Apostlagärningarna 2
1 När sedan pingstdagen var inne, voro de alla församlade med varandra.
Pentecost nikho chun tahsan chate jouse chu munkhat a ana umkhomun ahi.
2 Då kom plötsligt från himmelen ett dån, såsom om en våldsam storm hade dragit fram; och det uppfyllde hela huset där de sutto.
Chuin phulou helouvin van'a konin hui hattah gin tobang ahung ging in, atoukhom nau inchu ahung dimset jengtan ahi.
3 Och tungor såsom av eld visade sig för dem och fördelade sig och satte sig på dem, en på var av dem.
Chuin meikong toh kilou ahiloule meikong banga kong lei ahung kilah in amaho jouse chunga chun achutan ahi.
4 Och de blevo alla uppfyllda av helig ande och begynte tala andra tungomål, efter som Anden ingav dem att tala.
chuin amaho jouse chu Lhagao Theng adimsoh tauvin ahileh Lhaogao Theng in apeh bangun amahon paochom paochom in thu asei pan tauvin ahi.
5 Nu bodde i Jerusalem fromma judiska män från allahanda folk under himmelen.
Hichepet a chu vannoi gamtin a kona hungkhom Judah hougut hojong Jerusalema um'u ahi.
6 Och när dånet hördes, församlade sig hela hopen, och en stor rörelse uppstod, ty var och en hörde sitt eget tungomål talas av dem.
Chuin chuche gin chu ajah phat'un mipi ajapha jouse chu ahung khomun ahileh tahsan chate thusei chu ama ama paocheh a ajah jeh uchun amaho alung kichih lahlah jengun ahi.
7 Och de uppfylldes av häpnad och förundran och sade: »Äro de icke galiléer, alla dessa som här tala?
Chuin amaho chun kidang asauvin, “Hiche hi iti hithei ham?” tin adatmo lheh jengun ahi. “Hiche mite hi abonchauva Galilee mi ahiuvin,
8 Huru kommer det då till, att var och en av oss hör sitt eget modersmål talas?
ahinlah eihon eima eima penna gam cheh paovin ijauve!
9 Vi må vara parter eller meder eller elamiter, vi må hava vårt hem i Mesopotamien eller Judeen eller Kappadocien, i Pontus eller provinsen Asien,
Eiho hila Parthia mi, Mede mi, Elam mi ihiuvin, abang Mesopotamia gam'a cheng, Judah gam le Cappadocia gam'a cheng, Pontus gam'a le Asia gam'a cheng,
10 i Frygien eller Pamfylien, i Egypten eller i Libyens bygder, åt Cyrene till, eller vara hitflyttade främlingar från Rom,
Phrygia le Pamphylia gam'a cheng, Egypt gam'a cheng chule Cyrene gam vel'a, Libya gam'a cheng ihiuvin; abang Rome a kona hung kholjin, Judah chona chonho,
11 vi må vara judar eller proselyter, kretenser eller araber, alla höra vi dem på våra egna tungomål tala om Guds väldiga gärningar.»
chule Crete mi le Arab gam mi ihiuvin; ahivang in eima pao cheh-a Pathen thilbol loupi thu aseiyu thakhat jah-in ijauve,” atiuvin ahi.
12 Så uppfylldes de alla av häpnad och visste icke vad de skulle tänka. Och de sade, den ene till den andre: »Vad kan detta betyda?»
Amaho chun kidang asauvin adatmo lheh jengun “Itidan ahidem,” tin khat le khat akidongto tauvin ahi.
13 Men somliga drevo gäck med dem och sade: »De äro fulla av sött vin.»
Ahivang in mipi lah a konkhat chun ajontaiyun, “Hiteho hi lengpi twi kham ahiuve,” atiuvin ahi.
14 Då trädde Petrus fram, jämte de elva, och hov upp sin röst och talade till dem: »I judiske män och I alla Jerusalems invånare, detta mån I veta, och lyssnen nu till mina ord:
Chuin Peter chu solchah dang somlekhat chutoh adingdoh in mipi ho koma chun aw sangtah in asamin ajah uva, “Phatechan ngaiyuvin, Judah mite le Jerusalema cheng mite! Hiche thuhi nanghon hekhel hih'un,
15 Det är icke så som I menen, att dessa äro druckna; det är ju blott tredje timmen på dagen.
Nangho ngaito banga hiteho hi lengpitwi kham ahipouve, ajeh chu tuhi jingkah nidan ko ahinalai bouve.
16 Nej, här uppfylles det som är sagt genom profeten Joel:
Ahin hiche namu'uhi Joel themgaopan anaphon dohsa guilhunna ahibouve:
17 'Och det skall ske i de yttersta dagarna, säger Gud, att jag skall utgjuta av min Ande över allt kött, och edra söner och edra döttrar skola profetera, och edra ynglingar skola se syner, och edra gamla män skola hava drömmar;
‘Pathen in’ ni nunung lamle hiti ding ahi, mijouse chunga ka-Lhagao kabuhlhah ding ahi. Nachapateu le nachanu teuvin gaothu asei dingu, chule na khangdong-houvin mu aneiyuva, chule na Upa houvin mang anei dingu ahi.
18 ja, över mina tjänare och mina tjänarinnor skall jag i de dagarna utgjuta av min Ande, och de skola profetera.
Hiche niteng chule kasoh pasalte le kasoh numeite chunga ka-Lhagao kabuhlhah ding amahon gaothu asei dingu ahi.
19 Och jag skall låta undertecken synas uppe på himmelen och tecken nere på jorden: blod och eld och rökmoln.
chuleh vana thil kidang tampi kasosah ding, leiset chunga melchihna tampi-thisan, meikong le meikhu kamusah ding ahi.
20 Solen skall vändas i mörker och månen i blod, förrän Herrens dag kommer, den stora och härliga.
Pakai hungkitna nikho loupitah ahung lhun masanga, Nisa hungthim ding, lha jong thisan soh ding ahi.”
21 Och det skall ske att var och en som åkallar Herrens namn, han skall varda frälst.'
Ahinlah koi hijongle Pakai min kou jouse sohcha ding ahi.
22 I män av Israel, hören dessa ord: Jesus från Nasaret, en man som inför eder fick vittnesbörd av Gud genom kraftgärningar och under och tecken, vilka Gud genom honom gjorde bland eder, såsom I själva veten,
“Nangho Israel mite, ngaiyuvin! Pathen in Nazareth Yeshua chu nangho lah a amanchah-a bolmo kidang, datmo umho, chule melchihna ho abola kona chu aphotchetsah ahin, hichu nanghon nahet u ahi.
23 denne som blev given i edert våld, enligt vad Gud i sitt rådslut och sin försyn hade bestämt, honom haven I genom män som icke veta av lagen låtit fastnagla vid korset och döda.
Ahin Pathen in ahet masat le agontoh masat bang in Yeshua chu pehdoh in aumtan ahileh nanghon dan neilou chidang namdangte toh kithon thingpel a nakhenbeh un nathat tauvin ahi.”
24 Men Gud gjorde en ände på dödens vånda och lät honom uppstå, eftersom det icke var möjligt att han skulle kunna behållas av döden.
Ahin Pathen in Ama chu kichat umtah thina-a konin alha-ong in hinna ape kit tan ahi ajeh chu thina in atuhden hoi ahilou jeh chun.
25 Ty David säger med tanke på honom: 'Jag har haft Herren för mina ögon alltid, ja, han är på min högra sida, för att jag icke skall vackla.
Leng David in Ama thudol aseiyin, “Keiman Pakai chu kamaikoh-a kamu jinge; keima kalonle louding ahi ajeh chu kajetlama ama aum jinge.
26 Fördenskull gläder sig mitt hjärta, och min tunga fröjdar sig, och jämväl min kropp får vila med en förhoppning:
Hijeh chun kalung akipah-in, chule kalei athanome; chuche kalval chun katahsa jong kinem'a cholnga ding ahi;
27 den, att du icke skall lämna min själ åt dödsriket och icke låta din Helige se förgängelse. (Hadēs g86)
Ajeh chu nangman kalhagao mithiho lah a nadalhah louding, namitheng mon mangna namusah louding ahi. (Hadēs g86)
28 Du har kungjort mig livets vägar; du skall uppfylla mig med glädje inför ditt ansikte.'
Nangman keima hina lampi neihetsah ahitan, namaisoa kipana neidip ding ahi, ati.”
29 Mina bröder, jag kan väl fritt säga till eder om vår stamfader David att han är både död och begraven; hans grav finnes ju ibland oss ännu i dag.
“Sopite ho, hiche thuhi ngaito temuvin, Ipu-u David in ama chungchang thu asei ahilou dan kicheh tah in iheuve, ajeh chu ama athi in, akivuina lhanmun jeng jong tugeiyin eiholah-a aumin ahi.
30 Men eftersom han var en profet och visste att Gud med ed hade lovat honom att 'av hans livs frukt sätta en konung på hans tron',
Ahin ama themgao ahijeh chun, Pathen in Ama taiguiya pengkhat alal touna a atousah ding, kihahsela athutep chu ahen,
31 därför förutsåg han att Messias skulle uppstå, och talade därom och sade att Messias icke skulle lämnas åt dödsriket, och att hans kropp icke skulle se förgängelse. (Hadēs g86)
Chutia chu khonung thu ahet masah jeh chun Messiah thokit thu aseiyin, ‘Thikhol khul'ah dalhah denin aumpoi, Alongin jong monmangna amupoi,’ ati. (Hadēs g86)
32 Denne -- Jesus -- har nu Gud låtit uppstå; därom kunna vi alla vittna.
Pathen in Yeshua chu thina a konin akaithouvin, keiho jouse hi ahettoh kahiuve.
33 Och sedan han genom Guds högra hand har blivit upphöjd och av Fadern undfått den utlovade helige Anden, har han utgjutit vad I här sen och hören.
Tun Ama vana Pathen khut jet lama choisangin aumin, athutepsa Lhagao Theng chu a-Pa a konin amun, hichu ahin bunglhan, tua namu'u najah-u hi ahi.
34 Ty icke har David farit upp till himmelen; fastmer säger han själv: 'Herren sade till min herre: Sätt dig på min högra sida,
David chu amatah vana akaltou lou vang'in hitin aseiye, ‘Pakai chun ka Pakai jah a, jabolna mun kakhut jetlam'a tou jingin,
35 till dess jag har lagt dina fiender dig till en fotapall.
Namelmate kasuhnem a, nakeng chotpha a kaneisah masang sen,’ ati.
36 Så må nu hela Israels hus veta och vara förvissat om att denne Jesus som I haven korsfäst, honom har Gud gjort både till Herre och till Messias.»
Chuti ahijeh chun Israel chate jousen heuvin, Pathen in hiche Yeshua, thingpel chunga nakhatbehpau chu Pakai le Messiah dinga atundoh ahitai!”
37 När de hörde detta, kände de ett styng i hjärtat. Och de sade till Petrus och de andra apostlarna: »Bröder, vad skola vi göra?»
Peter thusei chun alungthim'u asuntan ahile amahon Peter le seijui dangho koma chun, “Sopite ho keihon ipi kabol dingu ham?” atiuvin ahi.
38 Petrus svarade dem: »Gören bättring, och låten alla döpa eder i Jesu Kristi namn till edra synders förlåtelse; då skolen I såsom gåva undfå den helige Ande.
Peter in adonbut in, “Nachonset lungheiyun lang Pathen lama hung kiheiyun, chule nachonset nau ngaidama aum jeh in Yeshua Christa minin twiya baptize changun, chutengle Lhagao Theng thilpeh nachan dingu ahi.
39 Ty eder gäller löftet och edra barn, jämväl alla dem som äro i fjärran, så många som Herren, vår Gud, kallar.»
Hiche thutep hi nangho le nachateu ding, chule chidang namdangte ding le, Pakai Pathen in akou mite jouse dinga jong ahi,” ati.
40 Också med många andra ord bad och förmanade han dem, i det han sade: »Låten frälsa eder från detta vrånga släkte.»
Chule Peter in thutampi asei jomjing nalaiyin, amaho chu atilkhouvin, “Hiche khang gilou mite-a kon hin kihuhdoh un,” atin ahi.
41 De som då togo emot hans ort läto döpa sig; och så ökades församlingen på den dagen med vid pass tre tusen personer.
Hiche nikho a Peter thusei tahsanho jouse chu twija baptize achangun, hiche nikho chun Houbung mi sangthum ana kibe in ahi.
42 Och dessa höllo fast vid apostlarnas undervisning och brödragemenskapen, vid brödsbrytelsen och bönerna.
Tahsan chate jouse chun solchah ho thuhil jong, kiloikhomna jong, neh leh chah kihopkhomna le Pakai anjon a jong, taokhomna a jong gunchu tah in anapang det jingun ahi.
43 Och fruktan kom över var och en; och många under och tecken gjordes genom apostlarna.
Chuin alungthim sunguva kichatna nasatah ahung lhungin, solchah hon jong melchihna le thil kidang tamtah aboltauve.
44 Men alla de som trodde höllo sig tillsammans och hade allting gemensamt;
chuin tahsan chate jouse chu munkhat'ah aumkhom un athilnei jouseu chu neilhangin ana neikhom uvin ahi.
45 de sålde sina jordagods och vad de eljest ägde och delade med sig därav åt alla, eftersom var och en behövde.
Anei agou-u ajoh uvin asum chu angaicha jouse toh ana kihom jiuvin ahi.
46 Och ständigt, var dag, voro de endräktigt tillsammans i helgedomen; och hemma i husen bröto de bröd och åto med fröjd och i hjärtats enfald, och lovade Gud.
Niseh-in Hou-in a Pathen ahoukhom jiuvin, Pakai anjon jong dingin in'ah akikhom jiuvin, chule kipah tah le hongphal tahin an ana nekhom jiuvin ahi.
47 Och allt folket vad dem väl bevåget. Och Herren ökade församlingen, dag efter dag, med dem som läto sig frälsas.
Abonchauva Pathen avahchoi jing laiyu-le mijouse lungdeiya thanomtah-a aum jing laiyun, aniseh in Pathen in huhhing'a umho chu amaho lah a chun abe jing tan ahi.
