Apostlagärningarna 20

1 Då nu oroligheterna voro stillade, kallade Paulus lärjungarna till sig och talade till dem förmaningens ord; och sedan han hade tagit avsked av dem, begav han sig åstad för att fara till Macedonien.

Dimbro b́ neediyakon P'awlos amantsuwotsi ikok s'eegt izon boon b́kup'iyi, boon jamik'ratnuwere Mek'edoni eteets datso maantsan bíami.

2 Och när han hade färdats genom det landet och jämväl där talat många förmaningens ord, kom han till Grekland.

B́ beshiru datsmanotsatsno amantsuwotsi ay izon kup'ifere Grik datso maants bíami.

3 Där uppehöll han sig i tre månader. När han sedan tänkte avsegla därifrån till Syrien, beslöt han, eftersom judarna förehade något anslag mot honom, att göra återfärden genom Macedonien.

Manokno keez shasho b́ teshi, maniyere hakon markabon Soriy datso maats amoosh b́gawi, ayhudiyitsmó bín fayosh botutsok'o b́dantsotse Mek'edoni weeron anoosh k'ut'b́dek'i.

4 Och med honom följde Sopater, Pyrrus' son, från Berea, och av tessalonikerna Aristarkus och Sekundus, vidare Gajus från Derbe och Timoteus, slutligen Tykikus och Trofimus från provinsen Asien.

P'irhus naay Sop'at'ros Beriyotse, Arst'rokosnat Sikondusn Teselonk'en, Gayyosn Derben, T'imotiwos, Tikik'osnat T'rofimosn Isiyon bínton tohaat boami.

5 Men dessa foro i förväg och inväntade oss i Troas.

Bowere shin shino amt T'iroadn noon bokoti.

6 Sedan, efter det osyrade brödets högtid, avseglade vi andra ifrån Filippi och träffade dem på femte dagen åter i Troas; och där vistades vi i sju dagar.

Noomó tush meyet baalio b́ beshiyakon Filp'isyusitse Markabats keshat úúts aawon bo bobeyiruwok T'iro'adayits bodat bíyokere shawat aawo nobeshyi.

7 På första veckodagen voro vi församlade till brödsbrytelse, och Paulus, som tänkte fara vidare dagen därefter, samtalade med bröderna. Och samtalet drog ut ända till midnattstiden;

Torbanotsere shnts aawots misho tishde'er iknon moowosh nokakweyi, P'awlos yats gúrok'on bíametwootse ko'ets ashuwotssh b́ keewiri, b́ keewono talitiitso b́borfetso b́geezi.

8 och ganska många lampor voro tända i den sal i övre våningen, där vi voro församlade.

No no ko'ets dadratse ay c'eesho fa'e b́teshi.

9 Invid fönstret satt då en yngling vid namn Eutykus, och när Paulus talade så länge, föll denne i djup sömn och blev så överväldigad av sömnen, att han störtade ned från tredje våningen; och när man tog upp honom, var han död

Ewut'ek'isi eteets jawets na'iko meskotiyatse beedek'tniye b́ teshi, P'awlos b́ keewo b́ geezitsotse jawetsman tokri eeno detsb́dek'i, tokro bín b́ datsotse keezl dadratsere dashan b́dihi, ashuwots bok'awere k'irt b́datseyi.

10 Då gick Paulus ned och lade sig över honom och fattade om honom och sade: »Klagen icke så; ty livet är ännu kvar i honom.»

Ernmó P'awlos oot't na'ats tuumt matdek't «And kashone b́ fa'oni bíeti, tek'k'ayere!» bí eti.

11 Sedan gick han åter upp, och bröt brödet och åt, och samtalade ytterligare ganska länge med dem, ända till dess att det dagades; först då begav han sig i väg.

P'awlos dadrats aani kesh waat misho tiitsdek't amantsuwotsnton b́meyi, datso b́gatsfetsosh ashuwotsnton keewefetst b́teshiyakon k'azbíami.

12 Och de förde ynglingen hem levande och kände sig nu icke litet tröstade.

Ashuwotswere kashts jawetso moots dek'boami, mannowere ayidek't kup'bowutsi.

13 Men vi andra gingo i förväg ombord på skeppet och avseglade till Assos, där vi tänkte taga Paulus ombord; ty så hade han förordnat, eftersom han själv tänkte fara land vägen.

P'awlosi markabots kindshosh nogawutsatse noo shinat markabots Asosits noami, man nok'aluwere P'awlos Asosits b́borfetso b́ tufoon amoosh bí ettsosh hank'o no k'alituwok'o noon b́ azaztsotsne.

14 Och när han sammanträffade med oss i Assos, togo vi honom ombord och kommo sedan till Mitylene.

Bínton Asositse nogonkewor markabots bín kindshdek' milit'its maants towaat noami.

15 Därifrån seglade vi vidare och kommo följande dag mitt för Kios. Dagen därefter lade vi till vid Samos; och sedan vi hade legat över i Trogyllium, kommo vi nästföljande dag till Miletus.

Yaats guurok'on manoke tuwat Kiyositse shinatse fa'a datsuwats markabon amnobodi, yaatsok'o Samos maants kimaat yaats guurok'on Milit'iyits amnobodi.

16 Paulus hade nämligen beslutit att segla förbi Efesus, för att icke fördröja sig i provinsen Asien; ty han påskyndade sin färd, för att, om det bleve honom möjligt, till pingstdagen kunna vara i Jerusalem.

P'awlos Isiyotse t teyawok'wa ett Efesoniyere beshat k'ay amo b́ geyi, man b́ k'aluwere P'ent'ek'ost'yi baaliyo Iyerusalemitse daatseyo gawut b́teshtsotsna b́tesh.

17 Men från Miletus sände han bud till Efesus och kallade till sig församlingens äldste.

P'awlos Milit'itsere Efeson maants asho woshat Ik'i maa eenashuwotsi b́ s'eegiyi,

18 Och när de hade kommit till honom, sade han till dem: »I veten själva på vad sätt jag hela tiden, ifrån första dagen då jag kom till provinsen Asien, har umgåtts med eder:

Bíyok bowatsok'on boosh hank'o bíeti, «Isiyots tkindts aawotstson tuut jam aawo itnton awuk'o tbeetsok'o itwoor danfte,

19 huru jag har tjänat Herren i all ödmjukhet, under tårar och prövningar, som hava vållats mig genom judarnas anslag.

Ayhudiwots tiats bo malts k'od'atse tuutson gondbek'o tiats b́bodaloru ttooko dashan detsonat eeponee doonzo fino t finefoni.

20 Och I veten att jag icke har dragit mig undan, när det gällde något som kunde vara eder nyttigt, och att jag icke har försummat att offentligen och hemma i husen predika för eder och undervisa eder.

Jebatsnowere it maa mootsnowere itsh tdaniyor itsh t'ak'amitu jamoni tkeewi bako eegoru itsh t shapitso aaliye.

21 Ty jag har allvarligt uppmanat både judar och greker att göra bättring och vända sig till Gud och tro på vår Herre Jesus.

Ayhudiyotsi wotowa Ik' ash woterawwots naandrone err Ik'o maants bo aanituwok'o doonzo Iyesus Krstosi bo amanituwok'oye b́gawi.

22 Och se, bunden i anden begiver jag mig nu till Jerusalem, utan att veta vad där skall vederfaras mig;

Andoor bíyok tbodor tiyats bodetwo eeg b́wto t dartsotse s'ayn shayirosh aleyat Eyerusalem maats ti amoniye.

23 allenast det vet jag, att den helige Ande i den ene staden efter den andra betygar för mig och säger att bojor och bedrövelser vänta mig.

Wotowa eree kit kitotse tipewonat gond bek'on taan b́kotiruwok'o S'ayin shayiro taash keewure.

24 Dock anser jag mitt liv icke vara av något värde för mig själv, om jag blott får väl fullborda mitt lopp och vad som hör till det ämbete jag har mottagit av Herren Jesus: att vittna om Guds nåds evangelium.

Doo shishi keewo Ik' s'aaton daniyosh doonzo Iyesusoke t k'aaútdek'ts fino tishink'ere t kashi jango k'awuntsots gerawunk'e, t kashoshowere kis'o deshawnk'e.

25 Och se, jag vet nu att I icke mer skolen få se mitt ansikte, I alla bland vilka jag har gått omkring och predikat om riket.

«Andish b́borfetso it jamets dagotse ananat Ik'i mengsti jango t nabiri, haniyere okonomó ititsere konuworu t shiitso b́ jamon b́ be'awok'o danfee.

26 Därför betygar jag för eder nu i dag att jag icke bär skuld för någons blod.

Mansh ititsere ikdonzworu b́t'afiyal b́ s'atsotse taan aaterawok'o hambets aawon itsh danirwe.

27 Ty jag har icke undandragit mig att förkunna för eder allt Guds rådslut.

Ik'o bí'asabts jamo itsh keewuni tishi bako eegoru t oorits keewo aaliye.

28 Så haven nu akt på eder själva och på hela den hjord i vilken den helige Ande har satt eder till föreståndare, till att vara herdar för Guds församling, som han har vunnit med sitt eget blod.

S'ayn shayiro jintswotsi woshdek't iti naashire, eshe it tokonat it jiniru gizi s'eeni jangosh it atso korde'ere, Ik'o b́ naay s'atson keewudeb́k'ts Ik'i moo korere.

29 Jag vet, att sedan jag har skilts från eder svåra ulvar skola komma in bland eder, och att de icke skola skona hjorden.

Taa ti amiyakon gizi s'eenosh máác' k'ewerawo elahok'o maac' kup' wotts ashuwots bits bokindituwok'o danfee.

30 Ja, bland eder själva skola män uppträda, som tala vad förvänt är, för att locka lärjungarna att följa sig.

Mank'owore ash ik ikwots ititse tuur k'úúr daniyo daniyir ayi amantsuwotsi bomaants geetsitune.

31 Vaken därför, och kommen ihåg att jag i tre års tid, natt och dag, oavlåtligen under tårar har förmanat var och en särskild av eder.

Eshe it ik iketsi keez natosh t'úwonat aawon ti aac'uwo kuut'fetsat itn ti'iztsok'o gawufetsr itatso korde'ere.

32 Och nu anbefaller jag eder åt Gud och hans nådesord, åt honom som förmår uppbygga eder och giva åt eder eder arvedel bland alla som äro helgade.

«Andoor iti kup'shr S'ayinwots dagotse rstiyo imosh falitu b́s'aati aap'onshowere adaro iti imre.

33 Silver eller guld eller kläder har jag icke åstundat av någon.

Taa kon ambaaronowere, awntsonowere wee taho tewunratse.

34 I veten själva att dessa mina händer hava gjort tjänst, för att skaffa nödtorftigt uppehälle åt mig och åt dem som hava varit med mig.

T took kishon finefetsat ttooko wotowa ttohuwotsi t tep'fok'o it tookon danfte.

35 I allt har jag genom mitt föredöme visat eder att man så, under eget arbete, bör taga sig an de svaga och komma ihåg Herren Jesu ord, huru han själv sade: 'Saligare är att giva än att taga.'»

‹Dek'iruwoniyere bogo imiruwo deereke› etiru doonzo Iyesus aap'tso gawufetsr, nokishon angmaawtswotsi tep'o noosh b́ geyituwok'o ay weerindon itsh kitsre.»

36 När han hade sagt detta, föll han ned på sina knän och bad med dem alla.

Maniyere hakon P'awlos jametsuwotsnton tuk'maldek't Ik'o b́k'oni.

37 Och de begynte alla att gråta bitterligen och föllo Paulus om halsen och kysste honom innerligt;

Jametsuwots eept P'awlosi matdek't bojoobi.

38 och mest sörjde de för det ordets skull som han hade sagt, att de icke mer skulle få se hans ansikte. Och så ledsagade de honom till skeppet.

Dabtnu aydek't shiyanatnuwere, «Haniyak tshitso be'atste» boosh bí'ettsatse tuutsone, Markabok b́ borfetsosho bín bodeni.