲙⲙⲁⲩ ⲁⲛⲓⲟⲩⲇⲁⲓ ⲣⲟⲩⲕⲣⲟϥ ⲉⲣⲟϥ ⲉϥⲛⲁⲥϭⲏⲣ ⲉⲧⲥⲩⲣⲓⲁ ⲁϥϫⲓϣⲟϫⲛⲉ ⲉⲕⲧⲟϥ ⲉⲧⲙⲁⲕⲉⲇⲟⲛⲓⲁ
4 Och med honom följde Sopater, Pyrrus' son, från Berea, och av tessalonikerna Aristarkus och Sekundus, vidare Gajus från Derbe och Timoteus, slutligen Tykikus och Trofimus från provinsen Asien.
ⲇ̅ⲛⲉϥⲟⲩⲏϩ ⲇⲉ ⲛⲥⲱϥ ⲛϭⲓ ⲥⲱⲥⲓⲡⲁⲧⲣⲟⲥ ⲡϣⲏⲣⲉ ⲙⲡⲩⲣⲣⲟⲥ ⲡⲉⲃⲟⲗ ϩⲛ ⲃⲉⲣⲟⲓⲁ ⲉⲃⲟⲗ ⲇⲉ ϩⲛ ⲑⲉⲥⲥⲁⲗⲟⲛⲓⲕⲏ ⲁⲣⲓⲥⲧⲁⲣⲭⲟⲥ ⲙⲛ ⲥⲉⲕⲟⲩⲛⲧⲟⲥ ⲁⲩⲱ ⲕⲁⲓⲟⲥ ⲧⲉⲣⲃⲉⲟⲥ ⲙⲛ ⲧⲓⲙⲟⲑⲉⲟⲥ ⲉⲃⲟⲗ ⲇⲉ ϩⲛ ⲧⲉⲫⲉⲥⲟⲥ ⲧⲩⲭⲓⲕⲟⲥ ⲁⲩⲱ ⲧⲣⲟⲫⲓⲙⲟⲥ
5 Men dessa foro i förväg och inväntade oss i Troas.
ⲉ̅ⲛⲁⲓ ⲙⲉⲛ ⲁⲩⲣϣⲟⲣⲡ ⲁⲩϭⲱ ⲉⲣⲟⲛ ϩⲛ ⲧⲣⲱⲁⲥ
6 Sedan, efter det osyrade brödets högtid, avseglade vi andra ifrån Filippi och träffade dem på femte dagen åter i Troas; och där vistades vi i sju dagar.
ⲋ̅ⲁⲛⲟⲛ ⲇⲉ ⲁⲛⲥϭⲏⲣ ⲉⲃⲟⲗ ϩⲛ ⲉⲫⲓⲗⲓⲡⲡⲟⲥ ⲙⲛⲛⲥⲁ ⲛⲉϩⲟⲟⲩ ⲛⲁⲑⲁⲃ ⲁⲛⲉⲓ ϣⲁⲣⲟⲟⲩ ⲫⲟⲩⲛ ⲛϯⲟⲩⲛϩⲟⲟⲩ ⲉⲧⲣⲱⲁⲥ ⲁⲩⲱ ⲁⲛⲣⲥⲁϣϥ ⲛϩⲟⲟⲩ ⲙⲙⲁⲩ
7 På första veckodagen voro vi församlade till brödsbrytelse, och Paulus, som tänkte fara vidare dagen därefter, samtalade med bröderna. Och samtalet drog ut ända till midnattstiden;
ⲍ̅ⲡⲟⲩⲁ ⲇⲉ ⲛⲛⲥⲁⲃⲃⲁⲧⲟⲛ ⲉⲛⲥⲟⲟⲩϩ ⲉⲡⲡⲱϣ ⲙⲡⲟⲓⲕ ⲡⲁⲩⲗⲟⲥ ⲇⲉ ⲛⲉϥϣⲁϫⲉ ⲛⲙⲙⲁⲩ ⲡⲉⲉϥⲛⲏⲩ ⲉⲃⲟⲗ ⲙⲡⲉϥⲣⲁⲥⲧⲉ ⲛⲉϥⲥⲱⲕ ⲇⲉ ⲡⲉ ⲙⲡϣⲁϫⲉ ϣⲁ ⲧⲡⲁϣⲉ ⲛⲧⲉⲩϣⲏ
8 och ganska många lampor voro tända i den sal i övre våningen, där vi voro församlade.
ⲏ̅ⲛⲉⲩⲛ ϩⲉⲛⲗⲁⲙⲡⲁⲥ ⲇⲉ ⲉⲛⲁϣⲱⲟⲩ ϫⲉⲣⲟ ϩⲛ ⲟⲩⲙⲁ ⲛⲧⲡⲉ ⲉⲛⲥⲟⲟⲩϩ ⲛϩⲏⲧϥ
9 Invid fönstret satt då en yngling vid namn Eutykus, och när Paulus talade så länge, föll denne i djup sömn och blev så överväldigad av sömnen, att han störtade ned från tredje våningen; och när man tog upp honom, var han död
ⲑ̅ⲁⲩⲱ ⲛⲉⲩⲛ ⲟⲩϩⲣϣⲓⲣⲉ ϩⲙⲟⲟⲥ ϩⲓϫⲙ ⲡϣⲟⲩϣⲧ ⲉⲡⲉϥⲣⲁⲛ ⲡⲉ ⲉⲩⲧⲩⲭⲟⲥ ⲉⲣⲉⲟⲩⲛⲟϭ ⲛϩⲓⲛⲏⲃ ⲥⲱⲕ ⲙⲙⲟϥ ⲉⲣⲉⲡⲁⲩⲗⲟⲥ ϣⲁϫⲉ ⲁⲡϩⲓⲛⲏⲃ ϩⲣⲟϣ ⲉϩⲣⲁⲓ ⲉϫⲱϥ ⲉⲡⲉϩⲟⲩⲟ ⲁⲩⲱ ⲁϥϩⲉ ⲉⲃⲟⲗ ϩⲓϫⲛ ⲧⲙⲉϩϣⲟⲙⲧⲉ ⲛϩⲉ ⲉⲡⲉⲥⲏⲧ ⲁⲩⲱ ⲁⲩϥⲓⲧϥ ⲉϥⲙⲟⲟⲩⲧ
10 Då gick Paulus ned och lade sig över honom och fattade om honom och sade: »Klagen icke så; ty livet är ännu kvar i honom.»
ⲓ̅ⲁⲡⲁⲩⲗⲟⲥ ⲇⲉ ⲉⲓ ⲉⲡⲉⲥⲏⲧ ⲁϥⲡⲁϩⲧϥ ⲉϩⲣⲁⲓ ⲉϫⲱϥ ⲁⲩⲱ ⲛⲧⲉⲣⲉϥϩⲱⲗϭ ⲉⲣⲟϥ ⲡⲉϫⲁⲩ ⲛⲁⲩ ϫⲉ ⲙⲡⲣϣⲧⲟⲣⲧⲣ ⲧⲉϥⲯⲩⲭⲏ ⲅⲁⲣ ϣⲟⲟⲡ ⲛϩⲏⲧϥ
11 Sedan gick han åter upp, och bröt brödet och åt, och samtalade ytterligare ganska länge med dem, ända till dess att det dagades; först då begav han sig i väg.
ⲓ̅ⲁ̅ⲛⲧⲉⲣⲉϥⲃⲱⲕ ⲇⲉ ⲉϩⲣⲁⲓ ⲁϥⲡⲱϣ ⲙⲡⲟⲉⲓⲕ ⲁϥϫⲓ ⲁⲩⲱ ⲁϥⲱⲥⲕ ⲉϥϣⲁϫⲉ ⲛⲙⲙⲁⲩ ϣⲁⲛⲧⲉⲡⲟⲩⲟⲉⲓⲛ ϩⲉ ⲁⲩⲱ ⲛⲧⲉⲓϩⲉ ⲁϥⲉⲓ ⲉⲃⲟⲗ
12 Och de förde ynglingen hem levande och kände sig nu icke litet tröstade.
ⲓ̅ⲃ̅ⲁⲩⲉⲓⲛⲉ ⲇⲉ ⲙⲡϣⲏⲣⲉ ϣⲏⲙ ⲉϥⲟⲛϩ ⲁⲩⲱ ⲁϥⲥⲉⲡⲥⲱⲡⲟⲩ ⲉⲙⲁⲧⲉ
13 Men vi andra gingo i förväg ombord på skeppet och avseglade till Assos, där vi tänkte taga Paulus ombord; ty så hade han förordnat, eftersom han själv tänkte fara land vägen.
ⲓ̅ⲅ̅ⲁⲛⲟⲛ ⲇⲉ ⲁⲛⲣϣⲟⲣⲡ ⲉⲃⲟⲗ ⲉⲡϫⲟⲓ ⲁⲛⲥϭⲏⲣ ⲉϩⲣⲁⲓ ⲉⲑⲁⲣⲥⲟⲥ ϫⲉ ⲉⲛⲉⲧⲁⲗⲉ ⲡⲁⲩⲗⲟⲥ ⲙⲙⲁⲩ ⲧⲁⲓ ⲅⲁⲣ ⲧⲉ ⲑⲉ ⲛⲧⲁϥⲧⲟϣⲥ ⲛⲙⲙⲁⲛ ⲉϥⲛⲁⲙⲟⲟϣⲉ ⲛⲧⲟϥ ⲛⲣⲁⲧϥ
14 Och när han sammanträffade med oss i Assos, togo vi honom ombord och kommo sedan till Mitylene.
ⲓ̅ⲇ̅ⲛⲧⲉⲣⲉϥⲧⲱⲙⲛⲧ ⲇⲉ ⲉⲣⲟⲛ ϩⲛ ⲑⲁⲣⲥⲟⲥ ⲁⲛⲧⲁⲗⲟϥ ⲁⲛⲉⲓ ⲉⲙⲓⲧⲩⲗⲏⲛⲏ
15 Därifrån seglade vi vidare och kommo följande dag mitt för Kios. Dagen därefter lade vi till vid Samos; och sedan vi hade legat över i Trogyllium, kommo vi nästföljande dag till Miletus.
ⲓ̅ⲉ̅ⲙⲡⲉϥⲣⲁⲥⲧⲉ ⲇⲉ ⲁⲛⲥϭⲏⲣ ⲉⲃⲟⲗ ϩⲙ ⲡⲙⲁ ⲉⲧⲙⲙⲁⲩ ⲁⲛⲉⲓ ⲙⲡⲉⲙⲧⲟ ⲉⲃⲟⲗ ⲛⲭⲓⲟⲥ ⲙⲡⲉϥⲣⲁⲥⲧⲉ ⲇⲉ ⲁⲛⲙⲟⲟⲛⲉ ⲉⲥⲁⲙⲟⲥ ⲁⲩⲱ ⲛⲧⲉⲣⲛϣⲱⲡⲉ ϩⲛ ⲧⲣⲟⲅⲩⲗⲗⲓⲟⲥ ⲙⲡⲉϥⲣⲁⲥⲧⲉ ⲇⲉ ⲁⲛⲉⲓ ⲉⲙⲓⲗⲏⲧⲟⲥ
16 Paulus hade nämligen beslutit att segla förbi Efesus, för att icke fördröja sig i provinsen Asien; ty han påskyndade sin färd, för att, om det bleve honom möjligt, till pingstdagen kunna vara i Jerusalem.
ⲓ̅ⲋ̅ⲛⲉⲁⲡⲁⲩⲗⲟⲥ ⲅⲁⲣ ⲕⲣⲓⲛⲉ ⲉⲧⲙⲙⲟⲟⲛⲉ ⲉⲧⲉⲫⲉⲥⲟⲥ ϫⲉⲕⲁⲥ ⲛⲛⲉϥⲱⲥⲕ ϩⲛ ⲧⲁⲥⲓⲁ ⲛⲉϥϭⲉⲡⲏ ⲅⲁⲣ ⲉϣⲱⲡⲉ ϥⲛⲁϣϭⲙϭⲟⲙ ⲉⲣ ⲡⲉϩⲟⲟⲩ ⲛⲧⲡⲉⲛⲧⲏⲕⲟⲥⲧⲏ ϩⲛ ⲑⲓⲗⲏⲙ
17 Men från Miletus sände han bud till Efesus och kallade till sig församlingens äldste.
ⲓ̅ⲍ̅ⲉⲃⲟⲗ ⲇⲉ ϩⲛ ⲙⲓⲗⲏⲧⲟⲥ ⲁϥϫⲟⲟⲩ ⲉⲉⲫⲉⲥⲟⲥ ⲁϥⲙⲟⲩⲧⲉ ⲉⲛⲉⲡⲣⲉⲥⲃⲩⲧⲉⲣⲟⲥ ⲛⲧⲉⲕⲕⲗⲏⲥⲓⲁ
18 Och när de hade kommit till honom, sade han till dem: »I veten själva på vad sätt jag hela tiden, ifrån första dagen då jag kom till provinsen Asien, har umgåtts med eder:
ⲓ̅ⲏ̅ⲛⲧⲉⲣⲟⲩⲉⲓ ⲇⲉ ϣⲁⲣⲟϥ ⲡⲉϫⲁϥ ⲛⲁⲩ ϫⲉ ⲛⲧⲱⲧⲛ ⲧⲉⲧⲛⲥⲟⲟⲩⲛ ⲛⲉⲥⲛⲏⲩ ϫⲉ ϫⲓⲛ ⲡϣⲟⲣⲡ ⲛϩⲟⲟⲩ ⲛⲧⲁⲓⲟⲩⲉϩⲣⲁⲧ ϩⲛ ⲧⲁⲥⲓⲁ ⲛⲑⲉ ⲛⲧⲁⲓⲣ ⲡⲉⲓⲟⲩⲟⲉⲓϣ ⲧⲏⲣϥ ⲛⲙⲙⲏⲧⲛ
19 huru jag har tjänat Herren i all ödmjukhet, under tårar och prövningar, som hava vållats mig genom judarnas anslag.
ⲓ̅ⲑ̅ⲉⲓⲟ ⲛϩⲙϩⲁⲗ ⲙⲡϫⲟⲉⲓⲥ ϩⲛⲑⲃⲃⲓⲟ ⲛⲓⲙ ⲙⲛ ϩⲉⲛⲣⲙⲉⲓⲟⲟⲩⲉ ⲁⲩⲱ ⲙⲡⲓⲣⲁⲥⲙⲟⲥ ⲛⲧⲁⲩϣⲱⲡⲉ ⲙⲙⲟⲓ ϩⲛ ⲉⲡⲓⲃⲟⲩⲗⲏ ⲛⲛⲓⲟⲩⲇⲁⲓ
20 Och I veten att jag icke har dragit mig undan, när det gällde något som kunde vara eder nyttigt, och att jag icke har försummat att offentligen och hemma i husen predika för eder och undervisa eder.
ⲕ̅ϫⲉ ⲙⲡⲓϩⲉⲡⲗⲁⲁⲩ ⲛⲛⲉⲧⲣⲛⲟϥⲣⲉ ⲛⲏⲧⲛ ⲉⲧⲙⲧⲁⲙⲱⲧⲛ ⲉⲣⲟⲟⲩ ⲁⲩⲱ ⲉⲧⲙϯ ⲥⲃⲱ ⲛⲏⲧⲛ ⲧⲩⲙⲟⲥⲓⲁ ⲁⲩⲱ ϩⲛ ⲛⲏⲓ
21 Ty jag har allvarligt uppmanat både judar och greker att göra bättring och vända sig till Gud och tro på vår Herre Jesus.
ⲕ̅ⲁ̅ⲉⲓⲣ ⲙⲛⲧⲣⲉ ⲛⲛⲓⲟⲩⲇⲁⲓ ⲙⲛ ⲛϩⲉⲗⲗⲏⲛ ⲛⲧⲙⲉⲧⲁⲛⲟⲓⲁ ⲉϩⲟⲩⲛ ⲉⲡⲛⲟⲩⲧⲉ ⲁⲩⲱ ⲧⲡⲓⲥⲧⲓⲥ ⲉϩⲟⲩⲛ ⲉⲡⲉⲛϫⲟⲉⲓⲥ ⲓⲥ
22 Och se, bunden i anden begiver jag mig nu till Jerusalem, utan att veta vad där skall vederfaras mig;
ⲕ̅ⲃ̅ⲧⲉⲛⲟⲩ ϭⲉ ⲉⲓⲥ ϩⲏⲏⲧⲉ ⲁⲛⲟⲕ ϯⲙⲏⲣ ϩⲙ ⲡⲉⲡⲛⲁ ⲉⲓⲛⲁⲃⲱⲕ ⲉϩⲣⲁⲓ ⲉⲑⲓⲗⲏⲙ ⲛϯⲥⲟⲟⲩⲛ ⲁⲛ ⲛⲛⲉⲧⲛⲁⲧⲱⲙⲛⲧ ⲉⲣⲟⲓ ⲙⲙⲁⲩ
23 allenast det vet jag, att den helige Ande i den ene staden efter den andra betygar för mig och säger att bojor och bedrövelser vänta mig.
ⲕ̅ⲅ̅ⲡⲗⲏⲛ ⲡⲉⲡⲛⲁ ⲉⲧⲟⲩⲁⲁⲃ ⲣⲙⲛⲧⲣⲉ ⲛⲁⲓ ⲕⲁⲧⲁ ⲡⲟⲗⲓⲥ ⲉϥϫⲱ ⲙⲙⲟⲥ ϫⲉ ⲟⲩⲛ ϩⲉⲛⲙⲣⲣⲉ ⲙⲛ ϩⲉⲛⲑⲗⲓⲯⲓⲥ ϭⲉⲉⲧ ⲉⲣⲟⲕ ϩⲛ ⲑⲓⲏⲙ
24 Dock anser jag mitt liv icke vara av något värde för mig själv, om jag blott får väl fullborda mitt lopp och vad som hör till det ämbete jag har mottagit av Herren Jesus: att vittna om Guds nåds evangelium.
ⲕ̅ⲇ̅ⲁⲗⲗⲁ ⲛϯⲧⲁⲓⲟ ⲁⲛ ⲛⲧⲁⲯⲩⲭⲏ ϩⲁ ⲗⲁⲁⲩ ⲛϣⲁϫⲉ ⲛⲑⲉ ⲛϫⲱⲕ ⲉⲃⲟⲗ ⲙⲡⲁⲇⲣⲟⲙⲟⲥ ⲁⲩⲱ ⲧⲇⲓⲁⲕⲟⲛⲓⲁ ⲛⲧⲁⲓϫⲓⲧⲥ ⲉⲃⲟⲗ ϩⲓⲧⲙ ⲡϫⲟⲉⲓⲥ ⲓⲥ ⲉⲧⲣⲁⲣⲙⲛⲧⲣⲉ ⲛⲛⲓⲟⲩⲇⲁⲓ ⲙⲛ ⲛⲟⲩⲉⲉⲓⲉⲛⲓⲛ ⲙⲡⲉⲩⲁⲅⲅⲉⲗⲓⲟⲛ ⲛⲧⲉⲭⲁⲣⲓⲥ ⲙⲡⲛⲟⲩⲧⲉ
25 Och se, jag vet nu att I icke mer skolen få se mitt ansikte, I alla bland vilka jag har gått omkring och predikat om riket.
ⲕ̅ⲉ̅ⲧⲉⲛⲟⲩ ϭⲉ ⲉⲓⲥ ϩⲏⲏⲧⲉ ⲁⲛⲟⲕ ϯⲥⲟⲟⲩⲛ ϫⲉ ⲛⲧⲉⲧⲛⲁⲛⲁⲩ ϭⲉ ⲁⲛ ⲉⲡⲁϩⲟ ϫⲓⲛ ⲧⲉⲛⲟⲩ ⲛⲧⲱⲧⲛ ⲧⲏⲣⲧⲛ ⲛⲉⲛⲧⲁⲓⲉⲓ ⲉⲃⲟⲗ ϩⲓⲧⲟⲟⲧⲟⲩ ⲉⲓⲕⲩⲣⲏⲥⲥⲉ ⲛⲧⲙⲛⲧⲉⲣⲟ ⲛⲓⲥ
26 Därför betygar jag för eder nu i dag att jag icke bär skuld för någons blod.
ⲕ̅ⲋ̅ⲉⲧⲃⲉ ⲡⲁⲓ ϯⲣⲙⲛⲧⲣⲉ ⲛⲏⲧⲛ ⲙⲡⲟⲟⲩ ⲛϩⲟⲟⲩ ϫⲉ ϯⲟⲩⲁⲁⲃ ⲉⲃⲟⲗ ϩⲙ ⲡⲉⲥⲛⲟϥ ⲛⲟⲩⲟⲛ ⲛⲓⲙ
27 Ty jag har icke undandragit mig att förkunna för eder allt Guds rådslut.
ⲕ̅ⲍ̅ⲙⲡⲓϩⲟⲡⲧ ⲅⲁⲣ ⲉⲧⲙⲧⲁⲙⲱⲧⲛ ⲉⲡϣⲟϫⲛⲉ ⲧⲏⲣϥ ⲙⲡⲛⲟⲩⲧⲉ
28 Så haven nu akt på eder själva och på hela den hjord i vilken den helige Ande har satt eder till föreståndare, till att vara herdar för Guds församling, som han har vunnit med sitt eget blod.
ⲕ̅ⲏ̅ⲡⲣⲟⲥⲉⲭⲉ ϭⲉ ⲉⲣⲱⲧⲛ ⲙⲛ ⲡⲟϩⲉ ⲧⲏⲣϥ ⲡⲁⲓ ⲛⲧⲁⲡⲉⲡⲛⲁ ⲉⲧⲟⲩⲁⲁⲃ ⲕⲁⲧⲏⲩⲧⲛ ⲛⲉⲡⲓⲥⲕⲟⲡⲟⲥ ⲉϩⲣⲁⲓ ⲉϫⲱϥ ⲉⲙⲟⲟⲛⲉ ⲛⲧⲉⲕⲕⲗⲏⲥⲓⲁ ⲙⲡϫⲟⲉⲓⲥ ⲧⲛⲧⲁϥϫⲡⲟⲥ ⲛⲁϥ ⲉⲃⲟⲗ ϩⲓⲧⲙ ⲡⲉϥⲥⲛⲟϥ ⲙⲙⲓⲛ ⲙⲙⲟϥ
29 Jag vet, att sedan jag har skilts från eder svåra ulvar skola komma in bland eder, och att de icke skola skona hjorden.
ⲕ̅ⲑ̅ϯⲥⲟⲟⲩⲛ ⲁⲛⲟⲕ ϫⲉ ⲙⲛⲛⲥⲁ ⲧⲣⲁⲃⲱⲕ ⲥⲉⲛⲏⲩ ⲉϩⲟⲩⲛ ⲉⲣⲱⲧⲛ ⲛϭⲓ ϩⲉⲛⲟⲩⲱⲛϣ ⲉⲩϩⲟⲣϣ ⲛⲥⲉϯⲥⲟⲁⲛ ⲉⲡⲟϩⲉ
30 Ja, bland eder själva skola män uppträda, som tala vad förvänt är, för att locka lärjungarna att följa sig.
ⲗ̅ⲁⲩⲱ ⲥⲉⲛⲁⲧⲱⲟⲩⲛ ⲉⲃⲟⲗ ⲛϩⲏⲧⲧⲏⲩⲧⲛ ⲛϭⲓ ϩⲉⲛⲣⲱⲙⲉ ⲉⲩϫⲱ ⲛϩⲉⲛϣⲁϫⲉ ⲉⲩϭⲟⲟⲙⲉ ⲉⲧⲣⲉⲩⲡⲱϣⲥ ⲛⲙⲙⲁⲑⲏⲧⲏⲥ ϩⲓⲡⲁϩⲟⲩ ⲙⲙⲟⲟⲩ
31 Vaken därför, och kommen ihåg att jag i tre års tid, natt och dag, oavlåtligen under tårar har förmanat var och en särskild av eder.
ⲗ̅ⲁ̅ⲉⲧⲃⲉ ⲡⲁⲓ ϭⲉ ⲣⲟⲉⲓⲥ ⲉⲧⲉⲧⲛⲉⲓⲣⲉ ⲙⲡⲙⲉⲉⲩⲉ ϫⲉ ⲉⲓⲥ ϣⲟⲙⲧⲉ ⲛⲣⲟⲙⲡⲉ ⲛⲧⲉⲩϣⲏ ⲙⲛ ⲡⲉϩⲟⲟⲩ ⲙⲡⲓⲗⲟ ⲉⲓϯ ⲥⲃⲱ ⲙⲡⲟⲩⲁ ⲡⲟⲩⲁ ⲙⲙⲱⲧⲛ ϩⲛ ϩⲉⲛⲣⲙⲉⲓⲟⲟⲩⲉ
32 Och nu anbefaller jag eder åt Gud och hans nådesord, åt honom som förmår uppbygga eder och giva åt eder eder arvedel bland alla som äro helgade.
ⲗ̅ⲃ̅ⲧⲉⲛⲟⲩ ϭⲉ ϯϯ ⲙⲙⲱⲧⲛ ⲉⲧⲟⲟⲧϥ ⲙⲡⲛⲟⲩⲧⲉ ⲙⲛ ⲡϣⲁϫⲉ ⲛⲧⲉϥⲭⲁⲣⲓⲥ ⲡⲉⲧⲉⲩⲛϭⲟⲙ ⲙⲙⲟϥⲉⲕⲱⲧ ⲙⲙⲱⲧⲛ ⲁⲩⲱ ⲉϯ ⲛⲏⲧⲛ ⲛⲧⲉⲕⲕⲗⲏⲣⲟⲛⲟⲙⲓⲁ ϩⲛ ⲛⲉⲧⲟⲩⲁⲁⲃ ⲧⲏⲣⲟⲩ
33 Silver eller guld eller kläder har jag icke åstundat av någon.
ⲗ̅ⲅ̅ⲙⲡⲓⲉⲡⲓⲑⲩⲙⲓ ⲉⲗⲁⲁⲩ ⲛϩⲁⲧ ⲏ ⲛⲟⲩⲃ ⲏ ϩⲟⲓⲧⲉ
34 I veten själva att dessa mina händer hava gjort tjänst, för att skaffa nödtorftigt uppehälle åt mig och åt dem som hava varit med mig.
ⲗ̅ⲇ̅ⲛⲧⲱⲧⲛ ⲧⲉⲧⲛⲥⲟⲟⲩⲛ ϫⲉ ⲁⲛⲉⲓϭⲓϫ ϣⲙϣⲉ ⲛⲛⲁⲭⲣⲓⲁ ⲙⲛ ⲛⲉⲧⲛⲙⲙⲁⲓ
35 I allt har jag genom mitt föredöme visat eder att man så, under eget arbete, bör taga sig an de svaga och komma ihåg Herren Jesu ord, huru han själv sade: 'Saligare är att giva än att taga.'»
ⲗ̅ⲉ̅ⲉⲓⲧⲁⲙⲟ ⲙⲙⲱⲧⲛ ⲉϩⲱⲃ ⲛⲓⲙ ϫⲉ ⲧⲁⲓ ⲧⲉ ⲑⲉ ⲉⲧⲉϣϣⲉ ⲉⲣⲱⲧⲛ ⲉϣⲡϩⲓⲥⲉ ⲛⲧⲉⲧⲛϥⲓ ϩⲁ ⲛⲉⲧⲛϣⲱⲛⲉ ⲛⲧⲉⲧⲛⲣ ⲡⲙⲉⲉⲩⲉ ⲛⲛϣⲁϫⲉ ⲙⲡϫⲟⲉⲓⲥ ⲓⲥ ϫⲉ ⲛⲧⲟϥ ⲡⲉⲛⲧⲁϥϫⲟⲟⲥ ϫⲉ ⲟⲩⲙⲛⲧⲙⲁⲕⲁⲣⲓⲟⲥ ⲡⲉ ϯ ⲉϩⲟⲩⲉ ϫⲓ
36 När han hade sagt detta, föll han ned på sina knän och bad med dem alla.
ⲗ̅ⲋ̅ⲛⲧⲉⲣⲉϥϫⲉ ⲛⲁⲓ ⲇⲉ ⲛϭⲓ ⲡⲁⲩⲗⲟⲥ ⲁϥⲕⲱⲗϫ ⲛⲛⲉϥⲡⲁⲧ ⲛⲙⲙⲁⲩ ⲧⲏⲣⲟⲩ ⲁϥϣⲗⲏⲗ
37 Och de begynte alla att gråta bitterligen och föllo Paulus om halsen och kysste honom innerligt;
ⲗ̅ⲍ̅ⲁⲩⲛⲟϭ ⲇⲉ ⲛⲣⲓⲙⲉ ⲧⲁϩⲉ ⲟⲩⲟⲛ ⲛⲓⲙ ⲁⲩⲱ ⲁⲩⲡⲁϩⲧⲟⲩ ⲉϩⲣⲁⲓ ⲉϫⲙ ⲡⲙⲁⲕϩ ⲙⲡⲁⲩⲗⲟⲥ ⲁⲩϯⲡⲓ ⲉⲣⲱϥ
38 och mest sörjde de för det ordets skull som han hade sagt, att de icke mer skulle få se hans ansikte. Och så ledsagade de honom till skeppet.
ⲗ̅ⲏ̅ⲉⲩⲙⲟⲕϩ ⲛϩⲏⲧ ⲛϩⲟⲩⲟ ⲉϫⲙ ⲡϣⲁϫⲉ ⲛⲧⲁϥϫⲟⲟⲥ ϫⲉ ⲛⲧⲉⲧⲛⲁⲕⲧⲉ ⲧⲏⲩⲧⲛ ⲁⲛ ⲉⲛⲁⲩ ⲉⲡⲁϩⲟ ⲛⲉⲩⲑⲡⲟ ⲇⲉ ⲙⲙⲟϥ ⲉⲃⲟⲗ ⲉⲡϫⲟⲓ
