Apostlagärningarna 20
1 Då nu oroligheterna voro stillade, kallade Paulus lärjungarna till sig och talade till dem förmaningens ord; och sedan han hade tagit avsked av dem, begav han sig åstad för att fara till Macedonien.
Lokpunghaih boeng pacoengah, Pawl mah hnukbang kaminawk to kawk moe, thapaekhaih lok a thuih pae; nihcae ban sin pacoengah, Macedonia prae ah a caeh.
2 Och när han hade färdats genom det landet och jämväl där talat många förmaningens ord, kom han till Grekland.
To prae to caeh takui pacoengah, toah kaom kaminawk hanah thapaekhaih lok a thuih pae, to pacoengah Grik prae ah a caeh.
3 Där uppehöll han sig i tre månader. När han sedan tänkte avsegla därifrån till Syrien, beslöt han, eftersom judarna förehade något anslag mot honom, att göra återfärden genom Macedonien.
Toah khrah thumto a cam. Anih loe Syria prae ah caeh hanah amsak, toe Judahnawk mah anih to angang o pongah, Macedonia prae bang hoi amlaem let hanah a poek.
4 Och med honom följde Sopater, Pyrrus' son, från Berea, och av tessalonikerna Aristarkus och Sekundus, vidare Gajus från Derbe och Timoteus, slutligen Tykikus och Trofimus från provinsen Asien.
Berea vangpui kami, Sopater mah anih to Asia ah caeh haih, Aristarka hoi Thessalonika vangpui ih Senkunda, Derbe vangpui ih Kaia hoi Timote, Asia prae ih Tykhika hoi Trophima cae doeh athum o toeng.
5 Men dessa foro i förväg och inväntade oss i Troas.
Hae kaminawk loe caeh o hmaloe moe, Troas vangpui ah kaicae ang zing o.
6 Sedan, efter det osyrade brödets högtid, avseglade vi andra ifrån Filippi och träffade dem på femte dagen åter i Troas; och där vistades vi i sju dagar.
Toe taeh thuh ai ih takawcakhaih poih boeng naah loe, Philippi vangpui hoi palong hoiah ka caeh o, ni pangato naah Troas to ka phak o, to vangpui ah ni tarukto ka cam o.
7 På första veckodagen voro vi församlade till brödsbrytelse, och Paulus, som tänkte fara vidare dagen därefter, samtalade med bröderna. Och samtalet drog ut ända till midnattstiden;
Ni tarukto thung ni hmaloe koekah loe, takaw a-aeh hanah hnukbang kaminawk nawnto amkhueng o; Pawl loe khawnbangah kholong caeh amsak pongah, qum taning khoek to lok a thuih.
8 och ganska många lampor voro tända i den sal i övre våningen, där vi voro församlade.
Nihcae nawnto amkhuenghaih im ranui ah loe hmai-im to oh mangh.
9 Invid fönstret satt då en yngling vid namn Eutykus, och när Paulus talade så länge, föll denne i djup sömn och blev så överväldigad av sömnen, att han störtade ned från tredje våningen; och när man tog upp honom, var han död
To naah Eutika, tiah ahmin kaom thendoeng maeto loe thokbuem taengah anghnut moe, iih angam; Pawl mah lokthuih li naah, anih loe iih ving, to tiah anih loe im ranui asom thumto hoiah krak tathuk, anih ih kadueh qok to akhuih o.
10 Då gick Paulus ned och lade sig över honom och fattade om honom och sade: »Klagen icke så; ty livet är ännu kvar i honom.»
Pawl loe anghum tathuk moe, thendoeng to tapom, mawn o hmah, a hinghaih oh vop, tiah a naa.
11 Sedan gick han åter upp, och bröt brödet och åt, och samtalade ytterligare ganska länge med dem, ända till dess att det dagades; först då begav han sig i väg.
To pacoengah im ranui asom ah caeh tahang, takaw to a-aeh moe, a caak o, khodai khoek to lokthuih pacoengah, kholong ah a caeh.
12 Och de förde ynglingen hem levande och kände sig nu icke litet tröstade.
Kaminawk mah thendoeng to kahing ah im ranui ah caeh o haih, nihcae loe toah kamong ah oh o.
13 Men vi andra gingo i förväg ombord på skeppet och avseglade till Assos, där vi tänkte taga Paulus ombord; ty så hade han förordnat, eftersom han själv tänkte fara land vägen.
Kaicae loe Assos vangpui ah kacaeh palong hoiah ka caeh o hmaloe, toah Pawl hoi nawnto palong hoi caeh hanah kam sak o, toe Pawl loe to vangpui karoek to khok hoi caeh hanah amsak.
14 Och när han sammanträffade med oss i Assos, togo vi honom ombord och kommo sedan till Mitylene.
Anih hoi Asso vangpui ah kang qum o naah, anih to kalak o moe, Mytilene vangpui ah palong hoiah ka caeh o.
15 Därifrån seglade vi vidare och kommo följande dag mitt för Kios. Dagen därefter lade vi till vid Samos; och sedan vi hade legat över i Trogyllium, kommo vi nästföljande dag till Miletus.
To vangpui hoiah palong hoi ka caeh o moe, khawnbangah Kios vangpui to ka phak o; omvaih niah Samos vangpui to ka phak o, Trogyllium ah kang hak o moe, khawnbangah Mileta vangpui to ka phak o.
16 Paulus hade nämligen beslutit att segla förbi Efesus, för att icke fördröja sig i provinsen Asien; ty han påskyndade sin färd, för att, om det bleve honom möjligt, till pingstdagen kunna vara i Jerusalem.
Pawl loe angcoeng thaih nahaeloe Pentecost ni pha ai naah Jerusalem vangpui to phak han koeh pongah, Asia prae ah atue patoh han koeh ai, to pongah Efisa vangpui ah cam ai ah, caeh poe han poekhaih a tawnh.
17 Men från Miletus sände han bud till Efesus och kallade till sig församlingens äldste.
Efisa vangpui ih kricaabu zaehoikung kacoehtanawk anih khaeah angzoh o hanah, Pawl mah Miletus hoiah kami patoeh.
18 Och när de hade kommit till honom, sade han till dem: »I veten själva på vad sätt jag hela tiden, ifrån första dagen då jag kom till provinsen Asien, har umgåtts med eder:
To kaminawk anih khae phak o naah, Pawl mah nihcae khaeah, Asia prae ah ka phak tangsuek nathuem hoi kamtong, vaihi karoek to nangcae salakah kawbangmaw kho ka sak,
19 huru jag har tjänat Herren i all ödmjukhet, under tårar och prövningar, som hava vållats mig genom judarnas anslag.
kai loe poek pahnaemhaih, mikkhraetui paroeai longhaih, tanoekhaihnawk, Judahnawk mah kai hum han pacaenghaihnawk to ka tongh, to tiah kaom hmuen thung hoiah ni Angraeng ih tok ka sak, tito nang panoek o.
20 Och I veten att jag icke har dragit mig undan, när det gällde något som kunde vara eder nyttigt, och att jag icke har försummat att offentligen och hemma i husen predika för eder och undervisa eder.
Nangcae han atho kaom hawk ih hmuen tidoeh om ai, kamtueng ah ni im maeto pacoeng maeto ah kang patuk o.
21 Ty jag har allvarligt uppmanat både judar och greker att göra bättring och vända sig till Gud och tro på vår Herre Jesus.
Sithaw ah dawnpakhuemhaih tawnh o moe, aicae Angraeng Jesu tanghaih a tawnh o thai hanah, Judah hoi Grik kaminawk khaeah lok ka thuih.
22 Och se, bunden i anden begiver jag mig nu till Jerusalem, utan att veta vad där skall vederfaras mig;
Khenah, Muithla mah pacaehaih rang hoiah vaihi Jerusalem ah ka caeh han, toah kawbaktih hmuen maw ka nuiah pha tih, tito ka panoek ai:
23 allenast det vet jag, att den helige Ande i den ene staden efter den andra betygar för mig och säger att bojor och bedrövelser vänta mig.
ka caeh ih vangpui kruekah, thongim krak moe, ka tongh han koi karai hmuennawk kawng to Kacai Muithla mah ang thuih.
24 Dock anser jag mitt liv icke vara av något värde för mig själv, om jag blott får väl fullborda mitt lopp och vad som hör till det ämbete jag har mottagit av Herren Jesus: att vittna om Guds nåds evangelium.
Toe Sithaw tahmenhaih, kahoih tamthanglok hae ka thuih moe, Angraeng Jesu khae hoi ka hnuk ih, ka sak han koi tok hae, anghoehaih hoiah ka sak thai hanah, pacaekthlaekhaihnawk loe tiah doeh ka poek ai, ka hinghaih doeh ka paawt ai.
25 Och se, jag vet nu att I icke mer skolen få se mitt ansikte, I alla bland vilka jag har gått omkring och predikat om riket.
Khenah, nangcae khae boih ah Sithaw ukhaih prae tamthanglok thuih hanah ka caeh boeh, vaihi mi mah doeh kai ih krang hnu o let mak ai boeh, tiah ka panoek.
26 Därför betygar jag för eder nu i dag att jag icke bär skuld för någons blod.
To pongah kai loe kaminawk boih ih athii hoiah ka ciim, tiah vaihniah kang thuih o.
27 Ty jag har icke undandragit mig att förkunna för eder allt Guds rådslut.
Angphat ai ah Sithaw koehhaih to nangcae khaeah kang thuih o boih boeh.
28 Så haven nu akt på eder själva och på hela den hjord i vilken den helige Ande har satt eder till föreståndare, till att vara herdar för Guds församling, som han har vunnit med sitt eget blod.
To pongah nangcae loe acoehaih hoiah khosah oh, Kacai Muithla mah khenzawnkung ah ang suek o baktih toengah, tuucaanawk boih to kahoihah khenzawn oh, angmah ih athii hoi qan tangcae ih Sithaw kricaabu khenzawnkung ah om oh.
29 Jag vet, att sedan jag har skilts från eder svåra ulvar skola komma in bland eder, och att de icke skola skona hjorden.
Ka caeh pacoengah, nangcae salakah kasan tasuinawk angzo o tih, tuucaanawk to paquem o mak ai, tito ka panoek.
30 Ja, bland eder själva skola män uppträda, som tala vad förvänt är, för att locka lärjungarna att följa sig.
Hnukbang kaminawk nihcae hnukah bangsak ving hanah, loklam amkhraenghaih lokthui kami loe, nangmacae thung hoiah ni tacawt tih.
31 Vaken därför, och kommen ihåg att jag i tre års tid, natt och dag, oavlåtligen under tårar har förmanat var och en särskild av eder.
To pongah acoehaih hoiah om oh, saning thumto thung aqum athun mikkhraetui hoiah kang patuk o ih lok to pahnet o hmah.
32 Och nu anbefaller jag eder åt Gud och hans nådesord, åt honom som förmår uppbygga eder och giva åt eder eder arvedel bland alla som äro helgade.
Nawkamyanawk, vaihi angmah ih tahmenhaih lok hoiah Sithaw khaeah kang aap o, ciimcai kaminawk khae boih ah qawk paek hanah, to lok mah na qoeng o sak tih.
33 Silver eller guld eller kläder har jag icke åstundat av någon.
Kai loe minawk ih phoisa maw, to tih ai boeh loe sui maw, to tih ai boeh loe khukbuennawk maw khithaih ka tawn ai.
34 I veten själva att dessa mina händer hava gjort tjänst, för att skaffa nödtorftigt uppehälle åt mig och åt dem som hava varit med mig.
Ue, kaimah hoi kam puinawk angaihaih akoep thai hanah, kaimah ih ban hoiah ni tok ka sak, tito na panoek o.
35 I allt har jag genom mitt föredöme visat eder att man så, under eget arbete, bör taga sig an de svaga och komma ihåg Herren Jesu ord, huru han själv sade: 'Saligare är att giva än att taga.'»
Hae tiah toksakhaih hoiah thazok kaminawk to na bomh o han angaih, tito kang patuek o boeh, Anih mah, Talawk pongah loe paek to tahamhoihhaih oh kue, tiah thuih: to tiah Angraeng Jesu mah thuih ih lok to pahnet o hmah.
36 När han hade sagt detta, föll han ned på sina knän och bad med dem alla.
Hae loknawk a thuih boih pacoengah, nihcae boih hoi nawnto khokkhu cangkrawn o moe, lawk a thuih o.
37 Och de begynte alla att gråta bitterligen och föllo Paulus om halsen och kysste honom innerligt;
Nihcae loe qah o boih, Pawl to takop o moe, a mok o,
38 och mest sörjde de för det ordets skull som han hade sagt, att de icke mer skulle få se hans ansikte. Och så ledsagade de honom till skeppet.
ka krang na hnu o let mak ai boeh, tiah a thuih ih lok pongah, nihcae loe paroeai palungset o. To pacoengah nihcae mah palong anghakhaih ahmuen karoek to thak o.
