< Apostlagärningarna 18 >

1 Därefter lämnade Paulus Aten och kom till Korint.
After these things, Paul departed from Athens, and came to Corinth;
2 Där träffade han en jude vid namn Akvila, bördig från Pontus, vilken nyligen hade kommit från Italien med sin hustru Priscilla. (Klaudius hade nämligen påbjudit att alla judar skulle lämna Rom) Till dessa båda slöt han sig nu,
and finding a certain Jew named Aquila, born in Pontus, who had lately come from Italy, with Priscilla his wife, because Claudius had commanded all Jews to depart from Rome, he went to them;
3 och eftersom han hade samma hantverk som de, stannade han kvar hos dem, och de arbetade tillsammans; de voro nämligen till yrket tältmakare.
and because he was of the same trade, he made his home with them, and worked: for by trade they were tent-makers.
4 Och i synagogan höll han var sabbat samtal och övertygade både judar och greker.
But on every sabbath, he reasoned in the synagogue, and persuaded the Jews and the Greeks.
5 När sedan Silas och Timoteus kommo ditned från Macedonien, var Paulus helt upptagen av att förkunna ordet, i det att han betygade för judarna att Jesus var Messias.
And when Silas and Timothy came from Macedonia, Paul was roused in spirit, and earnestly testified to the Jews, that the Christ was Jesus.
6 Men när dessa stodo emot honom och foro ut i smädelser, skakade han stoftet av sina kläder och sade till dem: »Edert blod komme över edra egna huvuden. Jag är utan skuld och går nu till hedningarna.»
But when they set themselves in opposition, and reviled, he shook his clothing, and said to them: Your blood be upon your own head; I am clean. Henceforth I will go to the Gentiles.
7 Och han gick därifrån och tog in hos en man vid namn Titius Justus, som »fruktade Gud»; denne hade sitt hus invid synagogan.
And he departed thence, and went into the house of a certain man named Justus, who worshiped God, and whose house joined the synagogue.
8 Men Krispus, synagogföreståndaren, kom med hela sitt hus till tro på Herren; också många andra korintier som hörde honom trodde och läto döpa sig.
But Crispus, the ruler of the synagogue, believed on the Lord, with all his house; and many of the Corinthians hearing, believed, and were immersed.
9 Och i en syn om natten sade Herren till Paulus: »Frukta icke, utan tala och tig icke;
And the Lord spoke to Paul by a vision in the night: Fear not; but speak, and be not silent;
10 ty jag är med dig, och ingen skall komma vid dig och göra dig skada. Jag har ock mycket folk i denna stad.»
for I am with you, and no one shall make an assault upon you, to injure you; for I have many people in this city.
11 Så uppehöll han sig där bland dem ett år och sex månader och undervisade i Guds ord.
And he remained there a year and six months, teaching the word of God among them
12 Men när Gallio var landshövding i Akaja, reste sig judarna, alla tillhopa, upp mot Paulus och förde honom inför domstolen
But while Gallio was proconsul of Achaia, the Jews, with one mind, suddenly came upon Paul, and brought him to the judgment-seat,
13 och sade: »Denne man förleder människorna att dyrka Gud på ett sätt som är emot lagen.»
saying: This man persuades men to worship God contrary to the law.
14 När då Paulus ville öppna sin mun och tala, sade Gallio till judarna: »Vore något brott eller något ont och arglistigt dåd begånget, då kunde väl vara skäligt att jag tålmodigt hörde på eder, I judar.
But when Paul was about to open his mouth, Gallio said to the Jews: If it were a matter of injustice, or of wicked mischief, O Jews, I would, with reason, bear with you:
15 Men är det någon tvistefråga om ord och namn eller om eder egen lag, så mån I själva avgöra saken; i sådana mål vill jag icke vara domare.»
but if it is a question about a word, and names, and your law, see to it yourselves: for I will not be a judge of these tilings.
16 Och så visade han bort dem från domstolen.
And he drove them from the judgment-seat.
17 Då grepo de alla gemensamt Sostenes, synagogföreståndaren, och slogo honom inför domstolen; och Gallio frågade alls icke därefter.
And all the Greeks took Sosthenes, the ruler of the synagogue, and beat him before the judgment-seat. And Gallio cared for none of these things.
18 Men Paulus stannade där ännu ganska länge. Därpå tog han avsked av bröderna och avseglade till Syrien, åtföljd av Priscilla och Akvila, sedan han i Kenkrea hade låtit raka sitt huvud; han hade nämligen bundit sig genom ett löfte.
And Paul, having remained many days longer, took leave of the brethren, and sailed to Syria, and with him Priscilla and Aquila, having shorn his head in Cenchrea; for he had a vow.
19 Så kommo de till Efesus, och där lämnade Paulus dem. Själv gick han in i synagogan och gav sig i samtal med judarna.
And he came to Ephesus, and left them there; but he himself went into the synagogue, and reasoned with the Jews.
20 Och de bådo honom att han skulle stanna där något längre; men han samtyckte icke därtill,
And though they besought him to remain with them a longer time, he did not consent,
21 utan tog avsked av dem med de orden: »Om Gud vill, skall jag vända tillbaka till eder.» Och så lämnade han Efesus.
but took leave of them, saying: I must, by all means, keep this coming feast in Jerusalem: but I will return to you, if God be willing. And he sailed from Ephesus,
22 Och när han hade kommit till Cesarea, begav han sig upp och hälsade på hos församlingen och for därefter ned till Antiokia.
and having landed at Cæsarea, and gone up and saluted the church, he went down to Antioch.
23 Sedan han hade uppehållit sig där någon tid, for han vidare, och färdades först genom det galatiska landet och därefter genom Frygien och styrkte alla lärjungarna.
And having spent some time there, he departed, and went through the region of Galatia and Phrygia in order, strengthening all the disciples.
24 Men till Efesus kom en jude vid namn Apollos, bördig från Alexandria, en lärd man, mycket förfaren i skrifterna.
And a certain Jew, named Apollos, an Alexandrian by birth, an eloquent man, and mighty in the Scriptures, came to Ephesus.
25 Denne sade blivit undervisad om »Herrens väg» och talade, brinnande i anden, och undervisade grundligt om Jesus, fastän han allenast hade kunskap om Johannes' döpelse.
He was instructed in the way of the Lord; and, being fervent in spirit, he spoke and taught accurately the things of the Lord, knowing only the immersion of John.
26 Han begynte ock att frimodigt tala i synagogan. När Priscilla och Akvila hörde honom, togo de honom till sig och undervisade honom grundligare om »Guds väg».
And he began to speak boldly in the synagogue. But when Aquila and Priscilla heard him, they took him, and taught him the way of God more accurately.
27 Och då han sedan ville fara till Akaja, skrevo bröderna till lärjungarna där och uppmanade dem att taga vänligt emot honom. Och när han hade kommit fram, blev han dem som trodde till mycken hjälp, genom den nåd han hade undfått.
And when he wished to pass into Achaia, the brethren, exhorting him, wrote to the disciples to receive him. And when he had come, he gave much help to the believers, through the grace conferred on him.
28 Ty med stor kraft vederlade han judarna offentligen och bevisade genom skrifterna att Jesus var Messias. Se Frukta Gud i Ordförkl. Se Väg i Ordförkl.
For, with great strength, he utterly confounded the Jews publicly, showing, by the Scriptures, that the Christ was Jesus.

< Apostlagärningarna 18 >