Apostlagärningarna 2
1 När sedan pingstdagen var inne, voro de alla församlade med varandra.
And on the day of Pentecost they were all together in one place.
2 Då kom plötsligt från himmelen ett dån, såsom om en våldsam storm hade dragit fram; och det uppfyllde hela huset där de sutto.
And suddenly there came out of heaven a sound, as of a rushing mighty wind; and it filled the whole house where they were sitting;
3 Och tungor såsom av eld visade sig för dem och fördelade sig och satte sig på dem, en på var av dem.
and there appeared to them tongues as of fire, distributing themselves; and one sat upon each of them.
4 Och de blevo alla uppfyllda av helig ande och begynte tala andra tungomål, efter som Anden ingav dem att tala.
And they were all filled with the Holy Spirit, and began to speak with other tongues, even as the Spirit gave them utterance.
5 Nu bodde i Jerusalem fromma judiska män från allahanda folk under himmelen.
Now there were dwelling at Jerusalem Jews, devout men, from every nation under heaven.
6 Och när dånet hördes, församlade sig hela hopen, och en stor rörelse uppstod, ty var och en hörde sitt eget tungomål talas av dem.
And when this sound took place, the multitude came together, and were confounded, because every one heard them speaking in his own language.
7 Och de uppfylldes av häpnad och förundran och sade: »Äro de icke galiléer, alla dessa som här tala?
And they were amazed, and marveled, saying, Behold, are not all these who speak Galilaeans?
8 Huru kommer det då till, att var och en av oss hör sitt eget modersmål talas?
and how is it that we every one hear them in our own language, wherein we were born?
9 Vi må vara parter eller meder eller elamiter, vi må hava vårt hem i Mesopotamien eller Judeen eller Kappadocien, i Pontus eller provinsen Asien,
Parthians and Medes and Elamites, and those who inhabit Mesopotamia, Judaea and Cappadocia, Pontus and Asia,
10 i Frygien eller Pamfylien, i Egypten eller i Libyens bygder, åt Cyrene till, eller vara hitflyttade främlingar från Rom,
Phrygia and Pamphylia, Egypt and the parts of Libya about Cyrene, and Romans who sojourn here, both Jews and Proselytes,
11 vi må vara judar eller proselyter, kretenser eller araber, alla höra vi dem på våra egna tungomål tala om Guds väldiga gärningar.»
Cretans and Arabians—how is it that we hear them speaking in our tongues the wonderful works of God?
12 Så uppfylldes de alla av häpnad och visste icke vad de skulle tänka. Och de sade, den ene till den andre: »Vad kan detta betyda?»
And they were all amazed and were in doubt, saying one to another, What can this mean?
13 Men somliga drevo gäck med dem och sade: »De äro fulla av sött vin.»
Others making sport of it, said, They are full of new wine.
14 Då trädde Petrus fram, jämte de elva, och hov upp sin röst och talade till dem: »I judiske män och I alla Jerusalems invånare, detta mån I veta, och lyssnen nu till mina ord:
But Peter, standing up with the eleven, lifted up his voice, and said to them, Men of Judea, and all that dwell at Jerusalem, be this known to you, and hearken to my words.
15 Det är icke så som I menen, att dessa äro druckna; det är ju blott tredje timmen på dagen.
For these are not drunken, as ye suppose; for it is the third hour of the day;
16 Nej, här uppfylles det som är sagt genom profeten Joel:
but this is what was spoken through the prophet Joel,
17 'Och det skall ske i de yttersta dagarna, säger Gud, att jag skall utgjuta av min Ande över allt kött, och edra söner och edra döttrar skola profetera, och edra ynglingar skola se syner, och edra gamla män skola hava drömmar;
“It shall be in the last days, saith God, that I will pour out of my Spirit upon all flesh; and your sons and your daughters will prophesy, and your young men will see visions, and your old men will dream dreams;
18 ja, över mina tjänare och mina tjänarinnor skall jag i de dagarna utgjuta av min Ande, och de skola profetera.
and even on my servants, and on my handmaids, I will pour out of my Spirit in those days, and they will prophesy.
19 Och jag skall låta undertecken synas uppe på himmelen och tecken nere på jorden: blod och eld och rökmoln.
And I will show wonders in heaven above, and signs on the earth beneath, blood, and fire, and vapor of smoke;
20 Solen skall vändas i mörker och månen i blod, förrän Herrens dag kommer, den stora och härliga.
the sun will be turned into darkness and the moon into blood, before the day of the Lord cometh, the great and notable day.
21 Och det skall ske att var och en som åkallar Herrens namn, han skall varda frälst.'
And it shall be that every one that calleth on the name of the Lord shall be saved.”
22 I män av Israel, hören dessa ord: Jesus från Nasaret, en man som inför eder fick vittnesbörd av Gud genom kraftgärningar och under och tecken, vilka Gud genom honom gjorde bland eder, såsom I själva veten,
Men of Israel, hear these words! Jesus the Nazarene, a man approved of God to you by miracles, and wonders, and signs, which God wrought by him in the midst of you, as ye yourselves know, —
23 denne som blev given i edert våld, enligt vad Gud i sitt rådslut och sin försyn hade bestämt, honom haven I genom män som icke veta av lagen låtit fastnagla vid korset och döda.
this man, being delivered up by the settled purpose and foreknowledge of God, ye, by the hand of godless men, crucified and slew.
24 Men Gud gjorde en ände på dödens vånda och lät honom uppstå, eftersom det icke var möjligt att han skulle kunna behållas av döden.
But God raised him up, having loosed the pains of death, because it was not possible that he should be held by it.
25 Ty David säger med tanke på honom: 'Jag har haft Herren för mina ögon alltid, ja, han är på min högra sida, för att jag icke skall vackla.
For David saith concerning him, “I saw the Lord always before me; because he is on my right hand, that I should not be moved.
26 Fördenskull gläder sig mitt hjärta, och min tunga fröjdar sig, och jämväl min kropp får vila med en förhoppning:
Therefore my heart rejoiced, and my tongue exulted; moreover also, my flesh shall dwell in hope;
27 den, att du icke skall lämna min själ åt dödsriket och icke låta din Helige se förgängelse. (Hadēs g86)
because thou wilt not abandon my soul to the underworld, nor wilt thou suffer thy holy one to see corruption. (Hadēs g86)
28 Du har kungjort mig livets vägar; du skall uppfylla mig med glädje inför ditt ansikte.'
Thou didst make known to me the ways of life; thou wilt make me full of joy with thy countenance.”
29 Mina bröder, jag kan väl fritt säga till eder om vår stamfader David att han är både död och begraven; hans grav finnes ju ibland oss ännu i dag.
Brethren, I may speak to you with freedom of the patriarch David, that he both died and was buried, and his tomb is among us to this day.
30 Men eftersom han var en profet och visste att Gud med ed hade lovat honom att 'av hans livs frukt sätta en konung på hans tron',
Being then a prophet, and knowing that God had sworn to him with an oath that he would set one sprung from his loins upon his throne,
31 därför förutsåg han att Messias skulle uppstå, och talade därom och sade att Messias icke skulle lämnas åt dödsriket, och att hans kropp icke skulle se förgängelse. (Hadēs g86)
he foresaw and spoke of the resurrection of Christ, that neither was he abandoned to the underworld, nor did his flesh see corruption. (Hadēs g86)
32 Denne -- Jesus -- har nu Gud låtit uppstå; därom kunna vi alla vittna.
This Jesus God raised up, whereof we all are witnesses.
33 Och sedan han genom Guds högra hand har blivit upphöjd och av Fadern undfått den utlovade helige Anden, har han utgjutit vad I här sen och hören.
Being therefore exalted by the right hand of God, and having received from the Father the promised Holy Spirit, he hath poured forth this, which ye both see and hear.
34 Ty icke har David farit upp till himmelen; fastmer säger han själv: 'Herren sade till min herre: Sätt dig på min högra sida,
For David did not ascend into the heavens; but he himself saith, The Lord said to my lord, “Sit thou on my right hand,
35 till dess jag har lagt dina fiender dig till en fotapall.
until I make thine enemies thy footstool.”
36 Så må nu hela Israels hus veta och vara förvissat om att denne Jesus som I haven korsfäst, honom har Gud gjort både till Herre och till Messias.»
Therefore let all the house of Israel know assuredly that God hath made him both Lord and Christ, this Jesus whom ye crucified.
37 När de hörde detta, kände de ett styng i hjärtat. Och de sade till Petrus och de andra apostlarna: »Bröder, vad skola vi göra?»
And when they heard this, they were pierced to the heart, and said to Peter and the rest of the apostles, Brethren, what must we do?
38 Petrus svarade dem: »Gören bättring, och låten alla döpa eder i Jesu Kristi namn till edra synders förlåtelse; då skolen I såsom gåva undfå den helige Ande.
But Peter said to them, Repent, and let every one of you be baptized to the name of Jesus Christ for forgiveness of sins, and ye will receive the gift of the Holy Spirit.
39 Ty eder gäller löftet och edra barn, jämväl alla dem som äro i fjärran, så många som Herren, vår Gud, kallar.»
For the promise is to you and to your children, and to all that are afar off, as many as the Lord our God shall call.
40 Också med många andra ord bad och förmanade han dem, i det han sade: »Låten frälsa eder från detta vrånga släkte.»
And with many other words did he testify and exhort, saying, Save yourselves from this perverse generation.
41 De som då togo emot hans ort läto döpa sig; och så ökades församlingen på den dagen med vid pass tre tusen personer.
They therefore received his word, and were baptized; and there were added on that day about three thousand souls.
42 Och dessa höllo fast vid apostlarnas undervisning och brödragemenskapen, vid brödsbrytelsen och bönerna.
And they were constantly attending on the teaching of the apostles, and the imparting [[of their substance]], the breaking of bread, and the prayers.
43 Och fruktan kom över var och en; och många under och tecken gjordes genom apostlarna.
And fear came upon every soul; and many wonders and signs were wrought through the apostles.
44 Men alla de som trodde höllo sig tillsammans och hade allting gemensamt;
And all that believed were together, and had all things common;
45 de sålde sina jordagods och vad de eljest ägde och delade med sig därav åt alla, eftersom var och en behövde.
and they sold their possessions and goods, and divided them among all, as any one had need.
46 Och ständigt, var dag, voro de endräktigt tillsammans i helgedomen; och hemma i husen bröto de bröd och åto med fröjd och i hjärtats enfald, och lovade Gud.
And attending daily with one accord in the temple, and breaking bread in a private house, they partook of their food with gladness and singleness of heart,
47 Och allt folket vad dem väl bevåget. Och Herren ökade församlingen, dag efter dag, med dem som läto sig frälsas.
praising God, and having favor with all the people. And the Lord added to the church daily those who were in the way of salvation.
