Apostlagärningarna 2
1 När sedan pingstdagen var inne, voro de alla församlade med varandra.
Likaishileje lyubha lya Shikukuu sha Mauno shishemwa Pentekoshite, bhaakulupalilanga bhowe bha a Yeshu bhashinkuimananga pamo.
2 Då kom plötsligt från himmelen ett dån, såsom om en våldsam storm hade dragit fram; och det uppfyllde hela huset där de sutto.
Shangupe mpugo kukopoka kunani kunnungu, gwa mbuti shitutu shikugumbalaga nnyumba mubhalinginji mula.
3 Och tungor såsom av eld visade sig för dem och fördelade sig och satte sig på dem, en på var av dem.
Kungai, gwikoposhele indu mbuti malamba ga moto, gakugabhanyikaga nikuntulila kila mundu.
4 Och de blevo alla uppfyllda av helig ande och begynte tala andra tungomål, efter som Anden ingav dem att tala.
Gubhagumbeywenjwe Mbumu jwa Ukonjelo, gubhatandwibhenje kubheleketa kwa luga inape malinga Mbumu shabhalongoyangaga kubheleketa.
5 Nu bodde i Jerusalem fromma judiska män från allahanda folk under himmelen.
Ku Yelushalemu bhashinkupagwanga Bhayaudi, bhaakulupalilanga malajilo ga a Nnungu, kukoposhela mmbali yowe ya shilambolyo.
6 Och när dånet hördes, församlade sig hela hopen, och en stor rörelse uppstod, ty var och en hörde sitt eget tungomål talas av dem.
Bhandunji bhala bhakapilikananjeje gwene mpugogo gubhaloposhelenje. Bhowe gubhaimukenje pabha kila mundu ashinkwaapilikananga bhalibheleketanga kwa luga jakwe nnyene.
7 Och de uppfylldes av häpnad och förundran och sade: »Äro de icke galiléer, alla dessa som här tala?
Gubhakanganigwenje na kuimonga bhalinkutinji, “Abha bhowe bhutukwaapilikananga bhalibhelekatanga nnei bha, nngabha bhashilambo bha ku Galilaya?
8 Huru kommer det då till, att var och en av oss hör sitt eget modersmål talas?
Igala itendile bhuli, pakuti tunakwaapilikananga bhalibheleketanga kwa luga yetu twaashaayene?
9 Vi må vara parter eller meder eller elamiter, vi må hava vårt hem i Mesopotamien eller Judeen eller Kappadocien, i Pontus eller provinsen Asien,
Tubhana tu Bhapati, na Bhamede, na Bhaelamia, na bhananji bhashilambo bha ku Meshopotamia, na ku Yudea, na ku Kapadokia, na ku Ponto, na ku Ashia.
10 i Frygien eller Pamfylien, i Egypten eller i Libyens bygder, åt Cyrene till, eller vara hitflyttade främlingar från Rom,
Ku Piligia, na ku Pampilia, na ku Mishili, na mmbali ja ku Libhiya tome na ku Kilene, ashaajetunji bhananji Bhaloma.
11 vi må vara judar eller proselyter, kretenser eller araber, alla höra vi dem på våra egna tungomål tala om Guds väldiga gärningar.»
Bhaalabhu na bhandunji bhajinjilengene dini ja Shiyaudi, bhana bhakoposhelenje ku Kilete na ku Alabhia. Tubhowe tunaapilikana bhalibheleketanga kwa luga yetu indu ikulungwa ya a Nnungu.”
12 Så uppfylldes de alla av häpnad och visste icke vad de skulle tänka. Och de sade, den ene till den andre: »Vad kan detta betyda?»
Bhowe gubhakanganigwenje na tenguka akuno bhalibhuyananga, “Yenei malombololelo gakwe nndi?”
13 Men somliga drevo gäck med dem och sade: »De äro fulla av sött vin.»
Ikabheje bhananji gubhatendilenje mbenji bhalinkutinji, “Bhashikolelwanga!”
14 Då trädde Petrus fram, jämte de elva, och hov upp sin röst och talade till dem: »I judiske män och I alla Jerusalems invånare, detta mån I veta, och lyssnen nu till mina ord:
Ikabheje a Petili gubhajimi pamo na likumi limo na jumo bhala, gubhatandwibhe kwaalugulilanga bhandunji kwa lilobhe lya utiya bhalinkuti, “Ashaapwanga, bha ku Yudea na mmowe nkutamangananga pa Yelushalemu pano, mpilikanishayanje ukoto malobhe gangu.
15 Det är icke så som I menen, att dessa äro druckna; det är ju blott tredje timmen på dagen.
Abha bhandunjibha bhangakolelwanga malinga shinkuganishiyanga, pabha nnaino shaa tatu ja lyamba.
16 Nej, här uppfylles det som är sagt genom profeten Joel:
Ikabheje genega ni gubhabhelekete ankulondola bha a Nnungu a Yoweli gala,
17 'Och det skall ske i de yttersta dagarna, säger Gud, att jag skall utgjuta av min Ande över allt kött, och edra söner och edra döttrar skola profetera, och edra ynglingar skola se syner, och edra gamla män skola hava drömmar;
‘Shiibhe ku mobha ga kumpelo, a Nnungu bhakuti, ngupinga kwaagumbayanga bhandu bhowe Mbumu jwangu. Ashibhana bhenunji bhanabhalume na bhanabhakongwe shibhalondolanje, bhangwendo bhenunji shibhalanguywanje ilangulo, na bhanangulungwa bhenunji shibhaagamilanje.
18 ja, över mina tjänare och mina tjänarinnor skall jag i de dagarna utgjuta av min Ande, och de skola profetera.
Elo, gene mobhago bhatumishi bhangu bhanabhalume na bhanabhakongwe, shinaagumbayanje Mbumu jwangu, nabhalabhonji shibhalondolanje.
19 Och jag skall låta undertecken synas uppe på himmelen och tecken nere på jorden: blod och eld och rökmoln.
Shindende ilapo kunani kunnungu, na ilangulo pa shilambolyo, shikubhe na minyai na moto na lyoi,
20 Solen skall vändas i mörker och månen i blod, förrän Herrens dag kommer, den stora och härliga.
Lyubha shilitendebhushe nibha lubhindu, na mwei upinga shejela mbuti minyai, likanabhe ishila lyubha likulu lya ukonjelo lya Bhakulungwa.
21 Och det skall ske att var och en som åkallar Herrens namn, han skall varda frälst.'
Penepo, shaajuje kwa lina lya Bhakulungwa, shaatapulwe.’
22 I män av Israel, hören dessa ord: Jesus från Nasaret, en man som inför eder fick vittnesbörd av Gud genom kraftgärningar och under och tecken, vilka Gud genom honom gjorde bland eder, såsom I själva veten,
“Mmashilambo bha pa Ishilaeli, mpilikananje agano malobhe gano! A Yeshu Bhanashaleti bhashinkukong'ondelwa kunngwenunji kwa itendi ya ilapo, na ilangulo ibhatendaga a Nnungu kwa nkono gwabho, malinga shimmumanyinji.
23 denne som blev given i edert våld, enligt vad Gud i sitt rådslut och sin försyn hade bestämt, honom haven I genom män som icke veta av lagen låtit fastnagla vid korset och döda.
Kutolelela na shibhapanjile bhayene a Nnungu na bhamumanyi kuti, mmanganya shimwaakamulanje na kwaabhulaga kwa kwaaleshelanga bhandunji bhangali bha mmbone bhaakomelanje munshalabha.
24 Men Gud gjorde en ände på dödens vånda och lät honom uppstå, eftersom det icke var möjligt att han skulle kunna behållas av döden.
Ikabheje a Nnungu gubhaayushiye, gubhatapwilwe kumboteko ya shiwo pabha ikanatendeshe shiwo shaakamule.
25 Ty David säger med tanke på honom: 'Jag har haft Herren för mina ögon alltid, ja, han är på min högra sida, för att jag icke skall vackla.
Pabha a Daudi bhabhelekete ga ngani jabho kuti, ‘Naabhonaga Bhakulungwa mmujo jangu mobha gowe, pabha kubhali kunkono gwangu gwa nnilo, bhai ngatenganyika.
26 Fördenskull gläder sig mitt hjärta, och min tunga fröjdar sig, och jämväl min kropp får vila med en förhoppning:
Kwa nneyo, ntima gwangu gwashinkwiinonyela, na kabhili nashinkululuta nkwiinonyela. Namwene shindame nngulupai,
27 den, att du icke skall lämna min själ åt dödsriket och icke låta din Helige se förgängelse. (Hadēs g86)
Pabha nkaileka mbumu yangu ijende kundamo ja bhawilenje, wala nkanneka jwa Ukonjelo jwenu abhole. (Hadēs g86)
28 Du har kungjort mig livets vägar; du skall uppfylla mig med glädje inför ditt ansikte.'
Nshinangula mipanda ja gumi, bhai shiniinonyele pabha mpali.’
29 Mina bröder, jag kan väl fritt säga till eder om vår stamfader David att han är både död och begraven; hans grav finnes ju ibland oss ännu i dag.
“Ashaalongo ajangu, ngunapinga nimmalanjilanje gwangali nng'iyo gaapatile anakulubhetu a Daudi. Bhalabho bhawile na gubhashishilwe, na kabhili likabhuli lyabho launo pulili panngwetu pepano.
30 Men eftersom han var en profet och visste att Gud med ed hade lovat honom att 'av hans livs frukt sätta en konung på hans tron',
Ikabheje, a Daudi pubhaliji ankulondola bha a Nnungu, bhamumanyi kuti a Nnungu bhaabhalanjile kwa lumbila kuti shibhannjimishe jumo nnubheleko lwabho kubha nkulungwa pandamo jabho.
31 därför förutsåg han att Messias skulle uppstå, och talade därom och sade att Messias icke skulle lämnas åt dödsriket, och att hans kropp icke skulle se förgängelse. (Hadēs g86)
A Daudi bhagabhweni gubhapinga tenda a Nnungu, kwa nneyo gubhabhelekete ga yuka kwa a Kilishitu bhalinkuti, ‘Bhangalekwa kundamo ja bhawilenje na wala maiti gabho gangabhola.’ (Hadēs g86)
32 Denne -- Jesus -- har nu Gud låtit uppstå; därom kunna vi alla vittna.
A Nnungu bhashinkwayuya a Yeshu na uwe ni tubhakong'ondela bha genego.
33 Och sedan han genom Guds högra hand har blivit upphöjd och av Fadern undfått den utlovade helige Anden, har han utgjutit vad I här sen och hören.
A Yeshu bhakakweyweje na bhikwa kunkono nnilo gwa a Nnungu, gubhapegwilwe Mbumu jwa Ukonjelo jubhalajile jula, na nnaino bhatugumbeye shene shinkushibhonanga na kushipilikana shino.
34 Ty icke har David farit upp till himmelen; fastmer säger han själv: 'Herren sade till min herre: Sätt dig på min högra sida,
Pabha a Daudi bhayene bhangakwela kwenda kunani kunnungu, nigubhashite nnei, ‘Bhakulungwa bhaalugulile Bhakulungwa bhangu, Ntame kunkono nnilo gwangu,
35 till dess jag har lagt dina fiender dig till en fotapall.
Mpaka pushinaabhikanje ashaamagongo ajenu pa libhatila makongono genu.’
36 Så må nu hela Israels hus veta och vara förvissat om att denne Jesus som I haven korsfäst, honom har Gud gjort både till Herre och till Messias.»
“Kwa nneyo, bhandu bhowe bha pa Ishilaeli bhanapinjikwanga bhamumanyanje kuti a Yeshu bhumwaakomelenje munshalabha bhala, a Nnungu bhashikwaatenda kubha Bhakulungwa na a Kilishitu.”
37 När de hörde detta, kände de ett styng i hjärtat. Och de sade till Petrus och de andra apostlarna: »Bröder, vad skola vi göra?»
Bhandu bhakapilinanjeje genego, guyapotekenje mmitima jabhonji, gubhaabhushiyenje a Petili na mitume bhananji bhala. “Ashaalongo ajetu, igala tutende bhuli?”
38 Petrus svarade dem: »Gören bättring, och låten alla döpa eder i Jesu Kristi namn till edra synders förlåtelse; då skolen I såsom gåva undfå den helige Ande.
A Petili gubhajangwile, “Kila mundu aipete na abhatishwe kwa lina lya a Yeshu Kilishitu, malombolelo gakwe mundu aagwilwe na a Nnungu, nkupinga nneshelelwanje ilebho yenunji na shimposhelanje upo Mbumu jwa Ukonjelo alajilwe jula.
39 Ty eder gäller löftet och edra barn, jämväl alla dem som äro i fjärran, så många som Herren, vår Gud, kallar.»
Pabha malagano gala pugaaliji kwa ligongo lyenu mmanganya na ashibhana bhenu, na bhowe bhaatamangana kutalishe na kwa kila mundu shashemwe na Bhakulungwa a Nnungu bhetu.”
40 Också med många andra ord bad och förmanade han dem, i det han sade: »Låten frälsa eder från detta vrånga släkte.»
Na kwa malobhe gana gamagwinji, a Petili bhakwaaleyangaga na kwaashondelesheyanga bhandunji bhalinkuti, “Mwiitapulanje na lubheleko lwangali lwambonelu.”
41 De som då togo emot hans ort läto döpa sig; och så ökades församlingen på den dagen med vid pass tre tusen personer.
Bhabhagwinji gubhakulupalilenje malobhe gabho, nigubhabhatishwenje. Na lyene lyubhalyo bhandunji kuishila elupu tatu gubhajenjesheshenje nnikundi mula.
42 Och dessa höllo fast vid apostlarnas undervisning och brödragemenskapen, vid brödsbrytelsen och bönerna.
Bhene bhowebho gubhapundilenje kujiganywa na mitume, akuno bhalitamangana shiulongo na lyanganga shalya pamo na juga Nnungu.
43 Och fruktan kom över var och en; och många under och tecken gjordes genom apostlarna.
Mitume bhashinkutendanga ilapo na ilangulo yaigwinji, mpaka kila mundu shijogopele.
44 Men alla de som trodde höllo sig tillsammans och hade allting gemensamt;
Bhaakulupalila bhowe gubhapundilenje kubha shindu shimo, akuno bhalikundikanilananga indu yabhonji.
45 de sålde sina jordagods och vad de eljest ägde och delade med sig därav åt alla, eftersom var och en behövde.
Bhatendaga ushanga indu yabhonji nigabhana ela kila mundu nipegwa malinga shiyapinjikwaga.
46 Och ständigt, var dag, voro de endräktigt tillsammans i helgedomen; och hemma i husen bröto de bröd och åto med fröjd och i hjärtats enfald, och lovade Gud.
Gubhapundilenje kuimana kila lyubha Nliekalu. Bhatendaga imana mmajumba gabhonji nilyanganga shalya nyumba na nyumba kwa mitima ja kwiitimalika.
47 Och allt folket vad dem väl bevåget. Och Herren ökade församlingen, dag efter dag, med dem som läto sig frälsas.
Bhatendaga kwaakuyanga a Nnungu na pingwanga na bhandu bhowe. Kila lyubha Bhakulungwa bhatendaga jenjesheya bhandu bhatapulwangaga.
